Kategoriarkiv: Politik

Lite sen på bloggbollen men riksdagen är öppnad

Och det är ju gamla nyheter för det var för en vecka sedan.

Men vet ni ungdomar, tiden bara rusar. Det känns inte som att jag egentligen hinner med nåt alls så att jag vill skriva lite om det så här en vecka senare är inget kontigt.

Det är en högtidlig dag. Kollegorna har med sig någon de gillar. Respektive eller släkt eller vän. Alla är fina. Alla påminns om allvaret med att vara lagstiftare. Några, som jag, förstår inte varför kungen är där. Tänker att i en demokrati kan vi bättre än att ärva titlar.

Jag hade med mig Andreas och vi var på Humanisternas högtidsstund och där talades väl om mänskliga rättigheter liksom fantastisk sång av Rickard Söderberg. Blev lite tagen av honom.

öpnande öppnande

Så nu är det igång. Än så länge lite ryckigt i verksamheten då det är ojämnt med utskott och voteringar och det som annars ringar in verksamheten.

Just i dag åkte jag tidigt och har varit på kontoret, träffar minister Shekarabi för att tala om konsumentfrågor, varit på polisens nationella insynsråd, en stund på gruppmötet och så träffat en AK-ordförande från en annan kommun innan jag nu sitter på tåget hem.

I morgon är det insynsråd för polisen i region Mitt, besök tillsammans med minister Ygeman i Gävle samt öppet möte där han talar om budgeten. Det är öppet och alla är välkomna. Scandic klockan 17.

Wallström är kul!

För några dagar sedan nåddes vi av informationen om att utrikesminister Wallström vill lämna uppdraget vidare för att få mer tid med sin familj. Jag har all respekt för det. Att ha varit i hetluften så länge i så många olika roller tär säkert. Hennes familj förtjänar att få ha henne mer.

Margot Wallström har gjort mycket och kommer säkert spela en roll i vårt parti en lång tid framåt, så som många tidigare ministrar gör. Det ser jag fram emot.

Jag vill också säga att jag uppskattar Margots humor. Jag brukar ofta upplysa om att många politiker är så mycket roligare än vad som skildras i media. Helt enkelt för att man inte är i media och för fram saker för att vara rolig.

Så förutom det självklara är det viktigt för mig att framhålla just att hon är rolig.

Det blir svängigt på tisdag när regeringsförklaringen kommer och Löfven ska berätta om nya ministrar. Två ska sluta som vi vet. Fler överraskningar kan finnas. Antar ett det just ni sitter ett litet antal personer och undrar om de gjort det rätta när de tackat ja till att bli minister eller få en ny ministerpost. Det har de säkert!

Här är en bild från i maj när Margot besökte Gävle. Under lunchen pratade vi bland annat om ett gemensamt intresse, litteratur.

margot

Studiebesök i grannlandet

finland

Tillsammans med kollegor från civilutskottet besökte vi Helsingfors, Finland, i början av veckan ett par dagar.
Här en bild tillsammans med ambassadör Anders Ahnlid, sexa från höger. Vi höll hus på ambassaden och de hjälpte oss med programmet.

Vi träffade representanter för olika organisationer och myndigheter för att resonera om utskottets olika ansvarsområden. Måndagen hade fokus på konsumentpolitik och familjerättsfrågor.
Bland annat intressant om medling som metod då föräldrar tvistar om saker runt barn efter en separation. De hålls av en domare och en psykolog och är väldigt framgångsrika. Det spar samhället mycket pengar som tvister i domstol kostar. Men jag tänker främst på barnen. Ju förr deras föräldrar kan sluta bråka desto bättre. För föräldrarna också.

Åkte färja dit och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med det. Förutom att jag slapp gå upp i ottan för att flyga som jag också är lite rädd för, så fick jag både sovmorgon, en trevlig överresa och en god middag. Så jag har personlighetsutvecklats och hatar inte längre färjor sådär genuint. Men jag var på hytten klockan 21 och sedan lämnade jag den inte förrän tolv timmar senare.

