Veckorna rullar

Veckan som har gått innehöll en hel del och det här med att transportera sig från en plats till en annan som enda avbrott mellan möten är en realitet.

Det har varit arbetsdag med länsbänken, möte med styrelsen för Arbetarbladets intressenter, arbete med kyrkovalet, hållit en föreläsning på ABF, arbetsdag med utskottsgruppen i Stockholm, avstämningsmöte med samarbetspartierna i kommunen, planerat med ombudsmannen, varit på nyingivningen av återvinningscentralen i Gävle, besökt Hamrånge S-förening och talat om bärplockare, besökt Arizona Chemical i Söderhamn, gårdagens jubileumsfest och så en del datorjobb då.

Trots att tempot är uppskruvat är jag ändå glad att jag hunnit med mina ordinerade fem träningspass.

Kommande vecka? I morgon har vi träff med S-kommunalråden (ett oppositionråd) från länet, heldag med riksdagsgruppen i Stockholm, ett möte ang. polisorganisationen och så har jag förmånen att vara några dagar i Norge för att studera den norska valrörelsen tillsammans med SSU.

Känner att det blir en utmaning med träningen, men det måste gå!

Inväntar svaret på en skriftlig fråga jag ställt till ansvarig minister. Körskolorna i Hälsingland upplever långa, långa kötider till körkortsproven. Uppemot tio veckor. Så ska det inte vara!

Världen

Läget är oroligt.

Jag följer, jag skräms av spelet.

Jag skriver sällan så mycket om internationellt. Främst för att det är väldigt väldigt svårt. Men som sagt, jag följer.

 

I dag hade jag kalas

På onsdag fyller jag år. I dag hade jag därför nära 20 personer här på kalas. Ja, jag säger kalas. Det är vad jag bjuder till. Jag började bakförberedelserna i torsdags. Bottnar till pavlovor. I övrigt snickerskaka, banoffepaj och cupcakes. Med de senare hände nåt märkligt. De var välplanerade. Kladdkakemuffins med citronfrosting och blå vallmo som pynt. Och visst, de gick väl åt. Men det var skrämmande många kvar när kalaset var över. De var typ godast!

För att jag inte skulle äta upp alla senare (förbjudet) skickade jag hem dem till respektive osv som inte var på kalaset. Bingo för alla!

bvNu lite jobb med mejl och dokument innan lite läsning!

S-kvinnor i Gävle 110 år

I dag har det varit jubileum. Lena Sommestad pratade politik, Helene Rådberg talade om föreningens historia och Sara Kreft sjöng. Allt levde upp till förväntningarna. Detta toppat med en härlig buffé som restaurangen på Konstcentrum levererade.

För er som ska boka arrangemang i GÄvle kan jag minst sagt rekommendera att beställa den.

Som fond bakon talarna lyste hela tiden ett foto av S-kvinnors första styrelse i Gävle. 1903. Fem kvinnor som målinriktat tittade på oss. På de här 110 åren har deras kamp gett stora resultat, andra kvinnor har tagit striden vidare.

Och vi som ser vet att det är en hel del kvar, därför behövs kvinnoklubbar. Ojämställda löner, en barnomsorg som inte täcker obekväm arbetstid, mäns våld mot kvinnor.

Endast organisering och hårt arbete gäller.

Om du är kvinna, var med. Eller åk snålskjuts! 😉

 

Företeelse partiaktiva borde sluta med

Spontant.

I mitt Facebookflöde rullar ofta bilder från olika större eller mindre politiska möten. Ofta visar de en klick människor i en skapligt tråkig lokal. Inget särskilt händer på bilden och motiven är inte medvetna om att bilden tas.

Ofta finns en text till: Vi har en riktigt rolig planeringshelg!

Problemet är att bilden sällan matchar texten. Det ser ut som ett skittråkigt möte bara.

Jag, av alla, vet att det kan vara superkul, det är inte det. Men genom att kolla p åen sådan bild kommer ingen att lockas att syssla med politik.

Tips bara. Till oss alla.

Kristian Lundberg i Gävle

Jag hade längtat länge till i går. Då skulle jag ha förmånen att få lyssna till Kristian Lundberg.

Kristian har gett ut ett stort antal böcker sedan 1991 då han släppte din första bok. Jag har hittills bara läst två av de färskaste. Yarden och Och allt ska vara kärlek.

Jag köpte den senaste i helgen, En hemstad: Berättelsen om att färdas genom klassmörkret, för att få den signerad.

Kristian berättade att det skrivna ordet blir vårt kollektiva minne. Därför är litteraturen viktig. Inget nytt, men jag tycker om sättet han talade på det eftersom kontexten handlade om det samhälle vi byggt den senaste tiden. Ett egoistiskt, individualistiskt.

Vi gillar inte systemet som det ser ut men vi är fast i det ändå. Vi vill inte hålla på att välja välja välja men vi gör det, för att det blir så. Men vi måste orka se, måste orka ta striden. Var och en av oss orkar inte själva, men tillsammans.

Fritt tolkat av mig.

Nedlagt

Ni minns, i sommar var det lite i media att jag valde att anmäla en del kommenterer på min blogg. Detta för att de var över gränsen för hur man uttrycker sig till andra människor, om andra människor.

Jag har haft kontakt med polisen efter detta så när det här kom på posten i dag var det ingen överraskning, utan snarare skriftlig bekräftelse.

Vad tycker jag om det? Tja, så är det. För mig och för massor av andra som utsätts för det här på daglig basis. Det finns inte tillräckliga redskap för att hejda de män som vill trycka till kvinnor som väljer att ta plats.