Ullie och jag gav Skellefteå-bion en chans. Valde lättsam, svensk komedi. Jonas Karlsson i Cockpit. Det går att analysera kring könsroller osv, vilket filmen i sig själv påpekar.
Jag tyckte bara det var roligt. Ibland lite oväntat roligt, ibland förutsägbart. Spelar ingen roll. Vid ett tillfälle krampade magen så popcornen nästan kom upp igen. Inte fräsht, men sant. Det betyder i alla fall KUL.
För ett år sedan var jag ensam och ledsen på en ö i Grekland. Riktigt ledsen och riktigt ensam. Då nås jag av nyheten om skottlossningen på ett AUF-läger. Allt blev ännu sämre. Jag hatade livet, Grekland och att mina kamrater mördats.
Ett år senare förstår jag att det inte för att förstå. Jag kan bara förhålla mig till det.
Jag följde CNN och BBC i Grekland. Mycket liten vikt lades där på att det var politiska mord. Det var inget vansinnesdåd där de om råkade stå i vägen blev offer. Det var en utstuderad plan för att mörda socialdemokrater. Det hade kunnat vara i Sverige. Det hade kunnat vara jag och mina vänner. Nu blev det några andra.
När jag har lugnt och ro ska jag lyssna på dagens sommarpratare, AUFs Eskil Pedersen.
Ellinor uttalar sig i dag i GD, och citatet ses ovan. Det säger det mesta. Tron på jämlikhet mellan människor provocerar. Så till den milda grad att mord ses som lösningen. En av alla gånger i historien då detta sker.
Jag smsade Ellinor för någon timme sedan när hon satt i båten på väg ut till Utöya och minnesstunden. Jag fick tillbaka: ”For våra falne kamerater, ikke et minutts stillhet, men et liv i kamp”.
Det är det bästa förhållningssätt jag kan ha, att bidra till kampen för jämlikhet mellan människor. Ikke et minutts stillhet!
All kärlek till de närmast drabbade.
Allt enligt plan. Till klockan 10.15 cirka. Då är vi på väg ut ur Skellefteå när bilen plötsligt strejkar i en korsning. På så sätt att det inte går att växla. Femman och backen funkar. Så Ullie backade upp oss på trottoaren. Efter gediget googlande vet jag nu att ingen söndagsöppen bilverkstad finns i stan.
Däremot kom det relativt snabbt efter påringning en bärgningsbil med skittrevlig man som körde. Han skjutsade oss till det i panik bokade hotellet och ställde bort bilen i väntan på att verkstad öppnar i morgon. Han sade att det hade kunnat vara så mycket värre, lördag till exempel. Då hade vi fått vänta ännu längre. Sann positivism.
Så vi checkade in väskorna och efter tips från the local Lisa om Stigs konditori (på andra sidanälven) har vi nu köpt två omgångar fika. Måste ha legitima skäl att få sitta kvar i regnet.
Jag har läst hela Aftonbladets extrabilaga om Utöya och följt mina vänners uppdateringar från Norge.
En fin sak med Skellefteå (och andra mindre städer) är att fikat är väldigt, väldigt prisvärt jämfört med vilket storstadsfik som helst där priserna närmast kan ses som orimliga.
Innan vi lämnade festivalområdet bestämde vi oss för att besöka Piratpartiets tält. Vi stod alldeles framför bordet ett antal minuter och tittade och sökte ögonkontakt. Gick dåligt. Så jag började plocka bland materialet. Fortfarande ingen som pratade med mig. Så då frågade jag om ingen kunde prata med mig. Då kunde de det.
LÄR MIG: Alltid fokus på besökaren. Alltid. Var tillmötesgående.
Sedan ställde jag lite frågor om Datalagringsdirektivet som de hade ett inaktuellt flygblad om med faktafel på. Sedan ställde jag lite frågor om FRA. Jag konstaterade att om just de här piraterna skulle informera världen om hur det funkar blir världen felinformerad. Eller inte alls.
E: – Hur mycket kostar det att införa Datalagringsdirektivet? PP: -Jättemycket. Det blir mycket billigare än att betala böterna. E: Hur mycket är de på då? PP: -Mycket mindre.
De upplyste mig om att det var olagligt, varför jag frågade om det inte är så att förslag granskas av jurister innan förslaget går fram ordentligt i riksdagen. PP: -Nej (bestämt) E: Okej, men finns det inte något som heter Lagråd? PP: -Nej! E: -Så inga jurister kollar på förslaget innan? PP: -Det är ju bara om partierna har ledamöter som är jurister.
