Serie av Bim Eriksson och HÄR är hennes inlägg i ämnet.
Kategoriarkiv: Störande
Köp köp köp schampo
Har ni sett reklamen på TV för Head & Shoulders, den med Henrik Lundqvist och Sofi Fahrman.
I jakten på reklamen gick jag in på företagets svenska sida och hittade bara en fyra minuter lång film av vilka jag kollade två och en halv. Henrik sitter i en soffa med en stor blå gitarr och pratar om att svenskar vill se bra ut och att han har mindre vax i håret nu än han hade förr. Denna information har andra gett fyra av fem stjärnor. Nåja, filmen kanske tog sig mot slutet.
Man får se Henrik hos frisören också där han får håret tvättat. Jag har aldrig varit på en salong som använt sig av det här märkret, har ni?
De här två kändisarna är alltså ansikten för kampanjen för någon limited edition av schampot som då har rosa flaskor.
I TVn får vi se typiska NY-inslag och Farhrman säger något om att de försökt fånga detta i schampot.
Det är kväll, lampor, mörkt och annat som de vill att det ska bli säger de i den här filmen från YouTube.
Här är mitt tips: ETT SCHAMPO BLIR ALDRIG NEW YORK. ETT SCHAMPO BLIR ALDRIG SOHO OCH ETT JÄVLA ÄVENTYR.
Mikael rullar vidare
Han har hårdbevakning på min blogg nu, inte för att svara på de frågor jag ställde. Absolut inte. Utan bara för att vara elak. Mikeal, du fick ett helt inlägg, kan du inte svara på de frågorna? Och du, skicka en bild av dig själv också, vi är en bunt som vill se hur en sådan som du, som tror att du har rätt att bedöma andras utseende ser ut.
Istället för att exempelvis skriva så här om en vän till mig: Jisses. Undrar om fläskberget längst fram rakar kissemurran och armhålorna?
Eller grundlöst anklaga mig för att vara´kommunist: Jag är inte elak. Det är kommunister som du som är elaka. Du vet Elin. Det är skillnad på 60 miljoner och 6 miljoner.
Håller med andra hatare: Hahaha “Hästgarnityr” För jäkla kul sagt. Ja dom bissingarna är nog inte att leka med. LOL
Och lite till också. Det allra mest fascinerande är, varför lägger Mikael någon tid på detta? Det är ju en riktig person (mest troligt) som förväntas göra rationella handlingar. Nu är så inte fallet och det är lätt att undra hur det gick snett. Vad triggar dig Mikael? Varför är du så arg? Varför har duinget roligare att göra?
Men visst, lite har han utvecklat: Jag glömde visst att tala om att man kan konstatera att Lars Beckman har en hjärna. Och att Elin Lundgren tyvärr saknar sådan.
Patetisk manshatare som ändå får pluspoäng.
Mikael kehler@ahotmail.com 37.196.80.24 skrev i natt på inlägget ”Hur känns det?” följande ”insiktsfulla” text:
Du är bra på att ljuga och gråta krokodiltårar. Så att du får va på tv och tala om hur synd det är om dig Elin. Sanningen är ju att du hatar män. Och det bästa du vet är ju att få så kallade “Hatmejl” och “hatinlägg” så du kan springa och polisanmäla och snyfta hos polisen om hur fruktansvärt synd det är om dig. Så att du kan få all den publicitet som du inte förtjänar. Du är patetisk Elin! Det ända som är positivt med dig att du som jag förstår värnar om djur. Och för det ger jag dig pluspoäng! Men i alla andra avseende så är du bara patetisk som sagt. Jo en sak till. En tant framför mig i kassakön på ica råkade släppa en fis så nu ska jag polisanmäla detta. Jag tror dom kommer att rubricera det som ofredande. mvh/Micke
Tack för att du tog dig tid Micke. Det är några saker jag undrar över. Jag numrerar för enkelhetens skull.
1) Tycker jag synd om mig? Jag har noga, i sammanhanget betonat, att det är ett demokratiproblem med det du kallar hatinlägg. Inte snyftat hos polisen som du verkar tro osv. Varför tar du dig rätten att leverera den fabulerade informationen?
2) Hur menar du att jag ljuger? Om vad?
3) Varför tror du att hatinlägg det är det bästa jag vet? Det finns nog inget jag egentligen tycker är det absolut bästa men några saker som hamnar högt på min topplista är goda vänner, Markus, hänga med djur, papperspyssla, bra böcker, sovmorgon, naturupplevelser och apelsinkrokant (Marabous).