Resonemang om kriminaliteten

Den här veckan har två unga kvinnor skjutits ihjäl i Sverige utifrån den information jag fått i nyhetsmedia.

En i Malmö i förrgår och en i Vällingby i natt.

Jag tror att så gott som alla delar känslan av ilska, ledsenhet, frustration och annat.

Det är inte det jag tänkte skriva om. Inte heller mer specifikt om spekulationer kring respektive brott för jag har för lite bakgrundsfakta för att kunna göra det med gott samvete.

Självklart läser jag och följer med i debatten och i vissa kommentarsfält (avstår värsta sörjan).

Jag kan konstatera en sak. För den person som vill åsamka en annan skada så är det nästan alltid fullt möjligt. För att vi inte är ständigt övervakade med vakter omkring oss.

Vårt system bygger på att man inte ska vilja begå kriminella handlingar.

Det finns olika teorier om vad som driver på kriminaliteten (stora klyftor i ett samhälle till exempel). Man kan också se vilka som är mest brottsaktiva (unga män).

Exempelvis har vi ett samhälle som tyvärr har inbyggt i sig att man är någon om man har tillgång till vissa statusgrejer. Fina bostäder, bilar, resor, vissa kläder och annat. Det är inget konstigt om många människor har den drivkraften. En del har ärvt pengarna och har det så att säga gratis. Andra väljer att jobba till sig cashen. Ännu andra skiter i det. Och så finns det de som gärna vill ha det, men inte ser att de har någon väg dit mer än den kriminella. Och väljer det.

Det är ingen ursäkt för något. Det är en delförklaring.

Så om man till exempel hade en skolgång som inte fungerade, om man inte fått tillräckligt med kunskaper för att klara att driva ett företag eller få ett jobb men ändå vill ha allt det där flashiga? Vad kan hända då?

Hårdare straff kräver många. Och det kan i vissa fall vara helt rätt. Straffskalor har släpat efter och hänger inte med i hur vi ser på vissa brott i dag. Av en händelse läste jag och min mormor om avrättningar i Hälsingland på 1700-talet. Tidelag kunde man dödas för. Vi tycker i dag att det är lika avskyvärd men få skulle nog förorda dödsstraff. Som ett exempel.

När samhället utvecklas tillkommer också nya brottstyper, nya sätt att förgripa sig på andra som inte tidigare existerat. Kartan ritas om helt enkelt. Straffets funktion kan också vara olika, om vi ser på till exempel ett fängelsestraff. Man kan se det som att det ska vara ett rent straff för den intagne för något den gjort, man kan också tänka sig en behandling i anstalt för att försöka komma tillrätta med problemen för att efter avslutat straff kunna leva ett annat liv. Man kan se det som något som ska vara avskräckande för andra. Men se på länder med dödsstraff, USA till exempel, har det hjälpt dem att komma tillrätta med brottsligheten? Inte va.

Om det där med straff skrev ett gäng professorer på DN tidigare. Förutom lite annat lyfter de också en ekonomisk aspekt: En fängelseplats i Sverige kostar drygt en miljon kronor per år. Dessa pengar kan användas till andra alternativ med bättre brottsförebyggande effekt.

Att jag lyfter den betyder att jag tycker att ett resonemang om andra typer av straff än inlåsning (fotboja kanske) är en vettig lösning i de fall det kan passa. Inte att jag inte tycker att man ska hålla farliga människor inlåsta, för det tycker jag. Men att man begått en kriminell handling betyder inte rent generellt att man är en allmänfarlig person. Fortkörning är ett lagbrott, som jag tror rätt många ägnar sig åt då och då. Sällan jag hör röster (med rätta) om att de ska låsas in.

