Författararkiv: Elin

Riksdagsonsdag

Ett oinspirerande inlägg om en vanlig riksdagsonsdag i slutet av november. ”Så här ser verkligheten ut” skulle det också kunna heta.

Gick upp 07.00. Alltid förbannad när klockan ringer. Alltid.

Klockan 08.00 började mötet på justitiedepartementet. I dag var både minister och statssekreterare frånvarande vilket är ovanligt, men vi hade samtal med de politiskt sakkunniga och duktigt folk på departementet när vi resonerade i ärenden som är på väg fram. Bland annat den nya sexualbrottslagstiftningen.

Därefter ärendet till Nycklar & kort eftersom jag har haft problem med mitt kort. Stötte på en person på vägen som jag blev pratandes med en stund i en aktuell fråga.

Mellan 10-12 betade jag igenom mina tre olika mejlboxar och gjorde tillhörande kalenderarbete. Nu vet jag bland annat när jag ska ta emot klasser här nere och när PRO kommer i vår. Och har svarat på frågor om det mesta.

Slängde ihop en mix av tomater och brieost till lunch enligt principen vad som råkade finnas i kylen. Rester från i går då vänner var över och vi åt ost och kex. Samtidigt missade jag en 35-årsfest. Livet krockar.

Åkte tunnelbana till Kriminalvården insynsråd som ägde rum mellan 13 och 15. Generaldirektör Nils Öberg guidade oss genom diskussioner om sexuella trakasserier och övergrepp inom myndigheten, budgetarbete och information om särskilda händelser bland annat.

Klockan fyra voterade vi. Text från riksdagen.se: ”Besluten handlar bland annat om hur mycket pengar som nästa år ska gå till investeringsstöd för studentbostäder. Dessutom har riksdagen bestämt hur mycket pengar Regeringskansliet, Skatteverket och Tullverket med flera ska få för nästa år. ”

Gick hem för att hämta en del av det som behövdes för kvällens julsittning med Helgas som jag hade delat ansvar för. På vägen pratade jag en bra stund med de som demonstrerar utanför våra kontor mot avvisningarna till ett land i krig, Afghanistan.

Sedan värmdes gröt och strösslades julkulor så att ett antal riksdagskvinnor kunde äta julgottis och resonera om Metoo tillsammans med Elin Sundin, ordförande i Fatta!. Vi sjöng julsånger också.

Vid nio var det undanplockat och jag bytte om och gick ner i gymmet. Kollade Vår tid är nu när jag gick en timme på löpbandet och sedan tog jag revansch på en boll som nästan slog ut mina tänder och in min näsa härom veckan.

Nu är klockan lite över elva och jag ska kolla mejlen en gång till innan jag ska sova. Är inte väldigt ledsen över att morgondagens seminarium med start 08 var inställt.

Många frågor kvarstår om de ensamkommande och utvisningarna

I går kring lunch kom nyhetsflasharna och uppgifter om att regeringen hade en överenskommelse att presentera gällande de ensamkommande. Vi fick via tidningsrubrikerna veta att ”de flesta skulle få stanna”.

Som riksdagsledamot har jag inte fått information om att de är samtalen pågår eller därmed givetvis inte något om innehållet i dem. Vad som skulle komma ut i går hade jag förstås ingen aning om och valde att inte jubla och det gör jag inte nu heller. Jag har varken sett förslaget i sin helhet eller att det går genom riksdagen.

Läget i Afghanistan fortsätter att vara ett land där många, många civila årligen dör/skadas i konflikterna och där antalet i incidenter ökar. Läs det här nyhetsbrevet från ett FN organ för att se lite staplar och annat.

Alla frågor jag har kring åldersuppskrivningar, återvändandeprogram, säkerhetsläget, omflyttningar, brist på utvärderingar, rättssäkerheten i asylprocessen och en hel del annat kvarstår. Utan svar från mitt parti.

Av vad jag kunde se på gårdagens presskonferens och av artiklar så vet ingen egentligen hur många som omfattas av de förslag som nu ligger. Kanske 9000? Hur står det sig i förhållande till antalet som kom? Den stora frågan är, när lapptäcket är lagt av olika regleringar: Hur många faller fortsatt igenom och ska utvisas till ett land i krig?

Att utöka gymnasielagstiftningen är en åtgärd som jag lyft som förslag tidigare. Här sätts dock flera olika begränsningar. Man ska ha kommit innan ett visst datum. Det gjorde många men registrerades först efter det datumet pga långa väntetider.

