Människor blir allt mer medvetna om att djur inte är saker med förmågan att göra ljud och röra sig. Vi lär oss allt mer om deras levnadssätt och känsloliv, och för många människor är det väldigt viktigt att djur alltid hålls på ett sätt som ger dem ett bra liv. Det gäller allt från hur hästar tränas till hur stor bur sällskapskaniner ska ha.
Det sägs ofta slentrianmässigt att ”Sverige har världens bästa djurskydd”. Huruvida det är så eller inte beror på vad man väljer att titta på, men klart är att vi har kommit en lång bit på vägen och det är vi glada över. Dessvärre betyder inte det att det inte finns några problem på området. Vi kan se en lång räcka av sådana som uppmärksammas på olika sätt: brister i och eftersatta kontroller av djurskyddet hos enskilda näringsidkare, stora populationer där sjukdomar får fäste (minkfarmer och kycklinggårdar), djurplågeri i samband med slakt, bedövningsmetoder vid slakt som verkar kunna göra lika mycket skada som nytta för det enskilda djuret, djur som ankommer slakterier med skador, vi tillåter fortfarande burhöns i produktionen, vi har stora besättningar med djur som kan vara en grogrund för zoonoser, dräktiga djur som slaktas, katter som släpps vind för våg när ägare tröttnat, förekomsten av delfinarium och en hel del annat.
Självklart är det enskilda djurets upplevelse i fokus, men om vi vänder det till människans perspektiv, så vill vi lyfta ett perspektiv som vi ser som mycket viktigt för vårt land och vår landsbygd.
I hanteringen av djur krockar olika intressen. Jordbrukarna vill ha vinst på sitt arbete, konsumenterna vill ha mat som både är snäll mot djur och natur och som känns prisvärd och om djuren hade en röst vet vi inte vad de skulle säga men de skulle i alla fall protestera högt mot att de får ett sämre liv för att spara pengar åt någon annan.
Vi är också väldigt måna om att bibehålla så många produktionstillfällen av livsmedel som möjligt i Sverige, både de odlade och de som arbetar med animaliska produkter. Detta för att gynna landets egen ekonomi med arbetstillfällen. Arbetet med matproduktion sker till stor del på landsbygden.
Men, för att upprätthålla konsumenternas förtroende för svensk produktion av mat, särskilt då med animaliskt ursprung, har vi inte råd att gång på gång ta del av reportage då detta har gått fel och djur har plågats. Om konsumenter upplever att det inte spelar någon roll att gynna svenska bönder så finns risk att vi hamnar i en ond cirkel.
Vi vill se en tydlig satsning på svenskt djurskydd, en översyn av de villkor som svenska jordbrukare arbetar under med syfte att underlätta arbetssituationen och möjligheten till lönsamhet och därmed gynna en levande landsbygd.
För oss är sambandet mellan ett mycket starkt djurskydd och den levande landsbygden självklar. Vi tror inte heller att svenska bönder vill annat än sina djur väl, och vi vill aldrig att ekonomiska frågor ska göra att djurens välmående därmed minskar.
Ett klockrent exempel som vi ser i dag är de i corona-tider uppmärksammande kvarvarande svenska minkfarmerna. Där har verksamheten under många år fått påpekanden om att djuren inte kan utöva sitt naturliga beteende. Någon förbättring har skett av så kallad berikning i de små burarna. Vi vet att minken är ett vattenlevande djur, men i fångenskap har den inga möjligheter att utöva sitt naturliga beteende. Vi har hittills inte vågat kräva det av minkbönderna. Det är illa, men har förstår med en
rädsla att stöta sig med branschen att göra. Vem betalar det högsta priset? Minkarna. För övrigt är det nu 20 år sedan som en socialdemokratisk kongress sade att vi därför inte ska ägna oss åt pälsdjursuppfödning i Sverige. Av olika skäl, bland annat en högljud bransch (föreståeligt) avstannade detta arbete. Nu vet vi att många länder i Europa gått före. Bland annat Norge som på ett fint sätt erbjudit omställningsstöd till de som nu måste avveckla sina former och byta bransch. En väg för Sverige att gå, då vi moderniseras oss.
Socialdemokraterna har tyvärr en attityd av att vara både lite sega och lite fega i frågor om djurskydd. Det satt långt inne att våga säga att vi inte vill ha vilda djur på cirkusar. Vi vågar fortfarande inte ta ställning mot att ha stora, vattenlevande däggdjur i pooler så som på delfinarium. Vi har inte lyckats fasa ut burhönsen och vi verkar inte särskilt bekymrade över den horribla slaktmetoden med bedövningen av koldioxid. Det bästa är att det går att förändra när vi vill hänga med i vad nutidens människor efterfrågar och förväntar sig. Vi vill därför att Socialdemokraterna tar fram ett djurpolitiskt program som tittar brett på frågan och våra möjligheter att göra det bättre för djur som vi håller för matproduktion, i tjänst eller som sällskap.
Vi föreslår därför partikongressen
Att Socialdemokraterna tar ställning för att vidta åtgärder för att underlätta för jordbrukare i animalieproduktion samtidigt som djurskyddet stärks
Att Socialdemokraterna tar fram ett djurpolitiskt program som ser över flera olika aspekter av djurskyddet
Fanny Eriksson
Elin Lundgren
Niklas Nygren
Gävle arbetarekommun 31 mars 2021