Jag tycker, precis som många andra, inte om hur en del politiker den här veckan tagit till stora ord för att verka vara den mest tuffa. Jag tycker inte heller om de som felaktigt påstår att det här är en enskild politikers fel att någon dött. Även om jag kan och vill problematisera om strukturer, så är det den som utför den kriminell handling som är ansvarig för sitt beteende. Ingen annan.

Att motverka brottslighet är inget man gör över en natt. Och det finns heller ingen universallösning. Om någon faktiskt visste hur man skulle göra så hade det redan varit gjort och lyckat. Men man vet att en del saker fungerar och man kan se saker som skulle behöva göras.

Här är ett utdrag ur en text från UNICEF: ”Utbildning är den viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap bland barn och unga. Goda prestationer i skolan och utbildning efter grundskolan är viktiga skyddsfaktorer för barn i utsatta livssituationer (9). En fungerande skolgång minskar riskerna för framtida ohälsa, missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och problem med självförsörjning. Ändå visar UNICEFs rapport Buildning the future från 2017, att Sverige utvecklas i en negativ riktning när det gäller tillgången till en likvärdig och jämlik skola (10).”

Observera det fetade. En välfungerande skolgång behövs! Här finns mycket att säga, och skolan förtjänar ett eget inlägg ochär inte fokus här, men låt oss konstatera det. Att personer som går ut i livet med avklarad gymnasieexamen till exempel och därmed rätt mycket kunskaper i bagaget har rätt goda förutsättningar att skapa sig ett bra liv. Det ska vi erbjuda alla! Där ska vi satsa resurser. Skolan är den bäst förebyggande verksamhet vi har och alla lärare är också brottsförebyggare. Så hänger saker ihop. Det bekymrar mig att vi sviker så många elever i dag.

Det är förstås bara ett, om än ett stort, exempel på hur man delvis kan mota kriminaliteten.

Att vi har en god kriminalvård är också viktigt. Det vill säga i andra änden av skalan. Så här skriver Kriminalvården: ”Allt färre av de klienter som lämnar Kriminalvården återfaller i brott som ger fängelse eller frivård.” HÄR kan du läsa mer om det. Det är viktigt att veta. Att saker blir bättre.

Men det finns också flera andra sätt och det är INTE bara ”satsa pengar på polisen” som jag menar, även om det förstås är viktigt och görs.

Frågorna är så mycket mer komplexa och när det kommer upp vill jag hänvisa till den skrivelse som Anders Thornberg skickade till regeringen i november 2018. Där föreslår uppdrag till Kriminalvården, Skatteverket, Tullverket, Migrationsverket, Brottsförebyggande rådet, kommuner och landsting och privata aktörer. Liksom förslag på lagändringar inom olika områden.

Han skriver till exempel om psykiatrin. Varför? För att polisen ser att människor som mår dåligt har en risk att inte fungera så bra i samhället.

Jag har själv många funderingar kring både brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete. Det är bland annat därför som jag arbetar politiskt. Jag önskar att fler ville göra det.

Ett arbete mot kriminalitet är mångfacetterat, tar tid och kan se olika ut i olika tider och på olika ställen. Det finns inga enkla lösningar, då hade vi redan sett dem. Men arbetet ska rulla och det gör det, vad många än vill göra gällande. Och glöm inte, en satsad krona på skolan är också den en satsad krona på brottsförebyggande.

För övrigt mördas ungefär 20 kvinnor varje år av en man de har eller har haft en nära relation till. Ett femtiotal människor dör i arbetsplatsolyckor. Jag skriver inte det för att förminska annan problematik, utan för att påminna om att de vars död når de svartaste rubrikerna är de som anses ”sticka ut”. Andra offer faller under radarn. Viktigt att tänka på när vi pratar om trygghet.

För övrigt tänker jag på alla anhöriga och ser fram emot när gärningsmännen får sina straff.

Skolan är igång

Skolorna början. Stefan Löfven har berättat om sin första skolväska. Jbag hade en grå Kånken. Krossade dock en nagellacksflaska i den så den var röd i botten. Helt unik!

