Författararkiv: Elin

Mig äger ingen

migageringen

I går gick jag på 18-föreställningen av Mig äger ingen. Lagom tid, hinner med både mer jobb (analys av gamla valresultat) och träning efteråt.

Jag har givetvis läst Åsa Linderborgs bok. Har förstått att filmmakaren tolkat boken lite fritt, och sådant är känsligt när någon skildar sin uppväxt.

Det här är en mycket jobbig film. Liten tjej lämnas av sin mamma hos pappan. Mamman säger sedan att hon lämnade det finaste hon hade när hon drog, som tröst. Det är ett sätt att tänka, logiskt men ändå inte. Pappan har inte riktigt förutsättningarna. Ett jobb som inte matschar dagistiderna, kan inte laga mat osv.

Fäster mig vid detta att hemmet inte har handdukar eller sängkläder. UNdrar vad de torkade sig på efter duschen. Smärtan när hon går i sexan och erbjuder besökande kompis att torka sig på hennes tröja.

Alkoholen. Som förgör och äter upp i grunden goda människor. Det händer hela tiden. Nu med. Just nu är någon annan den här lilla tjejen. Någon är pappan. Det är det som gör allra, allra ondast.

Alla lägger sina förslag

Efter gårdagens beslut om skiktgräns gör nu Moderaterna vad de kan för att påstå att S samarbetat med SD. Det är inte första gången den här mandatperioden. Det är inte heller så att anklagelsen ibland kommit från socialdemokater, att M skulle samarbeta med SD.

Jag kallar det för SD-kladdande. Det är oärligt att påstå att samarbeten eller ”söka stöd hos” skulle förekomma från något håll.

Det står alla partier fria att lägga fram förslag och motförslag. Det står alla partier fria att rösta på andras förslag.

Jag tycker inte att något parti ska avstå från att lägga förslag om det de tycker för den händelse att SD skulle haka på förslaget.

Det är nämligen precis det som hänt. Nu, och andra gånger.

Noterar också att det är ytterst sällan som SD väljer att gå S linje, utan nästan alltid röstar de på M-förslag. Då säger Moderaterna ingenting.

När SD själva väljer att rösta på ett S-förslag med konsekvensen att Moderaternas minoritetsregering förlorar en omröstning, tja … då börjar det låta illa. Lögner förekommer från några håll. Det insinueras saker som är helt felaktiga.

Sådana gånger känns det lite tröstlöst.

 

 

Jämställdheten på arbetsmarknaden

Som förmiddagsläsning rekommenderar jag min debattartikel om jämställdhet. HÄR.

”Under ett arbetsliv tjänar en man i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mer i lön än en kvinna. 3,6 miljoner kronor som ger en stor skillnad gällande trygghet och möjligheter.”

Är du sedan än mer sugen på läsning så tipsar jag om Mikael Dambergs artikel om prioriteringar i politiken. HÄR

”Regeringen har konsekvent valt bort skolan. Först valde Fredrik Reinfeldt krogmomsen framför en satsning på kvaliteten i skolan. Nästa gång var det bolagsskatten som var regeringens viktigaste prioritering. Den här gången är det lägre skatt till höginkomststagare som ska gå före investeringar i skolan.”

 

Fylla kakburkarna!

apelsinkaka

Min roll inför julen är att leverera kakor. Det har blivit så de senaste åren. Det är den uppgift jag klarar allra bäst. Jag har inte bakat på hela hösten, inte sedan min födelsedag. Det kliade så i fingrarna att jag i fredagskväll bakade tills jag fick ont i fötterna.

Jag vill göra reklam för numret av Hembakat som är ute nu. Det medföljer en alldeles briljant liten kakbok där i princip alla kakorna är enkla och goda. Alltså, nåt alla klarar och som inte tar sjukt mycket tid. Sådana som helt enkelt gör ett bak värt det.

Jag har under helgen till exempel gjort den mjuka apelsin- och kardemummakakan du ser på bilden. Den blev verkligen saftig och god. Testa!

Jag gjorde också mördegskakor med mintchokladtopping (borde tagit i mer mintarom), testade julkryddade biskvier (goga, men svårt att få estetiska), de klassiska kolasnittarna, ljusa stjärnor (där jag färgade pärlsockret med för mkt karamellfärg), ett slags små ”Bounty-bitar” och så en chokladfugde.

Det kändes mycket bra. More to come.

