Fast mycket var lite upp och ner för oss.

Och det fanns knäck och jag fick vara med dom jag gillade mest. Kortare eller längre sund.

/

Jag älskar den här bilden på Magdalena Andersson.

Jag har sett många tjejer som hon. I början av livet, redo att ta ansvar, vilja förändra tillsammans med andra. På SSU-kurser och i demonstrationståg. De har bildat sig och målat plakat. Jag älskar var och en. Jag har vetat att en dag kommer någon av dessa att bli statsminister.

Nu har det hänt. I dag har det blivit verklighet.

Den där spegeln som funnits i riksdagen i brist på en bild på Sveriges första kvinnliga statsminister är redan nedplockad.

Varje gång jag möter SSU:are tänker jag att jag har framtida statsministrar framför mig. Den här bilden visar att jag har rätt, den här engagerade tjejen, nu kvinnan, har den yttersta makten i Sverige.

Hon har fantastiska meriter. Här finns hennes CV.

Vilket kön hon har spelar ingen roll säger några. Men det spelar roll. Det har alltid spelat roll. Tidigare har man sökt bland de mest kompetenta männen till olika poster. Inte bland alla. Nu är det nya normala att en kvinna också kan bli statsminister.

När jag träffar unga politiskt aktiva kvinnor (oavsett partipreferens) är det inte en avlägsen framtid vi talar om längre när vi talar om en kvinna som statsminister i Sverige. Det är nu. Det är klart det gör skillnad.

När en icke-man ska väljas framför män till olika uppdrag, då kan du nästan vara säker på att hen är mycket duktigare än männen. Annars väljs hen inte. För män räcker ofta penis och nätverk.

Det här är en stor dag för mig. Jag kunde knappt sova. Jag grät i kammaren efter omröstningen. Jag är så glad för att det är just hon. 

Just nu är min kollega Patrik föräldraledig så här är en bild från innan voteringen på mig och Kristoffer, som ersätter honom.

Den här har vi socialdemokrater i civilutskottet gjort. Det är där frågor om konsumenträtt hanteras. Ha alltid koll på dina rättigheter! Dra dig inte för att reklamera.

I helgen kunde jag äntligen vara lite hemhemma i Norrala. Jag klappade djur och människor och var ute i kylan. Och läste. Det var fint. I dag fyller min mormor 89 år, och jag firade henne i går. Hon fick tvålar som luktar gott! Min syster gav talgbollar. Klokt.

Boom! Nu är det på gång!

I veckan släppte civilminister Lena Micko ett förslag om att ställa hållbarhetskrav i offentlig upphandling ut på remiss! I det står just det som jag motionerat om i riksdagen, efter påtryckning från socialdemokratiska kamrater i Bollnäs arbetarekommun. Jag är så glad för det och hoppas innerligt att slutprodukten efter remissrundan blir bra. För oss handlar det om att ställa krav på att när det köps in tex kött så ska kraven på produktionen alltid likställas med de krav vi ställer i svensk djurskyddslagstiftning. Varför? För vi kan inte kräva saker av våra svenska bönder, och sedan köpa kött från ställen som behandlar djuren sämre. Men mest av allt för djurens skull förstås.

”Nu får ni ett fototillfälle” sade Gardell i går. Han gav två förställningar i Gävle. Vi är många som är fans. Som tycker om det han är och det han gör. Det jag starkt beundrar är hans förmåga att i en sådan här föreställning blanda högt och lågt. Han lämnar aldrig någonsin den viktiga kampen för varje människas rätt att vara den de är. Men han dissar också barnteckningar eftersom var ritar så fult och vi måste låtsas tvärtom.

Att han aldrig blir för stor för att låta kampen ta plats känns som den viktigaste delen i hans storhet. Det är inte så att han känner sig så etablerad att han kan lämna över det till andra. Han är mitt i striden. För sig och för alla andra där striden är livsviktig.

Han berättade om förr i tiden när RFSL brukade hålla fester i en stor stad i norr var lokalen på hotellets innergård. Människor bokade rum med utsikt över lokalen. Därifrån kunde de följa festen genom fönstren. Med antagandet att de gärna hade velat gå dit men inte gjorde det. Med skälet att de var rädda för vad som skulle kunna hända då. En så ledsam bild. Men också så viktig att lyfta för sådant hör inte bara till historien.

