Författararkiv: Elin

Viktigare än andra böcker

Senste veckan har jag haft två guldkorn för ögonen.

Susanna Alakoskis ”Oktober i Fattigsverige”. Det är en bok skriven i dagboksform där Alakoski blandar berättelsen om sin egen historia med det samtida Sveriges och vad som leder fram till social utsatthet. Distansen till det egna märks genom att det främst skildas genom att socialarbetares anteckningar återges. Jag kommer alltid att minnas att också dammsugaren hämtades när räkningar inte kunde betalas, men efter jul. Våldet mot Susannas mamma. Hur fattigdomen sätter i sig i osäkerheten i samspelet med andra. Susanna skriver om att studera i en miljö där så få andra har samma bakgrund. Funderingar kring hur det kunde bli så här, skildringar av hemlösa och funderingar kring deras vardag.

Det finns absolut inget vackert i den här boken. Det är ett träsk av social misär. Det går ju att peka på Susanna, om man vill, och säga att hon klarat sig bra trots allt. Men vad är ”klara sig bra”? Hon bär på allt det här. Inte bara hon. Massor av människor i det här klassamhället. Rekommenderas främst till den som har röstat och har för avsikt att rösta höger.

Sara Lövestams ”Tillbaka till henne”. Hade tillvaron tillåtit hade jag sträckläst de här nära 600 jublande sidorna. Signe, lärarinna i Tierp i början av 1900-talet. Förälskar sig i Anna och tar kampen för kvinnors rösträtt. Hanna, nutid, som på lustiga vägar lockas in i Signes historia som kan utläsas via funna brev. Deras livs vaga men ändå påtagliga beröringspunkter. Personerna som finns runt om.

Jag gillar det här för att jag gillar precis alla ingredienser. Kvinnors förutsättningar, heterosexuellas förutsättningar, det historiska perspektivet, något om skolan, att kämpa tillsammans för något i grupp …

Det är skönt skrivet, med humor och berättarglädje. Lövestam ÄGER tangenterna. Vad jag vill ha är MER.

Socialdemokratin och hatet

Önskade att alla unga människor sattes i skolbänken när något sådant händer. Att vi skolade oss i var detta riktade hat mot socialdemokratin kommer ifrån, vad det betyder. Olof Palme, Anna Lindh och nu barnen på Utöja. Vad har dom gjort? Hävdat att politisk frihet tillhör oss, en priviligerad minoritet av jordens befolkning, varnat för missbruk av ordet demokrati, menat att demokratin måste ha en social innebörd, att land ska med lag byggas. Socialdemokratin tar sig an den fattigas rösträtt, drev frågor om bättre arbetsmiljöer, bostäder, skolor, barnomsorg, vägar, löner. Den påstod att en passivitet i ett samhälle inte nödvändigtvis behöver vara ett tecken på lycka och belåtenhet utan att det också kan vara ett uttryck för vanmakt. Den försvarade hur vi behövde solidariteten för att röja undan massfattigdomen och arbetslösheten. Vi behövde solidariteten för att skapa grundläggande trygghet. Den påstod att trygghet är radikalt och att det i den demokratiska traditionen ligger att människorna tar ansvar för varandras välfärd. Demokratin är inte bara rösträtt, sa den, utan också social rättvisa, trygghet och gemenskap och världens avgörande problem är till sin natur både sociala och politiska och måste lösas med sociala och politiska metoder. Demokratin måste ständigt förnyas, vinna spå nytt, vidga sin verkningskrets. Nya jämlikhetsfrågor ta vid de gamla. Definitionen av frihet, menade socialdemokratin, kan översättas med att varje människa ska kunna förverkliga sitt livsprojekt och att demokratins främsta kännetecken för folkets stöd. För dessa värderingar blev de mördade, socialdemokraterna.

Susanna Alakoski, Oktober i Fattigsverige

Fetningarna är gjorda av mig. Kanske är det bland annat den här texten jag ska läsa i morgon på Anna Lindhs minnesstund.

I lördags var jag i en park med AUFare. Vi hade med oss ballonge rmed helium i som barn kunde få, som en del av klassiskt valarbete. Ballongerna tog i ett träd och två av dem sprack. Två hårda smällar med kort mellanrun. AUFarna bleknade och ropade åt alla håll. -Det är bara ballonger! Mumlade sedan att de blivit helt ställa, jätterädda.

De har upplevt hatet mot socialdemokratin närmare än någon skulle behöva.

Det är obegripligt att Moderater i Sverige jublar över att deras systerparti bildar regering med Fremskrittspartiet. Jag har efterlyst moderater som eventuellt ställer sig skeptiska till samarbetet men inte kunnat finna någon.

 

Arbetarekommunens nomineringar till partidistriktets valberedning. Riksdag och region.

