När jag surfade runt lite på de bloggar jag brukar titta på insåg jag att jag just gjorde ett väldigt ytligt inlägg. Jag känner inte att jag har några större behov av att skriva så mycket om än det ena och än det andra för man kan liksom bli lite matt på sig själv i perioder. Nu är en sådan. Två tillfällen på rätt kort tid har varit med ”lite prat om mig” och jag känner att jag inte är den intressantaste typen. Att jag hellre vill höra vad andra säger än att säga så mycket saker själv.

Kanske framstår det så som att jag inte bryr mig om allt det som är uppe på topplistan för händelser. Det stämmer förstås inte. Jag lägger mycket tid på att scanna av debatterna. Trump. Kampen mot rasism som är helt rätt, metadiskussionerna om hur den kampen får se ut. Ledarskribenter som får lämna sitt uppdrag. Allt gällande pandemin och Sveriges strategi. Diskussionerna om husbygge på Långnäs i Bollnäs. Det är blandat och det är mycket. Det är väldigt svårt. Jag har definitivt inte alla svaren, men ganska många uppfattningar. Men andras dito hjälper mig att justera mina.

Men en sak är helt klar, män som Trump på maktpositioner är farliga.

De av er som jobbar hemma? Håller ni igång?

Jag har hittills mest kört promenader. Ganska långa. Ibland med ett möte i lurarna, oftast med poddar.

En dag gav jag mig ut med gamla diskhandskar och en massa kassar som jag proppfyllde fyra stycken med skräp plockade i närområdet där jag bor. Det blir man svettigare än och klösigare (bland taggbuskarna) än man kan tro. Efter en timme har antalet benböj vida överstigit de jag gör på gymmet annars. Och andra moves för att komma åt och nå. Det är liksom nytta med nytta på ett mycket bra sätt. Att städa ute är tillfredsställande för det är instant resultat.

Nu har jag införskaffat en sk gripklo för att nå skräp längre in i buskagen utan att bli full av klös.

I dag på lunchen har jag sprungit intervaller och på varje gåbit lagt in lagoma styrkeövningar. Det kändes bra.

Det är för folkhälsan detta.

I dag har föreningen kört sitt första möte för medlemmarna med digitalt mötesverktyg. Ämnet var byggen på Brynäs och föredragande var Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Daniel Olsson. Vilket han som vanligt gjorde föredömligt. Det är många spännande och viktiga bostadsprojekt på gång.

Nedan är jag med cola/mynta och telefonen jag roddade mötet från. Visar just där en av bilderna från Daniels bildspel.

Vi var tio deltagare och allt funkade över förväntan.

More to come …

I augusti var vi ett gäng som hade köpt biljetter till en ”endagsfestival” med Robyn som huvudnummer, men där aktiviteter runt om , som mat, marknadsfördes hårt.

Man kan säga att det blev kaos med otroligt långa köer osv.

Jag tog dagen efter kontakt med arrangörerna och meddelade missnöje. De medgav till mig, liksom i sitt Facebook-evenemang att det inte riktigt blev som de tänkte.

Hur som skulle de kompensera oss, men det uteblev. Jag valde då att anmäla till ARN, Allmänna reklamationsnämnden. Det kan man göra om man själv först haft kontakt med den som sålt varan/tjänsten man är missnöjd med, och inte nåt någon bra överenskommelse.

Nyligen kom beskedet. Woha Dad som arrangerade ska betala tillbaka ungefär 1/3 av biljettkostnaden till mig och mina fem kompisar. Det har de också gjort.

Vill med det uppmana alla till att vara aktiva konsumenter och alltid säga till när man inte är nöjd med det man fått.

Ju äldre jag blir desto mer är jag säker på att det mesta jag ”tappat bort” kommer åter. I går hittade jag till exempel ett örhänge jag vet att jag tappat hemma för kanske sex månader sedan under sängen (men hur dammsuger du människa?!?! Mind your own städning). De här trevliga trävännerna jag köpt i Japan har varit tre länge. Så länge att jag tänkt att de kanske var tre. Men i dag dök apan upp. Ett kärt återseende.

Det måste ha varit det här.

(ursäkta min hemmalook)

DET ÄR NOG NU.
Sverige har passerat många gränser vad gäller ojämlikhet och klassklyftor. Det är oanständigt och orimligt att några kan sko sig på andra, tjäna enorma summor pengar och dessutom inte göra sin plikt och betala den skatt som är riktig. De pengarna behövs till samhällsbygget. Till skolan, vården och till progressiv fördelningspolitik för ett jämlikare samhälle, där människor får må bra och är fria att utvecklas som de önskar. Ett jämlikare samhälle är ett tryggare, starkare samhälle med mer innovation, bättre ekonomi och mindre ohälsa. För alla som lever i det.

Ta tillbaka pengarna till välfärden där de hör hemma. Stärk gränsen mot skattesmitare!