Sverige är fantastiskt där alla ska gå i skolan.

För att utbildning och bildning är allas. Skolan är för mer än att bli ”anställningsbar”. Den är också för att du ska få alla förutsättningar att verka i världen. Se hur du kan göra olika val och vad dessa val får för konsekvenser.

Kunskap är makt. Du ska inte bli lurad! Matematiken hjälper till med det. Förstå siffror och logik. All kunskap i kombination är oslagbar.

Jag har alltid älskat skolan. Älskat att känslan av att jag nu behärskar lite lite till. Älskat att arbeta som lärare. Få se elever göra framgångar och hjälpa dem att komma framåt. Växa som individer.

Ja. Det finns också förbättringspotential i svenska skolan. Men grunden, att alla ska gå i den och den är gratis är en fantastisk grej. Ända upp på universitetet för den som önskar. Så smart!

Men överallt på jorden får barn inte gå i skolan. Det kan omöjligt gynna ett lands utveckling. Den här artikeln är ett år gammal. Den får symbolisera att kampen för allas rätt till kunskap som måste fortgå.

Oavsett var man bor, oavsett kön, oavsett inkomst hos föräldrarna.

Guillou om den stora högergåtan

I dag har Guillou fångat den stora gåtan på ett klockrent sätt! Läs hela texten HÄR.

”Men den stora gåtan är ju varför 50 procent av befolkningen röstar på en politik avsedd att särskilt gynna 1 procent av befolkningen.

För den knappa femtedel som röstar på SD kan man kanske förstå det som en uppoffring, att kampen mot invandrare är så viktig att den överskuggar allt annat. Och då får man ta det där med den skattepolitik som särskilt gynnar 1 procent av svenskarna.

Varibland det knappast finns särskilt många sverigedemokrater. Utom i partiledningen, förstås.

Men hur tänker den ännu större andel av befolkningen som röstar på de demokratiska högerpartierna?

Det är omöjligt att förstå.”

Att göra det man kan. I radion.

radio

För en vecka sedan debatterade jag med Lars Beckman, M, i lokalradion om att regeringen vill vidta större åtgärder för ökad återvinning, minskad konsumtion och minskad nedskräpning av plast. 
Min hållning är att när det gäller miljöarbete är det viktigt att göra så mycket vi kan på ett smart sätt. Att hitta andra lösningar än plast för engångsprodukter är givet! Självklart ska vi sträva efter nollutsläpp av skräp i haven. Lars Beckman tycker det är symbolpolitik som kan göra att människor tappar tron på politiken och att Sverige inte behöver göra så mycket eftersom det mest skräpet som hamnar i haven kommer från Asien.

Så olika kan det vara!

Du kan höra inslaget här.

Innan jag gick in i studion träffade jag Fabian Månsson lite. För hundra år sedan var han en mycket rebellisk socialdemokrat. För alla att inspireras av.

Debatt – Elin Lundgren (S): ”Övergrepp på barnet begås varje gång en ny person får tillgång till bilderna”

Texten nedan är en debattartikel jag hade publicerad förra veckan.

Mittmedia har under en period granskat fenomenet att vuxna begår sexuella övergrepp på barn och rättsprocesserna efter det. I lagen kallas det barnpornografibrott. Jag anser att det begreppet leder tanken fel. Det handlar om övergrepp på barn som filmas och fotas i olika situationer. Bevismaterial på barn som utsätts sexuellt. Det är inte alls som att barnen på något sätt har sex, vilket till och med tidningens mening; ”barn som har sex med vuxna, men även med djur” uttryckte. Lyckligtvis ändrades skrivningen sedan.

Att detta förekommer beror på att det finns en efterfrågan. Fanns det inga människor som ville begå sexuella övergrepp på barn skulle det inte vara ett problem. Efterfrågan används också av aktörer som producerar och tillhandahåller material mot betalning. Cynisk människohandel.

