Inför morgondagens festligheter kanske nytt nagellack är på sin plats. Så jag har suttit på min balkong (vem vill stajla den ?!) och målat om och läst Sofis mode. Det är en helt hjärndöd tidning. ”Kan ni tipsa mig om enkla frisyrer till stranden?”. ”På beachen funkar alla former av flätor!”.
Strax ska jag sätta mig med datorn vid köksbordet så att den vet att det är allvar. Måste jobba lite.
I dag uppmärksammas i Gävle att Kvinnojouren Blåklockan har väldigt mycket att göra. Sex nya kvinnor i veckan söker hjälp för att undkomma en man som borde vara största tryggheten i livet, men som istället misshandlar henne på olika sätt. Att siffrorna ser ut så här är ingen nyhet för de som har insikt. Tyvärr är dock inte problemet så poppis att prata om.
I dag skriver Arbetarbladet om det och ledarsidan klagar på att kommunen ger för lite pengar. Det är möjligt att det är så, men det mest relevanta hade varit att angripa en samhällsordning där män slåss. Män slår både män och kvinnor. Många män än tar sig rätt att behandla sin omgivning hur som helst.
Invändingen brukar ofta vara att inte alla män slåss. Det är sant, ingen har påstått något annat. Ingen tror något annat. Men hur hjälper det, att vilja berätta om alla män som inte slåss, när det vore befogat att prata om den grupp män som tycker sig under sin uppväxt ha fått med sig värderingar som säger att det är okej att slå andra, också den kvinna man lever med?!
I mina kontakter med Blåklockan har jag förstått att de önskar mycket enklare förfaringssätt och snabbare besked när det gäller de statliga pengarna. Och så önskar de precis som jag, att alla män slutar slåss.
I dag har Stefan varit på Priden och pratat om både det ena och det andra vad jag förstår av medierapporteringen. Det är bra. Socialdemokratin måste fortsätta bära fanan högt när det gäller hbtq-frågor. Som egentligen är frågor om alla människors lika värde och möjlighet att kunna leva sitt liv så att man blir lycklig.
Så enkelt.
Tyvärr är det inte så att det är självklart i dag. Även många av ”de goda” tror att situationen för människor som avviker från normen kring t ex sexuell läggning har det enkelt i dag. Så är det inte. Hur många homos i en random gymnasieklass vågar snacka öppet om vem de blir kära i? Inte så många, och det är omgivningens fel. Som utgår från normen och frågar en kille -Har du träffat någon tjej än då?
Dessutom lever synen kvar att någon blir lesbisk för att det är modernt eller för att den varit utsatt för något i ungdomen eller att det är något som kan/bör botas.
Så länge det är så fyller Priden är stor funktion. Då pratas det om frågorna och de fula nyllena i form av t ex KDU syns tydligt. Räcker som bevis på att existensberättigandet är stort.
I går tog Sverige silver i OS. Detta gjordes som bekan tav Sara Algosson Ostholt och hästen Wega.
Jättekul och äntligen gläds de idrottsintresserade på riktigt med ridsportframgångar. Detta är ändå en lika viktig pinne i OS-statistiken som till exempel fotboll. Allt räknas.
Minns ni när Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset tidigare i år? Hur Lasse Anrell hånade det, blev erbjuden att rida och konstaterade att det inte var helt enkelt.
En bekant på facebook konstaterar att det är roligt med OS för också ”udda” sporter kommer fram. Minns det alla ni som rider, att när gubbarna ska bedöma är hästsport lite udda. Senaste statistiken jag hittade vid snabb googling. Från Riksidrottsförbundet.
Men glöm inte, ridning är lite ”udda”.
Den här namnsdagen har jag ätit den kalasgoda pajen (kolla vad snygg den blev!) med vänner. Erik och jag har gömt oss under en balkong i regnet när vi tittade på Gävle Strand. Vi har också ätit på Helt Enkelt och pomenerat massor.
En stund läste vi också på en filt i Stenebergsparken. Men då somnade jag lite.
I dag är det en av årets högstidsdagar, Elindagen.
Om man som jag har bara ett namn gäller det att maxa. Därför står just nu i ugnen en persikopaj som senare ska intas med vänner.
Min mamma har inte mitt namn intatuerat.
Det måste betyda att hon inte tycker om mig.
Jag menar, vem har seriöst barn utan att tatuera in deras namn på sin hud? Så ungen verkligen ska fatta att den är älskad?! Kärleken sitter i tatueringen!
Inte ens ett sånt där modernt namnsmycke har hon. Tre rektanglar hängande i halsgropen med Elin, Sara och Lina på.
Inte utan att jag har en kris här.
(övertydligt, ionin)
En sak jag sannerligen gör för näringslivet i den här kommunen är att äta ute. I dag har jag ätit på Österns Pärla med kompisar efter att vi pratat med folk om framtidens Gävle innan fotbollsmatchen. Förvånande många kommer faktiskt inte på några förbättringsområden i Gävle. Det är positivt. Men många finns så klart!
Vid nio hade jag och andra komisar bordsbokning på Fullriggaren. Det är alltså det höga huset på Gävle Strand som har restaurangdel i bottenvåningen och Skybar högst upp. Bilden är från deras hemsida. Åt en efterrätt som lade sig som siden i magen. Glass uppblandad med keylimepaj.
Det har varit en varm, kvalmig dag och natten är likadan. Jag sov därför bort en hel del av dagen eftersom jag och värme inte är bästisar. Och sova är ju nice.
Jag är också väldigt glad eftersom jag till veckan får besök av en av mina vänner jag längtat efter att träffa!
Varit hem till Norrala över natten. I går kväll hade Linda (gift med min kusin) 30-årsfest på bygdegården. Ett femtiotal gäster, god mat och livad underhållning. När jag kom hem vid midnatt (trött!) så dundrade musiken genom hela Norraladalen. Mysigt!
Natten var dessutom så där fin att jag övervägde att bli religiös. Nedan en bild på mig och min syster Sara på festen. Festliga va?
