Kategoriarkiv: Politik

Var inte rädd för politiken

För några dagar sedan när senaste numret av Daisy Beauty kom i lådan blev jag jätteglad. Det är jag fortfarande. Skitsnygg framsida också med 80-talsvibbar.

Läste förstås reportaget om den highlightade profilen noga, Lina Hedlund. Hon är ju hälsing och hälsingar är alltid intressanta. Jag vill veta vad det blir av oss.

Men slutet på artiklen har gnagt i mig sedan dess. Lina säger något som inte är nåt ovanligt att säga. ”Jag vill inte bli politisk men”.

Denna gång sammankopplat med en mycket politisk åsikt.

IMG_3916

Jag är jätteglad över att hon tycker så, världens klyftor är förstås helt skruvade.

Men varför vill hon inte bli politisk?

Jag känner massor av bra folk som har åsikter av den här karaktären. Dvs klart politiska åsikter där man vill fördela rättvisare. Men som är livrädda för att det ska låta politiskt.

Vad är problemet? Fördelning är politiskt.

Och ni behövs oerhört som debattörer, opinionsbildare och faktiskt också som politiker.

Summerar vecka 12

Hela måndagen var jag i Stockholm på fördjupningsdag med polisens nyvalda insynsråd. Jag sitter nu förutom i det nationella också i regionpolisrådet för hemregionen, Mitt. Vi pratade om olika saker, bland annat gränspolis, polisutbildningen och polisens satsningar framåt.

Har lite svårt att skaka av mig hur SD-representant framhärdade i att polisen kvoterar in människor med utländsk bakgrund på utbildningen trots att ansvariga berättar att det inte är så. Men hon visste bättre för hon hade hört … Sist jag kollade hade andelen med utländsk bakgrund sjunkit.

Den här veckan var det sk plenifri vecka, dvs inga vanliga möten i Stockholm. Så jag har förrättat två vigslar i Gävle, träffade Företagarna som jag skrev om, blivit intervjuad av en skolelev, åkt till Söderhamn för att utföra en revision och hållit i en träff för ordföranden i Gävles socialdemokratiska föreningar till exempel. Förutom det vanliga mejlandet och läsandet.

Detta har ju också gjort att jag kunnat promenera hemma på kvällarna.

gävlesnyggt

På fredagen åkte jag först till Uppsala. Tillsammans med Sanne träffade jag Barnombudet i Uppsala. Roligt var att där jobbar bland annat Lisa som jag känt i många år via nykterhetsrörelsen! Till exempel har hon också varit generalsekreterare på UNF! Vi talade om olika situationer där barn blir väldigt utsatta.

Så vidare till Stockholm och första mötet gällande utredningen för Strängare regler om utländska månggiften. Uppdraget är ska redovisas i början på nästa år.

Så till kongressen i Örebro! Jag kom på fredagskvällen när allt redan varit igång ett gäng timmar och sent på natten fick delegationen gå att lägga sig. Visst är det fantastiskt att de digitala systemen aldrig funkar på såna där tillställningar. Oklart hur de som planerar aldrig lyckas pricka rätt i tidsåtgång. HÄR kan du läsa allt viktigt om kongressen. Jag rekommenderar särskilt Stefan Löfvens tal. Det innehåller bland annat ett stycke om sk hedersförtryck av kvinnor.

Döm om min förvåning när jag inför Agenda på söndagskvällen hörde SVTs säga att Stefan skulle utfrågas om varför hedersproblematik var känsligt för Socialdemokraterna. Jag har nu varit medlem i drygt 15 år i det här partiet. Jag har ALDRIG upplevt att hederproblematik är något som är känsligt eller att diskussionerna på något sätt trycks tillbaka. Tvärtom är de ytterst levande, och har också resulterat i åtgärder. Varsågod att googla. Mer att göra finns, absolut! Och det vet alla politiker. Men vi vet också att sådant som sker mellan människor är det allra svåraste att både reglera och bevisa. Om någon nu undrat varför man inte får slut på skit över en natt …

kongressen

Det var kongressfest också. Det bästa med den, förutom sällskapet, var att det var allsång på Vi bygger landet. Denna fantastiska låt som vi också sjunger i nykterhetsrörelsen och som jag därför sjunger säkrare än Internationalen.

