månadsarkiv: juli 2015
En syster hos mig
I ett helt dygn har jag fått rå om en av mina systrar som lämnade alla småbarn hemma och kom till mig i storstan. Då kanske någon sover till klockan 11 och den någon kanske inte ens är jag!
Jessica tog bilden igår till ett socialt forum jag inte har. Antingen tar hennes kamera diffusa bilder eller så var vi lite uppluckrade i kanterna i går efter god mat och cola.
Ett par dagar i Norrala
Roliga åtaganden
Sov länge i morse. Det är hårt med Gävles sommarkvällar! Jag och Ahmed Amin samtalade med Gävlebor om ekonomiska prioriteringar.
Mediebevakningsfunktionen berättade att Expressen tryckt min tweet. Notera att jag inte känner mig billös, dvs jag saknar ingen bil. Bilfri alltså.
Jag och Sergio Manzanares som sitter i Omvårdnadsnämnden besökte ett par som ville samtala om boenden och byggande. Väldigt givande, och vi blev bjudna på lunchmackor och fick spana lite extra på ett boende i Sätra.
Därefter var jag på Radio Gävleborg och berättade varför rätten till heltid i det offentliga är en skön grej.
Toppade det med att skicka en debattartikel. Så blev det i dag.
Tips till restauranger ang. vegetariskt
Ser hur en vän över Twitter frågar en krog om de har något vegetariskt. Det syns nämligen inte på menyn som jag gissar att hon kollat på hemsidan. De svarar att de rätterna får man reda på muntligt om man kommer dit. Bättre sent än aldrig så att säga. Tyvärr är de inte ensamma. Vill man ha kunder ser jag inte ett skäl.
Restauranger som är dåliga på vegetariskt förlorar mest troligt en del på det. I mitt kompisgäng i Gävle går vi ibland ut och äter i rätt stort sällskap. Några är vegetarianer. Alla vill att alla ska få god mat. Av erfarenhet vet vi att flera av de ställen dit köttisarna kanske hade gått om de inte också ville ta hänsyn till oss då försvinner snabbt. Köttisvännerna undrar liksom jag hur svårt det kan vara att erbjuda lite varierat utbud.
Ibland, på nya ställen, eller där menyn är osäker frågar vi i dörren vad de har. När de då diffust svarar ”-Eh, jag ska kolla med kocken” så vet man att det oftast är kört. Blir det nåt så är det ofta typ wokade grönsaker. Och det älskar ju alla vegetarianer. För vegetariskt är ju detsamma som en grönsak. Eller inte. Bara att byta ställe. Vi tar med oss våra matpengar och går.
Senast jag var på mindre konferens och satte oss och maten var på väg in så frågade jag lite försynt -Det är väl nåt protein på det vegetariska också? När rätten kom ut var det uppenbart att de panikstekt Quorn och lagt uppepå som en klump.
Quorn är en ”nödlösning” många matställen har liggande. Men kockarna har tyvärr inte förstått att det inte är en färdigprodukt. En quornfilé måste likt andra fileér kryddas, tillagas och gärna ha nån sås till eftersom det annars blir lite torrt. Stekt potatis och en varm quornfilé är inte lattjo.
Mina köttätande vänner har många gånger blivit lika förbannade som jag på nonchalans och helt utebliven service i frågan eller vegetarisk mat kryddad med bacon osv. Att som vegetarian få vänta till sist att bli serverad, ibland långt efter de andra är inte heller ovanligt. Särskilt i samband med buffér där de ska hämta alternativet. Det glöms så lätt och så ofta bort. Ens sällskap tycker det är olustigt att äta innan min mat kommit och då kallnar deras mat och de undrar hur matstället är funtat.
Här skrev jag i våras om två riktigt kassa upplevelser från Gävle. Stället som serverade mig kött, och skulle kompensationsbjuda på middag för det har jag inte haft någon lust att gå tillbaka till. Inte det andra heller för den delen. Inte ens upprepade gånger om köttfritt funkar alltid.
Inte ovanligt att lunchställen listar vilka fem rätter man kan välja på den dagen med tillägget ”vegetariskt alternativ”. Man måste gå in och fråga vad det är och rätten är densamma hela veckan. ”I dag: Köttbullar med mos, kåldolmar med sylt, kycklingsoppa med bröd samt ett vegetariskt alternativ.” Smärtar det att skriva vad det är? Förstår ni inte att det är ett försäljningsknep?
Det finns få matkunder som är så lätta att tillfredsställa som vegetarianer. Vi är vana att serveras utan kärlek och ambition, så när det händer glömmer vi aldrig stället. Vi kommer att tala väl om det i alla sammanhang. Ni behöver mig och mina vänner! Som kommer att äta ert kött.
De allra bästa menyerna är de där all sorts mat står blandat och där det är en liten symbol (tex en morot) eller skrivet i grön text för att markera snäll mat (veg alltså).