Man ska ha väntat minst femton månader innan man fick sitt första besked. Alla tusentals som skrevs upp i ålder hösten 2016 omfattas därmed knappast av detta om de inte kom tidigt 2015. Det vill säga, de unga som nu kommit längst i processen med överklaganden osv får inte den här chansen. Djupt orättvist förstås.

Hur är det tänkt att hantera dessa människor som ändå skulle kunna omfattas fram till att lagen eventuellt träder i kraft?

För de enskilda handlar det därmed verkligen om slumpar som gör om man omfattas eller inte.

Trots mina invändningar är det förstår mycket bra om regeringen hittar lösningar som gör att fler får stanna, möjligheten att studera och sedan komma ut på arbetsmarknaden för att kunna bygga Sverige vidare. Uppenbarligen har regeringen också förstått problematiken som påtalats av många. Det är bra.

Men för alla de som det gäller och alla de som engagerat sig i frågan är förslaget som det hittills går att förstås något av en besvikelse. Också.

Jag är ledsen för det. Samtidigt som jag försöker glädja mig åt den framgång det också är. Det är svårt. Väldigt svårt.

Veronica Palm skriver om det här i ETC.

 

At the Antonelli_lab

I går var jag i Göteborg. Väljer att illustrera det med ett instagraminlägg från @antonelli_lab

antonelli

Det här var en del programmet där forskare och politiker möter varandra. Min tur att besöka Alexandre Antonelli på hans arbetsplats på universitetet.
Herbarium med supergamla växtdelar, levande växter i botaniska trädgården och så fick jag plantera om en orkidé som Alexandre samlat in på en av sina resor. Den hade några löss som vi badade bort i en miljösnäll lösning. Nu ska den vara tipptopp igen.
Viktig inblick i forskares vardag. Spännande möten i dag där jag lärt mig mer om ananasplantor, fjärilar som är Skippers, kolet i Brasilien och mycket om vikten av biologisk mångfald att ta med mig.
Det finns så väldigt många duktiga människor i den här världen som jobbar så dedikerat med viktigheter.

Verkade också så dynamiskt att arbeta ihop med människor från alla delar av världen. Så väldigt berikande.

All min respekt till forskare som sliter.

 

Rättssäkerheten överallt

I dag har några av mina riksdagskamrater skrivit en debattartikel om rättssäkerhet gällande sjukförsäkringen.

Den avslutas så här: ”Vi anser att det snarast behöver göras en översyn av sjukförsäkringens tidsgränser och Försäkringskassans tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom.”

Det håller jag absolut med om. Definitivt.

Nu vill jag göra något som kan ses som banalt. Men jag vill ändå hävda att vi är många som nu uppmärksammat det vi ser som rättssäkerhetsproblem inom också en annan myndighet, Migrationsverket.

I går skrev DN om Esmat vars bror avslutade sitt liv och där Migrationsverket sedan berättat att de gjorde fel. Ytterligare en artikel handlar om hur det egentligen kunde gå så fel.

Migrationsverkets rättschef säger:

”I genomgången av den synskadade 18-åringen och hans brors ärende står det att felen man upptäckt är sådana som tidigare identifierats inom verksamheten. Vad säger det om rättssäkerheten i Migrationsverkets bedömningar?

– Att vi gör en miss i ett ärende tror jag är något man får räkna med, med tanke på hur många beslut vi fattar. Däremot är det vår uppgift att se till att det inte händer generellt. Och här ser vi att det finns en oklarhet som vi ska utreda. Men att utifrån det dra slutsatsen att Migrationsverkets beslut generellt inte är rättssäkra är ett långt logiskt språng.”

Jag vet också att saker kan gå fel. Jag gör fel själv. Men jag tänker inte räkna med att saker går fel. Inte i statliga myndigheter. Inte på ett sådant sätt att jag inte längre blir förvånad när människor hör av sig till mig för att berätta om knepigheter i Migrationsverket.

Så precis det som mina kamrater säger i artikeln om Försäkringskassan skulle jag kunna säga:

”Jag anser att det snarast behöver göras en översyn av handläggningstiders tidsgränser och Migrationsverkets tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker asylprocess som ger trygghet vid utsatthet.”

Esmats bror kommer inte tillbaka. Alla de unga vars utredningar blivit fel får inga nya chanser.

 

 

Politiker också

I fredags förmiddag skickade jag ett pressmeddelande om det här. Mot kvällningen kom uppropet från politiker på alla nivåer, i alla partier, i hela Sverige.

metoo

 

 

 

Bildning, kultur och naturvetenskap

I förrgår skrev jag en hel del på Twitter om detta. Många har interagerat med mig om det här, bland annat den som inte klarade kopplingsschemat … Den var besviken på sig själv.

