Kategoriarkiv: Störande

Mysig, grabbig jargong för att liva upp stämningen

Varför avskyr jag sånt som är grabbigt och macho? För att det ofta hänger ihop med ett så att säga vidrigt utfall.

Jeanette och Ging berättar i Aftonbladet om vad de var med om på sin mansdominerade arbetsplats.

– De kastade ner oss i en sopcontainer, medan alla skrattade. Det hände mig säkert 20 gånger, säger Ging, 153 centimeter lång.

– Vad gäller sexuellt ofredande stämmer det att han sagt fula saker till målsägandena. Det är ett språkbruk som varit väldigt rått. Det är ett tufft jobb och då har man haft en jargong som varit rå men hjärtlig. Han tillbaka­visar att han tafsat på de här tjejerna. Ofredandet var ett sätt att liva upp stämningen på. Det stämmer att han har gjort det, säger Pia Björ­strand.

Den misstänkte 28-åringen förnekar brott. – Det är tjejernas version. Scanias utredning visar ju något annat – att de varit delaktiga i jargongen, viftat på rumpan och tryckt upp ­tuttarna, säger 28-åringen.

Akta dig för att någonsin vifta på rumpan. Någon kan tro att du vill bli nedslängd i en container.

Hur blev de här killarna på det här sättet? Vilka chefer accepterar den här typen, eller ens i närheten, av beteende på sin arbetsplats?

För att ungdomar inte är dumma i huvudet

I veckan var jag på ett gig som handlade om ungdomar.

Som om vore de en helt mystisk grupp. När diverse föredragshållare vill berätta för mig att ungdomar KAN, ungdomar VILL blir jag matt.

Jag vet väl det. Jag har alltid vetat det. Jag var åtminstone ganska nyss ungdom och ganska kompetent. Jag har omgett mig med massa andra unga människor och arbetat ideellt, jag har varit chef för 25 unga, anställda. Jag har jobbat en massa år med högstadieungdomar som visar kraft och styrka varje dag.

Så länge vi talar om grupper genom att försöka bevisa att det INTE ÄR NÅGOT FEL på dom känns det väldigt märkligt. Försök berätta allt som MÅNGA UNGA ÄR GRYMMA PÅ istället.

Sen är det ju som vanligt, det går inte att generaliser om grupper. Unga kan vara bra. Unga kan vara mindre drivna. PRECIS SOM VUXNA.

Ursäkta versaler. Sluta mystifiera ungdomar.

Hermans levande historia

Hermans historia heter spalten Herman Lindqvist skriver i Aftonbladet. Att han älskar och dessutom är erkänd för sina historiska kunskaper med böcker osv vet vi. Vad jag hittills inte riktigt greppat är att han inte vill att historia ska vara just historia.

Men okej, han gick bananer över namnet Estelle. På riktigt. Han tyckte att det lät som namnet på en nattklubbsdrottning och därmed var dåligt. Nattklubbar är väl något för pöbeln helt enkelt.

Dagens text visar att han verkligen på riktigt anser att det finns olika slags människor och att han ÄLSKAR klassamhället. Det där i kombination är riktigt ofräsch.

Rubriken är ”Bröllopet försvagar monarkin” och anspelar självklart på Madeleine och Chris. Ett bröllop som ”på sikt kommer att sänka monarkin” och om prinsen gifter sig med Sofia nästa sommar ”påskyndas monarkins undergång”.

”De kungliga blir allt mer vanliga. De gifter sig med vanliga människor och får vanliga barn som går i vanliga skolor och väljer vanliga yrken”.

Jag riktigt känner hur äcklad han är av detta med ”vanliga” människor.

Hans problem är inte detta i sig utan att fler kommer att ställa sig frågan ”Varför ska vi stå och buga för den här priviligerade familjen med allt mindre kungligt blod i ådrorna?”

Nu är det väl så enkelt att det inte finns blått blod. Det är rött överallt och vi är alla jävligt vanliga. Däremot har han väldigt rätt i att familjen är priviligierad.

Det är kärnan i det som vi som inte är så förtjust i monarkin tar avstånd ifrån. Det handlar inte om huruvida Estelle är gullig eller om Vickan är trevlig. Det har inte alls med personerna eller deras blod, blått eller rött, att göra.

Det har att göra med precis den mening som Herman Lindqvist är livrädd över att ”för många” ska tänka: ”Är det inte dags att vi själva, i demokratiska val, får bestämma vem som ska vara vår statschef?”.

Jo, det är dags. Och det har ingenting att göra med att kungligheterna i dag har fått den stora förmånen att gifta sig av kärlek. Det har med demokratiska värderingar att göra. För oss som vill leva i framtiden.

(Nattklubbsdrottningen på bilden kommer för övrigt att behöva be statsministern om lov att få gifta sig. Det måste få ett slut. Befria Estelle och så vidare.)

Vilken text skrev vi egentligen?

När jag talade med GD i går bad jag att de skulle poängtera att de faktiskt gjort ett misstag, så där som man kan få en rättelse.

På nätet skedde det i … kommentarsfälten.

Hur kan det bli oklart vilken text vi skrev? Det var den vi mejlade in.

Korrekt rubrik spelar roll

Ni vet texten nedan som vi tre samarbetspartier skickade till Gävletidningarna igår. Tidningarna rubriksätter saker själva och en rubrik betyder mycket, så det är viktigt att den förhåller sig rätt till texten. I det här fallet var ”första försöket” helt fel. Vi vet att en kommun inte kan eller ska bestämma vilka som får stanna och detta hade vi inte heller skrivit i det som vi skickade in, men som GD faktiskt hittade på. Fick det att se ut som ett citat.

Så här såg det ut:

Jag såg inte det här förrän sen eftermiddag, och då hade de formulerat en rubrik som inte alls korrelerade med textinnehållet.

