”Alla kan inte bli akademiker”

I går var det partiledardebatt på TV.

Att göra nåt vettigt av paneldebatter med åtta deltagare går inte. Det är värdelöst att delta i, värdelöst att titta på. Ändå fortsätter det formatet att rulla. När människor tror att det är det som är politik förstår jag ointresset för partipolitik.

Det var förutsägbart och småttigt. Diskussionen om klimat handlar om den svenska bensinskatten. Vår gemensamma utmaning är enorm. Vi behöver tala om flygresorna till Thailand, om allt kött som äts och vårt upplevda behov av att konsumera saker. Men vi pratar -igen- om en skattesats på bensin. Saknas det helt fantasi och vilja hos de som förbereder debatterna att hitta på något intressant, kul och avgörande?

”Alla kan inte bli akademiker” berättade Björklund igen och igen och igen. Det stämmer. Men väldigt många fler kan. Att då ha det motsatta fokuset, som Björklund har, är för mig obegripligt.

En av de absolut största utmaningarna i mitt län är att fler ska välja studier.

Det finns i dag 536 jobb som annonseras på Arbetsförmedlingens hemsida gällande Gävleborg. Jag rullar snabbt igenom. Olika sorters pedagoger, ingenjörer, sjuksköterskor med olika inriktningar och matlagningskunniga bland annat.

Jobb som inte påpekar att färdig gymnasieutbildning krävs som lägst är diverse säljjobb.

Vi vet att bland arbetslösa är det stark överrepresentation av människor som inte gått klart gymnasiet. Därför är det givetvis viktigt att 1) se till att alla som är unga klarar sin skolgång 2) ge de som inte har gymnasieexamen en andra chans. Tur att den nuvarande regeringen avser att göra just det.

Man kan enkelt säga att ju mer man pluggat desto mindre är risken för att bli arbetslös. Ja, det finns arbetslösa som har pluggat mycket också, men nu pratar vi de statistiska sambanden.

Kollade SCB för siffrorna 2014.

Minst tre år eftergymnasial utbildning. Män i Gävleborg, 12 % mot landets genomsnitt på 20 %. Kvinnor i länet 23 % mot landets snitt på 29 %. Vårt länssnitt på 17 % mot landets 25 % gör oss lägst utbildade på den nivån i hela landet.

Det betyder att just i vårt län finns det extra många som borde våga ta steget jämfört med i dag.

Att mata invånarna i Gävleborg med budskapet att alla inte kan bli akademiker är helt galet. Snacka om potentialen istället. Tala om möjligheterna!

Tala om närheten till studier på högre nivå på orter helt nära som Gävle, Uppsala, Falun och Sundsvall. Tala om vilka möjligheter till jobb och chans till personlig utveckling som studier ger. Tala om hur man kan kombinera familj med studier.

Att istället grotta ner sig i sådant som antyder att bara en viss sorts människor kan plugga är fult. Det har alltid varit så att akademikers barn är de som det faller sig naturligt för. Inte för att de är intelligentare, utan för att de levt med det. En förväntan.

Jan Björklund vill jobba med att stärka olika förväntan på olika människor. När det vi behöver göra är precis tvärtom, tala om att så många fler kan bli akademiker.

För att fler ska få fler chanser.

Och det behöver givetvis inte vara högskolestudier. Det finns en himla massa annat skitbra. Yrkesutbildningar, folkhögskolor osv. Men ingen ska behöva stå och trampa på samma ställe.

Vill avsluta med att länka till en nu snart sex år gammal ledare jag skrev i Söderhamnskuriren om hur delar av mitt eget parti också reagerar på utbildning.

 

Höstkampanj. Kommer ni nu?

I går var vi en hoper socialdemokrater som körde dörrknackning som en del i höstkampanjen.

glasis1

Det var trevligt på alla sätt utom att jag var genomfrusen när jag kom hem. Lyckligtvis bor jag i ett land som tillhandahåller varm dusch.

