Författararkiv: Elin

Den där härliga helgen

En helg som faktiskt någon gång erbjuder mer ledighet än jobb, jag börjar inse att det ger mer i längden. Att jobba hela tiden känns kanske okej för stunden, men i längden … Ja, det finns väl böcker skrivet om det där.

Jag har varit tillsammans med Markus i hans föräldras stuga i Västernorrland hela helgen.

Vi har promenerat i skogen och vid havet. Vi har sovit och ätit och läst. Kollat lite melodier i går. Varit lagom mycket i solen, lagom mycket i skuggan.

Rullar snart in i Stockholm

Har förutom att läsa Arbetarbladet också lagt sista handen vid ett motionssvar som S-kvinnor bett mig hantera inför kongressen i augusti. Det handlade om mitt politiska område så det passade ju bra.

Läser ikapp olika artiklar om skolan och just i dag får jag rekommendera Socialdemokraternas text om att anställa 4000 lärare (till). Stefan, Carin, Magdalena och Micke skriver.

Den effektivaste insatsen är den insats som görs tidigt. För att förbättra såväl elevernas lärande som lärares arbetsmiljö och möjlighet att hinna se varje elev vill vi skapa mindre klasser de första åren i skolan. Vi vill ge utrymme att anställa cirka 4 000 fler lärare.

En del av Gävle, utelampor

En lång onsdag med bland annat en superträff med S-Pedagoger i Gävle, avslutade jag med promenad.

Jag och Markus drog oss ut till Gävle Strand. Jag har promenerat mycket där, det är så kul att de ett helt nytt bostadsområde växa fram. Historiskt naturligtvis.

I går var dock första gången jag snubblade över konsten med vardagsrumslampor i uterummet. Har ju läst om det och sedan glömt. Tio lampar uppställda runt vattnet. Fria att knäppa av och på. Men hur gör man med den en bit ute i vattnet?

Jättehäftigt. M fotade.

Svar till (M)åns Montell

Här är mitt svar till Måns Montell (M) som tyvärr inte verkade uppfatta den korta text jag skrev ihop med Inger och Stefan från MP och V alls korrekt. Kanske ville han inte det heller. Det var tryckt i Arbetarbladet i morse men inte upplagd på nätet tyvärr.

Jag skrev tillsammans med ordföranden i V och MP om hur vi ser på Gävles ansvar när det gäller flyktingar. Måns Montell, Gävlemoderat, tar tillfället i akt och smutskastar på slentrian enligt känt mönster för oppositionen i Gävle. Måns – låt oss hålla oss till fakta och saklighet.

Migrationsverket är delvis lokaliserat i Gävle. Därför finns inte sällan en missuppfattning om att Gävles politiker skulle ha inflytande på vad som händer med de människor som bor där. Inget kunde vara mer fel. Ansvaret ligger på andra nivåer (läs: regeringspartierna). Däremot vill vi poängtera att Gävle Kommun gärna tar emot en del av de ensamkommande barn som kommer till vårt land. Jag ställer mig nu undrande till om Måns Montell och Moderaterna i Gävle delar den uppfattningen?

Att påstå att jag eller någon annan tror att politiker lokalt kan påverka i enskilda ärenden är befängt. Hur Montell kan tolka in det i texten vi skrev får han själv svara för. Beslut fattas enligt den lagstiftning som finns och ska så göras. Jag tycker inte att den som hungerstrejkar ska bedömas annorlunda än andra, eftersom beslut fattas på andra grunder. Som ledamot av riksdagens justitieutskott är jag inte helt främmande för hur lag och rätt hanteras.

Vi socialdemokrater jobbar aktivt i vår EU-grupp med att flyktingmottagande i alla länder måste skötas på ett bra sätt. Vi socialdemokrater vill också att Barnkonventionen ska bli lag och att ”synnerligen ömmande skäl” ska ändras. Först då kan vi säga att barns rätt värnas i alla lägen.

Vi har en migrationsminister som beskrivit människor på flykt som ”flöden” och ”volymer”. För mig är det ett sätt att avhumanisera politiken. Varje människa som söker asyl har rätt till en rättssäker individuell prövning av sitt fall, och i dessa ska vi politiker som sagt inte hantera. Men när många enskilda fall tillsammans tydligt pekar på en systematisk problematik, så finns självklart ett behov av att se över migrationspolitiken.

