Allvar

Det är allvar nu. Nu är det tid för Sverige att samla sig. I solidaritet med Ukrainas folk. Till försvar av demokrati och frihet. För hela Europas säkerhet.Det krävs insatser inom tre områden

• Sanktioner mot Ryssland• Stöd till Ukraina • Att stärka Sverige

Statsminister Magdalena Andersson höll ett tydligt tal igår. Det kan du se i efterhand på regeringens hemsida eller på SVT Play. Gör det, för det sägs viktiga saker. Bland annat att det här kommer att få påverkan på oss i Sverige. En del kan vi förutse. En del inte.

Det måste vi förbereda oss på. Jag tror många känner sig jag, vad kan vi göra? Kanske en viss hjälplöshet.

Några saker för att ha någon kontroll är att förbereda sig för en kris. Bra instruktioner finns.

Dela inget som du inte vet är sant. Men håll dig uppdaterad. Skänk pengar om du kan. Hörsamma insamlingsupprop av annat om du kan.

För mig är det självklart att de som flyr undan krig och förföljelse ska ha rätt att hitta trygghet på ett annat ställe. Det stället kan vara Sverige.

Sierskor

Jag vet inte varför algoritmerna plötsligt visar mig en massa annonser för en förmedling av sierskor. Jag har inte googlat kristall, silvervatten eller aura.

Men förstås kan jag inte låta bli att kika på annonserna, för sådan är jag.

Jag blir så provocerad av allt vad de utlovar. Mot en kostnad förstås. Sådana fina saker som rena spekulationer måste man ta betalt för. Ordentligt.

Så jag mejlade ändå för att fråga om rätten att reklamera.

Svar kom.

”Hej Elin!
Tack för ditt mejl.

Då skriver du till oss och berättar vad som hänt, vem du pratat med, och när samtalet var.
Vi kontaktar sedan den du pratat med för att få en bild av händelsen och sedan, i de allra flesta fall,
återbetalar vi summan.
Det viktiga för oss är att du är nöjd.

Vem pratade du med som inte levde upp till din förväntan?

Vänligen,
Glenn”

Glenn! Jag ringde lyckligtvis ingen! Noterar också betalningsmodeller som knyter upp människor på spännande vis. Man kan tanka på ett kort osv.

Varför är det ens tillåtet att få sälja sådana här ”tjänster”? Någon lagstiftare borde verkligen driva detta. Men okej, just nu är vi upptagna av ett vidrigt krig.

Ukranina

Trots att vi sett åt vilket håll det barkat har jag tänkt, nej, men det ordnar sig nog.

Men det ordnar sig ju inte. I morse vaknade vi med vetskapen om att Ukraina är attackerat och Nato säger nu: Freden på vår kontinent har krossats.

Jag är ingen utrikespolitiker av rang. Min hållning är att de allra flesta människor över hela jorden tänker som de flesta jag känner runt mig. Man vill ha lugn, trygghet och frihet och känna framtidshopp för sina barn.

Ingen vill behöva skydda sina barn från bomber.

Det är svårt att känna annat än ilska och frustration, samtidigt som det hjälper exakt ingen. Faktum är, jag vet inte vad jag ska göra som hjälper i den här situationen.

En vecka utan mormor

En vecka har hon nu inte längre funnits med oss. Konstigt, för hon har varit här alltid. Det känns svårt med sådant där vackert som ”hon har det bättre där hon är nu” eller sådär. För jag vet inte var hon är nu. Hon är bara borta. Hon är inte. Det är en väldigt märklig grej efter att ha varit så väldigt mycket innan.

En liten tid innan jul blev mormor sjuk. Hon hade precis fyllt 89. Min mamma och min moster gjorde ett fantastiskt arbete med att ta hand om henne och ordna med allt praktiskt för att hon skulle få en okej tillvaro när benen inte bar så mycket som de alltid gjort innan. Mormor var en sådan person som alltid hade saker på gång. Större och mindre projekt. Kvällarna i fåtöljen framför soffan visst, men annars. Saker att göra. Något lugnare saker med åren förstås. Men ändå. Hon var igång efter förmåga.