Nu har jag sysslat med politik så länge att jag anar en del mönster. Ett av dom är att när det är valrörelse och vi dyker upp någonstans så skrattas det lite lätt och skojas om ”Nu när det är valrörelse passar det att komma”. Då får jag skoja med lite om det, eftersom ingen ändå vill höra hur vi funnits tillgängliga på olika sätt i fyra års tid innan. Stått på torg, utanför butiker, knackat dörr osv. Nu börjar jag förstå varför. För att vi är osynliga då.

Nu, liksom i våras när vi knackade dörr, är ointresset rätt stort. Få har någon politisk tanke de vill bolla. Ser rätt förvånade ut över att vi kommer. ”Men kommer ni nu, det är väl inget val?!”

Jag vet inte hur, men det känns jätteviktigt att få fler på banan hela tiden. Politiken och politikens inverkan på vår vardag händer hela tiden. När människor är missnöjda med något agerar dom, rätt så klart. Men det finns ett stort behov av att prata om vår gemensamma framtid även så att säga i fredsläge. Politik händer inte vart fjärde år, utan ständigt. Det blir så mycket bättre om alla vill vara en del av processen oftare.

Jag förstår så klart att var och en inte är laddad för ett politiskt samtal lördag vid lunch när vi kommer lite härligt spontant. Men att en del är helt oförstående om varför är värt att fundera över.

 

Fredagsbesöken

I fredags gjorde jag tre olika verksamhetsbesök med lokala politiker. I Bollnäs träffade jag Anny Jernberg som driver Återbrukshyttan. Så driftig och innovativ person. Och idén är klockren. Tipsar om att ni läser mer HÄR. Tog en bild när hon formade en rosvas.

glasis Efteråt togs jag till Borab, avfallshanteringen i Bollnäs/Ovanåker. Anläggningen är väldigt uppgraderad sedan tidigare, bland annat i delen där människor sorterar sitt avfall och så en ny vattenreningsanläggning. Visst gör vi enorma framsteg när det gäller att ta hand om det material vi har, men när jag ser mängderna från de här pluttkommunerna och tänker globalt gör det ont i magen. Första steget, avfallsminimering måste bli ett större steg.

Så mot Söderhamn, där jag besökte Stentägten, som är en F-3 skola. Det ryser i mig, på ett bra sätt, i pedagogiska verksamheter där eleven verkligen står i centrum. Att känna att ”här skulle jag kunna gå” är nog det bästa betyg som går att få. Så kändes det där. Så känns det tyvärr inte i alla verksamheter av samma slag som jag besöker.

 

Tre böcker i oktoberstarten

Det finns böcker som tar en pluttestund att läsa. Det här är tre sådana jag läst alldeles nyss.

bbokokt

Kadefors har skrivit rätt många böcker nu, men den som gjort starkast intryck på mig är fortfarande den om Sandor och Ida. Den var skriven för ungdomar, men i vanlig ordning tar ungdomsböcker egentligen ingen hänsyn till läsarens ålder, utan kan charma alla.

”Hon som älskade honom” är en vuxenbok. Att den handlar om kärlek hörs på titeln. Malena, lite nervklen som man skulle sagt i Hälsingland, tar sig ut på landet för att finna frid. Hon finner en massa olika, också kärleken? Lätt är det ju inte, som titeln också antyder. Kadefors skriver, vardagligt, lättläst, igenkännande och med någon slags spot on-faktor. Kan man säga rejält?

Så Alex Schulmans kärleksbok. Några år på nacken nu. Jag har läst boken om hans pappa och tyckte om den. Det finns väl klyschiga ord som kan beskriva den här boken. Naket kanske är ett passande sådant. När han är glad är jag glad, när han vrider sig en mask på grund av pinsamma situationer gör jag det också. Jag uppfattar att han skriver om de där tankarna som många har om stort och smått men kanske inte ventilerar. Eller jag vet inte det, eftersom vi inte ventilerar. Men jag gissar. Bra är den i alla fall. Som välformulerade dagboksanteckningar.