Efter att ha fått tag i dem (mycket trevlig journalist som såg min desperata fråga på Twitter hur man egentligen får tag i dem en röd dag) så ändrade de till en mycket bättre och korrekt rubrik.

Visst ger det väldigt olika intryck?

Lustigt att bara jag får vara på bild när S, V och MP står för texten ihop.

 

Det finns en moderat i Gävle …

… som är så vansinnigt förtjust i mig att han inte kan göra en intervju i Arbetarbladet utan att dra in mitt namn och min blogg i den. Det är fascinerande. I sin otäckhet.

Nu skulle det tydligen handla om att jag skriver (ner/om) Reinfeldt en massa i min blogg. TIllåt mig göra några enkla sökningar.

Jag kollar senaste halvåret. En trätt på Reinis, ett smeknamn jag brukar använda på statsministern. Tre träffar på Reinfeldt. Ja, det är vad jag hittar.

Och som jag ser det handlar det om rent politiska grejer. Inga personpåhopp. Inget att jämföra med att påstå insinuera med att Gävles KS-ordförande nog minsann är skyldig eftersom ett ärende mot henne aldrig hamnade i domstol så vi inte får reda på om hon blir friad. VET NI VARFÖR? Det fanns inget att gå på. Den stilen. Den inkompetensen.

Jag borde verkligen skriva mer om Reinfeldt och hans politik. En politik som skiktar oss hårdare och hårdare i de som har och de som inte har. De som jobbar och de som inte jobbar. Etniska svenskar och andra svenskar.

Läsförmåga

Ganska lättillgängligt i en av mina lådor ligger ett papper jag sparat sedan min lärarutbildning och jag slänger ett öga på det då och då. Det refererar till Skolverkets rapport 115 ”Grunden för fortsatt lärande”. Just det här handlar om människors förmåga att läsa.

Nivå 1

Söka enstaka information, korta enkla budskap t ex ”Vad kommer i TV i kväll”. Cirka åk 3, kravnivå i samhället fram till 1920-talet. (7,5 % på den här nivån men klarar inte nivå 2)

Nivå 2

Enklare skötselanvändning, enklare skönlitteratur, ta körkort. Ca åk 6, kravnivå i samhället fram till 1970-talet. (20,3 % på denna nivå men klarar inte nivå 3)

Nivå 3

Att kunna dra slutsatser som inte motsvaras av en ordagrann formulering i texten, ”läsa mellan raderna”. Fysik- eller kemiboken på högstadiet eller yrkesämnena på gymnasiet. Litterat: Att via läsande och skrivande ha erövrat abstrakt och hypotetiskt tänkande.  Godkänd i åk 9 vt-98, kravnivå i samhället 1990-talet. (7,5 % + 20,3 % = 27,8 % klarar inte detta)

Nu är det 20 år senare. Undra om det borde revideras. Vilka är kraven idag?

Utifrån den här dagens ”borde inte ha läst kommentarsfälten-stund” påminner jag mig om detta. Utan det blir det obegripligt att förstå något alls. Men så klart också fenomenet att inte behöva ha någon som helst bakgrundsfakta innan olika saker hävs ut som sanningar. Förenat med stor oförskämdhet. Läste ett något åldrat nummer av Skolvärlden också och fann följande apropå läsning.

Exakt just detta drabbade mig idag. Också. ”De tror att man förespråkar det man i själva verket diskuterar, ja kanske till och med argumenterar emot.”. Spot on på det.

Det känns ju helt hopplöst ett resonera om något när själva resonerandet inte går att genomföra.

Det är enklare

Jag har blivit lite förstörd.

En gång var jag en hejare på att leverera mkt raka svar. Därefter har jag insett att saker och ting inte alltid har ett tydligt nej. Det betyder inte att allt kräver en FÖRELÄSNING.

I går t ex fick jag ett sammanhållet frågebatteri som jag kände själv att här blev det kanske liiite långt. Frågade om jag hade svarat på frågorna, men naturligtvis hade jag skjutit lite vid sidan av på någon. Illa av mig.

I dag har jag besökt en klass igen i nästan två timmar. I efterhand känner jag att jag valde lite fel saker. Lyfte lite kring politikens ramverk som kanske jag tycker är viktigare och intressantare än eleverna.

Och svarade lite för omständligt på frågor.

En klockren fråga ”Varför finns det fattiga i Sverige?”. Högst relevant.

Och jag: ”engångitidenvarSverigettmycketfattigtlandochenfjärdedelavallasomboddehärutvandradeföratthittalyckannågonannanstansiamerikaprecissommänniskorgörnärdekommertillsverigeidagsenblevalltbättreochvibyggdelitetrygghetssystemsomtillexempelakassanosv …”

Ni fattar grejen.

Jag borde givetvis ha sagt ”För att den samlade politiska viljan inte vill få bort fattigdomen tillräckligt mycket”, och sedan gett några exempel.

Men nej. Förlåt kära, fina gymnasieelev. Jag lovar att skärpa mig till nästa gång. Ok?

Jag tycker inte att du ska va en sån feministisk bitterfitta.

Budskap från otrevlig person som lämnar kommentar.

Så här brukar vi ofta säga i min bekantskapskrets

-VAD VILL DU?

I sakfrågan kommer jag att fortsätta tycka att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar att välja sina liv och till exempel tycka att det är oacceptabelt att (genomsnittet) kvinnor tjänar miljoner mindre än män på en livstid. det är ingen slump, det är struktur. Då är det lätt att bli bitter

Men det här är givetvis en person som inte har mamma, systrar eller andra tjejer i sin bekantskapskrets och därför kan ha en attityd som säger att tjejer ska nöja sig, inte sticka upp osv.