Året är slut.

Mitt mål var bara att får tiden att gå och bara överleva. Det har gått över förväntan. Första halvåret var pissigt, sedan vände det. Motsvarande text från förra året var inte upplyftande om hur jag mådde för det var inget som var kul. Med den tillbakablicken är det skönt att kunna säga att nu, ett år senare känns allt mycket bättre. Då hade jag en förhoppning om att kunna ”bli mig själv” igen. Nu har jag förstått att jag aldrig kan bli något jag var förut, jag har bara kunnat bli något annat, utifrån de erfarenheter jag aldrig bad om. Det är kanske precis som det ska. Jag kan inte bli något jag varit när allt annat ändras. Allt blir nytt. Hela tiden. Jag är lugn, jag är nöjd. Jag känner mig inte trasig längre. Inte mycket mer att önska.

Jag vet också när jag kände att det vände. När jag kände livet i mig på en uteservering i Boden av alla ställen. Jag bara noterade att lugnet var här nu. Efterlängtat. Därav kanske den nöjda minen i Bodens kvällssol en otroligt varm försommarkväll.

Jag var på jättemånga Prider i år. Boden. Sundsvall. Söderhamn. Hudiksvall. Umeå. Och Riga. Överallt var Bader med! Där gick vi för att vi vill ha mänskliga rättigheter för alla. Till Riga åkte också min syster med. Och Sergio. Där träffade jag, precis som förra året, men vän Anda. Jessica tog bilden på oss! Det var en väldigt rolig helg på många sätt!

Jag och Bader åkte också söderut på semester i slutet av sommaren. Från det har jag ett varmt och vänligt tips. Gå aldrig ut för att titta på den lilla havsfrun. Det kommer inte att vara värt det.

Djuren är jag alltid glad över. De plockar fram andra dimensioner. Det var roligt att pröva att vara lite ridlägerledare, eller ”stalltjej” som det kallas.

Jag gillar mitt jobb väldigt mycket. Jag lär mig mycket och man vet aldrig vad som ska hända. Ibland ser jag så här proper ut som nedan. Ibland ser man att jag avskytt att behöva gå upp tidigt. Det är olika. Fortfarande uppskattar jag något oerhört att inte jobba på ett ställe där jag måste komma dit och se väldigt proper ut. Tights och hoodie går bra, om det är vad jag känner för.

Utan att vara utomhus blir allt supertråkigt. Det var en fin sommar och en fin höst på det viset. Massor av tid på uteplatsen.

Det har varit valår också. Det har knackats dörr och allt möjligt för att få bra värderingar i EU. Just nu känns det som en evighet sedan. Arbetet i samhällsbyggnadsnämnden, med arbetarekommunen, partidistriktet och HBTQ+S har pågått på olika vis. Här är en snygg bild på mig och Ewelina från valrörelsen. Och så när jag och Babsan var talare på 1 maj i Ockelbo.

I våras gjort jag äntligen slag i saken och åkte norrut till vänner det var länge sedan jag hade träffat och det var som sammet för själen att hänga med de personerna, som ordnade så fina dagar! Sak jag absolut borde göra oftare! Åka till alla fina människor jag känner.

Med kort varsel fick jag rycka in och vara mammas sällskap på Roffe Wikströms jubileumskonsert på Nalen. Fråga gärna mamma om hur hon smugglade in en egengjord ost trots barska vakter. Inte för att vi skulle sitta där och mumsa utan för att han skulle få den i present. Hon lyckas alltid lika bra med sina projekt.

Syskonbarnen har dansat, spelat basket, åkta epa och ridit. Här har jag och en plockat lupiner. En väldigt bra sak att göra. Bättre ute (invasiva ni vet) och jättefint inne!

Lyckligtvis har flera tillfällen erbjudits att få äta bland det godaste jag vet!

I våras var jag också i väg med Blå stjärnan igen och jobbade med kor. Väldigt roligt.

Det som verkligen revolutionerat året och väckt livsglädjen är mitt nyvunna intresse för hårdrock. Men mest är det nog det som kallas power metal, men inte bara. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat. Gått på lite konserter. Köpt nitarmband. Onekligen en ny del av universum för mig och jag är väldigt nöjd över det! Med gott stöd av Markus förstås, mer erfaren. Nästa år ska vi se mitt favoritband i Stockholm!

Utöver det illustrerade ovan har jag som vanligt vigt personer, läst böcker, pluggat (det har alltid löst sig även om jag gråtit pga tråkigt), träffat nya människor och fått nya vänner, våndats över världsläget, sökt hjälp för min ålderssynthet, ätit god mat och druckit drinkar, varit på bio ibland, tränat (en gång sprang jag en timme!), varit på småtripper med vänner (hundrum på hotellet!), orkat markera mot det jag måste markera mot för att orka själv, skött brfens ekonomi, ätit Immodium istället för vad jag trodde var allergipiller i en veckas tid (varför fortsatte min hud klia fast jag tagit piller?), och sånt där som dyker upp! Två saker har hänt för första gången någonsin. Det ena var att jag glömde bort en bokad vigsel. Skammen total. Det ordnade sig dock för alla. Det andra var att jag glömde handla för presentkort som därför gått ut. Som någon amatör. Saker jag inte trodde skulle hända, att jag kopplat upp all mysbelysning digitalt och tidsinställt (tack oppositionen) och att jag har köpt en grill (tack vänner), har hänt.

2025 då? Det är som vanligt. Ingen vet. Jag hoppas det blir roligt! Att det blir mycket hårdrock och många framgångar för jämlikhetspolitik. Några av mina bästa fyller 50. Känns märkligt men tårta är ju gott.