Ibland när man frågar så säger ställen ”Vi kan göra om mycket mat till vegetariskt”, och det är skitbra. Men skriv ut det tydligt på menyer eller tavlorna utanför så stövlar vi glatt in utan att dra oss. Alltid det där momentet. Bäst är ”Vi gör vårt bästa för att tillmötesgå önskemål kring maten” typ för det är bra för allergiker osv.
Helt Enkelt i Gävle är bra. Alltid tre snälla grejer att välja på som växlar över tid. Vällagat och gott. Mitt ständiga tips.
Många ställen är tyvärr hjälplöst efter. Det finns jättebra webbsidor med vegmat. Tror alla kockar/menymakare är läskunniga. Alla borde vilja göra alla gäster glada.
En nöjd kund kommer tillbaka osv.
”Olle Möller” sade mig ingenting
Läste ut den här boken i natt:
Pratade med mormor nyligen. Frågade om hon kände till denne Olle Möller och hans historia. Och det gjorde hon. Själv har jag missat allt trots att det var uppmärksammat i ”veckans brott” för 1,5 år sedan bland annat.
Det här är en historia som rullade från mitten av förra decenniet och framåt. Så här beskriver ”Veckans brott” det inför sitt program:
”FALLET OLLE MÖLLER
1939 försvinner 10-åriga Gerd från sitt hem i centrala Stockholm. Hon hittas snart en bit utanför stan, strypt och våldtagen. Det dröjer inte länge förrän Olle Möller, en terränglöpare som vunnit flera SM-guld, dyker upp i utredningen. Han kör för tiden ut potatis och polisen har på Gerds kappa hittat fibrer från sådana säckar som potatisen packas i. Man har även funnit hundhår som kan knytas till Olle Möller. Han döms till 10 års straffarbete trots att flera vittnesmål i fallet kunde ifrågasättas.
Några år efter det att Olle Möller släppts ut ur fängelset blir han återigen misstänkt för mord då en flicka hittas mördad i en koffert utanför Stockholm. Men han har då ett vattentätt alibi och kan avskrivas från misstankarna. Med detta flyttar Olle Möller till Örebro för att komma ifrån ryktena som florerade runt honom.
Men så försvinner tvåbarnsmamman Rut Lind i Örebro 1959 och hittas senare mördad. Det visar sig att Olle Möller och Rut har suttit i samma väntrum precis innan hon försvann och Olle Möller döms på indicier till 11 års fängelse. Han kommer ut 1970 och ägnar tiden fram till sin död 1983 till att försöka rentvå sig. Var han en man som var på fel plats vid fel tillfälle eller dömdes han rätt och riktigt?”
En välskriven roman som väl egentligen inte levererar svaret. Däremot en bra beskrivning på att inget är så enkelt som det kan verka utifrån mediernas rubriker. Och hur media kan bestämma sig för en tes på indicier och sedan driva den hårt, vilket blir att människor blir förövare i människors ögon långt innan de är dömda.
Visar det sig att sanningen är en annan är den bilden i princip omöjlig att sudda bort.
Bra bok. Mycket bra.
Dådet i Suruc
Under kvällen ordnade Kulturföreningen Mezopotamya en manifestation på Stortorget i Gävle med anledning av dådet i Suruc.
Vi var dryga tio personer från Socialdemokraterna som deltog som mötesbesökare.
Det blir på något sätt symboliskt att ge sig på unga socialister med drömmar om framtiden. Att dra paralleller till dådet på Utöya känns inte främmande.
Arbetarklass
Lyssnade på Kålles sommarprat i dag. Ni som hört vet att han valde att tala en hel del om sin familj och sina erfarenheter. Fick mig att tänka lite på arbetarklassen.
Hur kan det då vara arbetarklassen? Jag bollade lite med mig själv och landade i bland annat:
att glatt berätta om sina rea-fynd, aldrig tänka att man ska hålla ett tal ty ”man har inte talets gåva”, vara orolig för bjudningar som kräver särskild klädkod, när man förstått klädkoden inte äga de kläderna, låna de kläderna som behövs men de kommer att sitta lite konstigt, i större sammanhang bli helt tyst eller låta alldeles för mycket och säga fel saker, nogsamt påpeka att man kan vara en bra person fast man saknar utbildning, skryta över någon yngling i släkten som börjat studera men poängtera igen att studier inte gör någon skillnad, äter sällan maträtter vars namn är svåra att uttala, har viss skepsis mot hjärnskrynklare men stor tilltro till andra läkare, det röks och snusas en del, jobbet sköter man, kvinnan är föräldraledig och tar vård av sjukt barn, mannen kör bilen om hela familjen åker.
Hur ser din erfarenhet ut? Om du har någon från arbetarklassen vill säga.