Jubileumskören har nämligen sjungit in en hoper folkrörelse/arbetarrörelselåtar och de finns på Spotify. Given humörhöjare! Fab! Läs om det HÄR och se fina bilder.

låtar

Innan helgen var över hann jag också fira ett par syskonbarn som fyllde tolv år. Vad önskade sig dagens ungdom? Eltandborstar. Det finns hopp om folkhälsan!

 

 

Oron för förändring

I helgen hade S-kvinnor Gävle träff och gäst var Sinikka Bohlin. Sinikka har hållit på med politik vääääldigt länge och var riksdagsledamot fram till 2010, när man kan säga att jag tog över från Gävle. Hon jobbade mycket med miljöfrågor och nordiska frågor. Duktig!

En av de viktiga saker som hon sa och som jag tänkt på ett par dagar är vår inbyggda rädsla för nyordning. Också i det lilla.

Lokalpolitiker brottas ständigt med att hitta bra lösningar, de bästa strukturerna. Inte sällan möts det av motstånd, nästan egentligen vad man än ska göra för omstrukturering. Minns när vi lade om missbruksvården i Gävle under min tid i socialnämnden. Kanske det första stora och svåra jag gjorde, också rätt oerfaren. Men, som jag förstått det har det blivit bra. Ingen har som jag sett bett om att få tillbaka den gamla organisationen.

Hur som. Sinikka berättade om 80-talet och när de drev omorganisation och ombyggnad på äldreboenden. Hur anhöriga hävdade att ingenting behövde göras, allt var bra.

Sedan fick man nya, enskilda rum med pentry, toaletterna byggdes om så folk faktiskt kunde komma in på dem med sina hjälpmedel osv. Det blev bra! Jättebra!

Vi kan väl aldrig stilla oss och tro att det vi har nu alltid är det ultimata. Om de hade trott det förut skulle vi ha haft en sjukvård som på 50-talet. Eller förstås vilken tid som helst som skulle vara exemplet. Det vill man ju inte!

250px-Bohlin

Bekämpa dödsolyckor på jobbet

kraftttag

Hittills i år har tolv personer omkommit på jobbet. Att förhindra dödsolyckor är en viktig prioritering för regeringen. Därför tar nu sex ministrar ett gemensamt initiativ för att tydligt markera att dödsfall i arbetet är helt oacceptabelt.

Läs pressmeddelandet HÄR.

”Svenska folket har således röstat fram en riksdag som inte med enkelhet kunde bilda en regering”

Den här jättebra texten skrev centerpartisten Fredrik Jarl på sin Facebook den 18 januari:

”Jag är faktiskt riktigt trött på ”förståsigpåare” och andra politiska kommentatorer som menar att ”politikerna” har skött regeringsbildandet dåligt. Jag har inte hört någon av dem förklara hur man skulle ha agerat i stället. Jag har hört flera önsketänkanden, men önsketänkanden om hur ett eller ett annat parti borde agera resulterar inte i att en regering kan bildas. Problemet har ju varit att alldeles för många har varit låsta i sina positioner, och om inte C och L tagit initiativ för att lösa upp knutarna hade vi fortfarande stått utan regering.

Hörde nu senast Lotta Gröning lägga ut texten i TV4. Det var ingen hejd på hur dåligt politikerna hade agerat. Hennes lösning? Jo, att S skulle ha släppt fram Alliansen. Det tycker jag också hade varit en klok lösning, för Socialdemokraterna skulle verkligen behöva fundera över vilken roll som partiet ska spela i svensk politik framöver. Men vi vet vad Löfven svarade på uppmaningen att släppa fram Alliansen – ”Glöm det!”.
Det skulle ha kunnat bli ett alliansstyre tillsammans med Miljöpartiet. Det var en absolut framkomlig väg. Men hos M och KD fanns det inte någon egentlig vilja att få till ett sådant styre. Så viktigt var det alltså inte att hålla ihop Alliansen och ta över makten. Hellre ville man alltså förlita sig på stöd högerut.

