För att bli varm igen efter utehäng igår läste jag ut den här i badkaret. Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”.

Det finns ingenting upplyftande eller roligt i den här bokens innehåll. Maj är ung på 30-talet. Flyttat från Östersund till Örnsköldsvik för att komma över Erik. Blir påtvingad ett umgänge med Tomas, och blir med barn. Han har det ändå ekonomiskt bra ställt och ”gör sin plikt” och gifter sig med henne.

Hon är i en situation hon hatar, och fortsätter hata.

Det här är ett Sverige för ganska länge sedan. Hårt styrt av normer uppkomna ur kristendomen. Till godo för vem? Inte för Maj i alla fall. Här finns inget av jämställdhet, inget av glädje. Och gissa vad, hon vill inte ha barn … Faktiskt. Hon ser inte att det är lyckan med livet. Men hon bör ju foga sig!

Jag tycker du ska läsa den här.

Jag har spenderat tid med den här i nävarna i helgen. Ramqvists Alltings början.

Stockholm, 90-tal, ungdom, relationer, tidsmarkörer.

Den här ska du nog ha läst. Nedan ett stycke exempel på varför.

Senste veckan har jag haft två guldkorn för ögonen.

Susanna Alakoskis ”Oktober i Fattigsverige”. Det är en bok skriven i dagboksform där Alakoski blandar berättelsen om sin egen historia med det samtida Sveriges och vad som leder fram till social utsatthet. Distansen till det egna märks genom att det främst skildas genom att socialarbetares anteckningar återges. Jag kommer alltid att minnas att också dammsugaren hämtades när räkningar inte kunde betalas, men efter jul. Våldet mot Susannas mamma. Hur fattigdomen sätter i sig i osäkerheten i samspelet med andra. Susanna skriver om att studera i en miljö där så få andra har samma bakgrund. Funderingar kring hur det kunde bli så här, skildringar av hemlösa och funderingar kring deras vardag.

Det finns absolut inget vackert i den här boken. Det är ett träsk av social misär. Det går ju att peka på Susanna, om man vill, och säga att hon klarat sig bra trots allt. Men vad är ”klara sig bra”? Hon bär på allt det här. Inte bara hon. Massor av människor i det här klassamhället. Rekommenderas främst till den som har röstat och har för avsikt att rösta höger.

Sara Lövestams ”Tillbaka till henne”. Hade tillvaron tillåtit hade jag sträckläst de här nära 600 jublande sidorna. Signe, lärarinna i Tierp i början av 1900-talet. Förälskar sig i Anna och tar kampen för kvinnors rösträtt. Hanna, nutid, som på lustiga vägar lockas in i Signes historia som kan utläsas via funna brev. Deras livs vaga men ändå påtagliga beröringspunkter. Personerna som finns runt om.

Jag gillar det här för att jag gillar precis alla ingredienser. Kvinnors förutsättningar, heterosexuellas förutsättningar, det historiska perspektivet, något om skolan, att kämpa tillsammans för något i grupp …

Det är skönt skrivet, med humor och berättarglädje. Lövestam ÄGER tangenterna. Vad jag vill ha är MER.

Har hunnit med två riktiga finingar till böcker.

I går läste jag Pernilla Alms ”Alltid du”. En relationsroman som jag skulle kalla en hellyckad debut. Det är rätt många moderna relationsromaner i omlopp och det tycker jag om! Det svider och kliar, ungefär precis som livet ofta är. Det är skönt att inte vara ensam på något sätt. Caroline lever familjelivet med Mårten och två barn. Av en slump träffar hon sin stora, stora ungdomskärlek Adam. Över tio år senare. Även han med fru och barn. Ni förstår vad som händer.

I dag har jag läste Emma Hambergs ”Rosengädda nästa!”. Jag tycker om alla Hambergs böcker. Allt från ungdomsböckerna Linas kvällsbok 1 och 2 till Brunstkalendern. Första kontakten med Emma var när hon tecknade serien ”Singel i stan” som publicerades i Vecko-Revyn i min ungdom. Hon har en fin känsla när det gäller att fånga karaktärer och persongalleriet i boken är riktigt yvigt. Trots att mycket skiljer dem förenas de i att vara udda. Utom Tessan kanske som kämpat för att passa in (stora bröst, blont hår, tuff gymkille). Av en slump kommer de samman och gör en slags resa tillsammans.

Både böckerna har ett driv vilket gör att jag började läsa och sedan gjorde jag bara nödvändiga pauser innan jag var klar.

En annan grej. Talade med bekanta om det här med att ha flera böcker på gång samtidigt. Jag säger att det inte är konstigare än att ha vänner med olika egenskaper. Inte är det svårt att ”komma ihåg” vad samtalet med en vän var senast när man träffas igen. Så är det med böckerna också. De här var aktuella för mig tidigare i dag. Fördelen är att beroende på humör finns det alltid något om passar.

Några fler av de utlästa sommarböckerna.

Här är två riktigt läsvärda böcker. Den vänstra fick jag med på köpet när jag handlade på bokmässan för två år sedan. Anade inte vilken pärla som gömde sig i Maria Gustavsdotters Dottern. Ordvits där eftersom serien heter Fem pärlor till Jungfruns krona. Sverige, 1500-tal. Jag är förtjust i just den här sortens böcker, romaner om Sverige från förr (kärleken tog fatt med Wernströms Trälarna-serie). I centrum är Gertraud vars barndom börjar bra (få barn förunnat på den tiden) men blir värre när modern dör i barnsäng. Jag skulle gärna vilja ha en historiker som satt bredvid mig och viftade rött eller grönt beroende på vad som var precis sant om hur man levde på den tiden så jag inte bara inbillar mig att skönlitteraturen ger en sann historisk spegling. Nu har jag inte det, men tror mig ju veta även från andra håll att vårt ”stolta” land också tvingat mycket unga flickor till äktenskap … Det skildras i boken, det gäller inte Gertraud själv men hennes vän. Och Gertrauds far. Nu ska jag försöka få fatt i boken som följer i serien.

