Det kan ni fira med att läsa om när minister Morgan Johansson besökte Ecpat förra veckan. Då får ni också en snabborientering av delar av problematiken liksom lite om vad Ecpat gör.
Till ny ordförande valdes Kent Persson, tidigare partisekreterare i M. Jag valdes också om på två år till styrelsen. Ser fram emot det arbete vi ska göra. Så länge efterfrågan finns på barnkroppar måste motkrafterna verka.
Det där första maj kommer som ett dån, och sedan är det över lika snabbt.
Vi hade en stabil tillställning i Gävle igår, med civilminister Ardalan Shekarabi, Kim Söderström, Byggnads och Emma Magnusson, SSU som talare. Vädret var fab.
Jag gjorde den här bilden som en grej att tänka på.
Min vän Elin skrev den här sanna statusen på sin Facebook:
Jag är politiker sedan några år tillbaka. Inte för att jag gillar att ha makt, inte för att tjäna pengar, inte för att jag är den bästa för jobbet. Utan för att nån måste göra det.
Idag är det första maj. Jag ska för tredje gången tåga genom Mjölby bakom vår duktiga ungdomsmusikkår. Välkommen att delta, idag och andra dagar i demokratins tjänst.
För att inget av det vi kämpat för kommit gratis
I dag går jag med tåget i Gävle, och lyssnar på Ardalan, Kim och Emma som talar i Gävle.
Det är inte viktigare att fixa i trädgården i dag.
… kan jag inte låta bli att påminna om den här roliga artikeln som GD publicerade förra året.
När journalisten inte vet Socialdemokraternas egentliga namn, och därför tror att det handlar om två partier.
Och som av någon anledning lyckas tro att att SSU-talaren är en representant för ”Hela Sverige ska leva”.
Tur att de flesta som skriver har bättre koll. Och att de rättade artikeln vid påpekande. Men det är fortfarande så kul.
Absolut bäst i dag är alla som är djupt kränkta över att det kommit snö. Facebook är fullt av människor som visar snö, som om vi skulle ha bott i SAHARA och detta med snö är något unikt.
Däremot har jag förstått att det på vissa platser är strömavbrott och dålig väglag. Inget av det är roligt.
Tisdag alltså. Jag sitter på kontoret i Stockholm men ska snart ge mig ut i vädret för att gå till möte med polisens insynsråd. I kväll hem igen för att hålla i två möten med Socialdemokraterna i Gävle.
I går hade vi fullmäktige. Kunde ha blivit kort, men blev tyvärr ganska långt så jag missade en sittning hos landshövdingen med värdefull information. Jag hade en mycket kort interpellationsdebatt om föräldrar som lägger sig i undervisning och lärares avvägningar på ett sätt de inte borde. Ställde i övrigt frågor om e-petitioner och lokalanvändning.
Konstaterar också att fullmäktige inte riktigt klarar av en vuxen diskussion där ordet ”feminism” finns med.
I dag var vi några sossar som knackade lite dörr på Brynäs och pratade trygghetsfrågor. Folk är så trevliga!
Den 1 januari 2016 fick Alliansen i Gävle tillsätta nämndsordförandeposterna i Gävle. Tro mig, jag vet att det inte alltid är lätt att hitta rätt personer med de önskade egenskaperna till varje post alltid. Men.
Efter 22 dagar hände det att socialnämndens nye ordförande Rust avslöjades av Arbetarbladet att han delade högerextrema sidor i sociala medier. Ingen kommunstyrelseordförande har tidigare tagit tag i det så kraftfullt som Inger Källgren Sawela! (IRONI!): – Jag har jobbat hela dagen. Det är fredag kväll och jag orkar inte ta tag i det här nu, säger hon.
