Jag blev ju inklallad till radiodebatt om betygen i måndags.
Mamma, om du vill lyssna finns den HÄR.
Författararkiv: Elin
God morgon
När jag i morse gick till tåget funderade jag igen på det där orättvisa med morgon- och kvällsmänniskor.
Jag kan inte släppa det. Hur det ses som fint att hoppa upp i arla morgonstund, ha hunnit fågelskådat, druckit äckligt te och gått med hunden och vara först på jobbet.
Hur det inte ses som fint, utan oftast lite stört, att tycka det är helt okej att sätta igång med något jobbprojekt vid 22-tiden. Förutsatt att det går att göra ensam för nästan ingen vill vara med då.
Och så bitterheten, kränktheten givetvis. Den att dag efter dag tvingas leva helt tvärtemot den eventuellt inbyggda klockan utan att någon ens tycker synd om en. Möjligen några få andra kvällssjälar, men också de har lärt sig att det äringen idé och klaga. Senast klockan åtta ska man vara på plats och vara glad.
Detta trots att det skulle gå att organisera annorlunda i många branscher.
Men nu så. Kockan är snart halv tio och jag förväntas vara lattjigt pigg när jag snart anländer första mötet i Stockholm. Det är jag inte, jag är jätteseg.
Och så partiarbete på det
I helgen har vi gjort rätt mycket dörrknackning i Gävle. Jag var med och styrde upp i går och det gick kalas. Här på bilden är jag, Ewa och Johan men vi var en hel bunt till.
Som vanligt möter vi en hoper vänliga människor.
I dag inledde jag på kommunfullmäktige som blev ovanligt kort, klart runt 12.30. Åt lunch med en partivän. Hann hem och vända innan jag gick till radion för att debattera Alliansens utspel om betyg i fyran. Kanske inte behöver säga att jag är emot. Argumentet? Tja, resultaten sjunker. Det behöver vi inte mäta mer, utan göra insatser så att kunskaperna kommer. Lärarna har full koll, men inte alltid möjlighet. Det är problemet.
Därefter till expeditionen och hade först en ombudsträff med alla ombud inför helgens distriktskongress. Toppade med en valledning och var hemma lagom till klockan 21.
Tänkte att jag skulle värma djupfrysta pannkakor i mjölk i stekpanna. Inte helt lyckat, men det är det lyckliga livet utan en ful mikro.
En lördag med kultur och Markus
Det är sällan jag i vaket tillstånd hinner spendera så mycket tid med Markus. Lördagen däremot hade jag bokat av sedan länge för att vara med honom när hans arbetsplats bjöd på personalfest, något de gör generöst varje år.
Vi började i Sandviken, Göranssons arena, och såg Jesus Christ Superstar.
Visst, vi vet hur det ska gå för Jesus! Storyn är inte överraskningen utan maffigheten i teatern, musiken, scenen. Jag kan inte tillräckligt många eller tillräckligt korrekta teaterord för att beskriva det bättre. Ola var bra, men killen som spelade Judas var kanske snäppet bättre!
Därefter åkte vi till Gävle och åt middag på Elite. All cred till hotellet som levererade ypperlig vegetarisk mat, samtidigt som andra fick sin mat. Bra jobb!
Trevlig kollegor har Markus också och klockan var rätt sen när vi rumlade hem.
Mer om Gävlemoderaterna och Fristad
Lite som en never ending story där människor är allvarligt bekymrade över Gävlemoderaternas agerande.
Ola Larsmo skriver i UNT.
”Vi har åtta städer som anslutit sig och där människor som den nämnda författaren/journalisten kan söka skydd under två år, skriva klart, hämta andan, hantera sin oro. Och berätta om vad de varit med om.
Tills Gävles moderater fick för sig att det var lite för dyrt. Det kostar ungefär 300 000 kr om året. Gävle beslutade nyligen att som första stad ta emot en hotad konstnär, vilket moderaterna inte kunde acceptera. Jag sitter här med deras anmälan av Gävle kommun till förvaltningsdomstolen, där de mycket noggrant försöker hitta en utväg ur det faktum att deras kommun sagt sig vilja vara med att stötta människor som journalisten ovan. Dessutom faller det, enligt deras syn på livet och världen, utanför vad en kommun bör syssla med.”