På samma tema, dagboksanteckningar typ, är Skugges senaste bok. ”40 -constant reader”. I mina bokhyllor står alla tidigare Skugge-böcker. Hennes dagböcker, krönikor, bloggar och annat. De har jag aldrig läst med igenkänning. Ingenting. ”Något av det bästa jag någonsin läst” har någon bedömare sagt och det har placerats på framsidan av den här boken. Jag blir mest av allt nyfiken på vilka andra böcker den personen läst? För den här boken är långt ifrån bäst. Skugge gör upp med att vara 40, jämför sig med Bodil M som är älskad och så ältar (ja, älta är ett negativt ord, men jag tycker det är negativt också) hon samma saker som i alla andra skrifter. Att inga killar gillade henne osv. Det som är nytt, och relevant, är frågeställningarna kring klass och tillhörighet. Andra har lyft sina ensamstående mammor som jobbat och slitit och sen får vadå? Linda lyfter sin hemmafrumamma som inte jobbade och sen får vadå?

Linda beskriver också hur de som vill köpa PR-tjänster egentligen inte vill köpa utan glatt att Linda ska jobba gratis. Verkar vansinnigt, men rimmar väl med annat hört från ”branschen”.

Så mitt förhållande till Skugge fortsätter, jag läser för att jag inte känner igen någonting. Hon har ett helt annat förhållningssätt till många saker än vad jag har, och bara det gör det värt att läsa.

 

 

Shekarabi i Gävle

I dag har jag hängt på civilminister Ardalan Shekarabi på förmiddagen när han besökte Gävle.

Vi träffade först en trea på Vasaskolan där Ardalan berättade lite om sitt uppdrag, och sedan träffade vi Gävles Unga som berättade om sitt arbete med Kulturhuset och annat.

ard

 

Att som politiker ha en åsikt men ändå inte vara engagerad

Vad tycker du om det här? Vad har du som politiker att säga om det här?

Det är inget konstigt att jag och andra med förtroendeuppdrag får den frågan, det ska vi förstås eftersom vi är valda att hålla med samhällsfrågor i stort och smått.

Men jag vill ändå lyfta några aspekter.

I går till exempel ringde Gefle Dagblad. Frågade om vad jag tycker om Gävle kommuns lilla reklamfilm om Gävle för oktober. Som jag inte hade sett. För sakens skull kollade jag. De som gjort filmen gör som samhället i stort. Myser och pyser kring hur gosigt det är med alkohol och avslutar med ett festligt skål. Jag ”rasar” alltså inte vilket jag antar att poängen var med tanke på att det var intressant att fråga mig som inte alls har nåt med produktionen av filmerna att göra.

Jag frågade journalisten lite om varför just jag skulle svara på frågan, och det hade att göra med att jag ju ”var engagerad” i sådana här frågor. Min tolkning är att man hoppas hitta en politiker som också är nykterist och ”engagerad” som ska ”rasa” lite. För det gör alltid nykterister om det är rubriker inblandade.

Jag fick också exemplet att om det handlade om jordbruksmark så ringde man ju någon annan. Jag sade då att även jag har saker att säga om jordbruksmark.

Just nu har jag ett telefonsvararmeddelande som jag inte ringt tillbaka på från en journalist som undrar vad jag tycker om neutrala förpackningar på alkoholdrycker. Slump? Nej, nej. Hen behöver väl en restriktiv person som mig som kan tänka att det är värt att överväga utifrån folkhälsa. Det kontras troligen med en mer kommersiellt vänlig politiker. Se där, ett drama. Och folk kan naturligtvis tro att det är något jag funderar på natt och dag, det här med neutrala förpackningar. Eftersom jag nu är ”ute i frågan”.