Frågade om annan politik som inte har med just det här att göra. De har börjat lite med skolpolitiken nu som de sade. Eftersom lärarprogrammen innehåller mindre än 10 poäng pedagogik är det prioriterat att ändra lärarutbildningen!!! Så att lärarna lär sig skriva på tavlan ordentligt samt digitalisera undervisningen. På lärarutbildningen får heller ingen lära som om ADHD, så det kan lärarna inget om. -Vi har tagit ganska mycket från Lärarförbundet. Eh, okej …
Kollade på deras hemsida och läste det här skolinlägget. Antingen har de inte läst kursplanerna för grundskolan, eller så har de stött på lärare som inte förmår tolka dessa ordentligt. Det finns inget fokus på årtal och kungar och det de beskriver. Däremot ingår källkritik som en ganska stor bit … Men vi är fett överens om att det är rätt väg, men det oroar mig om de inte tittat på styrdokumenten utan sparkar in öppna dörrar.
Därefter frågade jag om det finns nåt om till exempel sjukvården. Det gjorde det. Integriteten inom sjukvården. Nu kan det förekomma att personuppgifter läses upp när det finns flera personer i rummet, så det måste man göra något åt. -Okej, men tänker ni något kring botandet av sjukdomar eller så? – Nej, men vi vill inte lägga ner småsjukhusen i Norrbotten. -Hur tänker ni om finansieringen då? -Det har vi inte tittat på ännu!
Efter att jag väl kunde etablera en kontakt var de absolut trevliga, men inte särskilt kunniga. Eller så var de jättekunniga eftersom de visste att i Sverige finns en, kanske två terrorister.
När klockan ringde 9.15 var jag dyngtrött efter att som vanligt varit uppe alldeles för länge i natt med dator och bok. Intag av hotellfrukost. Höll tillbaka lite eftersom vi ganska tätt inpå hade lunch inbokad med Lisa och Dennis. Kul att träffa dem båda i Lisas hemstad.
Avverkade ett antal timmar i Folkhemmet-tältet (det är alltså arbetarrörelsetältet) och pratade med folk, blåste helium i balonger och kollade på grafittikillarna (inga tjejer tyvärr). Träffade också kaninerna som är gjorda av Marianne Lindberg De Geer. Hon berättade om dem för mig när vi åkte tåg ihop i september. Verkligen fina!
Ullie och jag avslutade kvällen på Verandan. God mat. Den här är nu inte bara en resa för jobb och semester. Fokuset på mat är massivt.
Under våren har jag stått i riksdagens talarstol och pratat om vikten av få vapen i samhället. Ett samhälle med många skjutvapen på vift är USA. I dag tänker vi på dom och den tragiska händelse som utspelat sig på en biograf. Hoppas -igen- att det är sista gången.
Med tidigare skolskjutningar som utgångspunkt skrev jag en gång en ledare om vansinneskjutningar. Den finns HÄR.
Där lyder slutet, som eventuellt kan appliceras också på detta, så här:
Det här är unga människor som mår dåligt. Skälen är många och vi är alla en del av lösningen. Människor som känner sig utanför slår tillbaka. Blir man inte älskad kan man i alla fall bli hatad som en sådan där präktig men sann dikt säger. Att vara hatad är att bli sedd, och att människor syns är ingen politisk fråga. Det måste vi lösa tillsammans. Öppna dörrar och vänliga ögon skulle kunna vara en del av lösningen. Att våga lägga sig i när vi tror att människor far illa. Vi måste ta ansvaret för det, inte överlåta till en minister att lösa. Frågan är för viktig för det. Ett mjukare samhälle som är inkluderande behövs.. Snacka med dina kids om hur de beter sig i skolan, suckar de när de blir sammanförda i grupper? Skrattar de när någon svarar fel? Det är mycket sannolikt. Detta skapar ett utanförskap. Det kan skapa kulhål.
Klockan 17 skulle jag vara på plats för att vara en del av happeningen ”fika med en riksdagsledamot” på trästocksfestivalen i Skellefteå. Två minuter i landade jag! Hade intressanta samtal om gratis kollektivtrafik, kärnkraft, motorcykelgäng och vinster i välfärden för att nämna något.
Ofta, ofta tycker många om vårt parti mycket men önskar att vi skulle göra något annorlunda (inget konstigt med det, det tycker jag också ofta). Däremot verkar de absolut inte förstå att bästa sättet att få det att hända är att själv bli medlem och driva frågan. Det är så ett parti funkar. Inte som ett företag man liksom klagar hos.
Under dagen har vi, förutom att åka bil, hunnit blivit bjudna på lunch hemma hos Lindas föräldrar (TACK) och gjort ett kort stopp på Fjällrävens outlet i Ö-vik. Kolla därför min supersnygga jacka på bilden! Och det är verkligen sann kärlek mellan mig och grafitti!
Lyssnat på nåt särskilt? Nej! träffat roliga? Ja!
I går var jag hemma i 19 minuter. Hittade gullig lapp från övernattande gäster. Blev glad.
Därefter ut på vägarna med Ullie. Vi sov i natt i Härnösand hos hennes släktingar som hade en fin hund som hette Lina. Det var en mysig kväll där vi plockade smultron och fick grillat. Sov som en stock i natt.
Alla de här strapatserna. I dag har de inkluderat valsafari (lyckat utfall), på staden-häng och Blå Lagunen. Nu är jag trött och någon ynklig timmes sömn skulle det väl kunna bli innan flygbussen kommer.