För mig är det viktigt att minnas att när bilder sprids över nätet så försvinner de inte. Övergreppet begås varje gång en ny person får tillgång till bilderna och det förstår förstås också de drabbade barnen som kommer att få leva hela sina liv med den vetskapen. Att drabbade identifieras och kan erbjudas hjälp är därför väldigt viktigt.

Mittmedias tidningsartiklar beskriver på ett bra sätt hur lagen med bland annat datalagringsdirektivets underkännande inte på bästa sätt kan bidra till att polisen får fast i de kriminella. Precis som justitieminister Morgan Johansson berättat om har regeringen snabbutrett datalagringslagen och kommer att lägga fram ett förslag som bland annat innebär att man lättare ska kunna spåra IP-adresser. Frågan om hur vi lagmässigt kan försvåra för och straffa de som utför dessa handlingar mot barn är ytterst prioriterad för oss socialdemokrater. Jag är också glad att se att det finns en bred samsyn hos alla riksdagens partier. Sedan regeringen tillträdde 2014 har mer resurser satsats på polisen, med bland annat utbyggt it-center och vi har upprättat en handlingsplan till skydd för barn mot människohandel, exploatering och sexuella övergrepp med 23 åtgärder för att förebygga, öka kompetens och stärka effektiviteten i arbetet mot övergrepp mot barn.

I de senaste årens debatt om behovet av en starkare polis är det ofta ”synliga poliser” som lyfts fram. Jag har också påtalat vikten av att det finns polisanställda som sitter vid skärmar och gör det arbete som leder fram till att utsatta barn kan få skydd, stöd och upprättelse då deras förövare åker fast. Det är viktigt att tänka på när vi diskuterar kriminalitet. Allt är inte synligt på de omtalade gatorna och torgen.

För dig som har barn är det viktigt att du för ett samtal med dem utifrån något bra material på området. Om rätten till sin egen kropp och att vara aktsam i sina kontakter med vuxna. På nätet förstås men också annars.

ECPAT, en barnrättsorganisation som arbetar mot sexuell exploatering av barn, driver ECPAT Hotline sedan många år tillbaka, i samarbete med polisen. Dit kan du som vill tipsa om misstänkt barnsexhandel, övergreppsbilder på barn, grooming, barnsexturism eller människohandel/köp av sexuell handling av barn vända dig. Du hittar dit på www.ecpathotline.se. Tveka aldrig att anmäla det du ser eller vet.

ECPAT var också först i Europa med att förra året ingå samarbete med Canadian Centre for Child Protection och Project Arachnid – webcrawlern som går igenom nätet för att hitta och ta bort övergreppsmaterial på barn. Arachnid är en webcrawler som söker upp och kontrollerar bilder på nätet. Omkring 80 000 bilder/filmer i månaden identifieras och de som ansvarar för servrarna där materialet finns underrättas.

I detta nu sitter många vuxna och i realtid får barn och unga att begå övergrepp på sig själva. Jag är glad att Mittmedia hjälper till med att lyfta den här oerhört viktiga frågan. Jag hoppas att alla vill bidra på det sätt de kan i arbetet mot övergrepp på barn.

Elin Lundgren

Riksdagsledamot (S) och ledamot i ECPAT Sveriges styrelse

I dag är det världsmiljödagen!

stekel

Den här gigantiska rackaren fick jag rädda ut i morse. Största jag haft inne. Nu är den ute och lycklig hoppas jag. Obs! Helt normalstort glas. Fatta så stor!

Dagen till ära har jag skrivit detta:

Purrhavre, sydpipistrell, sommargylling, storfjällig skoläst, mulmknäppare, klubbfibbla.

Du kanske inte visste att arterna fanns? Men det gör de, även om de är rödlistade av Naturvårdsverket. Vart femte år görs en inventering och rödlistning av hotade arter i Sverige, senast 2015.

