Det här är några böcker jag betat av på slutet.

Bilden är kass med reflektion i prislapp och allt men så kan det bli för en enkel människa en fredagskväll. Ofta spar jag prislappar på böcker med flit, fastän det inte är det minsta stilrent. Har en tokig idé om att det ska vara kul för någon som eventuellt får den i sin hand om 50 år att se vad den kostade. Men jag vet ju inte ens vad vi har för valuta då. Och om inflationen håller i sig kommer det väl att vara lika ospännande som för mig att se vad gamla böcker kostade. -Jaha, jag vet väl att det var annat värde på pengarna förr. Som sagt, man är bara människa.

Och varifrån kommer böcker egentligen? De kommer till en på lite olika sätt.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Jordahl är en av två jag köpt på bokrean i år. Har läst om den och tyckte den verkade vara precis min stil. Det var den. Lika delar av idioter till karlar och förfasning över att det var ännu värre att var kvinna förr i tiden. Även om det inte är så länge sedan. Förresten ringde jag mormor tidigare i veckan (hon är gammal) för att fråga vilket decennium hon tyckt varit bäst. Hon svarade att det var nu. Alla hyfsat realistiska skildringar av ”förr” gör att jag tror mormor har rätt. Jordahl är bra.

New Dehli Borås av Andersson har jag fått av en vän och det är en skildring av hur ett ungt par, svensk och indier, träffades i Indien och hur mannen från Indien sedan gav sig av på en riktig strapats till kärleken i Sverige. Underhållande naturligtvis och lärorikt när mannens liv i Indien skildras. Lättläst, ligger inte i sinnet någon längre stund ändå men trots det en bra historia, särskilt eftersom den är sann.

Kärlek Vänskap Hat. Munro är för övrigt ett år äldre än min mormor. Hon fick Nobelpriset nyligen och det här är det första jag läser av henne. Jag tror jag plockade upp den här på en loppis och att den har legat ett tag. Jag har läst lite åt gången i flera kvällar och nu det märkliga har inträffat, jag minns inget. Jag läste ut den här igår kväll. Jag har plockat upp den med glädje för språket är en fröjd. Välskrivna skildringar, men jag uppfattade ett virrvarr av parallella historier. Jag vet inte! Jag har varit lite trött och splittrad på slutet och liksom bara vilat i orden, inte innehållet. Jag såg en ny bok av henne i ett bokställ. Jag ska läsa den, njuta av språkhanteringen och också hitta storyn. Förlåt Munro, det är jag, inte du.

Söder om helvetet av Engström. Köpte för halva det här priset i någon matbutik pga bra pris för lite tidsfördriv. Det står att den blev nominerad till årets bästa svenska kriminalroman 2014, så jag antar att den inte vann. Skapligt hårdkokt bok om en Ludwig som ger sig in ett tufft undercover jobb för att rädda ryktet på en politiker (om jag förstod det rätt) och är naturligtvis nära att betala med sitt liv men kan bli lite hjälte ändå. Nu när jag kikar på baksidan ser jag att det är en fristående del två. Jag tror inte jag aktivt kommer att söka upp ettan. Kommer den till mig läser jag den.