Frågan blir – är Måns Montell, Tobias Billström och Moderaterna nöjda med hur allting hanteras i dag? Finns några som helst konkreta förslag på förbättring?

Jag har träffat Greta

Den här helgen har jag längtat efter. Tid med några av de jag tycker allra bäst om men inte hinner träffa alls särskilt ofta i förhållande till hur ofta jag skulle vilja (eller behöva).

Den minsta av dem är Greta. I går tog jag och Ullie henne (utan föräldrarna) till Gränna för att kolla in hur man gör polkagrisar och leka i en lekpark och äta pannkakor.

I dag har vi varit på ett superbra arrangemang, Djurens dag, där Greta ridit på en häst för första gången. Gick lysande. Träffade får, höns, hästar, åsnor, kaniner, hundar … en lyckodag helt enkelt.

Bilden tog Gretas mamma Elin när vi var på väg till nöjet.

Hot mot kvinnliga riksdagspolitiker

SvD har gjort en enkät bland kvinnliga riksdagsledamöter om hot. Detta rullade på TV igår kväll och Ulla Andersson från Gävle berättade om ett hot hon varit utsatt för. Alldeles nyss ringde Arbetarbladets journalist till mig. Hon ringde runt till länets ledamöter.

Jag berättade om det hot som jag anmälde i höstas, att det i sig inte gjorde mig rädd men att jag sammantaget kan bli rätt rädd inför framtiden eftersom det verkar som att det är ”okej” att uttrycka sig nästan hur som helst till människor med politiska uppdrag. ”Det ska ni tåla”. Att vi blir granskade utifrån den politik vi för, absolut. Det är dock inte samma sak som att kommentarsfält ska få vara fyllda med vilka idioter vi är, hur dumma i huvudet vi är.

Att folk som vi möter, ofta t ex torgmöten, tar sig friheter att uttrycka sig mer än elakt om oss. Det ska vi heller inte tåla eftersom det handlar om oss som personer och inte om våra handlingar.
I veckan blev en av de jag jobbar närmast uppringd och under ett i övrigt otrevligt samtal sades det ”Vi har googlat upp en bild på dig nu, du ser ut som en gris”.
Det är inte på något sätt att jämföras med ett hot, men allting tillsammans gör att det blir en börda att bära.

Jag fick frågan om jag ändrat mitt sätt att agera. Det hoppas jag att jag inte har. Däremot påverkar det hur jag mår. Det är, åtminstone inte för mig, en enkel sak att bortse från att människor som aldrig träffat mig (gissar jag), aldrig pratat med mig berättar om hur jag är och vad jag tycker och så vidare. Aldrig i positiv bemärkelse då, sånt är vi ju sämre på att sprida.

Förutom obehagliga upplevelser för oss som har förtroendeuppdrag nu, träffar jag många som säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att syssla med politik just för att man utsätts för den här typen av saker. Duktiga människor som vi skulle behöva som bärare av demokratin. Men de är inte beredda att få behöva höra kommentarer om hur de ser ut, att deras familj ska bli hotad, att saker de säger ”alltid” misstolkas osv.
Vad får vi för demokrati om det ska fortsätta på det här sättet?

Ingen kanske. Dyrt pris.

Asylrätten

Asylrätten är en mänsklig rättighet och en grundpelare för socialdemokratin.  Varje människa som söker asyl har rätt till en rättssäker individuell prövning.

Hur asylprocessen går till i Sverige beskrivs av Migrationsverket HÄR.

Jag skriver det här med anledning av den pågående hungerstrejken vid Migrationsverket i min stad. Unga människor som inte har ätit på en vecka i protest mot att behöva lämna Sverige.

Alla som söker asyl i Sverige ska, som jag skrev, få en rättssäker prövning. Varje sökande ska få ett ombud som gör sitt jobb på bästa sätt, där har jag tyvärr hört om brister.

Varje sökande måste också bedömas mot samma grund. Att välja att hungerstrejka är fullt förståeligt, men ska i sig inte förändra situationen. Framkommer nya fakta är det en helt annan sak.

Jag har inte mer bakgrund om de här människorna än vad jag läst i tidningen. Jag kan inte avgöra om just de här har skäl att stanna i Sverige utifrån hur lagstiftningen ser ut.