Vegetarisk upplevelse, Folkets Hus i Gävle

I går åt jag lunch där.

Utanför ingången sitter en menyskylt som inte säger något om vegetariskt. Kommer till kassan, jodå, det finns vegetariskt att beställa in.

Tolv minuter efter mitt sällskap får jag alltså maten. Uppstekta, frysta grönsaker på kall sallad toppad med lite nedsmält ädelost. Ingen höjdare.

Läser noga på menylappen när jag går ut. Inser att den ”vanliga” maten är ny varje dag, vegalternativet kör de samma hela veckan.

Förra veckan verkar det ha varit samma dock, bara med den lilla skillnaden att ädelosten var fetaost …

Hur svårt kan det vara? Tema ”specialmat”

I lördags hade jag och två ur min familj bokat heldag i Gävle med bordsbokning i Guldbaren på Läkerol Arena. När vi bokade var det tacobuffé. I fredags hade de ringt min systers telefonsvarare för att upplysa om att sedan vi gjorde bokningen hade det blivit grillbuffe och lite dyrare. Jag ringde då upp för att säga att jag är vegetarian. Kunde fixa någon bra mat för det? Möttes av en glad röst som intygade om att det inte var några problem

Ni som inte äter ”specialmat” av något slag drabbas aldrig personligen av det som jag nu kommer att skriva om. För trots den glada rösten ligger det i mitt bakhuvud att det visst kommer att bli problem, baserat på de över 15 år jag inte ätit djur. Jag har mötts så många gånger av standardreplikerna –Du kan väl pilla bort skinkan på mackan? och –Äter du fisk? efter min upplysning om att jag är vegetarian.

Jag har fått ätit sparris till både för- och huvudrätt. Jag har fått maten serverad allra sist när andra redan har ätit upp. Jag har fått en ”vanlig” rätt med köttet bortplockat till samma pris som alla andra.

Jag är mycket undrande till hur en stor del av den personal som jobbar inom kök och servering är utbildade. Det är som om jag är den första vegetarian de någonsin möter, vilket är en omöjlighet.

Det som hände i lördags var att jag enligt instruktion gick till baren för att fråga om mitt ”alternativ”. Surrande utbröt bland personalen, bläddrande i bokningen och efter en bra stund sade de att jag skulle ta det jag kunde av buffen så skulle de komma ut med maten sen, ”det var inte riktigt klart än”. En stund senare kommer en person och lite ursäktande berättar att det de har är quornfärs att värma, ”men det passar ju inte riktigt till grillbuffé kanske”. Nej, det gör kanske inte det. Jag meddelar att jag äter det jag äter just nu, och att de får lösa det här på ett bra sätt. Det kan hon inte, utan ber att chefen ska få återkomma.

Det gör chefen. Hon ber så mycket om ursäkt och undrar om jag vill ha en pastarätt från restaurangen bredvid. Jag säger att det här ju blev lite krångligt nu. Hon hävdar att det inte alls är krångligt FÖR DOM. Eh, nä. Jag frågar vad det är för pastarätt och får svaret att det är en pastarätt. Jag förtydligar, en pastarätt kan ju innehålla tomat eller svamp eller … Då förstår hon och ringer och kollar. Pasta med grönsaker och tomatsås, det näst tråkigaste av allt efter uppvärmd quornfile.

Jag säger att det inte är aktuellt och hon börjar tala om att kompensera priset lite. Jag säger att om vi får en påfyllning av dryckerna är det lugnt. Hastigt säger hon att de tyvärr inte kan bjuda på alkohol. Vid bordet där hon stod satt vi med en cola, en mineralvatten och en lättöl.

Nu är det inte så att jag är särskilt intresserad av att peka på Läkerolens Guldbar som särskilt dålig jämfört med andra. Tvärtom skulle jag säga att de agerade ganska typiskt. Dvs. strulade. Istället för en rakt igenom mysig matstund med min familj fick jag ägna tid åt detta.

Jag brukar säga att jag inte är en känslig vegetarian som kräver superduperbra och perfekt, för att jag helt enkelt inte orkar och mest vill bli mätt. På senare tid har jag dock blivit kinkigare. Kanske på grund av att alla besvikelser läggs på hög?  Kanske på grund av att också min kropp behöver protein? Kanske på grund av att jag inte fattar hur det kan vara så svårt?

Skrev om detta på Facebook. Reaktionerna kom snabbt. Flera som upplevt samma sak instämmer.

