Heldag med LRF i Hälsingland

I dag har vi varit riksdagsledamöter från S, V, MP, C och FP som träffat LRF och lantbrukarebrukare i Hälsingland. Jag har lärt mig att Sverige är sjävförsörjande på femtio procent på mat. I händelse av kris klarar vi att ge svenskarna mat 3 dagar, om vi inte får importera.

Det är en kontext att ha med sig när vi talar om lantbrukares situation. Det kapitalistiska tillgång och efterfrågan fungerar inte riktigt här tycker jag. Arla sänkte precis mjölkpriset för bönderna igen med hänvisning till den globala marknaden. Konsekvensen kommer att bli att fler mjölkbönder lägger av. Det betyder ännu svårare att hålla landet med mat.

Vi ställer relativt hårda krav på djurskyddet i Sverige. Det tycker jag är mycket, mycket bra och det tror jag de allra flesta konsumenter också tycker. Märkligt då att det inte är fler kommuner och landsting som i sina upphandlingar ställer samma krav som vi har lagstiftade i Sverige. Det blir knepig konkurrenssituation för våra lantbrukare. Och helt ologisk.

Grisar. Visste ni att suggorna sedan 80-talet transportras fram och tillbaka mellan gården där de grisar och gården där de semineras? Fördelar med sättet som handlar om avskiljning, möjlighet skura stallar osv är att det stävjer sjukdomar. Men särskilt pittoreskt är det inte.

Jag tycker det är vansinnigt kluvet detta med att se våra hushållsdjur i ”produktion”. Även när djurskyddsreglerna uppfylls undrar jag hur najs det är att vara gris i en box med inget att göra. Och en ljudnivå som kan bli enorm upplevde jag i dag.

Jag vet att människor vill äta kött. Och det bästa jag kan göra är att verka för att djuren under sitt liv har det väldigt bra. Själv har jag inte ätit kött på kanske femton år. Aldrig något jag tycker är svårt eller krångligt eller längtar efter. Inte ens kålpudding. För jag äter inte mina vänner. Men så enkelt är det inte, för jag äter mjölkprodukter och ägg … De djuren kommer att bl kött innan det är färdigt så jag är en del av systemet, mycket medveten om det.

Men den smärtsamt kluvna känslan av att avsluta dagen med att för första gången hålla en griskulting. I början av dagen klappade jag en som var bara en dag. den här var född på julaftonen. En varm, trind, spolformad, kompakt och lugn liten skär kropp i min famn. Underbara gris! Som någon ska äta upp. Det bara är så. Den finns inte för sin skull utan för vår skull.

I övrigt är LRF mycket goda värdar och arrangörer. Tack för bra diskussioner.

 

Dagens fokus

I dag ligger det på sociala krav i upphandlingar, kyrkovalet och allmän planering. Och lite inläsning då.

Och jag medger, lite grann funderar jag också på hur personer vars agenda är obegriplig för mig är funtade. Eller vilka uttryckt människor tar sig friheten att svänga sig med och använda om andra. Som de inte har en aning om. Och det är väl just det, att jag inte har någon aning heller. Om hur de som kallar andra riktigt fula saker funkar. Ond cirkel.

 

Natten hos SSU

Ahmed och jag fick alltså den stora äran att hänga på SSU:s nyårskurser och prata politik och blanda drinkar med SSU:arna på Bommersvik.

Stor ära för oss och gryniga bilder från en kul kväll här. Strax innan 0200 packade vi ihop.

 

Så här kan det vara

Två kommentarer ramlade nyss in på bloggen. Nu kanske personen i fråga, som liksom ”kamouflerat sig” som två identiteter tror att jag kommer att grina hela kvällen. Det kommer jag också. Men inte för att jag är ful eller vidrig, utan för att det finns människor som mår bra av att skriva på det här sättet. Det är synd om dom.

En på ett inlägg där jag syns på bild.

Åke (IP: 94.234.186.12, 94.234.186.12) E-post: ake3@hotmail.com
Kommentar: Elin. Du är lönnfet och jävligt ful.

En på texten som polisen Scott skrivit om fyrverkerier:

Johan (IP: 94.234.186.12, 94.234.186.12) E-post: johan_a79@hotmail.com URL    :  Kommentar: Scott är nog en äcklig sossesnut. Lika vidrig som Elin som vet och kan allt bättre än alla andra. Och som helst av allt vill få bestämma över alla andra. En tvättäkta sosse. Fy fan.   Det är så man vill spy.

 

I havet finns så många stora fiskar

I natt blev jag uppe till tre av två anledningar. Den ena var en märklig diskussion i en KD-tråd där ingen verkar läsa det någon skrev. Den andra var den här boken.

Lövestam beskriver här den povra vardag som många barn växer upp i. Hos föräldrar som är omdömeslösa, mår dåligt och utsätter sina barn får sådan som ger ärr i själen för resten av livet.

Här är det femårige Malte som bor med mamma och mammas man. Frustrationen över hemsituationen gör att Malte inte riktigt beter sig som de andra barnen på förskolan. Dessutom blir han offer för en pedofils framfart.

Mycket mörker vävs ihop i storyn kring Malte.

Det här triggar de tankar som jag ofta hade när jag satt i socialnämnden och sedan har sett fall i media där föräldrar anser att de blivit kränkta eller liknande när de blivit föremål för utredning hos Socialtjänsten. Min tes är hellre en gång för mycket än en gång för lite. När det gäller misstanke om barn som far illa finns inget skvallrande. Då ska minsta misstanke rapporteras och utredas.

