I dag har vi knackat många dörrar på Brynäs! Och träffar många av de trevliga människorna som bor här.
Av det rent jordnära har jag ägnat kvällen åt tvätt. Och lite texter.
I dag har vi knackat många dörrar på Brynäs! Och träffar många av de trevliga människorna som bor här.
Av det rent jordnära har jag ägnat kvällen åt tvätt. Och lite texter.
Söndag lunch. Sitter på ett tåg hem från Stockholm. Mot eftermiddagsjobb i Gävle. I torsdags kom Markus ner och vi har kunnat spendera tid på kul grejer, mellan lite fixande av jobbgrejer.
Jag har nog aldrig gått så långsamt i Stockholm som med honom, tex fram och tillbaka till TGI i går. Skönt. Hängde i Kungsträdgården i fredagskväll. Fikade länge.
Det var dock inte kulturinslagen, utan matinslagen.
Ett besök på Fotografiska. Har länge velat gå dit men inte prioriterat det. Tre olika utställningar. En vars stil syns på bilden ovan. Mycket speciell och både kul och läskig. Kanske är surrealistisk rätt term. Jag tyckte bäst om dokumentära snapshopts i svartvitt från hela världen av Henri Cartier-Bresson. En svunnen tid. Så nära men ändå så långt borta.
I går bjöds vi på teater av Markus jobb. Rain man med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson på Rival. Skickliga skådespelare givetvis, allihopa. En mycket djup, mänsklig frågeställning om relationer och så en dos humor på det.
När vi promenerade dit pekade jag på Gondolen och sade att där har jag aldrig ätit, men skulle gärna prova. Kul då att det var där som vi bjöds på middag efteråt. Check.
Jättegott naturligtvis. Det är väl typiskt mig att särskilt vilja uppmärksamma en gudomlig kolasås till efterrätten, men det är ju den jag tänker på. Och att till skillnad från 90 procent av Sveriges restauranger där vegetarianer och andra ”sprcialmatare” får sin mat när alla andra i princip redan ätit upp, fick den först.
Fast det kanske jag inte borde göra. Men när ”seriösa aktörer” läser texter utan att läsa börjar jag fundera.
När jag senaste veckorna mött, främst personer med borgerliga sympatier, så verkar alla de ha läst i Carina Blanks text att allt är bra i Gävle och inget dåligt ska man låtsas om. Tänker på det när jag läser GDs ledare i dag som avslutas ”Och snälla: låt oss slippa ”allt är Carina Blanks fel” respektive ”allt är bra i Gävle2-diskussionen. Det är inte vad Gävle behöver.”
Den där tvåan mitt i meningn vet jag inte, men den bara fanns där.
För det var ju inte på nåt sätt det Carina skrev eller säger. Att allt är bra i Gävle. Läste ni alls det som stod eller låtsas behandlingar ni ”sanningen” vårslöst med flit?
Det finns inget som får mitt hjärta att gråta som när människor far illa. Därför har jag valt att engagera mig politiskt.
För ett tag sedan skrev jag om förskringringen i Gävle. Efter det har ingen politiker berättat för mig hur den i ”sin” nämnd eller bolag granskar verifikat och petar på detaljnivån i verksamheten. Det är inte så konstigt, eftersom det är en tjänstemannauppgift. Ingen går in i verifiktaten. Politiker ställer frågor en, två eller tre gånger om saker. Och någonstans måste man lita på svaren. Varje fråga kan inte alltid följas av -Och är svaret med verkligheten överensstämmande? Ohållbar situation för alla.
Där skrev jag, att tänk om något hände när jag satt i Socialnämnden i Gävle 2006-2010 på nivån att pengar betalades ut fel. Det hade jag inte märkt, hur många frågor jag än ställde om de ökade försörjningsstödskostnaderna. Vilket vi ju gjorde.
Nu har det visat sig att en handläggare på förvaltningen från 2009 och fram tills nu valt att radera ärenden. Alltså helt plockat bort anmälningar som handlar om barn som skulle behövt stöd på något sätt. Drygt 150 stycken. 150 potentiella mänskliga katastrofer.
Det skär i hjärtat, och jag funderar på vad jag hade kunnat göra annorlunda som vice ordförande i den nämnden. Borde jag ha ställt frågan -Finns det möjlighet för anställda att radera anmälningar i datasystemet på ett otillbörligt sätt?
Det borde jag uppenbarligen. Hur skulle jag ha kunnat veta? Vilka andra frågor har inte ställts av mig eller andra? Här eller på andra ställen?
Det är sannerligen ingen lek att ha ett politiskt uppdrag. Men min tanke nu går främst till de här 150 barnen. Inget annat.
Kul att se hur kommunen rustat skolan skitsnygg. Och ännu roligare att vara med på duktiga lärares lektioner.Tack Ingela och PO för det.
Läs mer HÄR.
Vi hade också samtal med rektorerna. Det går inte, med rätta, att tala om skolan utan att tala om lärarna och hur de får bäst förutsättningar. Jag är, som jag brukar tala om, helt allergisk mot att använda begreppet status. Det intressanta är ju vad som EGENTLIGEN menas. Och när man samtalar lite om det handlar det om yrkets attraktionskraft. Där kan alla yrken i världen stärkas, och bör utifrån att vi har ett behov av dem. Status däremot är för mig något relativt och som lärare har jag inget behov av att ses som lite bättre än några andra eller att folk på något sätt ska se upp till mig utifrån min yrkesroll.
I attraktionskraft ligger många saker. Arbetsmiljö, möjlighet till vidareutbildning, goda förutsättningar att genomföra sitt uppdrag och lön.
Bild: Arbetarbladet
Och det är kul när de lämnar respons:
Skriver med mina kamrater i Arbetarbladet om sysselsättningsmålet.
”Dagens arbetslöshet är högre än nästan alla jämförbara länder. Övriga nordiska länder, Storbritannien, euroländer som Tyskland, Nederländerna och Österrike har i dag lägre arbetslöshet än Sverige. Det är ett ordentligt misslyckande för regeringen och arbetslösheten är en personlig tragedi för alla den drabbar.”
Svarar också en moderat som undrade om Socialdemokraternas politik.
N”ära 400 000 människor är arbetslösa. Ungdomsarbetslösheten ligger på 25 procent. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under regeringens tid vid makten. Det är resultatet av er ”samlade politik för fler jobb” Jansson. Verkligheten är en jobbig fiende.”
Mellan klockan tio och strax efter klockan arton i går lördag sågs alla ombuden på CFL i Söderhamn. Förutom hanteringen av alla sedvanliga årsmötesbestyr hade vi besök av Carin Jämtin. Carina betonade särskilt att en av grunderna i socialdemokratin är alla människors lika värde, och vidare att alla som står upp för de socialdemokratiska värderingarna är socialdemokrater. På förekommen anledning.
Som parantes kan väl nämnas att det senare finns det flera aspekter att diskutera. Läste enkäter med lite folk gjorde av tidningen Arbetaren. Från några håll osade föraktet mot akademiker i partiet. Ingen nyhet, det dykter upp u fula former nu och då. Även då gäller, de som slåss för socialdemokratiska värderingar är socialdemokrater.
Påfallande många män i talarstolen. Trist. Analyser av sånt finns sedan innan. Vi behöver bli bättre på att använda redskapen för att det inte ska se ut så.
Ibland blir också tonen i debatten inte särskilt angenäm. Mer raljerande än saklig. Det ogillar jag skarpt.
Roligt att träffa många duktiga kamrater från länet helt enkelt.