Nomineringar   till riksdagen
Kvinnor Män
Carina Blank Ahmed Amin
Elin Lundgren Daniel Olsson
Ellinor Eriksson Peter Bergström
Åsa Wiklund-Lång Raimo Pärssinen
Wellington Ikuobase
Medlem i annan AK
Hans Svedberg
Nominerade   till Regionfullmäktige
Kvinnor Män
Birgitta Öberg Ahmed Amin
Camilla Törnlund Anders Bergsten
Carina Blank Hampus Forsmark
Carina Holm Hans Wahlström
Erica Embretsen Almér Håkan Sellén
Eva Svedin-Björklund Ismet Uzun
Lena Edholm Lars Rörick
Linnea Wickman Lars Öberg
Magdalena Ostojic Mats Kolarby
Sinikka Bohlin Mattias Beijmo
Mohammed Abusagr
Niklas Nygren
Roberth Krantz
Rolf Wiberg
Sergio Manzanares
Sten Öberg
Sten-Erik Nilsson
Thomas Löfvenius
Tommy Berger
Tord Wallén
Wellington Ikuobase
Medlem i annan AK Medlem i annan AK
Eva Tjernström Barry Gustavsson
Jenny Breslin Jan Lahenkorva
Yoomi Renström
Förslag toppkandidater
Carina Blank Sergio Manzanares
Carina Holm Tommy Berger
Sinikka Bohlin

Hej då Oslo!

En underskön tågresa från Oslo. Stubbade åkrar strösslade i sol, vatten med dimman dansande i så tjocka sjok att den klarlysande solen blott blir en skiva och inget mer.

Mitt besök i den norska valrörelsen är över och jag är glad över att Norge bjöd på det vackraste av väder (om än liiiite för varmt för min smak) när min bild är att det vanligen regnar.

Jag har tagit del av skilda delar av valarbetet här. Pratat med olika partier i deras valstugor (som är något mer sofisitikerade till sin form än i Sverige), sett debatter mellan ministrar och tilltänkta ministrar, sett valdebatter på TV osv osv.

Under en skoldebatt konstaterade jag att Höyre 1) verkligen inte var informerade om vad friskolorna gjort med Sverige 2) är informerade men tycker att det har hänt något bra. Ödmjuk som jag är ville jag inte avbryta debatten och poängtera alla felaktigheter de hävde ur sig.

Det går att kampanja på olika sätt. Här har norska LO tagit fram ett vykort med hur se ser på en ev. ny regering.

I går deltog jag i ”parkaktion” där vi delade ut material i olika parker runt om i Olso. Ballonger också. Här är jag och en duktig AUF-kamrat. Gabriel Wikström fotade.

Tittar vi på de opinionssiffror som finns nu verkar det bli en ny regering. Det gör mig riktigt ont. För även Norge borde vara ett land som vill bekämpa klyftor mellan människor, inte göra dem större.

Stackars GIF, stackars alla

Ibland blir det tokigt. Sånt händer. Som när GIFs Facebooksida verkar ha gillat en bild på en halvnaken tjej. Artikel i GD.

Förstår frustrationen hos den som får ta stöten, i det här fallet GIFs klubbdirektör Eva von Schéele-Frid. Hon säger och gör det enda rätta. Förmodligen hur less som helst på att det blir så här.

Det hade ju kunnat vara så att det inte alls genererade en artikel från mig eftersom jag inte tycker det är särskilt uppseendeveckande sånt här ändå, misstag som sker.

Men i pausen här gjorde jag det dummaste som en kan göra, kolla kommentarsfältet.

Jag skulle vilja tro att Mattias är rakt igenom ironisk. Jag hoppas också det.

Men det finns en del som tyder på att han inte är det. Främst att det här är åsikter som jag alltför ofta stöter på i olika sammanhang. Och 18 andra har gillat!

Det är egentligen enkelt. En seriös idrottsklubb gillar inte lättklädda damer på Facebook, för att det inte är rätt forum. Människor som vill kolla på andra som är nakna både kan göra och gör det på nätet. På andra sätt än via en idrottsförening. Detta verkar vara svårt att förstå.

Inte nog med det. Personpåhopp på Eva måste givetvis göras. Att hon är avundsjuk på den halvnakna tjejen på bilden. Oklart varför hon skulle vara det. Och dessutom kanske hon tycker att fotbollsspelarna ska vara kastrerade! Jag menar, det om något framgår väl ändå tydligt av artikeln! (Detta mina vänner, är ironi).

Det här är ett av skälen till varför det ibland är jobbigt att ägna sig åt politik. För att människor inte bara i kommentarsfält utan också annars argumenterar på ett sånt här sätt. Och tycker att det är ett alldeles utmärkt sätt att förfara. Det är svårt att förhålla sig till. Folkbildningen behöver ta stora kliv framåt. För allas bästa.