Världsmiljödagen instiftades 1972 efter FN:s miljövårdskonferens i Stocksholm. Det är i dag den 5 juni och det är ett utmärkt datum att uppmärksamma miljöfrågor på.

Klimatet är den fråga som får mest utrymme i debatten, men vi ska inte glömma bort andra problem. Giftiga ämnen i naturen, hur plaster och partiklar påverkar i våra skogar och vatten. Hur avlopp, jordbruk, industrier och vägtrafik leder till övergödning. Hur skogsskövling, eller skogsstyckning (tex genom vägbygge) försvårar livsmiljön för många arter.

Vi är helt beroende av den biologiska mångfalden. Förutom att varje art som utrotas inte längre finns till för sin egen skull, riskerar ekosystem att rubbas. Konsekvenserna av det är svårt att överblicka. Insekter eller svampar som vi knappt ser är sådant vi inte ägnar någon större tankekraft åt, men i naturen spelar de en stor roll. Ekosystem kan rubbas när en art försvunnit, men också när arter införs. Det senare, invasiva arter, ställer till problem för den ursprungliga floran och faunan. Den vackra lupinen till exempel är vi många som uppskattar men den trycker undan andra arter.

Ett exempel på ekosystemtjänst är att vi människor är helt beroende av bin och andra pollinerare för att grödorna ska växa. En tredjedel av alla vilda bi- och humlearter är i dag rödlistade.

Den mat som vi äter, byggnadsmaterial vi vill ha mm produceras av system och komplexa nät av arter som agerar tillsammans uppgraderar grundämnen till näringsämnen. Utan en mångfald av arter fungerar det inte. Just nu pågår en av de största artutrotningarna i planetens historia. Om vi fortsätter i samma takt riskerar vi att mängden vilda ryggradsdjur minskar med två tredjedelar redan till 2020, jämfört med 1970 visar Living Planet Report 2018.

Sverige ska vara ett föregångsland och den socialdemokratiskt ledda regeringen är på. Det här är ett arbete som måste prioriteras för vår överlevnads skull och då duger det inte att skära ner 25% på Naturvårdsverket, som M och KD gjorde i den höstbudget som röstades fram med stöd av Sverigedemokraterna. Visst kan det tyckas hopplöst, men tex Naturvårdsverket visar att mycket kan göras. Investeringar i naturreservat och skyddade skogsområden är exempel på investeringar för biologisk mångfald.

Under förra mandatperioden satsade därför regeringen 4,3 miljarder kronor för att öka skyddet för biologisk mångfald och naturskogar, samt inrätta fler marina reservat. Vi avsätter även resurser för underhåll av naturreservat. I vårt län har till exempel Oranas naturresrvat i Gävle fått 500 000 för skötsel, stängsling, stubbfräsning och översyn av en färja. Ängar har restaurerats och används nu för bete. Mellanljusnans naturreservat i Ljusdal bildades 2015 och omfattar 1 041 hektar. En stor satsning på friluftslivet gjordes året därpå. Och det är viktigt. Enligt senaste rapporten är 800 arter i Gävleborg rödlistade.

Det finns förstås så oerhört mycket mer vi måste göra och en bra sak är att du kan göra något i dag. Bygg ett bihotell, sätt ut en bivattnare, spar delar av gräsmattan blomstrande, köp ekologisk mat som minskar användningen av bekämpningsmedel.

Ha en fin världsmiljödag!

”Extinction is forever. Endangered means we still have time”.

I förmiddags innan jag skulle vidare till Stockholm träffade jag en journalist på en av lokaltidningarna.

Han hade mejlat mig och en moderat riksdagsledamot en artikel om en klimatforskare. ”X har ett reportage med den mycket välmeriterade klimatforskaren Lennart Bengtsson. Han ger en ganska alternativ bild till hur allvarlig situationen är just nu, angående vårt klimat, samt hur Sveriges påverkan ser ut.