Och så ledaren i samma, liberala tidning i går.
”Det går alltid att använda pengar till annat – med de tre moderaternas argumentering ska vi inte ha några bibliotek eller några gästspel av utländska musiker heller. Den som vill kan givetvis hävda att stöd till det fria ordet inte är en kommunal kärnuppgift. Men vissa saker är så självklara att de inte ska behöva beskrivas i författningstexter.
Kommunala kulturstipendier är inget nytt påfund. Varför skulle de inte kunna användas på detta sätt?
Det är naturligtvis lätt att se både kulturfientlighet och ett drag av främlingsfientlighet i kampanjen mot fristadstanken. Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth och Moderaterna på riksnivå har sagt ifrån mot sina partivänner. Att de tre och deras anhängare på andra håll skulle kunna lyckas med sin framställning till Förvaltningsrätten är svårt att föreställa sig.
Men de är i full färd med att skada sitt partis trovärdighet i kulturfrågor”
Några deckare har jag hunnit
Jag hinner inte läsa så mycket just nu, men tre deckare har jag klämt i alla fall.
Patricia Cornwell har ju varit en favorit länge, men trots att det står på omslaget att hon aldrig varit så bra kan jag inte hålla med. Kanske är jag som inte längre älskar ett stort persongalleri? Jag har helt enkelt svårt att hålla isär alla parallella handlingar och referenser till tidigare böcker.
INte läst Lars bill Lundholm tidigare. Östermalmsmorden var en riktig bladvändare.
Kepler är Kepler och den här deckaren gjorde sitt jobb med att vara spännande.
Mycket Gävle i dagens Aktuellt i politiken
Politiskt skämt
En klassisk grej som insändarskribenter skriver är att de brukar sätta morgonkaffet i halsen.
Om det inte vore för att jag 1) inte var okunnig om detta innan 2) inte dricker kaffe 3) avskyr den typen av uttryck såå hade jag nog ändå kunnat säga att jag gjorde det.
Kristdemokraterna (och resten av Alliansen) måste väl kunna leverera någonting bättre som lösning på bostadsproblematiken.
Unga vuxna som ska flytta hemifrån vill INTE bo i ett litet hus på sina föräldrars gräsmatta. De vill inte det. Och andra som söker boenden vill helst inte heller bo i små gårdshus hos värdfolket. Men de kanske måste om de inte har andra alternativ.
Mer pisk på Gävlemoderaterna
Jag skrev tidigare om den Gävliska moderattrion som fått landsomfattande kritik, även av sin egen minister, för sin hållning i fristadsfrågan.
Det stoppar inte där.
Madeleine Sjöstedt, folkpartiets kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet.
”Alla vänner av yttrandefriheten förstår det stora värdet av fristadssystemet. Med alliansregeringen har frågan prioriterats och Statens kulturråd bedriver ett föredömligt arbete för att skapa fler fristäder. Växjö, Jönköping, Sigtuna och Skellefteå har på senare tid fattat beslut om att bli fristäder.”
De har också återigen omnämnt i Kulturnyheterna, inte i positiva ordalag då.
Expressens Jens Liljestrand skriver mycket sågande om de oförstående Gävlemoderaterna. Han är också rätt hård vad gäller den språkliga förmåga de inte kan anklagas för att besitta.
”Spektaklet blottar en spricka inom Moderaterna vad gäller synen på kultur, bildning och civilsamhälle. Å ena sidan de som, likt trion i Gävle, enbart ser fristaden som en utgiftspost som man inte har råd med (”Det regnar inte manna från himlen i Gävle vi har stora tunga frågor och utmaningar”).”
Arbetarbladets Bodil Juggas uppmanar till att tänka om, i likhet med vad andra klarat. Kristian Ekenberg på samma kulturdel skriver en fyllig artikel i frågan och vad det egentligen innebär.
”Författaren Ola Larsmo är ordförande i Svenska PEN och en av de tongivande rösterna i fristadsfrågan. Han ser allvarligt på att Gävlemoderaterna försöker påverka ett demokratiskt taget beslut genom en ”juridisk teknikalitet”.
