Pappor ”hjälper till”

Dagen börjar inte så bra för mig när hela mitt system börjar blinka i röt när jag läser morgontidningen.

Det är så otroligt uppenbart varför. Det är vansinne att vi talar om fäder på det här sättet. Att män inte har en naturligt ansvar precis som kvinnan (detta är nu heteronormativt). Vad händer när den här pappan känner att han inte kan hjälpa till mer?

Det är dags att dela föräldraförsäkringen rakt av.

Oavsett vad som finns att göra är det upp till mamman att lösa?! Vill också rekommendera UnderbaraClara på samma tema efter intervjun med GW i Skavlan i fredags.

Jag hade kunnat ha en bättre morgon

Klockan ringer nio. Inte tidigt alls. Om det inte vore för att jag var uppe så länge. Jättelänge. Tidningen hann komma.

Skyndar mig att göra morgonbestyr och kastar mig i väg till Konstcentrum och dagens föreläsning jag skulle åhöra. Halvvägs konstaterar jag att jag på den ena foten har en svart sneaker och på den andra en vit. Med oflit. Ingen ungdomsgrej. Jag har bara satt på mig omatchande skor. Ingen tid att gå tillbaka och byta för att ha seriös framtoning.

Kommer nöjt fram med några minuter till godo. För att konstatera att det ser lite dött ut.

En kvart senare anlände jag Folkets Hus. Bara mig själv att skylla.

Men nog är det märkligt. Den här hösten känns det som att jag tappat alla ordningar jag haft. Det går utför helt enkelt.

 

Besökt Mezopotamya kulturförening i Gävle

I eftermiddag har jag tillsammans med två andra partikamrater besökt Mezopotamya kulturförening i Gävle. En förening för kurder. De har en hel massa verksamhet för människor i olika åldrar.

Ett givet samtalsämne är naturligtvis kurdernas frihetskamp. Senast vi träffades organiserat var i mars förra året när de organiserade hungerstrejk.

Att vi har ett stort demokratiskt arbete att göra i världen finns det många exempel på. I vårt eget land och globalt. Att kurder inte får tala sitt eget språk (för att ta ett enda exempel) är ett sådant problem. Inte okänt, men lösning saknas.

Ifrågasätta mer, göra mindre. Går det?

Genom Campus Bommersvik är vi några ur S-riksdagsgruppen som fått möjlighet att gå en kurs om kommunikation och ledarskap.

Ett ämne som aldrig, aldrig ”tar slut”. Jag har gått olik autbildningar i detta sedan jag var femton år. Det har hjälpt mig ibland, ibland inte. Varje kurs ger någon ny liten insikt.

Berghs har nu levererat en del grejer till oss att fundera på. Jag tar med mig att jag jobbar alldeles för mycket för att kunna leverera bra när jag gör det. För lite tid till tanke och för många tidstjuvar.

Jag tar också med mig att jag ännu mer ska ifrågasätte de strukturer vi jobbar efter, när jag inte tror de är bra.

Det var partiledardebatt i går och så Attefall

Jag lyssnade den första halvtimmen, och sedan hann jag se delar av Jimmie Åkessons anförande.

För mig är det enkelt att konstatera, regeringen har misslyckats med jobbfrågan. Det finns inga siffror som tyder på annat. Regeringen har misslyckats med utbildningspolitiken. Det finns inga siffror som tyder på annat. Det tyckte jag att vår Damberg gjorde bra, fokus på jobb och utbildning. Av det jag hann se that it.

SD valde givetvis att ägna sitt anförande åt ”invandringen”. Ni vet att de brukar prata om massinvandringen och hänvisa till 100 000?! Där en stort, stort del av siffran är återvändande svenskar. I går talade Åkesson om de kanske 50 000 som måste söka asyl i Sverige under året. Främst på grund av läget i Syrien där civilbefolkningen där.

50 000 är ju inte ens hälftan av massinvandring … Nåja. Sådan är den politiken.

I går kväll kollade jag också när Veronica Palm mötte bostadsministern i debatt i TV4, 22-nyheterna. Det handlade om bostadssituationen i storstäderna, den minst sagt ohållbara. När programledaren frågade Attefall vilket tips han hade till unga som söker bostad svarade han helt oväntat -De får påverka Socialdemokraterna …

Som om det var vi som satt på makten. Jag var på löpbandet och det är inte lätt att tokskratta och springa samtidigt. Fast nu vet jag hur jag gör det.

 

Kvällsfix med Marie

Det här är min kollega från Jämtland, Marie. Hon hade en plan. Vid dagens votering skulle hon dela ut en påse med lockande inbjudan till ett arrangemang som Jämtland (Länsstyrelsen, Regionförbundet) ska göra.

Tråkigt att dagens votering var en sådan med bara klubbärenden så tillfället uteblev. Nu får Marie höra av sig till vänliga kollegor, som mig, som i morgon ska försöka flördela alla påsar vid utskottet. Det kan man också ägna sig åt på kvällarna. Här är hon på mitt kontor där vi packar småpåsar i storpåsar.

Jag försöker annars läsa handlingar inför morgondagens utskottsmöte.

Träff med kommunalråd

I dag har vi också haft ett gäng kommunal- och oppositionsråd från Gävleborg i riksdagen. Några kom redan på fm för att titta på partiledardebatten.

Vi träffas någon gång per termin för att stämma av politika frågor och läget. Vi brukar också bjuda in någon med särskilt ansvar. I dag kom Ylva Johansson som jobbar med arbetsmarknadsfrågorna.

Vi pratade i dag en hel del om den situation som många kommuner står inför, nämligen svåra ekonomiska situationer de kommande åren.

Det här är en härlig bild som Jane tog, på Ylva och min kollega Per.

Besök från Sofiedal

I dag har jag bland annat träffat elever från min före detta arbetsplats. Nior från Sofiedalsskolan och så trevliga, härliga kollegor på det.

Så lyckat att det just i dag var partiledardebatt så att grupperna hade möjlighet att få se politiker de känner igen ”på riktigt”.

Relevant fråga, varför måste man vara 18 för att få rösta? -Tror inte vuxna att vi som är unga tycker något eller förstår något.

Så här entusiastisk är jag när jag guidar i riksdagen och berättar om hur vi arbetar och om allmänna demokratiska frågor. Viktigt att påpeka att jag inte med elever specifikt pratar socialdemokratisk politik, utan mer rollen och riksdagen som fenomen.

 

Äta sova dö

I kväll har jag och en vän haft den äran att se ”Äta sova dö”. Jag har förstått innan att det här är en bra film. Det här är en film med potential att gå rakt in i hjärtat.

Förhoppningarna grusades inte. På ett mycket välgjort sätt skildras människors liv och vad ett arbete betyder. Och vad det betyder att inte ha ett. Och kanske viktigast av allt, varför man inte har ett.

Vi konstaterade krasst att vaje liten moderat behöver se filmen. Det samtal de för efteråt vill vi gärna överhöra.