Författararkiv: Elin

Nystart

Jag är lite avundsjuk på men självklart mest glad för de personer jag känner som verkligen vänt upp och ner på sin tillvaro för att göra helt nya saker den här hösten. Som fattat modiga beslut, som insett att tiden är redo, som flyttar, som slutar, som börjar, som ska bygga upp en ny tillvaro.

Lika delar kittlande, lika delar skrämmande.

Hjulspår brukar man prata om, och att rulla på i samma går väl utmärkt om man är helt nöjd. Om man inte är det är det ens eget ansvar att hitta på nytt.

Jag är relativt nöjd, men tycker om när saker förändras lite. Därför ska jag fundera på hur jag ska göra en variant som passar mig.

Det ska bli så spännande att följa mina vänner. Övertygad om att det kommer att bli klockrent.

Pride-minnen

Jag har förstått att arrangörerna av Gävle Pride känner sig lite överväldigade över allt. Det förstår jag och jag gläds med dem. Kommer att bära minnet med mig varje dag som den finaste av sommarpärlor.

Jag kan heller inte låta bli att undra. Vad händer med ett barn som tillsammans med sina föräldrar invigs i tanken i Pride, och som får delta i festen men också lära sig om varför den finns jämfört med ett barn som får höra föräldrar muttra något hemmavid där Pride flashar förbi på TV, nåt negativt om bögar som spökar ut sig?

Markus bilder.

pridis pridis2 pridis3

 

 

Det ljusa.

Mig gör den ingenting att flottig sol och kväljande värme försvinner till förmån för friska vindar och dagar då det är lätt att andas.

Däremot tycker jag illa om när ljuset försvinner. Maj och junis underbara ljusa sommarnätter som aldrig tar slut, det är det finaste som finns.

Nu börjar dunklet lägga sig relativt tidigt igen (men jag vet att det blir MYCKET VÄRRE). Den här bilden tog jag runt 21:30 i måndags, då jag precis avrundat ett telefonmöte som jag tog utomhus i Norrala. Klappade Anton samtidigt.

antonis

 

Helgens böcker

Den här helgen har jag haft förmånen att avrunda tre böcker, samt bara plöja en som jag köpte i matvarubutiken som stått på min att läsa-lista.

böckerna

Attack på nämndemän av Leif B Magnusson. Har legat i en av högarna sedan 2012 då jag fick den i present av Gävle Nämndemannaförening som jag besökte. Författaren har själv varit nämndeman under en lång tid och har förmodligen under den tiden samlat på sig många synpunkter och scenarion som han vill lyfta fram. Bråk i nämndemannaföreningar, slitet som nämndeman, debatten om arvoden och nämndemännens ålder och erfarenhet. Det kallas för spänningsroman, men det är det inte. Det är en slags debattbok med korta, mästrande kapitel.

Som spänningsroman är den rätt usel, som debattbok eller allmän upplysningsbok bättre. Men redan i början märks det en mossig ton. Som när författaren verkar fixerad vid att klanka ner på den 28-åriga kvinnan med bakgrund i Vpk. (Hur kan nån som är 28 år ha den bakgrunden?) Skrivningar om kvinnornas utseende, ofta sensuellt och erotiskt. Lite gubbsjukt nästan.

Gånglåt av Elin Olofsson. Jag börjar läsa och sedan slutar jag inte. Familjeskildring, relationsskildring. Både svart och ljus. I Sveriges norra delar, när tillvaron inte består av Stureplan osv. Perfekt bok för en natt då man inte vill sova. Eller kan.

Märta och Hjalmar Söderberg av Cullberg och Sahlin. (Somliga) Människor skrev så många brev förr i tiden. På papper. Enkla att spara. De som finns kvar berättar saker om den tiden. Här ligger många brev till grund för att skildra den situation som Märta och Hjalmar hamnade i när deras relation inte var bra. Särskilt illa drabbades Märta, som drabbades riktigt illa utifrån diverse somatiska sjukdomar, som med tiden vreds till att hon var psykiskt sjuk. Författarna har också grävs i vårdinstitutioners arkiv och även om det här handlar specifikt om en person i vården, blir det också en allmängiltig bild av det historiska. Jag har läst lite i taget i den här lärorika boken. Det är ungefär vad jag orkat med. Bildande och oroande, mer än roande.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. När jag hade påbörjat den här boken såg jag en vän som gjorde en statusuppdatering om den: ”Det här var enligt min smak inte en bra bok. Det är nog första gången jag läser en bok utan att fastna för någon av karaktärerna.” Befriande. Den här boken är tydligt märkt med att ha vunnit augustipriset. Författaren är hajpad. Man ska gilla den. Jag gillade den inte alls. Formen är rörig, den säger mig inget och jag kan inte relatera till karaktärerna i boken. Det behöver dock inte vara bokens fel.

Påminner mig om andra böcker som jag inte förstått storheten i. Alkemisten. Tråkig bok. Eller Ericsdotters Oskyld som kom runt millenniet och tydligen var en bomb. Tråkig bok. Man gillar olika. Aftonbladet kallar boken en ett mästerverk och Expressen kallar boken en berusande vacker berättelse. Jag tycker den stundtals påminner om en gymnasieuppsats i svenska, av någon elev med goda ambitioner och där vissa formuleringar blixtrar till innan det dör igen.

