VÄNNER

Några som alltid finns där är alltid mina vänner. Jag har världen absolut bästa vänner, det är inget skryt eller så, bara sant.

Här är några av alla som kom och firade min födelsedag. De här hade varsin T-shirt med mig på. Roligast var egentligen baksidan, där alla hade min tatuering tryckt där den också sitter, ovanför stjärten. Det är vänskap det.

Det har varit roliga fester, småutflykter, textmeddelanden, långa fikor, promenader och middagar. De är där. Så glad för det.

SKITEN

För ett år sedan när jag skrev ett sånt här summerande inlägg konstaterade jag att 2022 var ett skitår och att jag hoppades att 2023 skulle bli bättre. Ingen av mina närmste dog, så på det sättet var det mer lätthanterligt. Men bättre har det inte varit ändå. Det är ingen hemlighet att jag varit helt under isen då den relation jag hade förhoppningar på trots alla ambitioner och kämpande inte gick. Kämpandet och besvikelsen har gjort mig trasig på något sätt. Efter det har jag använt den lilla energi jag haft och all tid åt att bara överleva. Få tid att gå. Jag är helt dränerad, och tänker ibland att jag aldrig kommer bli samma person som jag var innan. Att jag ska vara så här nu, stukad.

Därför är målet för nästa år att övergå till att leva. Äckelklyschigt men sant.

Det där är det lilla livet. Så tillkommer det stora. Världen. Där har människor dött. Vilken fasa det är att titta på nyheterna. Hjälplöst känns det. Förskräckligt.

FÖR LITE AV MITT ROLIGASTE

Jag har inte varken läst eller ridit så mycket som jag önskar. Tiden har gått åt till att dumscrolla på telefonen, glo rakt ut i luften och sova. Eftersom jag inte haft någon lust att vara vaken började jag sova tidigt. Redan halv elva har jag kunnat släcka. Dolmat av till nåt bildande ljud. Kanske är det skrivande av olika slag jag ägnat mig mest åt. Vad som helst för att få tiden att rulla. Midsommarnatten spenderade jag med Pepsi, så lite häst har det varit!

SERIÖSA SYSSELSÄTTNINGAR

Jobbet på skolan är så viktigt, svårt och roligt. Det är svårt och utmanande men jag är glad varje dag över mina elever och mina kollegor. Verkligen världens bästa kollegor.

Politiken. Att ägna sig åt lokalpolitik igen är en omställning eftersom detaljnivån på frågorna är helt annan än i riksdagen. Samhällsbyggnadsnämnden har lite blandade frågor och en del är bokstavligen uppbyggliga, men att jobba med böter för svartbyggen känns väl sådär. Inte därför jag blev politiker. Inte heller för att behöva göra försämringar. Men så är det det här året, för så ser ekonomin ut. Svårt att komma runt. Att vara politiker när det finns resurser är lätt. När det inte gör det är svårare, ibland skit. Då får man skit. Så är det med det. I år har jag enligt andra varit allt mellan riktigt jävla bombad och blivit anklagad för att för mycket vilja ha sista ordet. En del konspirationsteorier människor har om beslut är skrattretande. Och de vill att det ska vara så, inte intresserad av att egentligen höra hur vi/jag tänkte. Det är jag iofs van. Annars hör jag att moderaterna stör sig på sossar med keps samt att de inte gillar att bli kallade medelåldersmän. Då blir det livat på fullmäktige.

Studierna. Jag är stolt över att jag fastän jag mått dåligt inte har gett upp mina studier fast det stundtals varit krävande. Efter vårterminen var Genusvetenskap A och Samhällsgeografi A klara. Under hösten har jag läst Genusvetenskap B och juridisk översiktskurs. Ingen av de är klara än. Den senare har tenta om en vecka. Ändå pikant att svara på frågor om lagar jag själv varit med och jobbat nära med. Efter nyår kommer magisterprogrammet i pedagogik igång. Det ser jag fram emot.

Jag har också vigselförrättat. Jag tror det blev 40 vigslar under året. Trenden att det blir rörigare och rörigare runt vigslarna håller i sig. Jag har förrättat vigslar sedan 2008. Nu är det mycket vanligare att de inte har koll på sina papper, vill omboka med kort varsel, glömmer säga att båda inte talar svenska, inte dyka upp alls. Jag känner mig bitchig när jag börjat ställa en massa kontrollfrågor, men det är enda sättet.

ANNAT

Jag har använt min mormors kläder så mycket att min syster undrar om jag ens har några andra. Inte mitt fel att mormor hade bra stil. Som här, i en ormskinnsmönstrad kråsblus på väg till födelsedagsmiddag på lokal. ”I princip hårdrock” sade en hårdrockare jag träffade då. Mormor hade varit så glad om hon visste om att hennes kläder är utepå. Aldrig hon missade en fest som bjöds.

Annat extra kul var att hälsa på min brevvän i Riga. Det var fina sommardagar. Hölick och camping med vänner och barn. Att jag köpt en andel i en kallblodstravare inför 2024. En middag med systrarna i Gävle som stod ut. Rolig helg i Stockholm med kompisar. En majsväng till Paris. Mammas djur. Kurs i kohantering med Blå stjärnan. Alla mina roliga syskonbarn. Se ett nedan.

Jag är evigt tacksam för hjälp med att fixa hemmet så det kändes beboeligt igen och inte enbart ångestframkallande. Jessica och Elin för målande och tapetserande en hård helg. Inköp av fet TV (som gjordes för pengar från mormor, symboliskt!). Mamma och Bertil för att ni körde ner delar av mormors bohag till mig. Som jag suttit och pratat i telefonen i gungstolen som var min mormors mormors. När jag vaknar kan jag se fiskar och det piggar upp! Och ja, den stilen är inte för alla!

Jag tränade en del från sommaren och framåt. Höll i promenaderna. Gick mycket till jobbet istället för att cykla. Det känns bra. Det, tagit bort nåt födelsemärke och att ha tagit ”klart” de första sprutorna för TBE är min största folkhälsoinsats i år. Mycket annat har inte varit det, men jag bestämde att det fick vara okej för jag har inte haft energi. Orkade inte laga mat. Orkade inte tänka på nyttigheter. Hade ändå vit månad, dvs drack ingen brun läsk, i november. Så någon disciplin och viljestyrka finns ändå. Passat på att dricka så många drinkar jag kunnat när tillfälle bjudits.

Som jag skrev, min enda förhoppning på nästa år är att få vara mer glad.

Det önskar jag oss alla!