De sista sommarböckerna

Här kan man prata om människoöden. Särskilt fokus på huvudpersonen Little Bee naturligtvis, men också de människor som finns och fanns runt henne. Hur en historia kan te sig kring en människa som flytt från allt, och varför. Den här gången handlar det om Nigeria till England. Berörs du inte har du ett stenhjärta, och det kanske skulle vara skönt ibland. Inte bara storyn bär, utan också finurligheten i hur den är skriven.

Min sista ”sommarbok” avrundade jag alldeles nyss i balkongens dunkel. En av mina favoritförfattare, Fogelström. Han som aldrig kan prisas nog för stad-serien. Den här boken beskriver han själv lite som ett utkast till den. Vi följer Arne som växer upp i en mindre lägenhet i Stockholm med sin mamma, mostrarna, kusinerna och mormor. Därav titeln.

Utspelar sig på 30- och 40-talet. Så här var det ju, kärnfamiljerna som det så gärna pratas om och gullas med från vissa håll, har varit en liten del av samhället/historien och har fått orimligt stor betydelse som ”det rätta”. Här skildras ofriheten i den tidens Sverige. Systern som får offra sig för att ta hand om mamman, ser livet passera förbi. Bröderna som inte bor där utan är fria att leva sina liv, unga kvinnor som har krossats av män som gjort dem med barn och sedan lämnat. De barnen som växer upp och hårdbevakas av mamma för att inte drabbas av samma öde, men inte riktigt uppskattar omsorgen. Den ensamstående förälderns slit och oro.

Somligt är passerat till historien, men det som berör just frihet, relationer och strävan efter ett gott liv (vad det nu är) kommer nog alltid att vara bestående. Tidlös bok helst enkelt.

Fint omslag av Slas också.