Boken visar också på hur det som kan te sig som den största omtanke kan vara något helt annat och därmed komplexiteten.

 

Polisen i Alvesta/Växjö om fyrverkerier

Från Facebook:
Förlåt att jag ljög för dig som ringde till polisen för att klaga på att vi inte gör tillräckligt för att stoppa ungdomar och vuxna att smälla fyrverkerier på otillåtna tider. Jag berättade sanningen när jag sa att det var svårt för polisen att ta folk, som skjuter fyrverkerier på otillåtna tider, på bär gärning. Jag berättade sanningen när jag sa att det är mycket resurskrävande att spana efter,… ta fast de skyldiga, skriva en anmälan och utreda brottet. Jag berättade sanningen när jag sa att polisen inte har möjlighet att skriva en ordningsbot till dem som vi ev. tar på bär gärning.
Jag berättade sanningen när jag sa att problemet är så stort att vi som polis inte har någon möjlighet att göra en effektiv insats för att förhindra folk att smälla fyrverkerier på otillåtna tider.  Jag berättade även sanningen när vi diskuterade rätt och fel gällande försäljning av fyrverkeri till allmänheten och jag sa att lag är lag och vi som polis måste acceptera det och jobba med de förutsättningar som vi har oavsett hur frustrerande det är. Men jag ljög när jag sa att ingen skulle vara gladare än jag om man ser över lagen som tillåter allmänheten att köpa fyrverkeri!! Jag ljög för att jag antar följande personer skulle vara gladare än jag om man såg över allmänhetens rätt att köpa fyrverkerier.
1. Ambulanspersonalen och akutsjukvårdspersonalen som måste ta hand om personer med svåra brännskador och ansiktsskador.
2. Räddningstjänstpersonalen som måste släcka onödiga bränder som orsakas av fyrverkerier
3. Hundägaren och andra djurägaren som får helt galna och livrädda djur till följd av smällar på otillåtna tider som man inte kan förbereda sig för.
4. Ansvariga för skolor och ägare till lägenheter och hus som har brunnit på grund av fel hanterade fyrverkerier.
5. Anhöriga till de ca 200 personer som skadas (och i vissa fall dör) av fyrverkeri olyckor varje år i Sverige.
6. Renhållningsarbetarna som städar våra torg, gator och parker
Vi som polis har vilja, men tyvärr inte resurser eller snabba och effektiva verktyg, att göra en effektiv insats mot personer som använder fyrverkerier på otillåtna tider eller på ett olämplig sett.  Vi gör det bästa vi kan men förutsättningar är inte optimala. Trots bestämmelser att man måste vara över 18 år gammal för att köpa, finns det otroligt många ungdomar som har tillgång till fyrverkerier. Jag är MYCKET intresserat av att höra era åsikter om detta. //Scott.

Första dagen är en tisdag


Efter gårdagens maffiga middag hos vänner, med vänner och vänners barn och hundar har jag sovit länge. Undrar om det verkligen stämmer att vi tittade på Ulrik Munter innan vi somnade här hemma? Jo. Så började 2013.

Gjorde brunch av rester från i går. Jag nämner en fantastisk svampstuvning. Tittat i timmar på olika samtal om tolerans, deckare och annat på Kunskapskanalen. Går precis lagom långsamt.

Fyrverkerierna har smällt hela dagen i går och självklart också i dag. Senast för en minut sedan. På ställen där de inte får avfyras. Läser att en raket gått in i skola i Andersberg. En annan avfyrats i ansiktet på man.

Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap så skadas 200 personer varje år av fyrverkerier så allvarligt att de måste uppsöka akutsjukvård. Trettio av dessa får vårdas länge tid på sjukhus. Nio av tio är män och hälften under 18 år. Lyckligtvis minskar de fysiska skadorna och min förhoppning är att det fortsätter.

Hur många djur som lider av att det smälls här och där nu och då runt nyår och sista april hittar jag inga siffror på, men den som känner djurägare kan inte ha missat den stora problematiken.

Bara fest och mat och baluns och skoj

Festligheter hela helgen. I fredags hemma hos Sergio så jag nästan stupade. I lördags tacos och Historieätarna med Markus, också proppmätt. I går hade jag några av mina allra närmaste vänner här. Vi tillverkar ju julklappar till varandra sen ungefär ett decennium tillbaka, vilket är kul på många sätt. Tina hade byggt en fin legosnötomte, Ullie hade gjort gottis i både fast och flytande form och Elin hade pärlat den här fantastiska skylten.

Ullie och jag ska dra iväg och handla för kvällens baluns. Säkert helt ensamma på affären. Vi blir ett gäng hemma hos Sergio i kväll. Vi är ansvariga för för- och efterrätt. Det finns en plan! Den kommer mest från Ullie.

2012. Känns för tröttsamt att göra en seriös lista. Det var ganska skittrist fram till sommaren. Då åkte jag och Mamma på vår första resa ihop. Till Island. Det var fantastiskt på alla sätt. Sen kom hösten. Jobb, jobb och jobb för ett bättre samhälle fortsatte med många sena kontorsnätter i Stockholm och roliga besök i länet.

Och så dök Markus upp. Då började det glittra. Det var väl ungefär det.