Författararkiv: Elin

Söndagsföreläsningen

I söndags var jag på Gläntan i Hälsingland och föreläste på arbetarrörelsens ledarutbildning.

Jag hade fått titeln ”Du och jag i folkrörelsen” men jag satte de alternativa titlarna ”Vi bygger landet” och ”Allt är möjligt”. Det var lite orienterande om ideellt, medlemskap, civilsamhälle och folkrörelse. Vad som gör människor lyckliga och att allt är möjligt om vi sliter. Ungefär så. Och att det är viktigt att dela på ansvaret och komma i tid till mötet. Som jag alltid tjatar om.

För att hinna umgås med Markus lite följde han med på utflykten och tog också en bild på mig.

Det var en bra söndag.

Annars tycker jag det är lite för mycket som är tungt nu. Förutom världsläget är det också många runt mig som inte mår bra och jag kan inte lösa det. Bara vara.

föreläs

 

Källgren Sawela vill diktera villkoren

I dag använde vi timmar till att debattera frågan om att permanenta Lagen om valfrihetssystem inom hemtjänsten i Gävle.

S och MP tycker inte att beslutsunderlaget är tillräckligt för att fatta beslutet i dag och yrkade på återremiss. Jag lägger den senaste digitala varianten jag har sist i det här inlägget. Det kan ha tillkommit förändringar, men ni förstår inriktningen.

Jag är fortfarande förstummad över hur kommunstyrelsens ordförande Inger Källgren Sawela (M) uttryckte sig i den här frågan utifrån ett formaliaperspektiv.

Hon har funnits med i politiken i över 40 år. Jag hade förhoppningar på hennes förmåga att leda, även om vi inte skulle vara enade i alla politiska frågor. Det ligger ju i sakens natur. Nu är jag väldigt frågande.

I kommunallagen står det den ledamot som yrkar på återremiss att själv motivera varför. Inga konstigheter. Krasst sett har vi genom mina år haft återremissyrkanden snabbt nedkladdade på mötet från dåvarande opposition, som varit långt mindre genomarbetade än vår återremiss.

Just vad gäller Alliansens styre i Gävle gjorde de en grej vid övertagandet av ledande positioner att det är mycket viktigt med sådant som transparens och samarbete och allt vad det hette. Varför sådana självklarheter behöver betonas var oklart. Det blir dock väldigt grumligt utifrån dagens agerande från Källgren Sawela,

Det är olyckligt att kommunen ännu inte lagt upp dagens webbsändning så jag kan kontrollera ordagrant. Det får därför bli ur minnet.

Det Inger Källgren Sawela gör är att uttrycka sig så att jag inte kan förstå annat än att hon värderar återremissen som alldeles för dålig för att den ens ska vara giltig, säger att den inte ska släppas fram. Bara det är anmärkningsvärt.

Jag ställde en fråga till henne om det, vad hon egentligen menade. Menade hon faktiskt vad hon så? Allvarligt i så fall.

I svaret, som kom en stund senare, fanns inga tydligheter gällande det. Däremot visade det sig att hon, märkligt nog, sade sig inte ha hört vad återremissen gick ut på, om det var möjligt att få höra den?

Kommunfullmäktiges ordförande, hennes partikamrat, fick då berätta för henne att återremissen lästs upp från talarstolen av Åsa Wiklund Lång, inledningsvis.

Så å ena sidan gick hon till hårt angrepp mot en återremiss hon inte ville släppa fram (hur nu det ens skulle vara möjligt), å andra sidan sade hon sig inte ens ha hört den. Jag vet inte vad som är värst.

Eller jo, det är naturligtvis viljan från kommunstyrelseordföranden att diktera vad man ska få yrka och inte.

Vidare gjorde hon en grej av att det här absolut ska upp på nästa fullmäktige och då kanske det inte finns möjlighet att svara på de här frågorna. Vi fick därför be kommunfullmäktiges ordförande att förtydliga att det inte finns något som säger att det måste upp på nästa möte …

Jag väntade mig mer av Inger Källgren Sawela.

