Jag har gått genom så många bostadsområden, knackat så många dörrar, mött så många fina människor. Den här valrörelsen, förra, förrförra och på kampanjperioder däremellan.

Att möta människor på arbetsplatser, i valstugan eller i skolan är en sak. Där är inramningen ganska lika för alla.

När man går runt märks det så väl hur olika förutsättningar vi har. I går knackade jag i ett av kommunens finaste sjölägen. Stora, rustade villor. Fina bilar. Ompysslade trädgårdar. Initierade och pålästa diskussioner. Personer som har framgångsrika yrken eller är glada pensionärer. Ett mycket välmående Sverige. Ett Sverige som vi vill ha det, och som vi kanske önskar att det såg ut överallt.

Kontrasten är slitna, skitiga flerbostadsområden. Människor som inte vet om de ska rösta. Sällan några frågor om politiken. Absolut ingen upprördhet över hål i gatan eller en stängt pool där de skulle vilja bada efter bastandet. Där det inte finns en pinal för att göra hemmet lite mysigt med. Inte ens sängkläder ibland.

Vad vill jag ha sagt? Klassamhället lever och det syns. Alla måste med på resan framåt. Alla. Priset är för högt för oss alla annars.

Jag tror nämligen att de flesta som har det bra också vill att andra ska ha det. Allt annat är ju oschyst.

Att moderater också knackar dörr är väldigt bra. De borde se exakt samma sak som jag.

Linnéa Swedenmark har skrivit en ypperlig text om hur socialdemokratin är viktig för att utjämna klyftor.

”Jag kan förstå att man lockas av högerns slagord om att man är sin egen lyckas smed. Men det är bara i ett jämlikt samhälle som alla kan vara just det. I ett ojämlikt samhälle är det alltid de rikaste som får försprång. Vi är många som skulle ha förlorat kapplöpningen om det var pengar som avgjorde startnumret.”

Jag och en annan Linnéa i går när vi var ute i ett bostadsområde:

-Är det här vad folk menar när de tror politiker har det så glidigt?! sa hon.

En gång i tiden när jag begåvades med balkong hade jag lite ambitiösa planteringar. Det har jag slutat med.

Jag jobbar istället enligt principen att jag ställer ut växter som är på gång att dö, som jag klippt ner som ett experiment eller som är små sticklingar som kanske gillar att stå ute.

Så nu är det en trött hortensia (som var blå men blev grön pga vattnet i Gävle), en kaktus jag fick för vääääldigt länge sedan av mormor i samband med att jag förlovade mig (med en kille som inte alls fick gifta sig med mig, forntiden alltså), en kaktus som inte verkar gilla mig, en halvmissfärgad aloe och ett nedklippt palettblad till exempel.

Behöver därmed inte oroa mig över att de skulle stryka med på något sätt. I varken kyla eller värme. Det blir som det blir bara.

Den här var publicerad i Arbetarbladet för en tid sedan. Den har legat och grott i mig.

Hur kommer det sig att okunskapen om att lärare har lika mycket arbetstid för en heltid som alla andra är så utbredd? Lärare har inte ”lov”. Det finns olika avtal förstås och de kan man läsa istället för att skriva såna här hittepå grejer som insinuerar sådant man inte vet ett jota om tydligen. Eller vill ta reda på.

Man bara gissar, känner och så. Sluta med det. Orka googla.

”Myndigheten för arbetsmiljökunskap är viktig, nödvändig och välkommen. Vi blir oroade när vi ser alliansföreträdare som efter den viktiga myndighetens öppnande i Gävle redan uttalar sig negativt om myndigheten. MynAK ska samla och sprida kunskap om arbetsmiljö, det finns bara fördelar med detta!” 

Jag skrev med Åsa Wiklund Lång, kandidat till kommunstyrelsen ordförande, i Gävle  i Gefle Dagblad nyligen:
https://www.gd.se/artikel/opinion/debatt/valkommen-till-gavle-mynak

I dag är det Världsflyktingdagen.

Fundera på vad vi som har turen att födas på en plats på jorden där vi får typ allt av det bästa ett liv kan erbjuda (mat, skolgång, sjukvård, trygghetssystem) kan hjälpa till med, kan bidra, kan förändra.

Ett minimum måste vara att sluta misstänkliggöra människor som flyr för sitt liv.

I går vad det nationaldagen. Jag och Ellinor skrev en debattartikel.

”Det finns mycket att förbättra, men vi ska nog tänka en extra gång innan vi påstår att Sverige är ett dåligt land att bo i. Tycker man det kan man fråga sig vad man sett i stora delar av världen. Krig, konflikter, svält, torka och sjukdomsepidemier till exempel. Eller dålig infrastruktur, korruption och ingen demokrati. Stora klassklyftor och stor ojämställdhet mellan könen behöver vi inte åka långt för att upptäcka.

Just nu går Sverige mycket bra. Ekonomin är bra, arbetslösheten sjunker, sjukvården ligger i världstoppen. Det ska vi ta vara på. Omfördela och låta fler ta del av framgången. Göra satsningar mot psykisk ohälsa, för en tryggare ålderdom och öka likvärdigheten så att varande unge kan växa upp med goda förutsättningar till ett gott liv.

Att födas till svensk är ett privilegium. Det gör att vi har så många möjligheter, men också att vi kan bidra till andras utveckling. Vara lite bjussiga.”

Jag håller verkligen med rubriken på framsidan.

Tycker också Peder säger några viktiga saker i Kupé.

Det är här man känner vart stigarna går
man vet vem som är släkt med vem
Det är här man vet var gäddorna står 
det är hit man kommer när man kommer hem,

– Euskefeurat