I ledningen för Svenskarnas parti sitter personer som under många år varit engagerade i vit makt-miljön. Flera är dömda för grova brott. Samtliga är män.
I natt brändes ett kors i Ljusne.
I morgon kan du rösta i kyrkovalet. För att du har demokratiska möjligheter att sätta stopp för det otäckaste som drabbar mänskligheten. Inskränkthet.
En kvinna myser över att inte behöva gå till jobbet på en bra bit över ett år. Då tänker jag så här, som i en text av Tommy Öberg i Arbetet (nr 27/2013):
Öberg skriver vidare: Att tro att partssystemet klarar av att utjämna löneskillnader på egen hand utan politiskt hjälp -det är naivt. För att nå dit behövs både extrasatsningar på kvinnor i kommande avtalsrörelser och förändringar av hur föräldraledighet delas mellan kvinnor och män.
På det mer icke-politiska planet kan funderar jag på hur kvinnor kan sätta sig själva i sämre ekonomiskt ställning, med tanke på den realitet som finns med separationer. Att ensamståendeföräldrar är i sämre sits än andra är bekant. Att då välja att glida efter i löneutvecklingen genom att inte dela försäkringen med sin man känns som hämtat från stenåldern. Eller för att använda Öbergs ord, naivt. Dessutom visar ju all forskning att när kvinnor tar största ansvaret i början fortsätter de också att göra det sedan. Dubbla bördor.
Och i ett ännu längre perspektiv, varför ser de inte till att män tar halva tiden, för att ändra normerna tillräckligt tills ungen växer upp?! Är det möjligen en dotter har man varit med och upprätthållit ett system som är ekonomiskt negativt för henne. Varför vill man göra så?
Är inte ni för yttrandefrihet? Dra åt helvete landsförrädare. Är ni för cencur? Religionsfrihet är inte förenligt med svensk lag? Har ni ingen egen politik? Jävla rasförrädare.
Det är ett litet utdrag ur vad som kommenterats på den Facebookannons S i Gävle har inför morgondagens kyrkoval. Den ser ut så här:
Den stora frågan är hur det kommer sig att så många som sympatiserar med SD känner sig provocerade av den. SD är väl inte rasister, eller?
Det är märkligt hur många som kommer dragande med exempel på vad människor från andra länder får i bidrag. Minsta källkritik slår hål på det. Några slänger sig också med klassikern ”ta hit folk från andra länder”. Som om vi skulle åka utomlands och hämta hit folk med tvång. Sanningen är ju att människor flyr från krig, från förföljelse och fattigdom. Några kommer för kärleken. Och långt ifrån alla som så önskar får stanna i Sverige. Asylrätten är viktig!
Det är både otäckt och lite förvånande med den mycket låga nivå som det är på inlägg. Är det det som är beviset på att skolan har en del att göra kanske?
I dag har jag stått ett par timmar tillsammans med partivänner på Agötorget, Brynäs för att prata om kyrkovalet.
Givetvis blir det en hel del prat om annat också.
Socialdemokraterna satsar på jobb och utveckling på landsbygden och skjuter till 371 miljoner kronor till landsbygdsprogrammet. Det är en riktad satsning på landsbygdsjobb i vår kommande budgetmotion.
Eskil Erlandsson lovade 20 000 nya jobb till landsbygden (fram till 2020), facit så här långt är minus 15 000.
Regeringen har förhandlat fram en långtidsbudget i EU där den svenska landsbygden mister 500 miljoner kronor per år. Regeringen har endast kompenserat upp bortfallet med 129 miljoner. Det kommer att slå ut jobb runt om i hela landet. På landsbygden är dessa arbetstillfällen många gånger avgörande för andra jobb och möjligheterna för ett fungerande näringsliv.
Regeringens nedskärningar slår direkt mot jobben och mot allas våra möjligheter att kunna njuta av en levande svensk landsbygd.
Det är landsbygden som nu får betala Reinfeldts misslyckande i EU.
Vi vill modernisera landsbygdsprogrammet genom att fokusera på jobb genom att utveckla landsbygdens näringsliv, exempelvis genom att stödja utbyggnaden av grundläggande service – som dagligvaruhandel och bensinmackar – att ge ett särskilt stöd till utbyggnaden av bredband, att bistå innovationer på landsbygden samt att stödja ett ambitiöst ekologiskt jordbruk. Totalt garanterar vår satsning de 500 miljoner kronor som landsbygsprogrammet haft.