LOV, lagen om valfrihetssystem, inom hemtjänsten.

Vi yrkar:

Att ärende 3 , Lagen om valfrihetssystem inom hemtjänsten, återremitteras med följande motivering:

I slutrapporten ”Utvärdering av LOV inom hemtjänsten i Gävle kommun” som gjorts av JP Seniorkonsult beskrivs en rad svagheter i systemet och en rad rekommendationer om vad som behöver utvecklas om LOV ska permanentas. Vår åsikt är att en stor del av dessa är av så väsentlig karaktär att de behöver besvaras innan definitivt beslut kan fattas i frågan.

De frågor vi önskar besvarade innan beslut fattas är:

Vilka uppdrag ingår i LOV-systemet för både egenregi och för externa utförare ? Är dessa desamma eller skiljer de sig åt?

Vilka kostnader finns för särskilt kostnadsdrivande förutsättningar och utvidgat uppdrag för egenregin t ex heltidsbeslut och lägre heltidsmått?

Vad består eventuella underskott inom egenregin av?

Är det rimligt, ur ett kundperspektiv, att den reella valfriheten endast gäller personer boende i centralorten Gävle och inte alla i Gävle kommun? Är detta förenligt med likställighetsprincipen?

Hur och när kommer samordningen kring individen mellan olika aktörer t ex hemtjänst, hemsjukvård och primärvård ske för att patientsäkerheten ska kunna säkerställas?

 

Hur och när ska de brister som påvisats hos alla utförare kring dokumentationshanteringen åtgärdas?

Vilka positiva respektive negativa konsekvenser skulle det få om uppdragen delas i en omvårdnadsdel och en servicedel? Ur ett kundperspektiv och ur ett företagsperspektiv?

Hur kan ersättningssystemet utformas för att komma åt bristerna beskrivna i frågorna ovan?

Hur kan ersättningssystemet utvecklas också med beaktande av personalens arbetsmiljö?

Ska det finnas rätt utbildad personal i all verksamhet? Hur säkerställs att personalens kompetens hos alla utförare är tillräcklig utifrån uppdragens karaktär?

Ska chefer i såväl egen som extern regi ha relevant högskoleutbildning? Vad är en relevant högskoleutbildning?

Hur påverkar personalens anställningsvillkor, i såväl egen som extern regi, gällande rätt till heltid, antal visstidsanställningar och timanställningar liksom personalens kompetensutvecklingsmöjligheter förutsättningarna att rekrytera personal till omvårdnadsyrket på kort och lång sikt?

Påverkas hemtjänstpersonalens anställningsvillkor positivt eller negativt av LOV-systemet?

Hur mycket mer transporter medför LOV-systemet?

Vad är Omvårdnadsnämndens åsikter i dessa frågeställningar?

En lördag mitt i mars

Snön föll. Gissar att många kände sig kränka av det. Jag brydde mig inte. Jag har haft fullt upp. En arbetsdag med den nyvalda arbetarekommunstyrelsen. Fokus på den svenska modellen och aktiviteter vi handfast ska göra. Jag har produktutvecklat och det här var den bästa sådana arbetsdag vi har haft. Jättenöjd med det.

Direkt efteråt tränade jag med PTn. Jag tog i ganska mycket.

Somnade i badkaret en stund. Det är sällan jag badar pga tråkigt, men jag kan ju lika gärna vila i den värmen en stund som i sängen. Kändes det som.

Sedan satte jobbet igång igen och i tre timmar har jag gjort klart inför morgondagens föreläsning på en ledarutbildning. Jag har under veckan nogsamt läst boken jag tycker är bra att ha som underlag och som deltagarna också ska få. Men jag har i ungefär två veckors tid processat vad jag vill på med på temat Folkrörelseengagemang. Så blir det ofta. När jag vet att nåt ska göras (Skrivas, sägas eller så) så arbetar hjärnan med det lite passivt under en längre tid så det mesta av jobbet är redan gjort när jag ska slänga ner det hard core.

