Inför julen gjorde jag en spaning som jag säkert inte är ensam om.
Människor väljer att skänka (välgörenhet) vilket är jättebra. Däremot är det tragiskt att världens i dag är inordnad i ett system där det behövs. En annan värld är möjligt, som det brukar sägas.
Hur som helst rör inte min tanke nu världens orättvisor utan människors behov av att till exempel på sociala medier berätta att de skänker pengar. Hur blev det så?
Jag ser en skillnad i att tipsa om var du kan skänka för att hjälpa tex vid katastrofer och att berätta att ”jag har satt in 300” kronor här eller ”jag har köpt en get till den och den”.
Jag har ingen skarp slutkläm eller poäng, jag vet bara att det tar emot för mig att se alla de här uppdateringarna. Varför ett behov av att signalera att man valt att skänka pengar och hur mycket?
Provoceras jag på något sätt personligen. Inte. Jag har projekt jag valt ut och bidrar till men har inget behov av att skylta med det.
Kanske ligger det i min kritik av samhället där det i dag är avdragsgillt att skänka gåvor och på så sätt subventioneras ett välgörenhetssamhälle framför att satsa resurserna på de som verkligen behöver det i ett starkt välfärdssamhälle.
Japp, så är det nog. Att det är ”fint” att vara den som skänker. Att de som tar emot ska vara ”tacksamma”.
Medveten om att det nog inte är tanken hos den som skriver det, men i mitt mönster av iakttagelser är det det som gör att det blir klump i magen.
Bild från sverigesradio.se