Så kan media fungera. Rätt förutsägbart när man varit den som blivit uppringd ett antal år. Bra att veta för den som inte är i den sitsen. Är jag som politiker engagerad i precis allt? Nej. Är alla frågor viktiga för mig? Nej. Känner jag alltid att det jag tycker i en fråga också måste bli partiets hållning? Nej.

Det är en fråga om prioriteringar helt enkelt.

Låt mig ta ett exempel som varit mycket i media i Gävle och som ännu inte landat. Det är äppelträdet på Söder. Det har varit många turer kring det. Jag hör alla argument och förstår att frågan är verkligt viktig för några få, uppfattar att de allra flesta inte bryr sig. Innan det blev skriverier visste jag inte att trädet fanns. Då har jag ändå rätt frekvent promenerat där de 16 år jag bott i staden men aldrig tänkt på det där buskaget som något speciellt. Och nej, jag är ju ingen pomolog så det kanske inte är så konstigt då. Vi biologilärare är inte särskilt utbildade i pomologi.

Jag följer med, läser, förundras över de många turerna.

Min privata åsikt är: vi saknar bostäder i Gävle. En stad finns för människorna och deras aktiviteter, de enskilda växterna är redan bortvalda. Grönområden, absolut, men det är en annan sak och krasst sett finns de för människans välmående, inte för sin egen skull. Annars skulle vi bo o kojor i skogen om vi låtsades att naturen ska bestämma.

Experterna säger att trädet är unikt, då är det säkert så. Trots det värderar jag inte det som viktigare än att bygga mer platser för människan, som ju är hela idén med städer.

Träd har en naturlig plats i stan, men inte så att de hämmar den mänskliga aktiviteten som är huvudfokus för en stad. När det var tal om den välbehövliga tunneln från Öster till Nygatan, under järnvägen, var ett argument att man skulle behöva ta ner några träd. För mig var det lika obegripligt som äppelträdet. Staden är tänkt för mänsklig aktivitet, inte för enskilda individer av träd.

Ju mindre jag skriver om det här nu desto färre mejl från arga män får jag nog så jag stoppar här med argumentation.

Men min privata åsikt i äppelträdsfrågan är inte poängen med den här texten. Poängen är att frågan är egentligen inte särskilt viktig för mig, jag är heller inte så insatt att jag läst alla handlingar i ärendet. Det har däremot andra i mitt parti, som därför har mycket bättre koll. Då väljer jag att go with the flow eftersom de har bättre koll. Men främst för att jag inte är djupt engagerad. Det är inte jätteviktigt för mig.

Ju längre jag hållit på med politik desto mer har jag blivit en byggivrare. Jag vill att det ska byggas mycket, högt och smart. Varför? För folk har ju ingenstans att bo. Så krasst är det. Det faktumet är viktigare för mig här och nu än en enskild individ av ett trä som onekligen kommer att dö. Kanske nästa år. Kanske om tio eller femtio.

När jag få avväger antalet förlorade boendeår mot hur många som egentligen brydde sig om trädet tänker jag att boendet är viktigare. Se där, nu gled jag in på en argumentation igen. Lätt hänt.

Nu har jag haft en offentlig åsikt om äppelträdet. Det betyder inte att jag har ett behov av att prata om det i media. För att vara den där sossen som tycker att det kan huggas ner ner för att det skulle passa bra i en polemisk artikel. Det intressanta är inte vad jag tycker, utan vad partiet tycker. Socialdemokraterna är större än mig (tack och lov).

Här är en bild från Arbetarbladet på äppelträdet.

äpple

Jag fick förresten nyligen ett mejl om äppelträdesfrågan. Uppmaningen var att jag skulle tänka på mina barnbarn. Om jag trodde att jag skulle få några hade jag främst önskat att de hade någonstans att bo, istället för att de skulle ha just det här riset att klättra i. Som kanske redan dött undan då.