Färdigställde under Earth hour. Hamstrarna skiter i om det är mörkt. De ser ju bäst då.

mars

Förtroendeuppdrag i socialdemokratin mellan valen

Mitt emellan valen nu. Vågar jag säga att det är nu vi ser hur agnarna skiljs från vetet? Ur partipolitiskt engagemangssynvinkel alltså.

Jag har haft uppdrag i Socialdemokraterna i drygt tio år. Jag har sett några mandatperioder och tycker mig identifiera några fenomen kopplat till cyklerna.

Här skriver jag uteslutande om negativa fenomen. Det finns också positiva, och det är de som får mig och andra att orka eftersom de är större och mäktigare.

Den som snabbt vill ha uppdrag

Ett gäng nya engagerar sig i samband med valrörelser. Det är underbart, precis som det ska vara. En del av dem tycker att de är helt självskrivna för att få uppdrag. Några får uppdrag, andra inte. Av helt varierande skäl. Det behöver inte alls vara för att de inte passar, utan helt enkelt för att det inte finns hur många poster som helst. Snabbt droppar de av. Kanske till och med pratar runt om att de inte ”släpptes in”, enbart utifrån att de just då inte fick ett uppdrag. Mest troligt ser vi dem inte igen. Eller så ser vi dem hos ett annat parti. Oftast ett mindre parti med färre som aspirerar, och där har de fått ett uppdrag. Det är då jag försiktigt funderar över hur viktig ideologin var. Och är.

Andra gnor glatt på, bekymrar sig inte, utan är glada att ha blivit en del av socialdemokratin och kommer vad det lider, om de själva vill och om de vinner förtroende, att få fyllnadsuppdrag under mandatperioden och/eller vara självklara kandidater vid nästa val.

Den som inte fick inte behålla uppdrag eller inte fick det den önskade

Några blir av med uppdrag i processen runt valet när poster ska besättas. Det kan bero på att medlemmarna inte tycker att de presterat tillräckligt bra (kanske pga skälen nedan), eller så beror det på att viss rotation krävs och då blev det så. Surt givetvis. Eller så tyckte man sig självskriven för en lite tyngre post men fick den inte av varierande skäl.

Då finns det två sätt att agera på. Det ena är att bli bitter, prata skit om partiet och om partikamrater, kanske om den som fick posten man själv ville ha. Sluta komma på möten, eller komma jättesällan och då på olika sätt sätta käppar i hjulet för alla som driver verksamheten.

Det andra är att bryta ihop och komma igen. Visa att man är jävligt bra. Lägga ner tid på att visa vad man kan, bidra till verksamheten och hoppas på nästa chans. Mest troligt kommer då en sådan.

Den som fick ett uppdrag och sedan glider

Man hamnade i kommunfullmäktige, regionfullmäktige, i en nämnd eller så. Ett halvår innan valet trappade man upp och var med i valarbetet och intygade för alla partikamrater att nu rackars ska vi spöa skiten ur Alliansen och jag vill stå i främsta ledet. Nu vill jag dra ett tyngre lass än tidigare, nu finns tiden osv. Alla blir glada. Personen får en post. Not to be seen sex månader senare, annat än just på nämndsmöten med tillhörande gruppmöten. I övrigt osynlig i S-föreningar, på arbetarekommunmöten och sannerligen i kampanjarbete. Det är alltid ett födelsedagskalas eller ett teaterbesök som kommer emellan vid en direkt fråga. Obegripligt att först kämpa sig till ett uppdrag, och sedan kämpa för att slippa så mycket som möjligt som är relaterat.

Den som inte vill göra just det här

Partiet har en plan för hur exempelvis kampanjarbete ska göras eller vilka kurser som förtroendevalda ska gå. Ofta kommer direktiven centralt ifrån. Alla vet egentligen att själva idén med att vara en organisation är att man är många som gör saker tillsammans. Men JUST den här grejen vill man inte göra. JUST den här kursen vill man inte gå. Man säger sig kunna göra något annat istället. Problemet är att något svar på vad det andra är och när det i så fall ska utföras saknar svar. Det här är relaterat till glidarfenomenet jag beskrev innan.

