Jag har varit på kalas. Jag har tränat fredag-lördag-söndag. Jag har promenerat massor i solen. Jag har plockat upp andra människors skärp (tack till förtjusande pensionärer som hejade på). Jag har läst bok. Jag har skrivit brev. Jag har haft möte med min arbetarekommunstyrelse.
Påminns om det absolut mest självklara. Naturen är det bästa vi har.
Näst efter naturen kommer kladdkaka. Jag har en så i ugnen just nu, och jag ser fram emot att moffa den.
För några dagar sedan när senaste numret av Daisy Beauty kom i lådan blev jag jätteglad. Det är jag fortfarande. Skitsnygg framsida också med 80-talsvibbar.
Läste förstås reportaget om den highlightade profilen noga, Lina Hedlund. Hon är ju hälsing och hälsingar är alltid intressanta. Jag vill veta vad det blir av oss.
Men slutet på artiklen har gnagt i mig sedan dess. Lina säger något som inte är nåt ovanligt att säga. ”Jag vill inte bli politisk men”.
Denna gång sammankopplat med en mycket politisk åsikt.
Jag är jätteglad över att hon tycker så, världens klyftor är förstås helt skruvade.
Men varför vill hon inte bli politisk?
Jag känner massor av bra folk som har åsikter av den här karaktären. Dvs klart politiska åsikter där man vill fördela rättvisare. Men som är livrädda för att det ska låta politiskt.
Vad är problemet? Fördelning är politiskt.
Och ni behövs oerhört som debattörer, opinionsbildare och faktiskt också som politiker.
Vad tycker du ska ske med Skråmos barn?
Får en befogad fråga på SMS. Tror många funderar på det efter olika reportage. Det handlar som bekant om ett antal barn till.
Förutom själva sakfrågan tar jag tillfället i akt att säga att det här är ett typexempel på där folk i på sociala medier visar att de verkar oförmögna att hålla två tankar i huvudet.
Att man är för att barn inte ska drabbas av föräldrars jäkligt dåliga val trodde jag ändå vi var ganska överens om i Sverige. Jag har egentligen aldrig hört några stora protester att vi har skyddsnät uppbyggda för när föräldrar fallerar annars. Till exempel begår kriminella handlingar inom rikets gränser och hamnar bakom lås och bom. Ingen har jag då hört som tycker att barn till dessa ska ruttna bort i en koja i skogen.
Men eftersom vi tycker illa om människor som åker till andra länder och gör bestialiska handlingar (jag vet iofs inte vad alla har gjort, det utger jag mig inte för att göra), gäller det att istället för att försöka hålla sig omodernt nyanserad att kräkas ut sitt hat. Och då inkluderar det också små barn. Som lider.
Det är så osmakligt och också någonting rejält osunt.
Självklart tar vi avstånd från IS och deras arbetssätt. Eller vad man ska benämna det. Givetvis.
Men jag trodde vi kunde göra det på ett mer civiliserat sätt än att sjunka till att hata på barn.
Den som hatar på barn, tycker att de kan dö för andras handlingar som de är oskyldiga till, vem är den?
Och vad jag tycker? Inventera läget, bedöma från fall till fall. Gissar att det finns massor av olika omständigheter.
Jag har laddat för den stund så jag köpt ny jord till mina växter. Både ”vanlig” och som passar sticklingar och kaktusar.
Det är en härlig känsla när jag står där och kollar runt. Vilka var det nu som inte fick ny jord innan det tog slut? Vilka ska absolut inte planteras om pga det ska sällan/”aldrig” göras (älghornsbräken, svärmorstunga) och vilka kaktusar vågar jag inte hålla på med alls pga illasinnade taggar.
Ett gäng palettblad, aloe och ampellilja som liksom blev nyplanterade sticklingar. Ett försök till en räddning av en garderobsblomma.
Några som får större krukor. Inbillar mig att de liksom dansar inne i bladen av glädje när de upptäcker vad som hänt. När deras rotändar upptäcker att det inte tar stopp utan de är fria att slingra vidare.
Kul att ge bort en liten snyggt planerad växt i minikruka till en unge jag känner sedan. Sörjer iofs den fina lilla krukan redan. Men jag kanske kan sno tillbaka den om växten dör. Fick å andra sidan ett påskpyssel tillbaka.
Hur som helst var det länge sedan jag hade så här många enskilda krukor. Förutom när jag hade fyllt år och lägenheten var en djungel förstås, men sedan tog jag med en del till Stockholm och så tja … gick en del till växthimlen.
När jag sedan har fixat klart är diskbänken ett inferno. Jord överallt. Konstaterar när det är omhändertaget att det är ingenting mot vad mina naglar är. Den här våren har jag utsatt dem för detta flera gånger. Liksom att nagelbitningen kommit tillbaka en stund. Det blir inga Beauty-reportage för mina händer på ett tag.
Men det är det värt för alla de här små snuttarna.
Klockan är sent på kvällen en torsdag. Efter en lång votering (de har varit väldigt långa på slutet), så är jag hemma. Där min egen säng är.
Läste bok på tågresan hem och var sedan hos min kille. Fick en väldigt fin present som jag blev glad över. Kom hem senare på kvällen och hade fått ytterligare en present av en vän på posten. Blev glad en gång till. Hur kan man få två bra presenter samma dag och man fyller inte ens år?
Har kollat till mina krukisar så de är okej. Ska duscha några som får rinna av över natten. I morgon blir det sol så det tycker jag de alla ska få ta del av.
Det är också så stilla. Och tyst. Klockan som tickar. Några tåg då och då som får rälsen utanför att tjuta.
Det har varit en proppad vecka i Stockholm. Det har det! Men också rolig.