Det är en sägning som lever kvar. Älskar när det är sen fredag och jag får frågan om vad som ska ätas eller nåt som ska ske på lördagen eller whatever. Alltid stabilt svar: Jag har jobbat hela dagen. Det är fredag kväll och jag orkar inte ta tag i det här nu. Följt av fniss. Lika kul varje gång. Men okej, tragikomiskt.
Om jag minns rätt löste det sig genom att Rust strax lämnade själv av personliga skäl, med hänvisning till sin hälsa.
Sedan förra året har vi uppmärksammat samma kommunstyrelseordförande om att Samhällsbyggnads ordförande Roland Nilsson har ett mycket tveksamt ledarskap gentemot både nämnd och tjänstemän. Allt allvarligt givetvis, men med tanke på nämndens arbetsgivaransvar är det ingenting man kan sopa under mattan. Samtal har förts med löfte om förbättring: Förbättringen har uteblivit.
Nu har det gått så långt som att han fråntas delegationsrätten. Under min överblickbara tid har något sådant aldrig varit på tapeten för en politisk ordförande i Gävle kommun
Jag tänker inte skriva om bakgrunden, som jag givetvis vet mer om, men när tidningen skriver och det i artikeln står:
”Arbetarbladet har pratat med flera handläggare på förvaltningen som alla vittnar om en pressad arbetssituation där ordförande Nilsson, ofta när han är ensam med en tjänsteman, beordrar denne att ändra sina tjänsteutlåtanden, genom att direkt säga ”det är en order”.
– Vi försöker att alltid vara minst två personer närvarande när vi ska informera honom säger en handläggare.”
Ja, då förstår man att det är riktigt illa. Tjänstemännen vill alltså inte vara ensamma med ordföranden.
Vidare står:
”Enligt Sten Öberg som är huvudskyddsombud finns det fyra anmälningar från tjänstemän inom Samhällsbyggnad Gävle. De pekar alla ut Roland Nilsson som roten till arbetsmiljöproblemen och den stora oron bland handläggarna.”
Och hur agerar kommunstyrelsens ordförande Inger Källgren Sawela, som sedan länge är väl medveten om problemen och faktiskt lovat bättring:
”– Nej, ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden gör ett jättebra arbete, rent politisk. Som jag vet. En konkret politisk kompass, han driver allianspolitik.”
Vi har verkligen väldigt olika bild av vad ett bra arbete är … och om det är så här en konkret politisk kompass inom Alliansen ser ut i Gävle … så var rädda, var mycket rädda!
Om du har ett konto hos MittMedia är det väl värt att logga in och titta på den här lilla filmen med Roland Nilsson. Inte ens någon som ville göra parodi på en politiker skulle lyckas bättre än vad han själv gör, när han talar svävande utifrån sina anteckningar. Att journalisten är så snäll som hon är är en gåta.
Ledarskapet i Gävle sammanfattat: Det är fredag kväll och jag orkar inte ta tag i det här nu.
Fredagsmyset måste få ett slut
I dag hade vi debatt i kammaren om alla motioner på polisområdet. Den kan du se HÄR.
Jag inledde mitt anförande ungefär så här (direkt ut min manuskladd::
På det här området är det många motioner skrivna, i många olika frågor, och det visar att ledamöterna i Sveriges Riksdag har ett stort intresse för att svensk polis och brottsbekämpning ska fungera väl.
Även om vi inte är överens om precis allting, så är vi väldigt överens om att det är viktigt med en välfungerande polismyndighet och att medborgarna ska ha skäl att känna stort förtroende för polisen. Det ger ett gott utgångsläge i diskussionerna.
Vad gäller förtroendet för polisen, så visade polisen, tillsammans med andra yrkesgrupper, vid terrordådet för snart två veckor sedan att de är väl förberedda för den typen av händelse.
Trots all rädsla, all oro och all sorg för de drabbade, kunde vi se alla som gjorde ett väldigt fint arbete, och för det är vi så stolta. Det visade att polisen vad beredda, att när de i det tuffaste av lägen behövdes fanns de där. Varje ros som överlämnats till polisanställda de där dagarna bär på mycket tilltro.