Min upplevelse är att det finns en stor irritation över sådant här beteende i partiet bland alla förtroendevalda som inte agerar på det här negativa, slappa sättet. För det betyder att det är en mindre klick som då för göra ännu mer, eftersom man inte delar på arbetet.

Tyvärr är det känsligt att prata om. Ursäkterna är många. Valberedningar vågar inte ta i det som de borde. Ultimatum ställs inte.

Borta

En annan sak jag funderat över gällande Socialdemokraterna är att en hel del personer som innehaft förtroendeuppdrag, en del ganska tunga till och med, försvinner iväg sedan dessa är avslutade. Kan knappt tänka sig att ställa upp som revisorsersättare i en förening. Det tycker jag är konstigt. I åratal har man levt och verkat för en idé man så hårt tror på. Avsatt massor av timmar. Då kanske du tänker att då är man väl trött på det? Det är det jag inte fattar, hur kan något som varit så viktigt plötsligt bli oviktigt? Alla är värdefulla, alla behövs och plötsligt drar sig erfarenhet och kompetens undan som hade kunnat göra massor av nytta i kampanjande, i valberedningar, som kassörer och annat som ska göras.

Jag återkommer med ett till inlägg om vad forskningen säger om att inneha uppdrag i Socialdemokraterna och vad förtroende betyder.

 

Stockholm och vegetarianproblem

Jag åkte till Stockholm redan i går.

Vi hade heldagsmöte (10.00-21:30) med Integritetskommittén på Nordic light i Stockholm. Vi fick väldigt mycket gjort i utredningen. Snart ska ju vårt första delbetänkande vara färdigt, så det är bra. Men vi var inne på delar som rör nästa delbetänkande också. Lika bra att passa på så att säga.

Flashig och modern miljö. Lunchbuffén var stor med väldigt mycket kött och fisk, men som vegetarian fanns det inte andra proteinalternativ (jag frågade) utan man fick ta pasta, röror och potatismos från den stora buffén. Middagen följde det tråkiga mönstret att alla får sin mat. Vegetarianerna får vänta ytterligare fem minuter på sin. När den kom var den god.

Fokuset var väl knappast på vad vi hade möjlighet att äta, utan på arbetet naturligtvis.

Jag nämner det ändå utifrån att det fortfarande är så uselt svårt för ställen att ha vegetarisk mat att skryta om, eller god service på sk ”specialmat”.

Jag tror inte ens jag orkat skriva om nyligen då jag och en kompis var ute och vi upptäckte att vi fått kyckling på vår pizza, när vi redan hade ätit ganska mycket (kan lätt förväxlas med svamp under ett osttäcke) . Vi hade nogsamt talat om detta med vegkäk och de skulle vara helt införstådda. När problemet uppdagades var restaurangen helt handfallen. Inga ideér om kompensation eller gratis käk eller nåt. Bara ”Oj då, vi ber så hemskt mycket om ursäkt”.

Så om någon undrar varför en vegetarian ofta dubbelkollar är det för att det så vansinnigt ofta blir fel. Matproffsen är inte så proffsiga.

 

En bra träningshelg

Inledde lördagskvällen med ett träningspass. Det gick oväntat bra och jag gjorde en del personliga rekord. Inte så mycket för världen för träningspersoner säkert men för en som kämpar, stor framgång.

I dag tränade jag med PTn och det kändes lite tyngre men innehöll också tyngre övningar. Vi tränade tekniken i marklyft exempelvis.

Hurra för mig!

Arbetarekommunen har haft årsmöte

Arbetarekommunen dvs Socialdemokraterna i Gävle har haft årsmöte i dag mellan klockan 17 och 19. På Silvanum. Eftersom vi i år fyller 120 år så bjöd vi in Arkiv Gävleborg för att visa en del av våra affischer och viktigast av allt, visa en del bilder och tala om historien. Det är så stort och svårgreppbart det som de som kämpat för alla mänskliga framgångar före oss har gjort. Ulla Ejemar från Arkivet fångade skärvor av det åt oss.