I går hade mitt utskott debatter, och jag debatterade familjerätt. Att ta en printscreen som ser vettig ut på filmen efteråt är nästan omöjligt.
Ser fram emot nästa vecka när mina utskottskompisar kommer till Gävle.
I går kväll var vi några som träffade infrastrukturministern för att prata om … infrastruktur.
Då passade jag på att ta den här bilden för att också berätta om en av talarna i Gävle på 1 maj!
Tomas, en av de mest sympatiska människor jag vet.
I måndags gjorde jag bara roliga saker. Från klockan elva och hela förmiddagen spenderade jag tid med LO-distriktets tjejkurs. Skitbra kvinnor men en hel del starka historier från sina arbetsplatser, med fokus på härskartekniker. Så glad över att jag fick vara med och prata jämställdhet och schyst beteende med dem.
Tipsade om det viktiga Messing poängterade på en kurs jag var på: Lägg aldrig din energi på att få de få som inte gillar dig att gilla dig. Det är inte lönt. Lägg all den missriktade energin på de som gillar dig och vill ha den.
På kvällen hade jag äran att få moderera ett samtal om EU med två stycken kandidater till parlamentsvalet 26 maj (ni glömmer väl inte att rösta?!). Johan Danielsson och Yoomi Renström (Yoomi från Gävleborg). Det var både roligt och lärorikt.
EU är ingen kunskapstävling är det bra att påminna sig själv och andra om. Man bör rösta! Även om man inte kan redogöra för EUs beslutsordning.
För socialdemokratins räkning var det förra veckan utskottsmöten, bland annat med brandövning mitt i. Det var pikant. Vanliga bänk- och gruppmöten. Möten på departementen och ett riktigt trevligt besök med bra samtal med länets kommunalråd och fackliga på plats i Stockholm.
Mitt utskott hade också debatt, och kollegorna gjorde som vanligt ett bra jobb.
På lördagen hade vi träff med länets arbetarekommunordföranden och på söndagen åkte jag till Falun för att hjälpa dem med valarbetet. Vi hade också ett möte med arbetarekommunens VU i början av veckan.
Ett roligt födelsedagsfika, hårklippning, konsert med Manno i Sandviken, kompishäng till sena lördagen och så promenad på det.
Allra sist på helgen var Shazam på bio. Alltså okej kul.
Nu måste jag nog tänka att jag är frisk från förkylningen och våga träna igen.
Det är naturligtvis inget av tidningarnas ansträngda.
Istället skulle jag posta ett brev. En annan kvinna också. Hon stod framför mig och läste på lådan ”Obs, den här lådan är trasig och fungerar inte”. Hon ba: -Det här är ju ett skämt. Hur skulle det inte kunna fungera?
Jag: -Exakt. Posta!
Vilket hon gjorde. Och så såg vi hur hennes brev singlade ut, för lådan hade faktiskt ingen botten!
Det du ser på bilderna är sossarna i civilutskottet (det vill säga de jag jobbar närmast med i riksdagen) på besök på ett av Skanskas byggen i Hammarby sjöstad.
Det andra är jag och två partivänner i Gävle som i går var ansvariga för att prata EU-val med Gävleborna. Fortfarande glad över att det vädret var snällt mot oss. Och Gävleborna förstås men det är ju självklart.
Jag har också haft styrelsemöte med nykterhetsgruppen, varit på årsmöte med RFSL Gävleborg, varit på möte med S-kvinnor och haft årsmöte med Alkoholpolitiskt Forum (jag lämnade styrelsen efter ett helt gäng år).
Jag har träffat representater för Överförmyndarnämnden och pratat om brister i systemet med gode män. Och därefter läst en hel del i boken God man & förvaltare, en praktisk vägledning.
Jag har haft en publicerad debattartikel.
En kväll träffade vi representanter för Inlandsbanan och pratade om möjligheter och villkor. Tjejhäng med ett gäng kollegor efteråt på kvällen.
Jag har pga förkylning inte tränat men orkat gå två längre promenader. I dag innehöll den krokusar och änder som surfade kvickt på strömt vatten. En mycket rolig syn.
Allt det där väldigt bra och viktiga saker förstås.
Två saker har varit riktigt botten.
Den ena är att jag ju blött näsblod två gånger. Och det är alltså de två första gångerna I MITT LIV. Hänger nog ihop med förkylning och … ålder? Hur som helst riktigt obehagligt och efter första gången bestämde jag mig för att inte prova igen. Det hade jag inte mycket för. Jag var lyckligtvis i mina respektive lägenheter när detta hände så jag kunde ju sitta där som en idiot med tamponger i näsan. PROVA INTE NÄSBLOD.
Det andra är att jag under fredagen hade en vigsel bokad. Mejlade på förmiddagen för att skicka lite artigt att vi ses snart. Fick svar att hen glömt att meddela mig att de bokat en annan vigseltid på ett annat ställe. Personen i fråga hade dåligt samvete uppfattade jag. Men det hjälper inte. Jag blev vansinnigt arg. När jag bokar av en tid så betyder ju det att jag förstås också avstått en del andra saker som jag också gärna hade gjort eller behövt göra. Så det är ju inte som att jag jublar och tänker ”åh, lite snabbt påkommen fritid”. I stället blir jag arg när jag tänker på hur jag hade kunnat disponera dagen annorlunda om den här personen kommit på att berätta detta i god tid.
Därför svarade jag just på en annan vigselförfrågan som undrade hur nära inpå man kan avboka om man preliminärbokar, att jag jag bara tar riktiga bokningar. Förstås. Min kalender är inte någon annans lekstuga. Hårt men sant.