Förr eller senare exploderar jag

greene

Tidigare i veckan läste jag ut den här. När jag i dag svängde förbi inne på Pocket Shop såg jag att den stod på topplistan.

Ja, John Greens bok är jättebra. Den är sorglig och rolig samtidigt. Den har spännande twister här och där.

Den påminner också lite om Dawson´s Creek. Om ni minns den amerikanska serien där tonåringar som är manusstyrda är så oerhört lillamgla, välformulerade och vältaliga.

Så är ungdomarna i den här boken också. Inte alltid känns det så i verkligheten. Och med det menar jag INTE att kritisera någon 16-åring. Är man 16 är man 16. Därför blir det fascinerande när de i Dawsons och i boken är lika mogna som 60-åringar. Minst.

Den ska visst finnas som film också den här.

Nomineringar till utskottsplaceringar

Den här lördagen började med ett gruppmöte med den nya riksdagsgruppen och våra nya ministrar. Det betyder att de som blev statsrådsersättare i går, kom nya till gruppen i dag.

I dag beslutade gruppen om nomineringar till utskottsplaceringar och liknande, om vilket det fattas beslut om i riksdagen på tisdag.

För den socialdemokratiska bänken från Gävleborg blev utfallet

Raimo Pärssinen: gruppledare i arbetsmarknadsutskottet. Som det ser ut därmed också ordförande i utskottet.

Åsa Lindestam: gruppledare i försvarsutskottet

Patrik Lundqvist: ledamot i skatteutskottet, ersättare i utbildningsutskottet

Elin Lundgren: vice gruppledare i justitieutskottet, ersättare i riksdagsstyrelsen

gruppen

Det är något med andrakammarsalen som gör att alla bilder därifrån blir gula, gryniga och skitfula. Det är en plåga när de jag är bekant med på facebook lägger upp bilder därifrån i massor. Särskilt när de är fotade på avstånd. Ber därför lite om ursäkt för den här bilden.

Valt konst till rummet

Jag har inte tagit chansen innan. Den att ut riksdagens konstförråd välja konst. Men nu ville vår nying Patrik gå och då hängde jag på.

På väggarna fanns en hel del spännande objekt. Jag dras till det som ögat gillar och som betyder något för mig.

Först valde jag arbetare som affischerar reklam från Gävle.

konst1

Därefter föll min blick på en maffig bild av ett bygge. En tavla från början skänkt till bostadsutskottet vilket framgår av noteringar på baksidan.

För mig får den symbolisera allt som bi behöver bygga upp i Sverige igen, både hårda och mjuka saker. Och rent konkret är jag mycket förtjust i när det uppförs byggnader.

konst2

Regeringsförklaring

Det var pirrigt att gå till kammaren i morse. På ett kul sätt. Så mycket folk från media att jag faktiskt inte kunde ta ett steg efter rulltrappan. Vakt fick fräsa i och fösa fram mig. Liksom ingen hejd eller sans på kameror och sånt. Gläds över att de inte är ute efter mig.

Så Stefans prat. En stadig regeringsförklaring. Några utdrag:

”Nu krävs samling och ett gemensamt ansvar. Nu krävs framtidsreformer som moderniserar Sverige. Vårt land ska vara en ledande och inspirerande kraft i världen. Där vi sluter klyftor och förverkligar de löften om frihet vi ställt ut till våra barn. Där vi investerar gemensamt i människor och miljö, i kunskap och konkurrenskraft, i trygghet i nuet och hopp inför framtiden.”

”Alla barn ska känna trygghet i skolan, de ska mötas och utmanas i sin kunskapstörst. Det är dags att ge våra barn nyckeln till den framtid som vi vet att de är värda. Regeringen kommer därför att fokusera på att höja kunskapsresultaten, öka jämlikheten i skolan och höja läraryrkets attraktivitet.”

”Att stoppa miljöförstöringen, minska klimatutsläppen och utveckla ny grön teknik är en av vår generations största utmaningar. Genom investeringar i en bättre miljö skapas jobb och framtidsmöjligheter.”

”Ordning och reda ska gälla i välfärden. Barn, sjuka eller gamla ska aldrig bli bedömda utifrån sin lönsamhet. Kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i välfärden. Vinstjakten ska stoppas.”