Kanske trodde vi att vi skulle förlora henne där, men hon stabiliserade sig ändå. Med bättre och sämre dagar. Vi hade en fin julafton där vi turades om att vara hos henne. Jag och mamma var där på julaftonskvällen och mamma stannade över natten. Hon fick sina paket. Hon gillade verkligen paket. Jag gav användbara krämer, vilket är lite standard. Något finare än vanliga märken från matvarubutiken (som inte behöver vara sämre, men inte så kul som julklapp). Hon åt julmat och tyckte särskilt om fisken.

Dagen efter vaknade jag lite krasslig och åkte tillbaka till Gävle men åkte först förbi för att lämna mer fisk. Gällde att passa på. Allt upplevde hon inte precis som gott. Julkakorna gick också i.

På nyårsafton ringde jag henne som vanligt efter tolvslaget. Det är tradition. Jag ringer alltid.

När jag vaknade i måndags morse hade jag två missade samtal från min mamma. Då visste jag. Mamma ringer inte på morgonen och två gånger om inget hänt. Jag minns inte riktigt vad hon sa, men jag tror det var -Nu är det slut med mamma. I mitt minne sa hon i alla fall det och det spelar ingen roll.

Varför skrev jag att mormor var dålig sedan innan. Såklart för att det ändå gett oss en mental beredskap. Och då ska ni ändå veta att mormor skojat om sin bortgång i 20 plus år. Lika länge har jag varit rädd för det där beskedet och tänkt att det kommer bli så väldigt hemskt.

Det är klart det är hemskt. Alla som förlorat någon som varit viktig för dom vet det.

Det här är ingen gång det i en dödsannons behöver stå Varför?. Vi förstår varför.

Det bästa hade förstås varit om hon varit pigg som en nötkärna tills hon blev hundra. Det är få förunnat. Nötkärneriet var passerat redan med KOL och pacemaker. (RÖK INTE!, Hon slutade för ungefär 15 år sedan när hon fick en hjärtinfarkt)

Men tänk om det blivit så att hon istället för att hon dött blivit medvetslös och uppkopplad i någon apparat. Det händer människor hela tiden. Det hade hon inte velat. Det är jag så glad att hon slipper och att vi slipper.

Jag ansökte just om kvittning/ledighet för att kunna delta på begravningen. Det kändes konstigt att skriva att jag behöver vara ledig för att min mormor ska begravas. Det kändes mycket märkligt att se utkastet till hennes dödsannons. Och så går det inte att resonera med henne om den blev passande och bra?!

Här är texten jag skrev på Facebook:

”I hela mitt liv har jag haft den bästa mormor jag kunnat önska mig. Nu ska jag och vi fortsätta utan henne. Jag har svårt att föreställa mig hur det ska bli. Hon har alltid ställt upp. Alltid varit trevligt nyfiken. Alltid haft ett råd om man bett om ett. Även om hon skulle ha fyllt 90 senare i år har hon aldrig stagnerat, aldrig hänfallit åt något konservativt och sagt att det var bättre förr. Velat få nymodigheter förklarat för sig. Gick en datorkurs när det var aktuellt. Intresserad av vad vi sysslar med och uppskattat att träffa mina vänner. Alltid haft något på lager ”att tugga på”. Någon kaka hon gjort. Förstås alltid misslyckad enligt henne. Årets motorkvinna i Söderhamn ett år för länge sedan. Var kommunens första kvinnliga busschaufför (om jag förstått det rätt). En bilkårist i många år. Gjort den godaste knäcken, kongresserna och pannkakorna. I påskas fick hon åka Tesla. ”Kör fort nu!” sa hon till Andreas som körde. Med tillägget ”Elin är inte rädd för något men det är hon rädd för”. Stämmer. Hon har levt i en annan tid. Mindes sitt livs första apelsin. Mindes kriget. Tyckte inte om skolan och vägrade byta kommun när det skulle göra att hon skulle behöva gå år sju. Bodde kvar inneboende i Rengsjö för att kunna sluta efter sexan. Däremot väldigt stolt när det gick bra för oss i skolan. Hon hade en fantastisk handstil men när det skulle vara fint en slags enklare superfina bokstäver. Den snirkliga handstilen fick vara till handlingslistor mm. Pratade Rengsjömål när hon träffade någon från hembygden som också behärskade det. Av henne tror jag jag fått med mig en driftighet, en läggning att fixa med grejer sena kvällar och nätter, fördomsfrihet, nyfikenhet, humor (om vi får säga det själva) och alltid redo för en skojig utflykt helst med något ätbart. Alla våra olika sorters kalas! Mormor var där! Första decenniet med ett silverbestick. Jag är så tacksam över att ha fått ha henne. Att vi har fått ha henne.”