Jag skulle vilja att ni läser artikeln här under och så kan jag sedan ringa er och ställa frågor på hur ni dels ser på vad han säger och hur er bild är av situationen kring klimatet.”.

Och jag läste artikeln. Resonerade om den med en vän. Konstaterade översiktligt att den absolut gick emot den absolut största andelen forskare som annars pratar om klimatfrågorna, och att den går på tvärs med en del av de vanliga rubrikerna och till och med internationella överenskommelser.

Googlade sedan Bengtsson. Läste äldre och nyare texter av och om honom. Konstaterade att han är välmeriterad absolut. Konstaterar också att han kallar andra forskare för ”forskare”. För mig är det att ställa sig lite ovan andra, men det kanske inte hör till saken. Såg också att han ifrågasatte varför vi ska vara så duktiga i Sverige när frågan inte uppfattas som så stor i andra länder som han tyckte. Funderade lite på det och satte det i relation till Resumés artikel om Löwengrip och flyg.

”– Den här diskussionen kring miljöfrågan och flyg är en väldigt svensk fråga, den är inte speciellt global, så de bolag vi träffar behöver verkligen få kommunicera och hitta sin nya generation som flyger, säger Isabella Löwengrip till Breakit.”

Hur som helst hade jag skrivit till journalisten att jag inte riktigt förstod nyhetsvärdet men att det fick ju han bedöma. Visste alltså helt enkelt inte riktigt vad som är poängen med den här intervjun och det återstår väl att se om/när det blir en artikel.

Jag började klent, när han helt enkelt ville att jag skulle säga vad i artikeln jag särskilt vände mig emot. Tog hans papper och missade att artikeln började efter hans planerade frågor, och när jag snabbskummade pekade jag på hans kommande fråga om det där med att andra länder inte verkar bry sig, och drog sambandet ovan med Löwengrip. Stackars journalisten som fick påpeka ”det där är mina frågor”. Så kan det gå. Det var mest en rolig bisak. Även om jag kände mig som en korkskalle där och då, men så går det när jag hade läst innan och rört ihop i huvudet olika som var samma så att säga.

Därefter fann jag mig alltså i en situation jag inte riktigt tänk att jag skulle vara i. Upplevde att jag förväntades kunna bemöta de exakta påståendena Bengtsson har och försvara världens rätt samlade forskarkår. Jag kan inte de exakta siffrorna och procenttalen, då jag inte jobbar med frågan dagligen. Så det blev något svamligt om smältande isar och sjunkande Söderhavsöar. Vilka öar då? Kunde jag inte namnet på, men mejlade artikel efteråt som beskrev detta. Fick svaret att det handlade om naturlig havshöjning. Vilket inte var vad de som uttalat sig i frågan trodde.

Jag höll i alla fall linjen om att ingen kan se in i framtiden, att det är sant att många i Sverige kanske inte känner av att man drabbas av detta dagligen, att det rullar på, så det är svårt att veta både exakt vilka konsekvenserna blir och precis när de ska hända. Jag kunde inte svara på varför sådant man förutspått på 70- eller 90-talet ännu inte hade hänt. Jag kände helt enkelt att jag som politiker fick stå till svars för sådant som inte är mitt område att svara på. Jag kunde inte heller exakt redogöra för HUR vi skulle genomföra omställningen. För jag vet inte heller det. Men jag pekade på transporterna och vad vi äter som stora och viktiga delar. Jag fick frågan om det inte kommer att kosta, jo.

Jag fick också frågor om bensinuppror och ungefär om det är rättvist att folk på landet ska behöva betala för en omställning fast vi bor i ett land med växtlighet som också knyter upp väldigt mycket koldioxid så att v liksom på totalen gör vårt.