4) Varför tror du jag vill ha publicitet? Det sämsta med att ha ett politiskt uppdrag är att det ingår att synas i media. Det är inte så särskilt skoj, eftersom människor som troligen inte känner en plötsligt tar sig rätten att säga ”sanningar”, ungefär som du gör. Det är inte en miljondel så kul som att klappa en hund med krullig päls.
5) ”Sanningen är att du hatar män”. Berätta gärna mer!
6) Vill du anmäla en förlupen fis och tycker det är jämförbart med att skriva ”Gillar du att få kuk i röven? Eller är det fittan som gäller alltid? Med tanke på hur jävla ful du är så måste ju fittan inte va allt för slapp. Du längtar nog efter att bli dubbelmackad.” så är det din fulla rätt. Jag hade nog valt att avstå det.
7) Varför Micke, tar du av din värdefulla tid för att skriva en ganska elak kommentar? Vad ger det dig?
8.) Har vi någon gång träffats så att du tycker att du har tillräckligt på fötterna för att bedöma mig som person?
Hur känns det?
Ni minns det här? Det är två veckor sedan som det här var en rätt stor grej i lokal media. Det var aldrig min tanke. Jag skrev om kommentarerna här på bloggen och att jag skulle anmäla. Det tog en stund och sedan ringde tidningarna, gjorde först små artiklar. Sedan större. SVT ville filma utanför polisen.
Varför röner det ett intresse? Därför att det är ett demokratiproblem givetvis. Människor i position att påverka på olika sätt som människor har mycket åsikter om får leva med att andra har synpunkter. Så ska vi absolut ha det i en demokrati! Det gäller exempelvis människor med politiska uppdrag, journalister och tjänstemän på vissa positioner. Synpunkterna borde rimligtvis inskränkas till personens handlingar och personens åsikter.
Så är inte fallet. En dag när du är på bra humör kan du läsa vilket kommentarsfält som helst, vill du ha det nära så ta någon av Gävletidningarnas. Människor vräker ur sig saker, inte om det skildrade fenomenet, utan de berättar hur inblandade personer ÄR. Saker de, om de inte står personen nära, inte kan veta något om. Det är i sig en källa till förundran och hos mig också ilska, för man gör inte så. Man bara beter sig inte så.
I mitt fall handlade det nu om kränkande kommentarer gällande utseende och sexualitet hos mig och en av mina vänner som också är politiskt aktiv.
Det är välkänt sedan innan att män också råkar ut för hat på nätet (Gävlebo dömdes exempelvis för att ha skickat hot till Aftonbladets Anders Lindberg, skyllde på ”fyllegrej”), men det handlar ytterst sällan om hur de ser ut eller vilka de ev. ligger med och i så fall på vilket sätt.
Några av kommentarerna på tidningsartiklarna handlade om att det är väl bara att radera och gå vidare, inte lägga någon uppmärksamhet vid det där, inte ge personerna uppmärksamhet.
Det har hänt att jag har gjort det också. Men problemet är inte hur JAG uppfattar något. Det handlar inte om mig. Jag är 35 år. Jag fick det här ansiktet, jag fick den här kroppen. Du kan ha hur mycket synpunkter du vill på det. Jag bryr mig inte om kritik mot mitt utseende. Inte längre.
Kanske slutade jag bry mig om vad andra tycker om hur jag ser ut för tio år sedan, jag vet inte. Några slutar aldrig bry sig. Några blir ledsna. Det är fullt begripligt. Ingen vill höra onda saker om sig. Och vill vi ha politiker som är känslokalla?
De som hör till den kategorin ska också kunna ha positioner som kanske retar folk. Det kommer de inte att vilja om det ska vara så att folk mer eller mindre regelbundet ska skicka elakheter. Syftet är inget annat än att vara elak och att det ska göra ont i personen och att den ska dra sig tillbaka, ta mindre plats, hejdas.
Arbetarbladets Anna Norling skrev om detta i en bra text, om demokratiproblemet som jag ser som kärnan. Se gärna kommentarerna på artikeln …
Jag blev glad över att ni var så många som hörde av er med uppmuntran på olika sätt. För att det betyder att ni är fler som ser problemet och det är det viktiga!
Ni vet nog egentligen att det inte rör mig i ryggen om någon spekulerar om mitt eventuella sexliv och hur det skulle se ut. Men ni vet att jag blir förbannad när folk är elaka och tar sig rätten att göra på det här sättet!
