Författararkiv: Elin

Riksdagsledamöterna är terrorister

Så här kommentar min vän Jenny dagens debatt om sjöfyllerilagen: ”Vindsurfingbräda, räknas det som segelbåt? Känner att jag verkligen vill ge något alternativ till den stackare som öppnat en öl och sedan känner sig strandsatt på en ö i den svenska skärgården, såhär mitt i sommarvärmen och allt. Det måste vara någon som sitter och är kränkt, tänker jag. Man ska ju verkligen inte behöva simma till grannen med en baginbox fastknuten på skallen.”

För tre år sedan skrev jag en ledare om det där jag berömde Alliansen.

Vilken är anledningen att vi pratar om det här i dag? Jo, Bert-Åke Varg och Ulf Brunnberg (och några andra) har tröttnat och skrivit en debattartikel i SvD om hur sjöfyllerilagen saboterar deras liv.

Ulf Brunnberg säger till Aftonbladet: – Lagen är fullständigt absurd. Den håller på att döda hela skärgården. Det här horribla förmynderiet har gjort att jag nyligen sålde min sista båt. Jag har tappat lusten, säger Ulf Brunnberg.

Och Bert-Åke Varg säger: – Det är så fruktansvärt överdrivet. De som infört lagen är fanatiker.  Jag vill jämföra dem med terrorister, de går inte att lita på. Och de ska bekämpas på samma sätt.

Varg tycker alltså att riksdagsledamöter är terrorister. Det känns som ett mycket seriöst sätt att resonera. Vem borrar i det? Och Brunnberg honom är det ju SYND om.

Jag har inte för avsikt att redogöra för och lämna ut personer utifrån fyllehistorier på sjön, men min erfarenhet är att det knappast är särskilt försiktigt i våra skärgårdar i dag. Kritikerna menar att det är antalet olyckor som ska räknas, inte resultatet att sjöfyllan enligt kontrollerna minskat. Lagen är normerande och gör det lättare för fruar att säga nej till sina män som vill ut och åka (kanske med barn i båten) och det är värt mycket.

Läs också Erik Wagners inlägg.

Socialdemokratin

I går började jag läsa Greiders bok om Palme som länge legat framme. För länge sedan började jag också läsa Henrik Beggrens ”bibel” om Palme men har bara betat mig igenom en tredjedel. I höstas också Thage Gs bok om Palme. Förra natten läste jag Sahlins bok som hon skrev efter att hon tvingades lämna in första gången. Till skillnad från andra böcker tar det här lite tid. Böcker om den viktiga politiken kan inte forceras, de kräver eftertanke av mig och det kräver tid. Det måste vara ett lugn runt mig, i mig när jag läser. Ont om det senaste tiden. (emo)

Greider har precis som jag aldrig träffat Palme. Däremot var han 26 år när Palme mördades. Jag hade inte fyllt åtta år. Greider var då mycket insatt i politiken (men mer till vänster som han själv skriver). Jag kände till Palmes utseende. Tveksamt om jag greppat något av det politiska systemet alls. Jag minns fotona där roshögarna på mordplatsen växte allt högre dag för dag. Min familj har knappast varit med mest politiska. Ofta tampas jag med problematiken av att ha en ganska klen politisk historik.

Kan inte citera gamla politiker oavsett färg, är osäker på vilket parti tidigare, kända politiska namn representerar. På en fest i höstas tittade rikdsdagsgruppens mycket duktiga politiska sekreterare skeptiskt på mig när jag 1) inte kände igen en före detta minister som anlände till festen 2) Inte kunde räkna upp särskilt många tidigare partisekreterare. Det är som det är, det är därför jag försöker hämta igen en del genom att då och då läsa politiska biografier. Lättast är de nutida så klart, som Bodströms och Nuders där jag i alla fall minns somliga av stämningarna, känner till namnen de refererar till och förstår ”hur ett möte med riksdagsgrupen går till”.

Historier om Palme och socialdemokratins utveckling berör någonting fundamentalt. Vår syn på varandra och på samhället. Allt från det övergripande solidaritetsbegreppet kring vad det nedbrutet betyder i form av politiska prioriteringar.

I sommar hade jag en längre politisk diskussion med en bekant. Hen undrade varför hen inte skulle få MER. Hen som ansträngde sig till max på sin arbetsplats, hen som jobbade och slet och hade framgångar. Jag förstår frågeställningen, har givetvis stött på den en miljon gånger.

Människor som laddats (via gener eller uppväxt, jag vet inte) med ett fenomenalt driv och kanske en skarp hjärna kommer ALLTID att klara sig bra. Alltid. De kommer inte att ha problem att få jobb eller att kunna utveckla sina idéer. Andra är inte lika laddade från start, kanske heller aldrig blir det. De kommer inte att ha det lika lätt, för de ger inte alltid ett briljant, socialt intryck på anställningsintervjuerna, kanske inte tror sig om så mycket. De kommer att göra sitt bästa, många gånger dock begränsade av reella eller upplevda gränser för vad de egentligen kan prestera.

Hens praktiska poäng var varför hen skulle behöva skatta (mycket) för att det skulle gå till ”de här människorna”. Mitt enkla svar är att hen ändå, alltid kommer att ha mer, få mer, kunna göra mer. Framgångarna kommer att kanta hens väg. Jag använde då ordet småaktig om ett förhållningssätt som inte stöttar omfördelning av resurser så att alla har möjlighet att känna grundtrygghet. Och jag tycker det, jag tycker det är småaktigt att inte vilja ställa upp på ett system som minskar klyftorna. Hur ser samhällen med stora klyftor ut? Ni vet och ni vill inte leva så.