Och så det stycke som jag tyckte kändes allra finast i den stunden:

”Alla ska ha rätt och möjlighet att utöva kultur, oavsett deras bild av livet. Ett samhälle behöver inte bara ekonomisk tillväxt utan också demokratisk. För det behövs en fri och frispråkig kultur, fria konstnärer, poeter och public service. Det behövs folkbildning, folkrörelser, bibliotek – jämlik och kostnadsfri tillgång till platser där kulturella och mänskliga möten kan ske.”

Hela listan på ministrar kan du läsa HÄR.

Hela regeringsförklaringen kan du läsa HÄR.

Några kommentarer på ministrarna? Flera av dem känner jag alldeles för lite för att veta något om. De jag känner till känns alla mycket bra, och helhelheten verkar väl avvägd. Extra roligt att SSU:s förbundsordförande Gabriel Wikström blir minister. Det betyder också att Ellinor Eriksson blir ny förbundsordförande för SSU. Det glädjer mig också att Ardalan Shekarabi får en ministerpost, skolad i Gävle som han är!

Vi socialdemokratiska riksdagsledamöter är alla spända inför morgondagens gruppmöte då vi kommer att få reda på våra utskottsplaceringar. Det styr ungefär 90 procent av vår tid kommande mandatperiod. Jag har sagt att jag gärna sitter kvar i justitieutskottet, det är mycket på gång. Den som lever i morgon får se.

Den trettiofemte!

I dag strax efter klockan 14 valdes Stefan Löfven till statsminister, den trettiofemte i ordningen.

Det kändes fint att bestämt trycka på ja-knappen.

Jag kanske inte borde säga det här, men det var också riktigt fint att få äta tårta efteråt! Självkalrt valde jag prinsesstårta.

Grattis Stefan.

Brotterofferjouren i Gävle

I går hade jag förmånen att under ett par timmar träffa Magnus som är ideell på Brottsofferjouren i Gävle.

Vi talade om den viktiga verksamhet som de bedriver för att stötta både brottsoffer och de som vittnar vid rättegångar.

Många känner inte till att den här verksamheten finns, och konsekvensen gör ju att inte alla kommer åt den hjälp som finns att få i en utsatt situation.

Det betyder också att de försöker jobba hårt för att få fler som kan ställa upp. Kan du? Alla får utbildning för uppdragen förstås.

 

Att förhandla

I dag ska vi välja statsminister. Som bekant sker nu ett förhandlande mellan de två partier som kommer att ingå i en minoritetsregering.

Det förvånar mig att politiskt kunniga och politiskt intresserade plötsligt gör sig väldigt mycket dummare än vad de är, när de undrar varför inte alla vallöften som enskilda partier hade inte går igenom. Ty det är resultatet av förhandlingar, alltid. När förhandlingar krävs för att gå igenom något.

Partiaktiva som inte greppar att samarbete kräver eftergifter från båda håll, kanske inte bör ägna sig åt samarbeten alls.

Så här meddelar Socialdemokraterna:

En S-MP-regering kommer inte att föreslå något återställande av restaurangmomsen i en budgetproposition för 2015. Inte heller kommer det att föreslås någon sänkning av taket för RUT-avdrag. Däremot föreslås möjligheten till Läx-RUT, alltså RUT-avdrag för privatundervisning att tas bort.

Dessa frågor är inte behandlade i regeringsöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, utan de har hanterats inom ramen för budgetförhandlingarna.

Vi socialdemokrater har varit tydliga med att vi vill slopa nedsättning av restaurangmomsen. Vi har också varit tydliga med att vi är kritiska till den ojämlika fördelningsprofil som det höga taket i RUT medför. I förhandlingarna om budgetpropositionen för 2015 har vi dock inte vunnit gehör för dessa ståndpunkter.

En dålig magkänsla

Nyss skrev Arbetarbladets kultursidor om Kristina Sandbergs böcker om Maj. Kallade dem ”Ett fullbordat hemmafruepos”.

kristina

Jag läste första boken ”Att föda ett barn” i november när jag var på studieprogram i FN, New York. Satt på motionscykel sena kvällar och förträngde det med boken i händerna.  Nu har jag precis avrundat den andra. ”Sörja för de sina”.