Som vanligt, inga tårar, bara ilska!
(Mitt inlägg om Lundbys dockskåp retade Ivar. Han tycker jag skriver ”sosse feminist skit”)
Hej Lundby!
Den här veckan är en vecka då vi i Sverige sätter fingret på normer. Kanske specifikt vad gäller könsroller och hur en familj kan se ut. Det tycker jag är viktigt eftersom alla måste vara medvetna om att möjligheterna att forma och leva sitt liv på är oändliga.
För en månad sedan var jag in på en stor leksaksbutik och tog med den här katalogen om era dockskåp. Jag ser att det kanske inte är er allra nyaste eftersom det står 2011/2012 men det var den som erbjöds.
När jag läste den blev jag mycket undrande. Lite rädd också. Det första jag skulle vilja veta är hur ni ser på vilka roller ni som leksakstillverkare tillskriver mamman och pappan? Och om ni tror att det påverkar något att ni framställer könen på följande sätt:
Kvinna sköter brödbak och unge. Pappan ligger och glor ut genom fönstret med bildtexten: ”Vissa tycker att det är skönare att ligga på kökssoffan och titta ut genom det öppna fönstret”.
Kvinna byter blöja på barn. Tycker det är kul också! Vad mannen gör samtidigt vet vi inte!
Mamma dukar upp till en festmåltid för hela familjen. Och hon har fixat, fixat, fixat för att de andra ska få det bra och mysigt.
Köket fortsätter sannerligen att vara kvinnans domäner
Förutom bilderna jag visar nedan finns en stor bild på pappan där han faktiskt gör något, dvs vattnar blommor i trädgården. Det finns också en stor bild där han och mamman ser på TV. Han håller beskyddande om henne.
Dröm eller verklighet? Ja, Lundby. Vad är ert svar på det?
Jag tog hem mitt dockskåp från föräldrahemmet förra året och tänkte göra nåt kul av det. Saknade någon som kunde bo i det och har spanat. Men förutom att dockorna ser ganska mycket läskigare ut än jag minns det från barndomen så har jag inte varit sugen på att köpa den klassiska uppsättningen ”mamma, pappa, killbarn, tjejbarn”. Därför tog jag den här katalogen, för att se vad som finns. Resultat:
Ni ser säkert samma sak som jag. Det är någon slags ideal som gäller för hur en familj ser ut. En mamma, en pappa och två barn av olika kön.
Badföräldrar är en mamma och en pappa. Mor- och farföräldrarna kommer i par.
Alla har ljus hy.
Ensamstående mamma med ett barn, inte så ovanligt utanför dockskåpsvärlden.
Jag förstår givetvis att om jag ville plocka ihop en konstellation till ett barn som ska leka, som hen kunde känna igen, kan jag köpa lösa figurer (om jag inte vill köpa en mormor som överlevt morfar). Det är inte konsumtionsproblemet som är mitt främsta problem här.
Det är med vilken tanke ni satt samman figurkonstellationerna och deras utseende som långt ifrån alla barn kan känna igen sig i.
Jag väntar på ert svar Lundby och kommer givetvis att lägga upp det på bloggen. Varför är både familjerna och könsrollerna så förutsägbara och stela? Vilka signaler tror ni att ni skickar ut? Är ni nöjda med det? Hoppas ni tar er tid att svara i Pride-firandet!
Elin Lundgren, dockskåpsinnehavare
Även ”Stefan” fyller sin dag med mening
Kanske provocerad av andra vill han visa att han också minsann kan tycka till.
Stefan (IP: 94.234.186.41, 94.234.186.41) E-post: stephen@telia.se
Gillar du att få kuk i röven? Eller är det fittan som gäller alltid? Med tanke på hur jävla ful du är så måste ju fittan inte va allt för slapp. Du längtar nog efter att bli dubbelmackad.
Men det är ju lämpligt. Jag skulle precis sätta mig och göra i ordning dokument för att polisanmäla i morgon … kör den här på samma då.
Någon har haft ”kvalitetstid”
I förrgår ägnade den som kallar sig så här: karl kicken@gmail.com 94.234.170.151, åt att kommentera följande om mig:
Håller med Johan. Du är inte speciellt snygg Elin. Det måste du ju hålla med om. (ang DETTA)
Och det här om en bild på mig och Ellinor: Hahahaha vilka fula jävlar. En som liknar en jävla hamster och en med ett hästgarnityr. Hahaha. Jag vill hellre se att ni tar av er trosorna och putar med röven. Era rumpor och musar är nog mera upphetsande än ert race.