För två veckor sedan var jag på en efterlängtad helg med några bästisar i Östergötland. Vi hade planerat att se Nina Hemmingsson på Arbetets museum i Norrköping och det gjorde vi också! Liksom resten av museet. Har verkligen längtat efter att TITTA på saker.

Allt var förstås små bitar av magi. Jag tror chansen är över att se den nu, men hon har ett instagramkonto som förgyller vår vardag ofta. Ett sommarprat med några år på nacken man kan lyssna på. Böcker man kan låna.

Faktiskt tycker jag att det känns som vardag igen. Snarlik den innan pandemin. För det är jag så tacksam. Det är Stockholm i veckorna för riksdagen. Jag har varit på en kort utlandsresa för att träffa en vän, tillsammans med en annan vän. Jag har promenerat i hösten. Vi är igång med partiverksamheten på hemmaplan och tja, allmänt snurr.

I kväll bestämde jag mig för att svackan i springningen som kommit av att det mesta inte är digitalt längre måste botas och jag gick ut och sprang tjugo minuter. Gick oväntat bra. Men efter duschen kände jag av träningsvärk i låren direkt.

I dag var vi på stan en sväng. Barnet i familjen behövde lite vintergrejer. Vi passade också på att fika, och tänk vad kul att se lite folk. Vi var in på det provisoriska biblioteket och det var gulligt och bra. Stötte på människor och pratade en del, väldigt kul.

I går var min familj från Norrala här. Inte precis alla men hunden var med också. Det är alltid det bästa det. Hann tyvärr inte baka själv men köpte med gottis från ett av stans förträffliga bagerier.

Provade också stans nya burgarställe på lunchen igår ihop med två vänner. Det var smakligt. Och proppat av folk som var lite nyfikna dom med. Jag hade förstås ingen aning, men blev medplockad dit.

För några dagar sedan hade jag äntligen möjlighet att träffa den vän och fika i tre timmar. Trots det hann vi inte avhandla allt vi skulle vilja. Det blir ny bokning helt enkelt.

I veckan klippte jag också håret. Från det längsta jag haft i livet till mer lätthanterlig längd. Skönt.

Alkoholpolitik handlar om att ta hand om varandra. Det är en skyddslagstiftning för att minska alla de problem som uppstår när människor dricker alkohol. Det finns regler och de handlar alla om att vi vet att alkoholkonsumtion är en dyrköpt affär för människor och för samhället.

Jag vet att det fortfarande finns de som skämtsamt skojar om att alkoholdrickande är ett bidrag till statskassan, och det är precis just ett skoj. För det stämmer inte. Alkoholen är en förlustaffär för samhället. Inom andra branscher kan det finnas ett så kallat producentansvar för det man säljer. Man ska också se till att det tas omhand. Tänk om det var så också gällande alkohol, att de som tjänar pengar på att alkohol säljs också ska stå för kostnaderna. Då skulle de sluta sälja för det skulle bli en ren förlustaffär. Nu är det vi skattebetalare som istället står för alla de kostnader samhället bär för att försöka städa upp det alkoholen ställer till med. Kostnader för polisen, rättsväsendet, sjukvården, missbruksvården.

De går ju någorlunda att siffersätta. Det går inte med de allvarligaste skadorna. När människor far illa av sitt eget eller andras drickande. Allt från förtroenden som bryts på fyllan och osäkerheten som skapas i familjer, till fyllekörningar och barn som växer upp med föräldrar som pga. sin missbruksproblematik inte klarar av att ta det föräldraansvar de borde. Det är det värsta. Jag har i år motionerat om att alla barn som växer upp under de förhållandena behöver få hjälp och stöd på olika sätt. Väldigt få av de drabbade får det i dag och jag vill ändra på det. När jag då hör Växjömoderaten på nyheterna inför Moderaternas stämma prata om vikten av att företagare ska få utveckla sin verksamhet genom att göra det enklare att få sälja/köpa alkohol på olika sätt blir jag så besviken (men inte förvånad) över bristen på solidaritet. Tanken på ekonomiska vinster får för många att dregla. Konsekvenser irrelevanta. Som kommunpolitiker borde han vara mer insatt i hur stora kostnaderna är för kommunerna för att hantera den omfattande missbruksproblematiken av alkohol. Och andra substanser. Barnen ska i alla fall inte behöva betala.