Man kan naturligtvis säga att politikerna inte borde ha blivit överraskade över att det skulle bli så här mot bakgrund av opinionsundersökningarna före valet. Lika relevant är det då att säga att svenska folket knappast heller ska vara särskilt överraskade över svårigheten att bilda regering. Partierna var relativt tydliga med sina positioner före valet – möjligen att M och framför allt KD var mer avståndstagande till SD före valet än efter. Men även före valet placerade Ebba B-T KD som partiet närmat SD.
Svenska folket har således röstat fram en riksdag som inte med enkelhet kunde bilda en regering. Om en majoritet egentligen vill ha en Alliansregering så borde de som så önskar ha låtit bli att rösta på Sverigedemokraterna. Den som har röstat på SD kan inte gnälla över att det inte blev en Alliansregering, för den bär till stor del skulden för att så inte blev fallet. Hade Allianspartierna samlat 144 mandat i stället för 143 hade vi för flera månader sedan haft en Alliansregering. Så är det.

De allra flesta av de här förståsigpåarna som har uttalat sig, om hur dåligt politikerna har hanterat den parlamentariska situation som väljarna har röstat fram, har aldrig suttit och förhandlat politik med andra partier och samtidigt ha ansvar för att stå upp för den politik som medlemmarna har beslutat och som man har gått till val på. Jag är väldigt glad över att jag har sluppit att sitta med det ansvaret.
Min uppfattning är dock att den som vill bilda majoritet, eller vill styra en politisk församling i minoritet, bär ansvaret för att samla ett tillräckligt stöd för att kunna förverkliga detta. För Stefan Löfven var viljan att få fortsätta att sitta som statsminister så pass stark att han accepterade att genomföra en kraftig liberal reformagenda. Jag kan konstatera att Ulf Kristerssons vilja att bli statsminister inte var lika stark, för då hade han satt sig och förhandlat fram en sådan möjlighet med S eller MP.”

Varför tycker jag att den är så bra? Därför att den bland annat svarar på frågan som jag fick i radio i fredags –Men vaaarför har det tagit så lång tid? Tja, har någon missat hur valresultatet blev? Vilka låsningar som finns inbyggt i det? Verkligen?

Och jag gillar att han också säger det här mot slutet: De allra flesta av de här förståsigpåarna som har uttalat sig, om hur dåligt politikerna har hanterat den parlamentariska situation som väljarna har röstat fram, har aldrig suttit och förhandlat politik med andra partier och samtidigt ha ansvar för att stå upp för den politik som medlemmarna har beslutat och som man har gått till val på.

Det är helt tydligt för mig att fler behöver prova politiken framför att mest tycka. Det är skitsvårt och det finns plats för fler.

”Eftersom det är vuxna det handlar om”

Jag vet att det inte helt populärt att kritisera egna, sittande ministrars uttalanden. Så jag passar på nu när personen i fråga inte längre är minister.

Det handlar om DEN HÄR artikeln i Expressen från den 18 januari. Problembilden är alla unga ensamkommande som fått uppehållstillstånd för studier, men inte har någonstans att bo.

Självklart är de inte ensamma om det allvarliga problemet. Det är därför vi måste bygga mer!

I alla fall. Det finns mycket att säga om det. Mycket man kan ha ett hjärta med i, bry sig.

Men man kan förstås också säga så här:

text1

Det lämnar mig med så många frågor. De har verkligen inte samma förutsättningar som andra unga i Sverige. De har tillexempel inte föräldrar och i en del fall saknas också andra nätverk. En del har ju haft tur och bor hos svenska familjer som öppnat sin dörr för dem. Som ställer upp utan någon som helst betalning från samhället.

Men det där att säga att man har det egna ansvaret för sin boendesituation eftersom det är vuxna. Säger vi generellt så när människor inte ha någonstans att bo? Vi brukar väl inte göra det, utan tycka att samhället ska byggas så att det är tryggt för alla.