I går har Börje borje@gmail.com 194.237.249.2 lämnat följande avtryck:
mmmm vilken mun Ellinor har. Tar hon ut hästtänderna innan hon suger negerballe tro?
Landstinget och alkoholen
Alkohol är på alla sätt en laddad fråga. Med rätta, eftersom alkohol inte är vilken dryck som helst. I allmänhet anses det avvikande om mängden alkohol som inmundigas av någon är allt annat än ”normal. För mycket är jobbigt, för lite är provocerande.
Situationen alkoholen intas i spelar också roll, bilkörning och kopplat till arbete anses generellt inte okej. Däremot vid social samvaro som after worker (nu för tiden) och till och med på barnkalas i de finare kvarteren.
Att folk tycker att man själv får betala sin alkohol, just eftersom den inte är vilken vara som helst, anses vara rimligt av de flesta. Att människor med politiska uppdrag i sin uppdragsroll inte ska bjudas på eller bjuda på alkohol förväntas också av de allra flesta.
Därför har många olika instanser principbeslut på att inte bjuda på alkohol. Om jag förstått det rätt är det något som också blivit mer restriktivt med åren. Jag var med och drev fram det i Gävle arbetarekommun för några år sedan. Okontroversiellt.
Jag tycker att det är bra. Jag tycker att det finns ett symbolvärde i vem som står för alkoholen när den betalas.
Det är ett ansvar att förvalta skattepengar, oavsett var i organisationen man gör det. Lärare som gör bokbeställningar får fundera, chefer som ska åka på personaldagar får väga olika alternativ osv. Det finns många tillfällen då det dyrare alternativet är motiverat, och det vet vi, att billigast inte alltid är bäst. Det är också ett ansvar.
Men när det kommer till alkoholrelaterat kan jag inte se någon situation alls där det för skattebetalares pengar är givet att alkoholservering ska ske. Jag skriver naturligtvis det här utifrån den aktuella diskussionen om Landstingets Gävleborgs förhållningssätt till alkohol.
Utifrån vad jag förstått är Landstinget Gävleborg återhållsamma med alkohol vid representation. Det är så att säga inte en situation som är på glid. Nyligen har de haft en debatt om just detta efter att en vänsterpartist lyft frågan och föreslagit att landstinget inte ska bjuda på alkohol.
Utifrån symbolvärdet tycker jag att det borde vara självklart. Landstinget är en instans som har oerhörda utgifter redan pga människors alkoholkonsumtion. Huruvida det stämmer att var fjärde sjukhussäng är upptagen av någon med alkoholrelaterad skada stämmer i dag vet jag inte. Men ni vet, det är misshandel, dåliga levrar, trafikolyckor, cancer osv osv där alkohol bidrar.
Just därför borde landstinget vara extra måna om att hålla alkoholkonsumtionen nere. Symbolvärdet. Inte för att jag tror att ”ett glas vin” är den ensamma bidragande orsaken till att människor får alkoholproblem. Det är en barnslig nivå på debatten, men trots det argument som jag hört i sammanhanget.
Vad gäller Landstingets medverkan i Almedalen med seminarier mm tycker jag att det är jättebra. Människor som har politiska uppdrag har ett ansvar för att vara proaktiva, ta in nya reflekterioner och så att säga finnas i hetluften. Almedalen är givetvis utmärkt för det. Bortsett från vad många tror är det mycket hårt jobb som görs där, det är inget lallande eller någon semester för de som åker dit.
Däremot är det ett svaghetstecken om arrangörer, och det gäller alla arrangörer, tror att alkoholservering krävs för att människor ska vara intresserade av deras grej. I så fall behöver nog attraktionskraften stärkas på annat sätt.
Eloge till Svenskt Näringsliv som valt att hålla sina arrangemang helt alkoholfria.
Att en sjukvårdande instans med folkhälsa för ögonen inte anser sig hitta något skäl till att hålla det alkoholfritt är ett svaghetstecken.
När det gäller pengar är det peanuts i sammanhanget. Det är, återigen, symbolvärdet jag hakar upp mig på.
De där jobbiga grejerna
Är huvudet dumt får tiden lida. Något sådant.
Pga glömde saker på tåget i går har det varit en massa fix med det hela förmiddagen. Lätt hänt givetvis men förbannat mig själv ändå.