Jag är stolt och glad över att bli omvald till arbetarekommunens ordförarande på två år till. Jag skulle kunna tjata om att tiden går fort, men jag har alltså redan varit ordförande i fyra år.

Att vara arbetarekommunordförande förtjänar ett eget inlägg. Det är mycket jobb, mycket att ha koll på, många kontakter att ha, och ibland gråt pga svårt.

Att mina partivänner visar mig det här förtroendet känns viktigt för mig.

S-kvinnors distriktsårskongress

I dag var jag i Söderhamn ett par timmar. S-kvinnor hade distriktsårskongress och jag var ombud. Jag är ju också revisor. Glad att kunna vara med när Åsa Lindestam avtackades som distriktsordförande efter en jättestark insats. Vi valde Marie Frestadius från Sandviken att ta över.

skv

 

Kultur II

Det här är några böcker jag betat av på slutet.

bok1

Bilden är kass med reflektion i prislapp och allt men så kan det bli för en enkel människa en fredagskväll. Ofta spar jag prislappar på böcker med flit, fastän det inte är det minsta stilrent. Har en tokig idé om att det ska vara kul för någon som eventuellt får den i sin hand om 50 år att se vad den kostade. Men jag vet ju inte ens vad vi har för valuta då. Och om inflationen håller i sig kommer det väl att vara lika ospännande som för mig att se vad gamla böcker kostade. -Jaha, jag vet väl att det var annat värde på pengarna förr. Som sagt, man är bara människa.

Och varifrån kommer böcker egentligen? De kommer till en på lite olika sätt.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Jordahl är en av två jag köpt på bokrean i år. Har läst om den och tyckte den verkade vara precis min stil. Det var den. Lika delar av idioter till karlar och förfasning över att det var ännu värre att var kvinna förr i tiden. Även om det inte är så länge sedan. Förresten ringde jag mormor tidigare i veckan (hon är gammal) för att fråga vilket decennium hon tyckt varit bäst. Hon svarade att det var nu. Alla hyfsat realistiska skildringar av ”förr” gör att jag tror mormor har rätt. Jordahl är bra.

New Dehli Borås av Andersson har jag fått av en vän och det är en skildring av hur ett ungt par, svensk och indier, träffades i Indien och hur mannen från Indien sedan gav sig av på en riktig strapats till kärleken i Sverige. Underhållande naturligtvis och lärorikt när mannens liv i Indien skildras. Lättläst, ligger inte i sinnet någon längre stund ändå men trots det en bra historia, särskilt eftersom den är sann.

Kärlek Vänskap Hat. Munro är för övrigt ett år äldre än min mormor. Hon fick Nobelpriset nyligen och det här är det första jag läser av henne. Jag tror jag plockade upp den här på en loppis och att den har legat ett tag. Jag har läst lite åt gången i flera kvällar och nu det märkliga har inträffat, jag minns inget. Jag läste ut den här igår kväll. Jag har plockat upp den med glädje för språket är en fröjd. Välskrivna skildringar, men jag uppfattade ett virrvarr av parallella historier. Jag vet inte! Jag har varit lite trött och splittrad på slutet och liksom bara vilat i orden, inte innehållet. Jag såg en ny bok av henne i ett bokställ. Jag ska läsa den, njuta av språkhanteringen och också hitta storyn. Förlåt Munro, det är jag, inte du.

Söder om helvetet av Engström. Köpte för halva det här priset i någon matbutik pga bra pris för lite tidsfördriv. Det står att den blev nominerad till årets bästa svenska kriminalroman 2014, så jag antar att den inte vann. Skapligt hårdkokt bok om en Ludwig som ger sig in ett tufft undercover jobb för att rädda ryktet på en politiker (om jag förstod det rätt) och är naturligtvis nära att betala med sitt liv men kan bli lite hjälte ändå. Nu när jag kikar på baksidan ser jag att det är en fristående del två. Jag tror inte jag aktivt kommer att söka upp ettan. Kommer den till mig läser jag den.