Jag skulle säga att jag är en person med stort driv. Precis som den jag talade med. Vi är rätt lika. Varför tvivlar inte jag på att jämlikhet och solidaritet är kärnvärden, medan hen gjorde det? Jag vet inte.

Texterna om Palme känns som att det bara stärker min uppfattning. Jag tvivlar aldrig på socialdemokratin som idé. Det är inte det, men det är skönt att få det bekräftat att jag hamnat så rätt. För min egen skull.

Och jag vet att utan det socialdemokratiskt uppbyggda Sverige skulle jag aldrig ha kunnat bli varken lärare eller riksdagsledamot. Många andra som inte fötts av rika föräldrar skulle aldrig ha haft en chans att bli andra saker de velat bli.

Kolla vad många, fina märken jag har nu.

Latlördag

Jag gick upp strax efter sex i morse. Efter cirka tre timmars sömn. Det blir så bara.

Följde med min kompis Susanne till en slags jättebaklucksloppis i Östhammar. Mycket intressant. Jag köpte den här björnen och en hel hoper 1-majnålar från förr. Några med IOGT-koppling också.

Efter hemkomst trött. Läste bok om Palme i sängen, somnade. Sov och sov och sov. Och det är väl helt okej om jag inte presterar saker hela dagarna.

Och om böcker

Det har inte blivit särskilt mycket läsande i sommar. Just nu har jag väl en fem-sex böcker som jag läser lite i då och då och då blir det inget från pärm till pärm.

Men de här tre har jag avrundat nyligen. Längst till vänster Kristina Ohlssons tredje bok. Som författare är hon mycket, mycket påläst om de områden hon skriver om. Här väver hon vackert ihop katastrofala människoöden. Har gillat hennes tidigare bättre.

Den i mitten, en riktig feel good-bok. Nästan patetiskt mycket. Från tragiskt liv blir allt rosenskimrande lyckligt på ett mycket förusägbart sätt. Och som definitivt aldrig skulle hända mig eller någon jag känner för vi är på riktigt.

Den till höger var intressant. Skriven på 50-talet och handlar om kontorsflickor i USA. Huvudpersonernas drömmar och förväntningar. Och öden. Och hur mäktiga män behandlar dem som … objekt. Känns det igen? Tja, det är 60 år sedan men alltför lite har blivit bättre sedan dess. Klart läsvärd. Särskilt för den som gillar att fundera över könsroller och samtidigt hatar dem.

När jag kom hem fanns rolig post till mig från min syster också. Svaret är ja. Måste ta reda på om han är bra eller inte. Läst två av honom, inte jätteimponerad. Skulle hävd överskattad.

Flickan som inte var full

På schlagerkvällen igår höll vi oss ungefär så långt bort från scenen det gick för där fanns det praktiska bänkar och bord och det gick att prata men ändå se och lyssna.

På slutet av kvällen kommer en tjej och högt skanderar –Jag är inte full. Underförstått därför skulle det gå bra om hon klättrade på bänkarna. Flera gånger detta  -Jag är inte full!

Ni vet, flera gånger har ni hört det från ett par simmiga ögon. Möjligen med tillägget ”inte så”. Inte heller denna gång var det sant utan hon föll rätt hårt och brutalt över bord och bänkar och bänkar välte tom över henne. Men full var hon inte. #alkoholkultur.

Hoppas hon mår bättre i dag. Det är ju inte kul på nåt sätt när det blir så här.

Killen som inte fick välja heliumballong

En kort historia för er som inte tror att vi skapar könsroller.

Var på Furuvik i veckan. Syskonpar skulle få heliumballonger. Flicka pekar på det mamma kallar ”tjejfjäril”. Den skulle hon få. Pojke pekar på stor, rosa Barbapappa. Får diverse andra förslag (helikopter, brandbil, sjörövarskepp) men vill ändå ha Barbapappa. Även mormor lägger sig i och förevisar noga fordonsballongerna. Han vill ändå, fortfarande ha Barbapappa.

Han får ett sjörövarskepp.

Madagaskar 3

 Ahmed och Daniel tog med mig på Madagaskar 3. Finurligheter, färger och musik skapar ett trevligt tidsfördriv.

Om inte annat är det alltid kul med glada barn (som inte skriker) och 3D-glasögon. Och popcorn, givetvis. Givetvis!

Det var Pride för mig i går

Jag var på på Priden i Tantolunden för att stå lite i Socialdemokraternas tält. Det var kul! Bjöd på popcorn och pratade. Sedan hängde jag med Ellinor och Erik.

Och med Andrea.

Ellinor och jag svängde förbi IOGT-NTOs tält där vi fick lämna tips på varför nykter PRide är en god idé och så tog de den här bilden på oss som jag fotat av vilket ger den lustiga färgåtergivningen. Vårt tips: För att nyktra pussar smakar bättre.

I LOs tält gjorde jag en sån temporär tatuering och ställde mig sedan lite tufft hos Moderaterna som verkligen inte är de största förespråkarna för schysta villkor.

Skulle säga att den här schlagerkvällen var gravt överskattad. Kunde ha varit så mycket poppigare. Trist när artister ska spela nya låtar som ingen hört tidigare. Kanske de kan göra någon annan gång. Och väntan på Loreen var nästan patetisk. Kom till mitt rum halv två. Glansig i ansiktet och rätt nöjd.

Och så ett tips inför paraden på lördag.