Statistiskt sett blir jag ungefär så gammal som jag är nu. Då blir jag typ som hon. Då kommer jag att ha haft en sådan mormor i halva mitt liv och resten av halvan som de bästa av minnen. Mer kan man nog inte begära ändå.

Det är väldigt svårt att skriva den här texten och skriva om henne i dåtid. För hon kommer alltid att kännas som nutid.

De där krämerna hon fick i julklapp hann hon inte använda så de har jag fått tillbaka. Ytterligare en grej som blir så konstigt.

Men jag tror det svåraste kommer sedan. När det märks i vardagen att hon inte är där. När hämtning av henne till kalas inte behöver planeras in, eller inget besök. När jag inte ska skicka vykort till henne när jag är utepå eller när jag slutar lägga saker på minnet som jag ska berätta om när jag ringer.

Det blir svårt.

Fredagsbästa

/

Det finns nästan ingen som kan fota mat så det ser aptitligt ut. Och absolut inte mat man lagat själv och lagt upp på tallrik som den amatör man är. Men! Det här är inte mat. Det har heller inga pretentioner. Andreas och barnet har testat att göra churros totalt utan min inblandning. Det var bland det godaste jag ätit på länge. Grinade av glädje på insidan. Varma. Fettiga. Sockriga. Med den där nötkrämen. Jag önskar att din fredagskväll också varit som en hemmagjord churros!

Hösten är klar

Vad ska du göra när du är klar med riksdagen?

Nu är det klart.

Jag har alltid har en plan (och plan i reserv) för i alla fall den närmaste tiden. När jag bestämt mig för att lämna riksdagen efter valet 2022 av egen fri vilja var första planen att tänka noga. Tänkte och insåg att det finns väldigt mycket som är roligt, men vad skulle kunna vara roligare än att vara i skolan och undervisa era barn och barnbarn? Jag kom inte på något.

Jag fått jobb på Vallback i Gävle, något som var mer en avlägsen framtidsdröm när skolan öppnade för några år sedan. Nu är det på riktigt. Jag ska jobba med elever som går i särskild undervisningsgrupp och jag hoppas vi ska komma bra överens.

Det blir nytt för mig och jag ska verkligen göra mitt bästa.

Tanken är att jobba deltid och också studera skolutveckling på högskolan. Och göra lite lokalpolitik förstås. Det kommer att vara mycket slit fram till valet, kul! Sedan kommer alltså roligheterna att fortsätta här. Jag är stolt och glad! Jag tror skolan är för mig vad vattnet är för fisken typ.

För er som inte vet: Jag pluggade till Ma/NO-lärare för år 4-9 med start 1998 på Högskolan i Gävle. Jag tycker kemi och biologi är roligast. Jag tror på att bygga relationer med elever och jobba med ömsesidig respekt. Innan riksdagen jobbade jag ett gäng år på högstadiet i Valbo. En fantastiskt tid. Bilden är jag utanför skolan. Världens snyggaste skola.

Halva januari

Nya glasögon

Halva januari har gått. Jag försöker förhålla mig till att julledigheten inte blev den reload som det brukar kunna bli. Av skäl förstås som ingen rår över och efter förutsättningarna var det ändå bra. Men ändå! Som brukar vara ett starkt argument hos en syster nära mig.