 

Semesterbilden med alkohol

En bekant skrev just på Facebook att hon nästan glömt att berätta den goda nyheten att hon nu har semester, att hon ville göra det obligatoriska kungörandet.

Jag kommenterade ironiskt:  För att det ska vara på riktigt bör du visa bild på alkoholhaltig dryck, för att påvisa att livet nu verkligen leker.

Jag har verkligen reagerat på det i sommar. Det var en fredag i början av juli där så många av mina bekanta flashade en bild på någon alkoholdryck med en jublande text om att semestern är här. Sedan spridda skurar i jämnt flöde.

Att glädjas över semestern är djupt mänskligt! Men varför är det så poppis att illustrera det med alkohol? Jag har några gissningar förstås, där den enklaste är att alkoholen för oss svenskar ges platsen som den ultimata göraren av god stämning. Alkohol står för allt fint och festligt och mysiggörande. Semester är ju mysigt. Så enkelt.

Det står var och en fritt att tycka att inget kan symbolisera några veckors ledighet bättre än alkohol, men varför är det så viktigt att visa det på bild?

För mig betyder den där bilden att man är med och sprider en bild av att alkohol är samma sak som det goda livet. Jag behöver inte ens berätta om varför det inte är så. Särskilt för barn till vuxna med alkoholproblematik som inte är särskilt nöjda över förälderns semestervanor.

HÄR är en studie som visar på att unga som exponeras för alkohol ofta på sociala media dricker mer än andra.

Om vi hjälper varandra med att på sociala medier ständigt koppla samman alkohol och glädje, vilken bild sprider vi?

 

 

Pride i Gävle

Först och viktigast, varmt tack till alla er som varit möjliggörare till Pride i Gävle, Gävles första. Jag kan bara tänka mig hur mycket ni slitit och fixat, ett så här stort och lyckat arrangemang över flera dagar gör sin inte självt. Bra gjort!

I dag var det dags för paraden genom Gävle. Tusentals människor som gick eller tittade och underbart festlig stämning. Så fint att få vara en del av detta.

Självklart spelar Pride roll. Pride gasar på politiken och gjuter mod i människor. Att vara den man är, att älska den man vill. Det berörs vi alla av.

Här är jag med mitt härliga, socialdemokratiska gäng.

gang1 gang2

 

Aida Hadzialics avgång

Man kör inte bil med alkohol eller annan drog i kroppen. Man gör inte det.
Det är oroväckande att människor börjar jämföra med lagar i andra länder eller med andra typer av brott, allt i syfte att förminska morgonens nyhet om ministerns rattonykterhet.
Sitt livs misstag säger hon. Det stämmer säkert. Jag är glad över att inget mer hände på färden än ett stopp i en poliskontroll, vilket är en mycket bra sak.
Så många gånger tidigare har alkohol på olika sätt satt käppar i hjulet för människor. Egen konsumtion eller andras konsumtion. 


Hon får nu beröm för att hon lämnar sin post. Det är bra, det är jag överens om.
Men handlingen innan visar på dåligt omdöme och oklokhet. Det är inga frågetecken kring vad som gäller i kombinationen alkohol och bilkörning. 


Kanske dags för Sverige att införa nollgräns i trafiken så att folk slutar lita till att det finns ett litet utrymme.

Bok: Kärleken till livet

marie

Vilken bra bok det här var. Min skarpaste relation till Marie Fredriksson är att min mamma var mycket förtjust i henne när jag var liten, de tidiga grejerna innan Roxette ens var påtänkt.

Ingen kan väl inte gilla Roxette heller. Och så vet jag att hon varit sjuk naturligtvis. Men så särskilt mycket mer om Marie visste jag inte innan boken.

Det är en finstämd bok som går att sträckläsa. Musikhistoria, fantastiska historier från turnéer och mycket kärlek. Den förlamande skräcken som sjukdom orsakar.

Jag tänkte också en del på hur unga människor i dag som har det förspänt kanske tror att alla nu levande har haft det så väldigt bra, och att hårda liv ligger långt borta. Både geografiskt och i tid.

Hos Marie fanns inte rinnande vatten när hon var liten. Det var kallt. Det fanns inget överflöd alls. Så här det för många som bara är strax över femtio år. Och absolut för några fortfarande.

Alkoholismen som finns där i någon form och nyper till.

 

Det rullar på

Torsdag. De här godingarna lämnade mig för en stund sedan. Två systrar och en kusin. Vi har ätit och promenerat lite i Gävle, kikat på allehanda. Lite sorgligt när de åker hem till sitt, och jag känner mig kvarlämnad. Inte hälsingska vidder för mig i kväll.

besökare

Innan det var jag på Kulturhuset och lyssnade på lite Pride-föreläsning och förde det hade jag avstämning med min ombudsman.

I går hade jag långfika med en kompis som flyttat hem från utlandet. Det hinner hända lite saker på ett femtontal år. Till exempel pratade vi om postkontorens icke-vara.

Jag har också den här veckan varit föremål för sjukvårdsinsats av icke akut karaktär. Ni behöver absolut inte vara orolig för mig. Jag måste säga att jag är oerhört glad över det bemötande och den effektivitet jag mötts av.