Författararkiv: Elin

Klasser, lite tvätt och ett bad

Hör inte till vanligheterna att vara hemma en tisdagskväll.. Men i morgon fm ska jag träffa en klass på Borgarskolan så det blir så, och det är skönt. Passar på att sitta vid köksbordet och svara på mejl och kan packa ihop all torkad tvätt från igår.

I dag har jag bland annat träffat två klasser från Vasaskolan som var i riksdagen på besök.

En sak som jag alltid tar upp när jag träffar klasser är uppbyggnaden på vårt svenska, demokratiska system som gör att du inte behöver komma från ”rätt familj” eller ha en massa cash för att kunna kandidera för ett politiskt uppdrag. Sannerligen fint!

Noterar att affären med företaget som ville köpa badet i Gävle inte går att genomföra eftersom företagets förutsättningar ändrats. Är inte sjukt förvånad över viljan att få det att framstå som att det är kommunens fel. Noterar de olika rubriksättningarna i Gävletidningarna till exempel och ser vilken av dem som genererar flest vidriga, personpåhoppande kommentarer.

Det svängde

Foto: Blixten & Co

I lördagsnatt var jag i Bollnäs, min premiär på Tuppens danskrog, tillsammans med Markus och Jessica. Kvällen när alla fick vara kungar med Petter, Ison & Fille. Det här är bland den bästa musik jag vet så jag var nöjd! Det var bra och kul! Ljudet var tyvärr kasst och det hade känts bättre om jag hade kommit ihåg öronproppar osv, men tunggunget och svänget var ju på.

Hej igen Vågbro!

I fredags besökte jag min fd högstadieskola och också tidigare arbetsplats (fast det är tio år sedan). Jag hängde främst med Jan Wroblewski och kollade på den imponerande teknikundervisningen och så träffade jag niorna och talade om det politiska uppdraget och lite demokratifrågor.

Teknik är en av skolans starkaste kort i framtiden. Det tror riksdagsledamoten och före detta eleven från Vågbroskolan, Elin Lundgren (S). – Att blanda ren kunskap med elevers kreativitet gör Sverige unikt, säger hon.

HÄR är hela artikeln. Foto: Söderhamnskuriren

Varit ett inslag på kurs

I dag har jag besökt en facklig utbildning som Kommunal har och pratat lite om riksdagsuppdraget och politiken i allmänhet.

Kul med deltagare med lite schwung i. Mycket frågor och synpunkter och vi var inte överens i allt. Som det ska vara.

Det är också, inser jag ofta, svårt att pedagogiskt förklara varför somligt är som det är. Hur man än vänder och vrider på ALLT kommer vi aldrig ifrån att pengarna styr ramarna. Vi önskar att det inte vore så men det är den verklighet vi lever i. Och kommunallagen, som inte tillåter vad som helst. Oftast på gott.

Däremot var vi alla mycket oroade över de ökade klyftorna i samhället och allt som det för med sig.

Djurskyddslagen blev nada

Dagens djurskyddslag har funnits i evigheter.

Under flera år har utredningar gjorts och diverse bra förslag till förändringar har bollats upp. Djurskyddslagsutredningen lämnade 2011 ett förslag till ny lag. Men det verkar som att när propositionen strax kommer verkar det inte som att Eskil Erlandsson har lagt något mer slagkraftigt förslag än mot tidelag (som typ alla är överens om).

Resten, med ökade krav på djurägarna på olika sätt, verkar lämnas.

Och vi som brukar skryta om att vi har Sveriges bästa djurskydd … Trots att elefanter fortfarande får kuska runt på cirkus, trots att hönor stängs in på små ytor, trots att tusentals katter är herrelösa, trots att …

Bild från Fotoakuten

(Jag har fått mejl från ”riktiga socialdemokrater”, att värna om djur är inte en viktig fråga)

Inte om man inte har några

Ibland kollar jag in en sida hos en ”motståndsman” på Facebook.

”Ställs allt på sin spets, kan man inte försvara sig med ord!”

Och jag tänker, nej … det är ju svårt om man inte tycker sig ha så många ord.

Okunnighet om andra människors särart

Billströms uttalande. I dag kan kanske ingen säga nåt om det bättre än Karin Pettersson.

Så här säger Stefan Löfven till Aftonbladet: – Människor ska inte delas upp efter hud- eller hårfärg i Sverige. Där måste man vara tydlig.

Kör en runda med Palme och Latin Kings. Eller om du hellre vill läsa:

”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.”