Jag har besökt en vän i Enköping och fått staden förevisad för mig. Väldigt kul. Personer som inte sysslar med politik skulle förmodligen bli förundrade över hur det låter när en politiker visar sin kommun för en annan. Samtal om byggande, om återvinning och om både det ena och det andra som jag vet att vänner utanför politiken ALDRIG frågar om. Det är roligt.

Jag har sprungit och promenerat lite. Broddar har man måst ha. Förra helgen var jag i Norrala. Jag hängde mycket med en syskonunge som är väldigt kul. Vi åkte skidor och spark och målade på frukter osv i reklamblad. Sånt man gör.

Alla politiska uppdrag är igång igen. Men med många frågetecken. Allt som var i Stockholm var digitalt den passerade veckan. Och nu ställs det om inför nästa. Fortfarande många frågetecken. Jag försöker anpassa mig och go with the flow.

Just i dag är jag hemma hos Daniel och vi håller i en digital medlemsutbildning för socialdemokraterna. Första gången vi gör just den här digitalt, och vi kämpar på!

Ser att solen skiner ute. Strax ska vi nog gå en sväng på lunchen. När jag öppnade mina flöden i morse så var allt norrsken. Så härligt att se att så många var glada över det!

Coviden rasar. Är så glad över att det verkar vara så lindrigt för de allra flesta som vaccinerat sig. Vaccinet är en blessing. Men jag är ändå livrädd för att det ska mutera och bli något annat som inte inte vet hur vi ska rå på.

I veckan hämtade jag ut nya glasögon, de ni ser på bilden. Jag är nöjd med dom.

Krukväxterna. Jösses alltså, jag förlorar så många av kompisarna. Är ledsen. Bedrövad. Men det är ändock bara växter.

Nu dags för resten av januari.

Önskar alla ett fint 2022. För det behöver vi.

Kortet är ur min mormors fantastiska samling med kort från de senaste 100 åren. Skulle kolavippa av lycka över ett sånt där fint kort i lådan nu för tiden.

Vi trodde efter 2020 att nu blir nästa år jättebra. Det kan det ha varit sådär privat, men på samhällelig nivå trixigt pga pandemi. Mitt tips: Ta inte ut något i förskott här. Minns april 2020: ”Självklart kommer den bokade resan i slutet av maj till Paris att bli av”. Det blev den inte. Det dröjde till oktober 2021.

Hur har mitt passerade år varit?

Det sticker inte ut som varken bästa eller sämsta. Det har gått väldigt fort. Som all tid enligt mig sedan pandemin startade. (Kan vara jag som bara blivit äldre också). Det är som ett knepigt tidsmässigt vakuum. I år har vi kunnat göra saker men ändå inte. Återhållsamt. Behöver inte vara negativt, men det har också känts lite trångt och begränsat.

Det har blivit trevliga utflykter i närområdet och så var jag och Daniel äntligen iväg till Paris i oktober för att träffa vår vän. Som vi väntat på den möjligheten och vad fint det var att få hänga med honom några dagar. Äta macaroner. Höra om hans framtidsplaner i landet där han till skillnad från Sverige fått uppehållstillstånd. Min eviga tacksamhet till Frankrike.

Sommaren innehöll en del ridning och det var fint, men bäst av allt i år var nog midsommarnattsritten då vi red ut vid tio. Käkade buffé ute i naturen vid midnatt och sedan var hemma igen en bit efter två, när solen var på väg tillbaka. Jag red på Ticky, vår fina vän.

I början av hösten hade jag en helg med två vänner. Inte så lätt att få ihop. Vi var i Östergötland, på museum, åt gott och var på en skoj husvisning. Sånt som vi prepandemi gjorde ganska ofta. Nu är det en happening.