Otäckt att uttrycka sig sådär om unga ensamkommande som bor ute och sliter med skolgång.

Brukar anamma mormors ”alla får skämmas för sig själv” då det är bra och spar mycket tid och energi, men ibland skäms jag ändå för det andra säger och gör.

I bästa fall föreligger någon slags feltolkning.

Regeringsförklaringen i dag

regeringen

Under tiden jag lyssnade på Löfvens regeringsförklaring skrev jag ned lite av det som stack ut. Inser att det blev lite av en sammanfattning.

Jag tycker bäst om det han sade om miljö och skola! OM man av outgrundlig anledning tycker att jag ändå är lite översiktlig finns hela HÄR.

En av syrrorna SMSade och frågade vilken minister jag hade velat bli. Svaret är ju ingen men hon tvingade mig att välja. Jag valde miljö. Motfrågade henne.

Hon föredrog vice statsminister med motiveringen: ”Jo men har liksom ingen grupp med möten. Behöver inte göra så mkt o ändå erhålla en viss pondus. Praliner o få lön liksom.”

Jag sade inte att man ofta har mer i sin så kallade portfölj. Men det var kul tänkt.

Vad gäller ministrar blev det som förutspått inte så väldigt många förändringar.

Jag är glad över att favoritminister Anna Ekström är kvar. Också glad över att (kanske vis av kritiken från förra gången) två kvinnor, Nilsson och Ernkrans togs från riksdagsgruppen.

Nu börjar nya race. Vem ska bli gruppledare efter Ygeman? Vilka unga sossar boende i Stockholm ska få arbeta åt ministrarna? Sånt.

Men viktigast av allt. Det riktiga, viktiga jobbet för att fortsätta Sverigebygget kan rulla.

Om politiken

HÄR kan du läsa utkastet till överenskommelsen som det pratats om i dag. Vad som händer får vi se.

Jag skrev så här:

De moderater och kristdemokrater som uttrycker sig mycket elakt och nedlåtande om (troligen, inget är klart) forna samarbetskamrater nu, vad illa det ser ut! Jag vill inte sprida exemplen.

Jag tycker det är sjukt strongt av alla som är beredda att vara pragmatiska och förhandla, ge och ta. För att fortsätta ha en stabilitet för Sverige och jäkligt viktigt, inte ger nåt till extremhögerkrafterna. Det sista är långt mycket viktigare för en stabil framtid än vad var femte person förstått. Tyvärr alltså.

Inget är klart. Jag jublar inte över allt jag ser. Men jag ser faktiskt inte väldigt många andra vägar fram heller. Extra val? Inga garantier för att det löser något. Och jag tror väljare förväntar sig att vi ska hitta lösningar efter valresultat.

Nu är det (kanske) en sådan på väg fram. Jag hoppas det.

Det går att gräva ner sig i det man har aversioner mot. Eller så kan man titta på vad som verkar bra. Halvfullt eller halvtomt.

Och viktigast av allt. Det kommer fler val! Vill du bidra till mer socialdemokrati? Mer socialdemokrati som du tycker den ska vara? Var gärna med oss redan nu!

Min kollega Lawen Redar skrev så här:

Har haft två dagars överläggning med den socialdemokratiska riksdagsgruppens styrelse. Vi har varit på Bommersvik – kursgården som köptes för att SSU behövde en plats där man kunde utbilda unga fackliga och politiska ledare i ideologi, filosofi, politik, statsvetenskap och arbetsrätt.

Jag blir alltid glad och hoppfull av att vara här. Platsen påminner om den omfattande bildningsverksamheten vi har i arbetarrörelsen. Många generationer socialdemokrater har skolats här. Men Bommersvik har också varit samlingsplatsen när partiet stått inför svåra uppgifter och utmaningar: Palme samlade exempelvis regeringen här när landet skakades av arbetsmarknadskonflikten år 1985 och Carlsson kom hit för att samla kraft inför regeringsbildningen efter Palmes bortgång.