Vi socialdemokrater kommer dessutom fortsätta arbeta för att EU-stöden till landsbygd och jordbruk ska styras om till att gälla mer ersättningar för åtgärder som gynnar det allmänna, t.ex. miljöåtgärderna i landsbygdsprogrammet. Regeringen saknar åtgärder för att klara 14 av riksdagens 16 miljömål. Landsbygdsprogrammet ger ersättningar får åtgärder som stödjer flera av våra miljömål. En sänkning av ersättningarna skulle drabba biologisk mångfald, öka övergödningen och göra att värdefulla miljöer som hagar och ängar försvinner.
Så därför har vi ätit tacos. Lite speciellt i dag eftersom Markus mamma kom förbi. Extra trevligt alltså.
Hon hade med sig en sen födelsedagspresent, en jättefin halsduk som hon gjort.
Socialdemokraterna i Gävle ordnar en minnesstund på Rådhustorget klockan 16.30.
Kikar igenom Twitterflöder på morgonen. Ser att Arbetarbladet twittrat ut ”Carina Blank nomineras till riksdagen som toppkandidat” och en länk där detta också påstås.
Till riksdagen pekas inga toppkandidater ut, utan till regionen. Journalisten som skrivit detta (vem vet man inte eftersom det inte finns ett namn under artikeln som egentligen är en förändrad lista av den som återfinns på min blogg). Däremot hade jag hade ett missat samtal från Arbetarbladet i gårkväll, som jag såg precis när jag kom hem efter gårdagskvällens möte.
En journalist som INTE hade lämnat meddelande. Då ringer jag heller inte upp. Bra för alla att veta, jag ringer ALDRIG upp alla missade nummer som inte lämnat meddelande. Har man inte lämnat meddelande är det troligen inte så angeläget. Bra grej som Radio Gävleborg ofta gör är att skicka SMS, troligen för att de greppar att vi ofta är upptagna och att man under möten inte heller ringer röstbrevlåda.
Jag ringer nyhetschefen på Arbetarbladet. När jag måste göra sånt känner jag mig sjukt besvärlig och otrevlig, för egentligen vill man med politiskt uppdrag alltid framstå som så ojobbig. Å andra sidan är jag ju jobbig. Jag tycker att saker ska skötas rätt. Förmodligen ses jag som en bitch på det där stället (också).
Jag förklarade upplägget och bad dem korrigera. Frågade om någon på allvar trodde att vi nominerat Sinikka Bohlin till ”toppkandidat” i riksdagen när hon lämnade efter tjugo år, eftersom det är under samma rubrik som Carina B står, dvs toppkandidater till regionen.
Visst, för ”utomstående” hade listan som var direkt återgiven från möteshandling kunnat vara ännu mer tydlig, men läser man noggrannt och lägger ihop ett och ett är det inte särskilt svårt.
Alla poster är nominerade utan inbördes rangordning, utan på vår lista står kvinnor och män uppdelade och det efter bokstavsordning, inget annat. I tidningen har detta mixats samman och av de som inte läser så noga är det lätt att tro att det är en typ av ordning.
Ett klart exempel på där lokalmedia inte är så noga är DET HÄR från i våras.
En annan grej från i våras är när jag bad en journalist att få läsa texten innan den gick i tryck, men just då absolut inte kunde få det, också hittade på så att det blev knas. Jag problematiserade kring efterdyningarna av förskringringen. Att det var otroligt viktigt att kommunen såg över varenda liten rutin så att det aldrig någonsin kan hända igen osv. Då skriver hen att jag anser det ”överspelat”, vilket var mkt långt från sanningen. Sån slump att jag just den dagen inte fick läsa texten. Har SMS-konversationen med hen kvar. Hens svar: Att ansvarsfrågan var utagerad var min tolkning av det du sa.
Så är det. Media tolkar, och inte alltid rätt. Det är synd att inte fler har tät kontakt med media och utifrån det lär sig att somligt är alldeles lysande medan annat skjuter långt, långt vid sidan av. Därför, tro inte allt och använd det egna huvudet.
Nyhetschefen sade att en annan journalist ville prata med mig om det här under dagen. Det går bra, efter klockan tolv sade jag. Detta bemöttes med samma förvåning som att jag inte ringer upp alla nummer som ringt och inte lämnat meddelande.
Uppdaterat: Journalisten som ringt igår ringde nyss. Hen ville noga poängtera att inte hen hade skrivit den text som var gravt felaktig och att den aldrig skulle ha skrivit utan att prata med mig. Jättebra det, förstår om hen vill berätta att hen inte hade något med det att göra. Dock kvarstår ju faktumet att någon annan inte hade problem med att publicera felaktiga uppgifter. Tidigare i dag har jag också pratat länge med en anna journalist på Arbetarbladet som vill skriva om det här på ett seriöst sätt. Som jag sa, det finns de som är lysande. Och de som inte är det. Som överallt.