Innan sommaren aviserade jag att jag inte hade för avsikt att kandidera till ytterligare en mandatperiod som riksdagsledamot. Jag kände noga efter under en tid. Velade. Så en solig dag på uteplatsen utan att jag satt mig där för att hårdtänka på just detta så landade det i magen. Det räckte. Jag kommer inte att vilja göra det i fyra år till. Det var skönt att känna säkert. Många saker spelat in. Under pandemin var det fint att slippa åka tåg massor av timmar och sova borta så ofta. Jag hann göra och utveckla också andra saker vilket gladde mig. Jag längtar efter att arbeta med något annat. Men också lokalpolitiken som jag tycker är superkul och svårt. Har hört andra kollegor som ska avgå som föraktfullt fnyser åt frågan om de ska engagera sig lokalt.

Det förvånar mig. Det är väl politik man gillar? Å andra sidan ville jag inte göra mer i riksdagen, de kanske känner samma för kommunen. Jag tänker att det är omväxlingen som förnöjer. Under slutet av året har jag fått mitt första kommunpolitiska uppdrag på ett tag. Vi hade ett avhopp från ordförandeposten i överförmyndarnämnden så jag har valts dit. En liten men väldigt viktig nämnd.

Jag är så stolt över att ha fått vara med och trycka på knappen när vi fick Sveriges första kvinnliga statsminister. Jag var inte ens säker på att det skulle hända under min livstid. Så hände det nu! Det går inte med ord att beskriva hur nöjd jag är över att vi fått en så kvicktänkt och välmeriterad person som statsminister. Turerna runt om var ju också spännande för alla med samhällsintresse.

Efter det har jag förstås tänkt en del på vad jag ska göra. Fått lite olika erbjudanden och olika förslag. Jag skulle säga att det landat nu och jag är nöjd med den plan som finns. Den inkluderar lärarjobb och studier främst. Vad det blir av lokalpolitik kan ingen veta. Ett val först. Men nej, jag kandiderar absolut inte till något särskilt som exempelvis kommunalråd som en del fiskar efter. Vi har utmärkta kommunalråd som jag stöttar 100 procent.

Jag har självklart tagit mina båda vaccinsprutor. Jag har ingen försvårande omständighet och jag vill minska mina risker att bli sjuk. Naturvetenskap utvecklas hela tiden och jag har stark tilltro till den och tvekande inte alls. Jag har förstått att kvinnor med dragning till kristaller, silvervatten och healing är en grupp som väljer att avstå. Tyvärr kommer inte kristaller att rädda oss här. Inget gör för livet kommer inte med några garantier. Statistiken är tydlig. Är du vaccinerad kommer du att klara sjukdomen bättre. Det finns också andra riskfaktorer förstås, som övervikt. Men att övervikt kan vara ett folkhälsoproblem är knappast ett argument för att avstå vaccin som några verkar tycka. Snart dags att boka in den tredje. Spruträdslan har gått över lite eftersom jag mött de finaste vaccinatörer.

Jag lämnade mitt uppdrag i Ecpats styrelse efter många år. Det har lärt mig mycket och känts viktigt varje sekund. Arbetet mot sexuellt utnyttjande av barn går vidare. Jag valdes in i HBT-S förbundsstyrelse vilket var en stor ära.

Vi förlorade hamstern Lilly och hastigt och lustigt kom istället hamstern Pippi till oss istället. Ett hem är mer komplett med en hamster. Någon hade avbrutit köpet när hon redan var på väg så hon hade mellanlandat i Gävle utan slutdestination då, så min hamsterlangare ringde mig. Jag högg henne direkt. Är så nöjd.

Syskonbarnen är i vanlig ordning en fröjd att ha. De är fina och roliga personer allihopa på olika sätt. Några av dom är mycket längre än mig nu för tiden. Nästa år kommer dessutom ett till!

Jag har gjort runt 50 vigslar i år, vilket är rekord för mig. Det finns vigselförrättare som hinner med långt fler. Jag förstår inte hur det går till, men bra jobbat alla. Jag önskar alla fina jag vigt all lycka. Det har varit många sena fredagseftermiddagar främst, där helgen kickat igång med förväntansfulla par.