– Det här är den värsta attacken på fristadssystemet som jag har upplevt. Politiskt är det unikt.”
Också Gefle Dagblads ledarsida vågar sig på att kritisera Moderaterna.
”Så säger Gävlemoderaten Niclas Bornegrim till kulturnytt i SVT.
Uppenbarligen utgår Gävlemoderaterna från att den konstnär som kommer hit – liksom eventuell medföljande familj – inte kommer att ge något tillbaka, bara kosta. Troligen bottnar detta i en skeptisk inställning till kulturen snarare än mot människor med utländskt härkomst.”
Att Bornegrim dundrat på förvånar mig inte det minsta. Källgren Sawela förutsätter jag har vett att ångra sig.h
Lite summering av veckan
Veckans första besök gjorde jag tillsammans med Martin Vadelius, ordförande för Utbildningsnämnden i Gävle. Vi var på den centrala landningen för nyanlända barn i Gävle. Roligt att vara med kidsen på lektionerna och sjunga ”Min hatt den har tre kanter” och träna alfabetet. Givande samtal med lärarna. Inte bara om skolsituationen utan också om välkomnandet av nya i Sverige i allmänhet. Människor med stora hjärtan är det älsk på.
I måndags fick jag också frågan av Föreningen Lilith (ni vet, feministföreningen på Vasaskolan vars anslagstavla trashades i höstas) om jag ville vara en av de som porträtteras i deras utställning på Länsmuseet genom att berätta vad feminism är för mig. Största äran!
Jane hjälpte mig att fota i tisdags och vad jag skrev får ni gå på utällningen och se.
I onsdags hade mitt utskott debatt och jag hade mitt nya fräsiga tantset i fräsiga djurfärger på mig. Vansinnigt nöjd. Både med kläderna och med att jag just använde ordet ”fräsig” två gånger. Köpte förra veckan när riksdagsföreningen Helgas (kvinnor från Socialdemokraterna) hade företagsbesök. För övrigt blev jag invald i styrelsen när Helgas hade årsmöte. Roligt. Föreningen startades av bland andra Mona Sahlin så det är fina anor.
I onsdags hade vi (S-bänken, Gävleborg) också Högskolan i Gävles ordförande på besök i riksdagen och vi pratade om allehanda högskolesaker. Det vi är rörande överens om är vikten av att ha en stadig högskola i Gävleborg.
I torsdags hade jag nere några S-representanter från olika kommuner i länet för en träff om bland annat det viktiga dubbelspåret på Ostkustbanan i samtal med partiföreträdare. More to come.
Kvällen gick i festens tecken då jag och några andra socialdemokrater var bjudna för Kulturföreningen Mozopotamya arrangerade Newroz på Templet i Gävle. God mat, gripande tal om kursernas situation i världen, härlig dans och finfin musikunderhållning. Tack så mycket. Kom hem lite senare än vad jag tänkt …
Den här fredagen har jag spenderat i Ockelbo. Inledde med skolbesök. Raboskolan först, en F-6 skola där jag har varit med om deckargåtor, virkning av sjöstjärnor och nationella prov i SO. Vidare till Wij förskola för att titta på deras verksamhet. Och på deras lera som gjorde småkidsen riktigt lortiga och levande.
Efter lunch på Wij Trädgårdar (varför är jag aldrig där sommartid?) så hade jag ett besök på Berendsen. Eller Tvätten som det kallas i Ockelbo.
Fascinerande tomteverkstadsverksamhet. Chefen Kenneth Fäldt var en förträfflig guide som visade allt. Väldigt mycket är automatiserat och plaggen har chip insydda. Tja, det finns mycket att säga, men kolla på den här bilden. 50 ton tvätt om dagen (mycket från sjukvård och vård) varav 10 000 klädesplatt. Kräver sina arbetare för att fixa.
Nu ska jag lösa praktiska saker i hemmet, som inte hunnits med på ett tag. Inkluderar egen tvättsortering, lägga in räkningar, kanske dammsuga, sortera ett kaosstädskåå … ni vet. Eller så gör jag nåt helt annat.