Senste veckan har jag haft två guldkorn för ögonen.
Susanna Alakoskis ”Oktober i Fattigsverige”. Det är en bok skriven i dagboksform där Alakoski blandar berättelsen om sin egen historia med det samtida Sveriges och vad som leder fram till social utsatthet. Distansen till det egna märks genom att det främst skildas genom att socialarbetares anteckningar återges. Jag kommer alltid att minnas att också dammsugaren hämtades när räkningar inte kunde betalas, men efter jul. Våldet mot Susannas mamma. Hur fattigdomen sätter i sig i osäkerheten i samspelet med andra. Susanna skriver om att studera i en miljö där så få andra har samma bakgrund. Funderingar kring hur det kunde bli så här, skildringar av hemlösa och funderingar kring deras vardag.
Det finns absolut inget vackert i den här boken. Det är ett träsk av social misär. Det går ju att peka på Susanna, om man vill, och säga att hon klarat sig bra trots allt. Men vad är ”klara sig bra”? Hon bär på allt det här. Inte bara hon. Massor av människor i det här klassamhället. Rekommenderas främst till den som har röstat och har för avsikt att rösta höger.
Sara Lövestams ”Tillbaka till henne”. Hade tillvaron tillåtit hade jag sträckläst de här nära 600 jublande sidorna. Signe, lärarinna i Tierp i början av 1900-talet. Förälskar sig i Anna och tar kampen för kvinnors rösträtt. Hanna, nutid, som på lustiga vägar lockas in i Signes historia som kan utläsas via funna brev. Deras livs vaga men ändå påtagliga beröringspunkter. Personerna som finns runt om.
Jag gillar det här för att jag gillar precis alla ingredienser. Kvinnors förutsättningar, heterosexuellas förutsättningar, det historiska perspektivet, något om skolan, att kämpa tillsammans för något i grupp …
Det är skönt skrivet, med humor och berättarglädje. Lövestam ÄGER tangenterna. Vad jag vill ha är MER.
Önskade att alla unga människor sattes i skolbänken när något sådant händer. Att vi skolade oss i var detta riktade hat mot socialdemokratin kommer ifrån, vad det betyder. Olof Palme, Anna Lindh och nu barnen på Utöja. Vad har dom gjort? Hävdat att politisk frihet tillhör oss, en priviligerad minoritet av jordens befolkning, varnat för missbruk av ordet demokrati, menat att demokratin måste ha en social innebörd, att land ska med lag byggas. Socialdemokratin tar sig an den fattigas rösträtt, drev frågor om bättre arbetsmiljöer, bostäder, skolor, barnomsorg, vägar, löner. Den påstod att en passivitet i ett samhälle inte nödvändigtvis behöver vara ett tecken på lycka och belåtenhet utan att det också kan vara ett uttryck för vanmakt. Den försvarade hur vi behövde solidariteten för att röja undan massfattigdomen och arbetslösheten. Vi behövde solidariteten för att skapa grundläggande trygghet. Den påstod att trygghet är radikalt och att det i den demokratiska traditionen ligger att människorna tar ansvar för varandras välfärd. Demokratin är inte bara rösträtt, sa den, utan också social rättvisa, trygghet och gemenskap och världens avgörande problem är till sin natur både sociala och politiska och måste lösas med sociala och politiska metoder. Demokratin måste ständigt förnyas, vinna spå nytt, vidga sin verkningskrets. Nya jämlikhetsfrågor ta vid de gamla. Definitionen av frihet, menade socialdemokratin, kan översättas med att varje människa ska kunna förverkliga sitt livsprojekt och att demokratins främsta kännetecken för folkets stöd. För dessa värderingar blev de mördade, socialdemokraterna.
Susanna Alakoski, Oktober i Fattigsverige
Fetningarna är gjorda av mig. Kanske är det bland annat den här texten jag ska läsa i morgon på Anna Lindhs minnesstund.
I lördags var jag i en park med AUFare. Vi hade med oss ballonge rmed helium i som barn kunde få, som en del av klassiskt valarbete. Ballongerna tog i ett träd och två av dem sprack. Två hårda smällar med kort mellanrun. AUFarna bleknade och ropade åt alla håll. -Det är bara ballonger! Mumlade sedan att de blivit helt ställa, jätterädda.
De har upplevt hatet mot socialdemokratin närmare än någon skulle behöva.
Det är obegripligt att Moderater i Sverige jublar över att deras systerparti bildar regering med Fremskrittspartiet. Jag har efterlyst moderater som eventuellt ställer sig skeptiska till samarbetet men inte kunnat finna någon.