I dag skriver Jenny Wennberg om typ samma.

ebt

Ranten:

Ser att det finns en besvikelse över Ebba Busch Thors ”bristande” kunskaper i litteratur som hon blivit testad på.

Eller besvikelse, hon hånas helt enkelt. Jag vet att det finns i en kontext om kulturkanon.

Vi har alla med oss olika kulturkapital. Om hennes vet jag inget men jag konstaterar det. Just litteratur, konst och annan kultur är viktigt,

Vi har alla olika intressen, även om jag vet att man med näsan högt kan hänvisa till allmänbildning.

Själv har jag förvånats över hur styvmoderligt de naturvetenskapliga inslagen i På spåret hanterats då jag dristat mig till att kolla.

Musikstycken av klassiskt snitt sätter man. Olika fina matgrejer sätter man. En enkel vattenmolekyl? Nej. Följt av allmänt skratt.

Ingen har vett att skämmas för att man inte kan det som är baskunskaper i grundskolans kemi. Minns också enkla kopplingscheman som var svåra.

De var superenkla och krävde knappt grundskolans fysik för att man skulle ha fattat.

Men ba: ”Höhöhö, det är ju så svårt med sånt”. Alla nickar, alla förstår. Sen fortsätter kulturdelarna igen. Prestigen ökar.

Kulturen kan man inte missa på. Men alla fattar om man inte vet vad atmosfären främst innehållet eller ens enkelt kan beskriva kärnklyvning.

Så alla ni som raljerar över Busch Thor. Rita upp atom nummer åtta för mig. Berätta hur den binder.

Berätta vad DNA är en förkortning för och vad de vanligaste beståndsdelarna heter.

Lös en enkel andragradsekvation.

Berätta varför reflektionen i en sked är olika på skedens olika sidor.

Berätta lite Darwins insatser och olika belägg för evolutionen samt vad som driver den.

Såja. Lite jobb till kulturredaktioner, ledarskribenter och andra tyckare som vill raljera över brister i andras kulturella bildning.

Ni får inte googla fram svaren. De ska komma direkt och ni ska sätta adenin och tymin direkt. Annars går ni om grundskolan.

Är du kränkt Elin? Kan du inget om böcker? Jag har läst så förbannat med böcker. Alla sorts litteratur. Ful och fin. Hejdå!

 

”Fråga inte bara vad din lokalpolitiker kan göra för dig, fråga vad du själv kan göra för ditt samhälle.”

Mycket bra text av Sakine Madon. Delar av den vill jag ibland skrika till folk. Men det får man inte.

”Om priset blir för högt, och tacken är gnäll och skäll, kommer få att vilja engagera sig. Nyligen skrev den liberale skribenten Andreas Ericson, numera chef på tankesmedjan Timbros medieinstitut, en läsvärd text om debattklimatet (DN kultur, 1/11). Artikeln avrundades med uppmaningen att vi som tycker vitt och brett på i den offentliga debatten och i sociala medier ”kanske borde sätta oss en mandatperiod i en kommunal nämnd och lära oss lite?”

Det är lätt att häva ur sig tvärsäkra påståenden och starka åsikter om politik och om meningsmotståndare. I själva verket borde fler, som Ericson uttrycker det: ”offra några kvällar på barn som behöver omhändertas, detaljplaner som överklagas och budgetar som ska gå ihop”.

Fråga inte bara vad din lokalpolitiker kan göra för dig, fråga vad du själv kan göra för ditt samhälle.”

Gävlemoderaten säger adjö till anständighet

hottibel

Fick den här bilden på en tweet från en riksdagsledamot skickad till mig.

Personen är just nu omskriven hemma i Gävle utifrån att han och en del av hans partivänner är besvikna över hans föreslagna plats på riksdagslistan inför 2018. Det skrivs att han ”petats ner”. Korrekt är att han föreslås till samma plats som han gjorde 2010 och 2014. Plats tre. 2014 räckte inte det till att komma in i riksdagen, men han kom in då Margareta B Kjellin avled. Ryktet säger dessutom att det var nära att tredjeplatsen rök 2014 när listorna skulle sättas. Att det bara var ytterst liten skillnad mellan honom och Måns Montell som nu är den som föreslås toppa Moderaternas lista.