Jag vidhöll att frågan är global, att Sverige ska göra så mycket vi kan och att jag, i likhet med vad många ledarskribenter skrivit bra om, tänker att bensinupproret handlar om många saker som boende på landsbygden är upprörda över. Men jag kommer ju från landsbygden, jag vet väl hur det kan vara att bo där. Att man behöver och vill ha bil. Precis som många i stan. Kände mig som värsta miljöpartisten när jag fick förklara att bilen inte är problemet, utan drivmedel. Och att omställning kan subventioneras om man vill det.

Jag pratade också om att klimatförändringar gör att arter kan försvinna och att ekosystem kan rubbas, men helt oöverblickbara konsekvenser för oss.

Jag fick också frågan om hur jag egentligen skaffar kunskap om den här frågan. Kanske borde frågan ha kommit till mig som politiker innan, men ingen har frågat det innan. Jag svarade att jag i grunden har en lärarurbildning inom detta område, att jag går på seminarium och läser. Och naturligtvis på specifik fråga läser mycket media.

Jag skriver inte det här för att jag tycker att journalisten ställde konstiga frågor, det vill jag betona. Men jag hade nog bara inte -korkat möjligen- tänkt att jag så ingående skulle sitta där och ensamt ha lösningarna på klimatkrisen rätts å detaljerat helst och att jag skulle göra det i kontexten av en forskare som tycker att vi kan chilla lite i de här frågorna. Även om han själv 2009 (tack google) sade att det inte fanns någon anledning att vänta med att ställa om samhället. Han verkar vara av en något annan åsikt nu.

Jag var också väldigt tydlig med att jag inte vet hur andra länder förhåller sig till frågan jämfört med Sverige. Om det är så att vi överdriver här. Ingen aning faktiskt.

Och jag tycker heller inte det är märkligt att ett barn är den som driver frågan hårdast i världen. Det är väl snarast ett underbetyg till vuxenvärlden om det är något.

Det kändes NÄSTAN som om jag skulle få berätta varför det inte är sant detta med chemtrails. På den nivån.

Nu vet jag ju inte vad vinklingen kommer att bli, men jag ville skriva det här för att säga att det kändes så oerhört märkligt i mig att plötsligt finna mig i en situation där jag förväntades bemöta och komma med en massa lösningar, vilket jag inte uppfattat från början. Då hade jag lagt natten på inläsning, eftersom jag jobbat med frågor om rättsväsendet och nu med bostads- och familjepolitik närmast …

Jag var till och med så tagen (sinne för drama hos mig genom att säga så) att jag kontaktade min forskare (som jag var i utbyte med) och som nu är boss på Kew Gardens och undrade vad han ansåg om detta och delgav min känsla.

Gällande det internationella engagemanget:  ”Vad gäller varför inte andra länder bryr sig så mycket som Sverige är det nonsens. Här i UK pratas bara om det t.ex.”

När jag gick från intervjun var jag lite sådär ”men tänk om allt är en överdrift-känsla”. Blev sedan arg för att jag hamnade där. Min forskare (jag gillar att kalla honom så): ”Problemet är det som ibland beskrivs som ’långsamt våld’ – något som händer gradvist och det är svårt att peka ut en enda konkret händelse av betydelse. Till skillnad från t.ex. ’11e september’-attentatet. Klimatförändringar (och förlusten av biologisk mångfald) sker gradvist. Hans argument håller dock inte. Det är en stor mängd forskare och forskningsresultat som stödjer Greta Thunbergs krav på omedelbara förändringar. Jag håller med dem och det är inte ett politiskt budskap som han skyller på (i t.ex. hans wikipedia-sida) utan ett evidensbaserat resultat.”

Han delade också ett citat han fått höra i dag: ”Extinction is forever. Endangered means we still have time”.”

Det blev en lång och bitvis rörig text som jag halv ett på natten inte har ork att korra eller pilla med.

Bara konstaterar: Jag fick i dag göra något jag aldrig hade trott att jag skulle behöva göra, få gå i försvar för att vidta åtgärder för att försöka hejda klimatförändringar utifrån den ökande växthuseffekten. Vad lustigt.