Att ta sig an svåra uppgifter är egentligen inget nytt för socialdemokratin. Men något som satt partiet i en svår sits är det senaste valresultatet. Med 28 procent i riksdagsvalet kan man gott räkna med liberala eftergifter. Eller att vi skulle ha kastat in handduken då vi har en borgerlig majoritet i riksdagen.

Men så gör inte vi, och det finns goda skäl till det.

Det sägs att Willy Brandt höll ett historiskt tal på Bommersvik år 1940. Han berättade hur nazisterna inledningsvis hade lovat ett slut på fattigdomen i Tyskland. Men var det något han ville att SSU:arna skulle veta så var det att idéerna inte fick stanna vid den ekonomiska konflikten. Han varnade för de krafter som var beredda att äventyra människovärdet och tackade SSU som kritiserat nazisterna långt innan moderpartiet.

Jag vet att det finns mycket som är svårsmält i den överenskommelse som ligger. Men om den står sig och socialdemokratin återigen får bilda regering så blir vårt parti garanten för att Sverige de kommande åren går en annan väg än många av våra europeiska grannländer. SD ges inget politiskt inflytande. Och det, kommer jag alltid att bära med stolthet.

Troed Troedson skrev så här:

Tre saker jag reflekterar över.

1. Den totala överraskning som många visar över dagens regeringsförslag. Det var väl ändå ett av de absolut mest sannolika resultaten givet förutsättningarna?

2. Den frustration som väller fram från människor som uppenbarligen känner sig svikna och förrådda. Men som, såvitt jag kan förstå, inte har röstat på vare sig Centern eller Liberalerna och som därför rimligen inte har någon som helst anledning att känna sig lurade.

3. Tonläget hos de som tycker det här var en dålig utveckling. När också ledande politiker börjar associera till landsförräderi är det bekymmersamt. Och för mig ett tecken på att de politikerna i vilket fall som helst inte borde ha några maktpositioner.

Utvisningar till Afghanistan i kväll

I kväll utvisar Sverige människor till Afghanistan. Landet som rankas som näst farligast i världen. Ett land där många civila dör varje år, där många terrorgrupper verkar, som har oerhört många människor som flyr inom landet, där det just nu pågår allvarliga strider. Ett land där regeringen tappat greppet om stora delar. Talibanerna är på offensiven. Ett land där en minister säger att de inte kan ta ansvar för utvisade på det sätt som Sverige känner sig trygga med att de lovat i avtal. LÄS HÄR.

Jag kommer aldrig att kunna försvara detta. Aldrig kunna gömma mig bakom ett ihåligt ”Sverige har världens säkraste asylprocess” eller ”Ett nej är ett nej”.

Under dagen har jag sett rapporter om att några fått sin utvisning åtminstone tillfälligt stoppad. Det är ju gott så, då har man funnit fler skäl att titta på. Hur har de kunnat missas innan i denna o så rättssäkra process?

Mejlboxen till riksdagen fylls nu av mejl från människor som är oroade när de som kommit att bli deras anhöriga skickas till ett så instabilt land som Afghanistan. Det hade kunnat vara mina vänner eller grannar. Nästa gång kanske det är. ”Rör inte min kompis” har sällan känts mer angeläget.

Jag har inga svar till dem som inte låter som crap i sammanhanget.

Jag ser att på en av våra ministrars Facebooksidor kan de som ställer frågor relaterade till detta få svaret: ”Vill man förändra lagarna så kan man engagera sig i valfritt parti och driva på för att förändra lagstiftningen och migrationspolitiken.”

Det är förstås sant. Men jag vill ändå stillsamt hävda att inte ens som riksdagsledamot i samma parti går det att få svar på de frågor man har. Så så förbannat enkelt är det inte att engagera sig.

Se delar av Bankes Twittertråd från i går.

46485376_10156940787058474_6261890819523870720_n 46451773_10156940787053474_6159110078877138944_n 46432653_10156940787048474_1268385592916312064_n