Känner igen detta och jag är så trött på det. Som bäst får man en värmd quornbit eller möjligtvis en bit fabrikstillverkad paj – ingen vällagad mat som motsvarar det köttätarna serveras. Vet inte om det stämmer men jag har hört att det dessutom inte finns fler städer i Gävles storlek som inte har en enda vegetariskt restaurang trots att det kryllar av restauranger och krogar här. Vet någon av er hur det är med det?

Just det här med en uppvärmd quornfilé är nåt som är lite standard på många ställen, lätt att förvara i frysen antagligen. De verkar att man bara värmer den och kör ut. Quorn är en råvara och behöver kryddas och tillagas i likhet med kött för att det ska vara något som helst nöje att äta. Kan vara helt okej i sås eller gratinerad eller liknande, men detta förstår i princip inga matställen. Detta med en uppvärmd liten köpepaj stor som ett tefat … Fick det senast på Teknikparkens restaurang nyligen, också mycket vanligt. Samma visa, något enkelt i frysen som inte kräver nåt av kocken. I det fallet funkar den dock att bara värma, men kanske inte så kul att äta heller …

klart jättedåligt – nästan överallt! Mycket sämre än på 90-talet! Man får tjata, vänta – och vänta tills alla andra har ätit upp sin mat eller får betala lika mycket som de andra fast utan kött och fisk…var finns det några bra restauranger som klarar av att servera vegetarianer god mat på samma gång som de andra gästerna vid bordet???

ofta erbjuder de stolt risotto – utan andra tillbehör -eller pasta med tomatsås…till fullpris…., senast jag åt i större sällskap hade de glömt min beställning så jag fick vänta tills alla andra hade ätit och var på väg ut, hur kul är det??

Det här! Alla får sin mat. Serveringspersonalen slänger en blick på vegetarianen och säger –Din mat är snart klar! Försvinner. Är borta. Kanske tio minuter. Folk har i princip ätit upp när den lilla, uppvärmda pajen kommer ut … I bästa fall en ursäkt kamouflerad som ”det tog lite tid det här”. Att helt bli bortglömd händer. En enda gång har jag kompenserats genom en bjudefterrätt.

Stadshuset är sämst tycker jag. Sist såg de väldigt förvånade ut när jag bad om vegetariskt, och det jag fick var blöt överkokt spagetti ihopblandad med färdiga frysta grönsaker.

Ytterligare en restaurang i Gävle som inte klarar veg alls. Åt ofta där tidigare i samband med möten på Stadshuset. Till slut började jag berätta innan när jag skulle komma och de var glada när jag sade att de kan ge mig pannkakor för det tycker jag i alla fall om. Innan dess har jag exempelvis fått bottennappet massa skivade, kalla tomater blandat med massor av rå rödlök som lunch … Till saken hör att de profilerar sig som klimatmedvetna. På min fråga om hur det kommer sig att de då inte ens har en vegetarisk rätt fanns inget svar.

Fler lokala exempel: och till alla andra uschliga exempel kan jag foga Folkets hus Gävle igår kväll: 600 spänn för vissen sallad på konserverat tacobröd (utan kryddor) och paprika med sallad och tre tunna skivor sekt men kall Halloumi…
Men det var visst ”underhållningen” som vi betalade för…

Just Folkets Hus. Tidigare regin räknade på sin lunchmeny upp ett antal olika lunchrätter och så stod det ”vegetariskt alternativ”. På en fråga om varför de inte kunde skriva ut vad det var för något fick jag aldrig något svar. Tanken är väl som på många andra ställen, vegetarianer nöjer sig med vad som helst.

Vi ska inte heller glömma att berätta om vännerna som nyligen beställde vegburgare på Interpool här i stan. Den valde kocken att toppa med bacon!

Jag minns gången jag på ett matställe som inte finns längre beställde toast. Frågade noga så att de inte skulle ge mig skinka. Killen i kassan sade åt mig att inte oroa mig. När jag ätit en del så insåg jag att det visst var skinka på. Kompensationen? Två apelsiner!

Just i Gävle nämns särskilt en restaurang som bra i sammanhanget. Det är Helt Enkelt. Har alltid tre olika rätter (som byts ibland) att välja mellan. Samtliga vällagade och genomtänkta.

Vegetariskt och veganskt är en sak.