Jag vet inte exakt hur Moderaterna i Gävleborg arbetar med resultatet från det provval som har genomförts. Där fick han vad jag kan förstå störst stöd. Några hävdar därför att det finns en självklarhet i att han därmed ska föreslås främst. Antingen är provvalet absolut, eller så är det ett inspel i valberedningens arbete. Det verkar vara det senare och då kan det bli så här. Valberedningen kan ha kännedom om helheten som inte alla medlemmar har.

Åter till bilden. Är den publicerad i affekt och blev fel? För det är tydligen ”krig” säger en av hans partivänner från Gävle som stöttar honom påstått.  Fel kan det bli ibland, men han har gjort så många misstag på sociala medier att han borde ha lärt sig tänka en extra gång.

LSS, för mig är det självklart att alla som behöver assistans ska ha assistans. Det är vi helt överens om. Men jag skulle inte drömma om att illustrera mitt stöd för assistansen på det här sättet.

Eftersom jag också gillar de saker som på bilden anklagas för att vara orsaken till problemen med assistansen blir jag extra arg. Det är ett antal domar, inte resurser främst, som varit problemet. Bilden ger en felaktig bild.

Att han tycker att friska inte ska få subventionerade cyklar kan verka mer rimligt. Men om man sedan betänker att det är en strategi för att ställa om trafiken i storstäderna som smutsar luften så att människor blir sjuka verkar ju subventionen ha ett klart syfte som inte är så tokigt.

Inte konstigare än att han, efter vad jag förstår, är för att friska människor ska få bidrag till sin städning. Eller till att renovera sina sommarhus utomlands.

Att han gräver i den bruna dyn som skrämmer mig. Det förvånar mig inte för vi har sett det sluttande planet hos en del. Kontot han retweetade från delar konsekvent brun sörja. Vi kan kalla kontot källkritikbefriad. Varför följer riksdagsledamoten sånt? Inte verkar det vara för att hålla koll på fiender i alla fall.

Han använder en bild vars enda syfte är att få det att verka som att indragen assistans är flyktingars fel. Varför väljer man att göra så?

Det finns bara två svar. Antingen förstår han inte vad bilden signalerar eller så tycker han just så.

Båda är lika illa. Det finns inga förmildrande omständigheter. Anständigheten hos den här riksdagsledamoten är som bortblåst.

Det är modigt av Moderaternas valberedning att inte toppa med honom. Frågan är varför han ska vara med alls.

I dag fyller min mormor 85

Jag har tyvärr inte möjlighet att träffa henne i dag men en present var postad och jag pratade med henne nyss. Det hade varit smörgåstårta och grejer.

Här är för nåt år sedan när hon höll min hand efter att jag hållit ett första maj-tal.

mormor85

Vår tid är nu. Men det var inte bättre förr.

vårtid

Bild: SVT

På löpbandet (som fungerar som gåband för mig) kollade jag in senaste delen av Vår tid är nu.

Sett att recensenterna som förstår sig på tycker den har klent manus. Kanske det. Samtidigt hör jag många  tipsa om den så helt fel kan den inte vara.

För mig det motsatsen till nostalgi som gör det. Här visas jävelskap som rasism, klassamhälle, homofobi, kvinnoförtryck, fackhatare, fattigdom, statustänk, killar som slåss osv. Romeo och Julia-storyn i fokus, där klassamhället skiljer.

Det är lätt att se att vi kommit en bra bit på väg sedan dess tack vare människor som slagits för jämlikhet i facken, arbetarrörelsen och de som slitit för HBT-personer. För vi vet ju att priviligierade sällan lämnar något frivilligt.

Påminner mig om för rätt länge sedan i socialnämnden när en moderat sade ”Klassamhälle? Men inte pratar vi väl så längre?”. Typ. Med poängen att hon inte tyckte det finns ett sådant. Inte oväntat för att komma från en moderat. Men jo, det gör det. Och det är vi ett gäng som ser och slåss emot.

Men väldigt ofta uppfattar jag att hemskheter som sker i dag (nazistiska strömningar, brott mot mänskligheten osv)  ser som något annat för att folk tänker att vi väl ändå är upplysta människor som inte begår oförrätter. Well, det gör vi. Jag skulle kunna räkna upp gott om konkreta exempel. Men vi tror att vi är så jäkla bra och moderna. Att skiten ligger bakom oss.

En del. Men minst lika mycket ligger framför oss.

Behöver jag säga mer än alla som efter #metoo berättar om hur de blivit bemötta. Kvinnliga skådespelare och jurister. Återkommer om det.

Se serien om du inte gjort det. Om manuset mot förmodan skulle vara klent är den i alla fall snygg.