Samma känsla av tilltro till polisen, samtidigt som sorgen över dådet var stor infann sig för 1,5 år sedan när en person valde att begå ett attentat på en skola i Trollhättan där tre personer miste livet. En annan extraordinär händelse. Polisen gjorde en mycket bra insats. Det hade de tränat för. Precis som vi förväntar oss.
Det visar också att de som säger att svensk polis inget är värd, inte klarar något, är helt fel ute.
Min kollega Sultan tog en bild.
Det är påskdagen. Det är väl läge att önska glad påsk då?
Mitt bästa, slutade äta godis på skärtorsdagen klockan 17. Nu, snart tre dygn senare har det gått mycket bra. Det är vardagsedge Elin-style.
Har varit i Norrala en natt. Hänge på en åker i kvällningen med Mansour och hund. Träffade dvärggetter. Sprang. Allt kan ses på bilderna nedan.
I dag gör jag sådant som man måste göra ibland. Som städning. Som måla naglarna. Som att sortera ett skåp. Läser lite politiska dokument. Största utmaningen blir när jag ska sy lite om en stund.
jag har haft förmånen att uppleva flera stora kongresser med olika organisationer i mitt liv. Det är en fantastisk, gigantisk demokratiapparat, och en stor förmån att få träffa så många engagerade människor på ett så kompakt sätt.
Socialdemokraterna har 350 ombud, men massor av andra är på plats. Tror festen igår hade runt 1100 platser och mig veterligt är det flera som önskar vara med men blir utan plats.
Visst vet jag att det här landet (och världen) är fullt av socialdemokrater som jobbar på varje dag på olika sätt. Jag vet att en del tror att de ”vet alla sossar” utifrån vilka som syns frekvent på TV eller i den egna dagstidningen hemma. Men det är inte så. Vi är så väldigt, väldigt många och vi gör jobbet på olika sätt men tillsammans. Stefan Löfvens tal på festen i går berörde detta på ett utmärkt sätt. Det är en skön påminnelse i vardagsjobbet med politiken att få den här injektionen av alla andra. Jag tror att för den som kommer till sitt första stora sosse-sammanhang och det kanske var just den här kongressen, blir det en massiv kraft att mötas av allt detta.
I går höll också LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ett medryckande tal. Det handlade om motstånd och möjligheter. Han är en talare man orkar lyssna på till punkt, och njuter under tiden. Hittar ingen länk dessvärre.
En skola fri från vinstjakt och religiös påverkan. Ett område som verkligen lyfte! – Samhället ska säga: gör din plikt och plugga hårt så har du alla möjligheter framför dig. Oavsett vem du är, säger Ardalan Shekarabi, huvudföredragande för området.
Det han också gjorde var att hylla Kristina, sin lärare i Gävle. Kristina Hellström som också en är socialdemokrat och sitter i fullmäktige i Gävle. Fröken Kristina betydde allt för mig. Kristina har gjort ett viktigt jobb. Och skolan är full av lärare som gör storverk varje dag. Som betyder så mycket för sina elever.
Några av er kanske har zappat förbi kongressen på TV. Tyckt det verkar finnas en stor samsyn utifrån det ni hör från talarstolen. Då ska ni veta att ombuden har slitit både dag och natt, i formella temagruppsarbeten, i andra konstellationer för att hitta nya kompromissförslag. Det är ett riktigt tungt arbete som kräver massor. Av envishet, av vilja och av slughet på alla sätt. Så låt er inte tro att allt varit så lugnt som det verkat, verkligen inte. Däremot är det anständigt skött, som sig bör av personer som vill bära landet. Temagrupperna som processer fram nya, bättre förslag är så oerhört mycket smidigare för alla än att sköta allt old school från talarstol.
Jänter på festen i går. Jag, Frida från Sandviken och Linnéa från Gävle.
