Jag har promenerat, jag har läst, jag har firat en syster som tagit en examen, jag har träffat några djur, jag har sovit, jag har ätit med vänner för att fira nationaldagen.
Jag har inte tittat på kvällens partiledardebatt. Kanske tjänstefel. Men jag vet att det inte vore bra för min mentala hälsa. Istället cyklade jag och satt på balkongen och läste.
Det är så mycket blomster nu, midsommarblomster och syrener. Och de här magnifika smultronblommorna.
Och jag börjar den med att fixa med pågående studiecirkel, göra klart inför ett kommande digitalt möte med en EU-parlamentariker, svara på mejl (och radera mejl) och diverse avstämningar för veckan.
I helgen har jag varit ute mycket, och fixat med krukisarna. Palettbladen fick yngla av sig med några avklippta delar som ska rota till sig i småvaserna nu. Den här till exempel, som jag fick av mormor tidigare i år.
Känner mig som 75 år då min kropp bestämt sig för att ha lite olika krämpor. Jag förstår att jag är priviligierad, men jag brukar inte drabbas av detta. I sammanhanget lindrigt, men jag vill bara att det ska gå över.
Enligt 1177 ska man röra på sig så mycket det går, så inget skäl att stelna. Förstås. Dessutom pågår stegtävlingen en vecka till eller så, så det är bara att harva på i vanlig ordning.
Jag hade ovetandes stängt in mig och katten Monika i en del av huset när jag skulle sova. Jag var alltså hemhemma i helgen, sov där för första gången på evigheter. Monika vaknade vid tio och då ville hon ut. Så hon hårdtrampade in till mig och väckte mig med några eleganta jamningar.
Så kunde söndagen börja. Det var fint.
Sent söndag kväll. Klassikern att checka av inför kommande vecka och skicka några viktiga mejl är precis gjort.
Den här helgen inleddes med att sent fredag eftermiddag viga tre par i stadshuset. Det blir så bra fredagsfeeling på det. För att inte skrämmas klippte jag mitt Corona-hår dagen innan. Det vettigaste jag gjorde igår var att promenera och i viss mån agera mattecoach online. I dag har jag varit stöd i engelska åt en ungdom i min närhet. Det är kul att kunna hjälpa till.
Tidigare i veckan har det varit skärmmöten med fyra olika ministrar, utskottsgruppen, riksdagsgruppen och distriktsstyrelsen. Några telefonmöten på det.
Och så det kanske peppigaste, två studiecirklar som jag leder. På boken ”Vad är socialdemokrati?”. Nya upplagan. Nu är vi verkligen igång.
Jag har fått guldstjärna varje dag i stegtävlingen som någon initierade för S-riksdagsgruppen. Jag tänker att jag inte bryr mig om sånt trams. Men det gör jag. Finns väl värre grupptryck.
Den här grejen med sexköp. Exakt INGEN är väl i chock. Vi vet att det köps kroppar dagligen. I stora mängder. Men så fick köparen ett så väldigt tydligt ansikte. En känd anti-feminist. Jag har likt många andra varit så arg. Inte prompt på honom, för han är ingen. Utan på att vi inte gjort tillräckligt för att döda det system som gör att detta kan fortgå. Att kroppar säljs igen och igen. Och den förbannade efterfrågan. Tydligen vanligt att unga män köper kvinnor för att få göra sådant som de sett i porren som deras flickvänner inte vill göra. Apropå ett vansinnigt system. Kuken kan inte få fortsätta vara världens centrum.
Det regnade på söndagen. Men lördagen var fantastiskt fint. Harsyran har börjat blomma! Så jag var ute!
På den grå söndagen var det inomhussysslor, bland annat var jag gäst i podden Spegelsalen (rummet där kommunfullmäktige i Gävle sammanträder). Den kan ni söka efter om ni inte kan få nog av mig. Vet inte om avsnittet är uppe än.
Nu har jag precis gjort färdigt kvällens förberedelser för digital studiecirkel klockan åtta. Ser fram emot det.
Har i övrigt fått iväg ganska många viktiga mejl. Och fått hjälp med cykeln på bästa cykelstället i stan. Att susa fram på cykel får en att känna sig nästan lika mäktig som att göra det på häst.
Har just kommit hem efter att tillsammans med ombudsmannen cirkulerat runt i stan för att dela ut lite böcker till en studiecirkel. Det har gått troll i leveransen av böckerna. Beställdes via stort företag innan påsk. Som sedan inte kunde leverera. Störigt. Sedan kunde ABF det istället, men det gick inte fullt så fort som de lovat så det har blivit lite ryckig start på cirklarna om man säger så. Men nu!
Nu känns livet på den fronten som att det ljusnat. Håller i en skriftlig som är igång och en via skärmtjänst som börjar på torsdag.
Innan dess var jag fyra timmar på skolan och jobbade. Höll en lektion om ljud bland annat. Önskar eleverna som ska ha prov på det nästa vecka ett stort lycka till. Vet ni varför människan (och typ många andra) har två öron? Det är inte för att man ska lyssna dubbel så mycket som man pratar som det brukar sägas.
Jag bad eleverna exempel på ljud de gillar. Det var till exempel fiol, hundskall, musik, skratt, bubbelplast, regn och havet.
Ljud de inte gillar är skrik, tjat, nycklar som skrapar, gaffel mot tallrik, när folk knäcker kroppsdelar och när det ritas hårt med tuschpenna.
I går var det roligt, att över digital plattform svara på frågor från en gymnasieklass i Gävle om hur riksdagsuppdraget ser ut. Alltid så många bra frågor. Men en var jättesvår: Berätta EXAKT vad är det jag gör.
Jag berättade inte att jag just nu agerar ”Lagledare med tekniskt ansvar” för den stegtävling vi har i sosse-riksdagsgruppen som drog igång i förrgår. Jag lagleder då min grupp i mitt utskott. Har sagt att ingen får borsta tänderna stillastående. Igår plöjde jag kajerna upp och ner under kvällen för att säkra ett gäng steg. Tänker att om jag gör minst de 10 000 som appen satt upp som mål varje dag är det lugnt och jag har gjort min del. Triggas väldigt lite av att vinna, men är också lojal och låtsas tycka det är en kul grej.
I helgen skulle jag ha träffat mina bästisar. De har den dåliga smaken att inte bo nära, vilket betyder att det inte går. Så kan det vara. Istället ska jag bland annat läsa igenom boken på bilden ordentligt. Och plocka steg då. Förstås. Lojalitetssteg.
Hoppas ni får en bra helg!bv
Och något grattiskort ligger i den där högen. Älskar alla gamla snygga frimärken. Det är den där härliga känslan när jag postar saker jag själv tycker är roliga. Som knark känns det. Kanske. Jag vet inte. Har inte knarkat.
När det inte är någon mängd kvällsmöten att tala om och umgänget precis som för andra är begränsat så är det ju något som ska göras. Även om det alltid finns obegränsat med böcker att läsa. Jag är tämligen värdelös på att rita/måla. Ord är mer min grej. Så jag bestämde mig för att ändå lära mig göra absolut enkla kaktusar. Med hjälp av Youtube-filmer och bilder. Jag tycker de är rätt gulliga, men inser att det är så mycket mer för mig att lära. Har införskaffat fler gröna pennor efter de här första försöken.
Hoppas ni också gillar kaktusar. De är härliga. Med det menar jag den äkta varan. Inte mina mellanstadieritade kaktusar.
Fick en ny krukväxt med ursprung hos mormor förra veckan. En variant av krusigt palettblad. Hoppas den ska trivas.