Det är heller inte politikers roll att göra det. Inte politiker på någon nivå. Däremot att forma lagstiftningen. Skulle vi göra Barnkonventionen till lag förutsätter jag att det gör skillnad för människor under 18. Från Socialdemokraterna har vi också drivit att ändra synnerligen ömmande skäl så att det blir enklare att göra undantag.

Det har varit manifestation i Gävle i dag. Jag fick ett mejl om detta där det förutsätts att Socialdemokraterna vill tala. Skarp skrivning. Mitt svar var att vi inte står bakom de krav som arrangörerna för fram i inbjudan (som att Dublinförordningen tas bort) men om de är okej med att S talar så gör vi det. I det här fallet Socialdemokraterna i Gävles vice ordförande Ahmed Amin.

Samtidigt som förberedelserna pågått får vårt kommunalråd Carina Blank telefonsamtal som när jag får dem översiktligt återgivna känns mycket obehagliga. I grunden handlar de om att hon ska göra något åt saken och om hon inte gör det är hon en ond människa.

Inget kommunalråd någonstans bestämmer om asylsökandens framtid, och ska inte heller göra det. Inte heller om ett av Migrationsverkets boenden ligger i kommunen.Och de ska definitivt inte behöva få samtal som inte är sakliga och som innehåller personangrepp.

Att söka asyl i Sverige är inte samma sak som ha rätt att få asyl i Sverige.

Jag tycker heller inte att det ska vara så.

Det måste vara så att besluten fattas utifrån faktiskt situation, inte utifrån hur mycket medial uppmärksamhet som kan skapas.

Man kan väl säga att Måns Montell (M) inte verkar ha läst den text som jag, Inger och Stefan skrev så särskilt väl. Annars hade han väl inte skrivit DET HÄR.

 

Vilken text skrev vi egentligen?

När jag talade med GD i går bad jag att de skulle poängtera att de faktiskt gjort ett misstag, så där som man kan få en rättelse.

På nätet skedde det i … kommentarsfälten.

Hur kan det bli oklart vilken text vi skrev? Det var den vi mejlade in.

Korrekt rubrik spelar roll

Ni vet texten nedan som vi tre samarbetspartier skickade till Gävletidningarna igår. Tidningarna rubriksätter saker själva och en rubrik betyder mycket, så det är viktigt att den förhåller sig rätt till texten. I det här fallet var ”första försöket” helt fel. Vi vet att en kommun inte kan eller ska bestämma vilka som får stanna och detta hade vi inte heller skrivit i det som vi skickade in, men som GD faktiskt hittade på. Fick det att se ut som ett citat.

Så här såg det ut:

Jag såg inte det här förrän sen eftermiddag, och då hade de formulerat en rubrik som inte alls korrelerade med textinnehållet.

Efter att ha fått tag i dem (mycket trevlig journalist som såg min desperata fråga på Twitter hur man egentligen får tag i dem en röd dag) så ändrade de till en mycket bättre och korrekt rubrik.

Visst ger det väldigt olika intryck?

Lustigt att bara jag får vara på bild när S, V och MP står för texten ihop.

 

Gemensamt från S, V och MP i Gävle

Med anledning av de hungerstrejkande afghanska ungdomarna utanför
Migrationsverket vill Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
Gävle göra följande uttalande.

Vi har alla blivit djupt berörda av den situation som nu pågår i vår kommun.
Samtliga våra partier arbetar i riksdagen för att svensk asyl- och
flyktingpolitik ska bli mer human, att svårt utsatta människor ska få leva i
Sverige och att de människor som söker skydd i Sverige ska behandlas väl.

De styrande partierna i Gävle kommun ser flyktingmottagande och invandring som
ett viktigt ansvarstagande och en tillgång för vår kultur, arbetsmarknad och
samhällsutveckling. Gävle kommun har i dag ett boende för ensamkommande
flyktingbarn och kommer inom kort att starta ytterligare ett.

Det är regeringen och Migrationsverket som har makten att påverka dessa barns
möjligheter att leva sina liv i Sverige, men vi, som de styrande partierna i
Gävle kommun vill uttrycka att vi är beredda att ta emot människor som söker
sig hit för att undkomma våld och förföljelse.

Elin Lundgren
Ordförande
Socialdemokraterna i Gävle

Inger Schörling
Ordförande
Miljöpartiet i Gävle

Stefan Pettersson
Ordförande
Vänsterpartiet i Gävle