Massor av fina promenader och ganska många korta springturer ändå. Det är jag stolt över. Inte så mycket gym, men det har varit på förekommen virusanledning.

För nästa år önskar jag mig mer roligheter, mer solidaritet och många roliga brev från mina brevvänner. Vi får se hur jag gör med mitt köpstopp på pennor!

Sluta gulla med gårdsförsäljningsivrandet

Folkhälsan är viktigare än något annat

Det finns flera sidor av alkoholkonsumtion. Jag ser hur några använder ett glas vin som del av en måltid och jag ser hur viktigt bubblet är för många när framgångar ska firas. Jag ser också hur alkohol skadar och faktiskt dödar.

Det sista är en bild som många inte vill ska överskugga det som upplevs som alkoholens positiva sidor. Förstås. Vi vet att alkohol orsakar cancersjukdomar, är en orsak till många dödsfall i trafiken, är inblandat i våldsbrott och skapar ett missbruk som trasar sönder familjer. Barn och andra anhöriga som inte själva dricker alkohol drabbas fruktansvärt av alkoholens effekter.

Alkohol ska inte hanteras som morötter i marknadsekonomin. Vi har valt att den ska säljas i vårt land men att det ska göras med restriktioner. Vi har därför åldersgränser, begränsningar i hur den får marknadsföras och försäljas, att den i vissa sammanhang inte får förtäras. En god avvägning.

Restriktioner har vi för folkhälsan. När den mesta alkoholen enbart säljs på Systembolaget så vet vi att det ger oss färre problem. På individnivå kan några uppleva det mer besvärligt. Vi hör det osolidariska tugget om varför ska de behöva lida för att andra inte kan skärpa sig.

Vi ska inte börja experimentera med alkoholmonopolet för då öppnas marknaden upp. Nu finns det tyvärr de som saknar en solidarisk tanke och ett intresse för det gemensamma folkhälsoansvaret. De tycker det är viktigare att det ska finnas så kallad gårdsförsäljning av alkohol. Denna fråga har nu utretts tre gånger, den senaste efter stark påtryckning från Centerpartiet som tror att alkoholförsäljning ska rädda landsbygdsföretag. De två första utredningarna fastslog att gårdsförsäljning inte kommer att gå att förena med monopolet.

Den tredje utredningen talar inte heller för ett nytt system med gårdsförsäljning. Utredningen menar att vi kan prova och hoppas på det bästa, samtidigt som många EU-experter på pekat att förslaget uppenbart underminerar monopolet och bryter mot EU:s regler om varors fria rörlighet. En sådan risk tar man bara om man egentligen inte bryr sig om folkhälsa. Centerpartiet väljer att tolka utredningen så vill nu skynda på hanteringen i riksdagen. Det är bråttom att få kränga mer alkohol!

Landsbygden behöver absolut flera satsningar. Men att det skulle bli ett gigantiskt lyft för landsbygden som helhet om små bryggerier får sälja öl på plats är inte sant. Jag tror så klart heller inte att folkhälsan i sig skulle äventyras särskilt mycket om folk kunde köpa sin öl på ett mikrobryggeri i Jämtland i stället för att behöva hämta det på Systembolaget. Problemet blir när Systembolaget faller. Då kommer alkohol att säljas överallt.

Det är givetvis det delar av alkoholindustrin önskar. Hur gemytligt det än kan låta med gårdsförsäljning, är det för mig obegripligt att förespråkarna inte förstår att alkoholindustrin driver det som en öppning för att förstöra systemet.

Konsekvensen blir att fler människor kommer att få mer problem med alkohol. Därmed också hela samhället. Det säger också utredningen. Det kommer alkoholföretagen aldrig att ta ansvar för. Det kommer vår socialtjänst, sjukvård och polis att få göra. Ett för högt pris.

Jag väljer alltid den solidariska, restriktiva alkoholpolitiken framför att gå alkoholindustrins intressen.

(Texten har i jul varit publicerad i ett antal tidningar.)