Som också framgår här har vi jämställdhetsproblem. Här reduceras en kvinna till ”något vackert”. Mattias är i ”gott” sällskap.

Göran Hägg och Stig Malm drog sig inte för att i morgonsoffan göra ner kvinnor. Sex ministrar av kvinnligt kön vinkade av Obama. Göran Hägg: ”Det visar väl hur enormt betydelselöst det här besöket var, att man bara skickade kvinnliga ministrar. Det brukar vara så i sådana lägen.”

Kvinnor betyder ingenting eller ska vara vackra. Fy fan.

All cred till Kristina Axén Olin och Eva von Schéele-Frid. Och kvinnor, vad lär vi oss gång på gång? Vi kan aldrig räkna med att männen står upp för oss. När de gör det är det lysande men det sker alltför sällan. Organisera er och stå upp ihop. Det kommer att kosta att män blir sura på er. Men det kostar nu med. I reda pengar 3,6 miljoner under en livstid. Plus att du måste vara vacker.

 

 

Med på Arbetarbladets kulturtopplista

Eller kanske så nära jag någonsin kommer i alla fall:

”(ny) Graffiti-zoner Gävles politiska ledning överraskade med ett modigt beslut. En majoritet sa ja till att undersöka möjligheten att upplåta plats för graffitikonst i staden. Vackert.  Och ett effektivare sätt att locka nya inflyttare än alla marknadsföringskampanjer i världen. Det är ju välkänt att Länsmuseets graffitivägg dragit till sig unga stockholmare som aldrig satt sin fot norr om tullarna förr.”

När motionen lades 2010 av mig, Anea Elfving och Daniel Olsson fick den också uppmärksamhet i Arbetarbladet. Så här sade jag då: – Men det finns en stel uppfattning kring vad som är kultur. Vi vill vidga begreppet lite och ser ett egenvärde i konsten, säger Elin Lundgren.

Visst är hela partiet med på det nu, men ska jag vara ärlig fick vi slåss en hel del i dåvarande S kommunfullmäktigegrupp för att få med dem på tåget. Men det är så det funkar, att man får slåss för sin sak. Slåss man inget blir det inget.

Namnet på motionen bestämde jag skulle vara ”Betong är ingen sprakande färg”. Det var det många som tyckte var ett uselt namn på en motion. Uselt vet jag inte, inte så stockkonservativt tänker jag, och talande!

Bilden är en detalj från en målning på ett nedlagt industriområde i Sundsvall i somras. Det var bra spotting där. Kanske inte många vet det men jag är verkligen en stor fan av graffiti och har varit länge. Eftersom jag är emot att det målas där det är förbjudet, tycker jag fler platser ska vara tillåtna. As easy as that.

Inte oväntat är de största politiska motståndarna, Moderaterna, emot. Synd. Det hjälper inte ens att de är de nya Moderaterna.

Val i Norge

Första anblicken lärde mig att valaffischer inte är en stor grej i Norge. Finns ytterst begränsat. Klokt. Vem röstar egentligen utifrån en affisch?

Men några finns.

 

Priapos skapare är tydlig

Foto: David Holmqvist/Arbetarbladet

På Arbetarbladets kultursidor i dag dominerar Kristian Ekenberg, en mycket skicklig skribent. En välskriven bokrecenssion (Lena Anderssons senaste) och så en viktig intervju med upphovspersonen till till utskällda konstverket ovan.

Ingo Vetter säger bland annat: – Det förvånar mig, att en politiker yttrar sig på sådant sätt idag. Det är ju inte Niclas Bornegrim som privatperson som ogillar ett konstverk, han tar fram det som ett vallöfte och sällar sig därmed till en politisk linje som instrumentaliserar konsten för sina syften. Denna historielöshet i politisk tänkande och ignorans mot demokratiskt legitimerade kommunala beslutsprocesser är främmande för mig.

och

– Konsthistorikern Walter Grasskamp hävdade å andra sidan att snögubben skulle vara den enda möjliga skulptur för det offentliga rummet – den är billig, allmänt accepterad och försvinner under våren. Om vi vill ha någonting annat, får vi även ta debatten.

En skön syn

Att vakna och möta blomster i köket är en rejäl fröjd. Jag har många växter i lägenheten, men mest av grön karaktär. Färgklickar som de här är något extra.

Liljorna sprider dessutom gudomlig väldoft.

35 år

I dag har jag haft födelsedag! Jag gillar födelsedag. I dag var de allra närmaste här. Jag bjöd på mat och lite lagom med fika. Nu ska jag inte göra en pavlova på väldigt lång tid. Och ja, jag har tränat i dag.

Liz … Hon ba´:- Kan jag ta det som blev kvar?