Fördjupningsdag med alla insynsråd

I dag har polisen inbjudit till diverse föredragningar om läget i verksamheten och lite om hur olika avdelningar jobbar. Inrikesminister Ygeman kom också förbi i förmiddags. Allt var bra och nästan bäst var att träffa andra socialdemokrater från olika delar av landet som sitter i de regionala insynsråden. Jag sitter i det nationella.

Kvällen har jag ägnat åt fika med en vän, rensa mejlboxen, skrivit under motioner och tränat. Både sprungit och simmat.

Blev kvar i Stockholm i natt eftersom jag i morgon har möte med utredningen som tittar på att göra polisutbildningen till en högskoleutbildning. Det är första mötet så det ser jag fram emot.

Resten av veckan är det plenifritt, men jag har så klart lite olika saker inbokade. Kanske får vi till exempel ett ministerbesök i Gävle.

Höstens sista äpple

äpplet

 

Den här helgen har jag varit i Norrala. Tittat på stjärnhimlen och när min syster rensar bort ogräs i singlet. Det har firats en födelsedag. Jag har avsynat mina syskonbarn. Har läst ut Suhonens Juholt-bok. Jag har varit vaken på natten och sovit på förmiddagen.

Jag har ätit upp äpplet på bilden. Jag har klappat hästar. Nu är jag redo igen!

Vattenkostnader i Gävle

I går hade vi ärendet om vattentaxornas utformning i Gävles kommunfullmäktige.

En del hade invändningar mot den nya taxeutformningen och tyckte att det skulle vara mer kostnad på den rörliga avgiften så att det inte blev så att folk inte brydde sig om att ”spara vatten”. Nu handlar det hela om att vi behöver ha ett mer förutsägbart taxesystem eftersom vårt VA-system står inför rätt stora utmaningar i framtiden. Krasst sett så blir det ALLTID dyrare om man använder mer vatten.

I sammanhanget fördes från moderathåll ett resonemang om att om Gävle är den X största kommunen ska den också ha en vattentaxa på X plats i landet.

Ett relativt ohållbart resonemang eftersom kostnaden för vatten inte beror enbart på hur många som bor i en kommun. Utan exempelvis sådant som: kommunens geografiska utformning och var människor bor, ålder på rören som ligger i, nybyggnation som krävs osv. Det finns inte alltid en direkt korrelation.

Hur som helst gjorde jag en snabb check på Svenskt vatten som sammanställer vattentaxorna. Kika själv. Excelfilerna var lite klumpiga så om jag räknat något fel ber jag om ursäkt.

Typhus A är en ”normalvilla”. Stockholm är billigast med en månadsavgift på 346 kronor och en literavgift på 2,8 öre. Gävle ligger på 27e billigaste plats i landet med månadsavgiften 346 kronor och literavgift på 2,8 öre. Dyrast är Ragunda på 1230 i månaden och 9,8 öre per liter.

Typhus B är ett ”normalflerlägenhetshus”. Stockholm är billigast med en månadsavgift på 124 kronor och en literavgift på 1,12 öre. Gävle ligger på 49e billigaste plats i landet med månadsavgiften 263 kronor och literavgift på 2,37 öre. Dyrast är Tanum på 696 kr i månaden och 6,26 per öre.

Att hävda att Gävle skulle på något sätt stå ut som en dyr vattenkommun fungerar inte. När det gäller en så pass viktig fråga är kvalitén och hållbarheten i systemet mycket viktigare än att ha så långa kostnader som möjligt. Därmed inte sagt att överpriser ska tas ut, som alltid.

Viktigt att var och en funderar på sin egen vattenförbrukning. Jag har ingen privat pool exempelvis. Det spar rätt många liter.

 

Söndagen

Denna söndag: åkt tåg, jobbat med motioner, träffat distriktsstyrelsen för Socialdemokraterna i länet, haft styrelsemöte med en av mina S-föreningar, sprungit på band och kollat på Atleterna.

Nu ska jag göra nåt jag tycker är riktigt kul innan jag ska sova.

I morgon vaknar vi upp till en kommunfullmäktigemåndag!