Av svärmor fick jag Carl-Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia. eftersom jag just läst min första Vallgren greppade jag den här snabbt. Det är en skildring av ett lite speciellare människoöde. En mycket vanskapt pojke föds på ett horhus i Berlin och om hans vänskap med flickan som föds samma natt. Hans särskilda, jag skulle kalla den övernaturliga, gåva används när han möter vänner och fiender. Det är en spännande story, jag vill veta hur det går! Men det bästa är ändå Vallgrens språk. Han verkar älska att leta forumerlingar som är på pricken, som äcklar, som förklarar som är det lilla extra. Och samtidigt får det mig ibland att skumläsa sidor för att jag just då inte orkar alla ord ord ord.

Och så de här böckerna. Lite enklare, lite snabbare glömda.

Dawn French En liten smula underbar fick jag av min moster, hon hade haft den som flygplansläsning. Skildring av en tonårsfamilj, ska vara så där dråplig. Det är den väl också även om den är för mycket med exempelvis typecastning av typiskt blond brud. Däremot gillade jag karaktären lillebrorsan som bara ville låtsa sig kallas för Oscar (Wilde) och hade lite tankar om livet. Det absolut bästa med den här boken var att den fick mig att baka mitt livs första banoffe-paj som jag bjussade middagsgäster på förra veckan och det var inte fy skam.

En deckare. Åsa Nilsonnes Kyskhetsbältet. Känd, äldre skådespelerska mördas. Och så lite olika storys runt den. Det vanliga. Varken mer eller mindre. Gillar att det är många hundar med men så mäts inte en bok på skalan.

Den stora bokhögen jag dragit på mig under årets mörkare period stressade mig så till den milda grad att jag sorterade den och gjorde mer överkomliga portionshögar. Nu känns det lite lättare när jag valt att lägga tid på böckerna. Och som vanligt, när jag är inne i stimmet konkurrerar det ut ungefär allt annat än en redig galopp i skogen.

Lyckostigen av Anna Fredriksson. Jag tycker om att läsa böcker som handlar om det som skulle kunna vara du och jag och är just så spännande. Knepigheten som relationer nästan alltid innebär, mer eller mindre. Det här är en sådan bok. Med lyckligt slut dessutom och det gör mig glad. Det är skönt att det är så ibland också. Både i våra liv och i bokvärlden. Fredriksson har också skrivit Sommarhuset. Bra den också. Kanske till och med bättre. En typisk hängmattebok.

Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann. Fick boktipset av en av SVTs journalister strax efter valet 2010 och den har legat i sovrummet sedan dess. En lite tjockare rackare. Ett familjedrama som utspelar sig i nutid och under andra världskriget. Roligt pråk, på sina ställen fyndigt utan att bli klämkäckt. Homofrågan skildras väl utan att det är fokus på den, utan snarare den ”moderne” mannens jakt på … lycka? Ibland kände jag att den var lite lång för storyn.

Vasadöttrarna av Karin Tegenborg Falkdalen. Ja, vilka var de? Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabeth. Vilka krav ställdes på kvinnor på 1500-talet? Spännande och lärorikt ur alla aspekter. Historen (vad de äter, hur de bor, kläderna) är mer intressant än kungahuset i sig. Tycker mycket om efterordet som drar paralleller till Victoria och andra nu levande prinsessor och dagens prinsessideal. För en som mig, som är emot kungahuset som instutition, är det ganska uppenbart. Det är möjligheter och begränsningar. Rätt vansinnigt att en kvinnas främsta uppgift faktiskt är att vara för avel. Se spektaklet i England i veckan.

Blå Koral av Louise Boije av Gennäs. Ni vet. När jag var ung var hennes ”Stjärnor utan svindel” en av de största böckerna. Den är bra så inget med det. Den här är fortsättningen på ”Högre än alla himlar” som kom 2010. Tanken är att med ett gäng huvudpersoner som hänger tätt ihop skildra 2000-talet. Eftersom hon precis som i första boken fokuserar på en stor händelse, tsunamin, och i övrigt pepprar men större och mindre nyheter lyckas hon väl befästa tiden. Den här gången blev jag lite mer förtjust i persongalleriet och skildringen av deras relationer.

Saffransköket av Yasmin Crowther. En skildring av hur Maryam, född i Iran, levt sitt vuxna liv i England slits mellan kulturerna och hur hon präglats av de händelser som hennes familj i Iran utsatte henne för som ung. Hennes familj, man och dotter, blir givetvis en del av detta och det blir så tydligt, det vi vet, att saker ärvs mellan generationer oavsett om vi så önskar eller inte. Gott och ont. För mig som läser många böcker av svenska författare och sm utspelar sig i Sverige är det mer än nyttigt med böcker från andra länder, och särskilt som handlar om andra världsdelar än Europa. Världen är som bekant så mycket större … Min syster Lina tog i dag över boken med en förtjust min.

Jag har också blandat in lite andra böcker, som Mari Jungsteds Du går inte ensam. Jag gillar Gotland och jag gillar Mari. Just den här handlar om ett mord under Almedalsveckan och hur kärleken kan göra en människa besatt. Ytterligare en Gotlandsdeckare, Anna Janssons När skönheten kom till Bro, har jag klämt. De går ju rätt snabbt de där. En stor del av den handlade om rollspel. Jag tillhör inte målgruppen. Får svårt att identifiera mig med händelserna och hur människor i boken agerar. För mig blev hela behållningen Gotlandsbeskrivningarna.