Det finns också människor som av andra skäl inte kan äta vissa produkter, allergiker och överkänsliga.

Så här skriver två med sådana problem:

Likadant med laktos.. Jag säger till i god tid.. och när jag kommer på plats har de oftast ingen laktosfri mat ändå.. kan du inte äta ex lite creme fraiche etc. ändå ? Brukar jag ofta få höra.. 🙁 Nej jag kan tyvärr INTE äta lite.. Jag blir jättesjuk.. och då spelar det ingen roll i världen att det inte finns något annat.. jag kan ju inte äta det ändå.

Samma laktoserfarenhet. Otal konferenser där det anmälts på förväg och jag får ändå förhandla om maten vid bordet. Klarar du lite smör i såsen? Lite grädde då? Men parmesan borde u kunna äta… Nej, här är vi så hippa att vi inte har något laktosfritt smöralternativ till frukostmackan men du kanske vill hälla lite olja på brödet? Alla jävla fruktsallader jag fått varje gång alla andra fick, glass, mousse, tårta, bakelse, och allt annat man kan tänka sig …

Jag kan tänka mig att liksom jag kan plocka ut de vanliga knaskommentarerna från serveringspersonalen, kan också människor med allergier göra det.

Jag kan ju inget om restaurangbranschen. Inte mer än att jag är en mycket frekvent kund vilket ger mig en sammantaget rätt stor bild av lunchställen, middagsställen, konferensmat och catering … Sammanfattningen är: när det är bra och fullt acceptablet blir jag väldigt förvånad och lika glad.

När jag tänker på det är det helt obegripligt. En kock har väl en utbildning i näringslära? Brinner förhoppningsvis för sitt jobb? Vill att kunderna ska komma tillbaka? Vill väl inte att kunderna ska få allergichock och bli sjuka?

Det är ju inte så att det är bara jag som blir lite besviken på det här. Jag går ju sällan ut och käkar ensam. Jag äter ju ihop med vänner, och också de ser ju hur det blir och irriteras över att det ska vara sånt problem och jidder.

Kan inte någon från restaurangbranschen berätta hur det kan vara så knepigt med det här?

Sven pyntar rutor

rutor

Det blir alltid, alltid snyggast när naturen själv sköter pynt. Vad är vackrare än julblommor, gran- och lingonris?

Istället för sån där töntig spraysnö kan en få hjälp av Sven att täcka rutorna. Och hen kör inte bara kanterna hen inte!

 

Förskolan Uppfinnaren -igen!

snöiss

Tidigare i höst var jag på förskolan Uppfinnaren ihop med Stefan Löfven och Carina Jämtin. Då var det lite mycket så jag bestämde mig för att komma tillbaka för att se och höra lite mer om förskolan med naturvetenskapsfokus. Den är lokaliserad vid Teknikparken i Gävle, är nyöppnad och har plats för 40 barn.

Jag insåg pga vädret i morse att det skulle ta mig lite tid att promenera dig så jag startade i god tid och pulsade mig fram genom stan till andra sidan. Anlände precis i tid.

Vilken härlig förmiddag! Engagerade pedagoger, fina lokaler och underbara ungar.

Vi inledde med storsamling och luciasångsträning. Rätt många barn kikade på mig med ärligt nyfikna ögon. Sångerna inte bara sjungs utan också tecknas! Duktigt och smart.

Liten kille ville ha min hjälp att klä på ytterkläderna sen. Lätt att smälta när han bara drar iväg mig i handen. Det han inte visste var kanske att han inte fick fatt i en expert. Trots det klädde jag tre ungar.

Lite allmänt kik och prat och häng i Vattenrummet. Det är precis vad det låter som. Fyra tjejer iklädda endast blöjor leker hej vilt med rosafärgat vatten, burkar, flaskor, pipetter och svampar.

Nästan varje gång jag är på förskola imponeras jag över hur varje moment är genomtänkt och blir en lärsituation, och alltid rolig. Grundskolan har väldigt mycket att lära av det. Kanske faktiskt all undervisning kan vara rolig? Istället för att möte eleverna med ”allt kan inte var roligt”?

Nästan varje gång skrev jag. För att ibland känns det inte alls kul att kliva in på en förskola/ett klassrum. Oengagerad personal som vill prata om hur deppigt och svårt allt är. Torra miljöer som inte gör någon glad.

Man kan säga att Uppfinnaren är motsatsen till det! Suveränt kul!