Etikettarkiv: Söderhamn

A-dagarna och Hyresgästföreningen

Under fredagen var jag i Bollnäs och deltog på Arbetarrörelsens dagar. Lyssnade på olika föredrag, varav det jag hade störst behållning av var Henrik Johansson som jobbar med sidan ”Inte rasist, men …”.

Kvällen var en klassisk samkvämskväll med mycket chitchatande med människor som har stora gemensamma ideér men inte hinner träffas så ofta. Jag festade till med en cola light i baren. Skojade med bartendern att jag inte klarar starkare än så. Han rynkade pannan och tyckte att det var bra att någon hade koll på sällskapet.

Vid lunch på lördagen skulle jag delta på en debatt som Hyresgästföreningen anordnade i Söderhamn. Intruktionerna kring tid och plats var rätt diffusa så för att vara på den säkra sidan åkte jag först buss till min mormor ( hej, kram, äta äppelkräm) och fick sedan skjuts av min moster in till stan.

Frågan kring bostäder i allmänhet och hyresrätter i synnerhet är oerhört viktig. I förhållande till det var det här en ganska blek tillställning. Jag och Ulla Andersson från länet, en inrest moderat från riksdagen och så skickade Folkpartiet en deltagare från Hudiksvall till diskussionen. Den senare inte anmäld. Trettiotal som lyssnade. Vänner till oss eller funktionärer. Väldigt lite andra människor. Av någon anledning stod två unga män och höll upp en SDU-banderoll.

Vi pratade om behovet av att bygga, om tillgänglighet och subventioner. Mest pratade kanske Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen.

Nåja. Det blir en märklig distans när vi ska stå uppe på Rådhustrappan och åhörarna nedanför. Som synes på den här bilden tagen av Åsa Lindestam.

lördag0

Det var helt enkelt ingen debatt med schwung i (och jag var en del av den så jag lastar ingen annan) och jag tror inte moderaten tyckte det var värt att åka tur och retur Örebro för de här 40 minutrarna. Led lite med honom.

Nattjobb i fredags

Sara Häggdahl, socialdemokrat i Söderhamns socialnämnd bjöd in mig att nattvandra med dem i fredags när det var skolavslutning där.

Efter mkt om och men gällande resan (blixten slog ut spåret) kom jag på plats. School´s out heter satsningen som Söderhamn gör avslutningskvällen.

Maffig scen med t ex Darin och Panda Da Panda. Mindre scen med lokala band. Och så massor av aktiviteter att sysselsätta sig med. Många inblandade arrangörer om jag förstod det rätt.

Dessutom många vuxna på stan vilket är en förutsättning för att skapa bra ordning, om de vuxna själva står för bra ordning. Men så var det i Söderhamn i fredags och det blev ett lugnt nattvandrande. Bäst för alla.

Mycket imponerande arrangemang i Söderhamn. Värt att ta efter för de kommuner som i dag inte gör nåt på skolavslutningen.

Prideparad i Söderhamn

Två uppvuxna i Söderhamn som återvänder för den här dagen, jag och Sergio. Han har fotat översta och understa bilden.

Så fort jag kom till Köpmangatan blev jag glad. Många människor på stan och glad stämning med sång och annan underhållning.

Och så tåget. Gick med Socialdemokraterna och SSU i tåget, efter Skytteklubben. Fullt med människor längs vägen som applåderade och såg glada ut.

Jag kan inte riktigt beskriva känslan av att Söderhamn levererade detta. Om det betyder så mycket för mig och min känsla för stan, kan jag gissa vad det betyder var andra. Minns att många som kikar på fortfarande inte tagit steget att alltid våga visa alla sidor av sig själva. Det måste vi inte heller göra, men om vi vill ska vi veta att vi är välkomna att göra det.

Ryktet säger att det var uppemot 2000 i tåget. Hur var det prästen sade på Madde-bröllopet. Störst är kärleken. Det gäller också i Söderhamn.

Nu styr vi upp stan (Söderhamn)

För 1,5 år sedan tog två söderhamnare, av den unga sorten, itu med att starta attitydsförändringar i Söderhamn. Detta har jag följt noga eftersom det är där jag är born and raised.

Ingrid Bergström, iniviativtagare skriver i dag:

Vi fick hela tiden frågor som ”Vad har ni på agendan?” och ”Vad ska ni göra nu?”, och vårt enda svar på det var att vi ville åt en attitydförändring. Vi visste att det är ett långsiktigt arbete vi har att göra med. För att  (särskilt som ung vuxen) stolt säga högt att man gillar Söderhamn var något som i princip aldrig tidigare hade skett, och detta på grund av den ”man måste flytta härifrån”-attityd och negativa bild som kavlats ut från vuxna sedan flera generationer tillbaka. Och med den uppförsbacken som utgångspunkt kan det kännas riktigt kämpigt om man faktiskt vill styra upp någonting. Så därför var och är en attitydförändring målet.

Detta tangerar naturligtvis den diskussion som nyligen förts i Gävle. Där har det varit ett kommunalråd som tycker att vi många gånger hamnar i en tankevurpa och att det är svårt att få en anda av att vara problemlösande istället för klagande. Det Carina Blank möttes av var precis det som Ingrid möttes av i Söderhamn:

Många gånger har jag hört och läst att ”jamen det här med gulligullandet och peppandet tar inte itu med de verkliga problemen”. Men jag vill banne mig hävda att jo, långsiktigt gör det det. Det planterar frön hos såväl barn, unga, företagare och politiker, och det är väl ändå bättre med ett peppigt frö än ett deppigt frö som legat och grott alldeles för länge.

Slutsats: Stela hjärnor finns överallt men med lite arbete kan de mjukas upp. Ju fler som hjälps åt desto snabbare går det.

Här är en ”resedagbok” från en Söderhamnsbesökare som jag lånat bilden av. Fina bilder, trevlig text.

Bostäder, våld mot kvinnor och mallar

I måndags kväll hade vi Anders Lago, ordförande i HSB på besök i Gävle. Att prata om tillgång till bostäder är centralt. God tillgång (vilket inkluderar både antal, pris och attraktivitet) gör att vi enkelt kan ställa om. Byta familjesituation, flytta till jobb eller studier osv. Nu är det skitdyrt att bygga.

Gick upp, för mig, förskräckligt tidigt i tisdags för att kunna närvara på Stiftelsen Tryggare Sveriges vecka om brottsoffer. Jag talade under temat ”mäns våld mot kvinnor” och talade om åtta lagstiftningsförbättringar. Går i SVT-Forum på fredag med start klockan 11.45.

Förutom en del möten i går och i dag har jag haft förmånen att träffa två gymnasieklasser från Söderhamn. Extra roligt att träffa de som går på samma skola som jag gått på.

En lärare frågade mig om jag kunde tänka mig att flytta tillbaka till Söderhamn. Jag har aldrig på riktigt prövat tanken för det har inte funnits skäl till det.

Jag sade att min upplevelse när jag bodde där att det tyvärr finns en anda av skitsnack, skvaller och framförallt färdiga ramar och mallar som alla måste passas in i och att det krävs väldigt mycket för att gå utanför dom. Jag frågade om det hade ändrats. Fick ett rungande nej av eleverna.

Kände då att det inte var helt lockande. Men lade till att om jag flyttade skulle jag verkligen vara en kraft i att försöka förändra det. Att Söderhamn har Pride i juni är nog ett steg på vägen.