Maj är ung när hon träffar den äldre Tomas, blir med barn och upplever sig inte ha annat val än att bli en familj med honom.

Jag anade att Maj från fattiga förhållanden i Östersund kunde vara en kul tjej, öppen för skoj med kompisar, hade en gammal kärlek i bagaget osv. Men hon blir Tomas hemmafru i Örnsköldsvik. Tomas familj har gjort sig pengar på att tillverka skor. Inte hur mycket pengar som helst men tillräckligt för att leva lite bättre och dra till sig folks beundran. Och just det, folks beundran, fasaden är genomgående i deras liv.

När jag läste Juggas text efter att tredje boken kommit ut gick jag raka spået och köpte bok två. Nu är det blir dags att söka upp bok tre.

För nu är jag i läget där jag är riktigt jävla irriterad på Maj. Min spontana tanke är att hon är en trist, mesig kvinna som låter sig kuvas och inordnas och hon kräks ju på sitt liv. Sin karl, och ibland också sina barn. Hon känns helt genomtråkig.

Jag associerar till Kristina som tvingades till Amerika av sin Karl-Oskar. I Mobergs framstår hon ungefär likadan. Negativ, tråkig, funderar på vad alla andra ska tycka som viktigare än hur hon själv vill ha det. Allmänt ängslig. Skillnaden mellan de här paren, förutom tid och plats, ligger i att kärleken mellan Karl-Oskar och Kristina är sann och varm. Ett tema mellan Tomas och Maj är att den inte finns där, och det präglar hela deras tillvaro.

Tomas har alkoholproblem, även om han tämjer dem under många år. Maj och de två (blev det) barnen lever med oron det innebär att vara rädd för att karln halkar dit igen. För en kvinna där fasaden är allt, gör hon allt hon kan för att döja de problem som finns.

Kristina Sandberg förmår att måla upp precis den bild jag fördomsfullt har om hemmafruidealet från förr. Jag frågade min mormor, de är väl typ jämnåriga hon och Maj, en gång om det här med att vara hemmafru. Hon sade att det faktiskt bara var för de som hade råd med sånt. Andra jobbade. Obekväma arbetstider, hårt. För att gå pengar till mat och boende. Ungarna kunde passas av människor i kretsen, så att det ordnade sig på något sätt. Mormor som för övrigt inte ens var tjugo när hon stod ensam med två små barn då mannen dött i TBC. Men det är en annan historia.

Jag blir arg när jag läser boken. På strukturerna och sättet att se på kvinnor och familjen som präglar tiden och därmed också Maj. Men jag blir också arg på Maj för att hon låter sig inordnas. För att man råkar födas till kvinna måste man inte följa andras förväntingar på en. Vill man inte leva med en karl man inte gillar måste man inte. Vill man inte ha barn måste man inte. Vill man inte slita händerna av sig med städning måste man inte. Vill man inte lägga massor av tid på matlagning måste man inte.

Hela hon blir bara en produkt av andras förväntningar. Hon tänker, önskar men det blir inget. Inte bok två i alla fall. Hon lever sitt liv för man och barn. Alltså är det inte hennes liv. Vilket slöseri med den enda stunden på jorden.

Och jag veeeet, det är lätt för mig att säga det. 60 år senare. Men!  Att jag kan förfasas beror ju på att andra kvinnor (någon man kanske) både före och efter Majs familjebildartid har verkat för att kvinnor ska vara mer än tillbehör, få finnas för sin egen skull. Maj hade kunnat vara en av dom. Men hon tycker till och med det är pinsamt att gå på gymnastik eller att dottern får glasögon, så att hon skulle vara med och skapa nåt är för mycket begärt.

Ja, Maj är ett offer. Men hon är också en mes. En mes som vi alla måste lära oss av, att det är självklart att få mer, att vilja mer.

Bara grejen att hon ber sin man om pengar när hon behöver något. För några egna har hon ju inte. Det här scenariot är inte främmande i dag. Finns många familjer där kvinnan är i samma sits. Mannen sitter på pengarna, hon sitter med ansvar för hem och barn. Får be om pengar till barnkläder eller vad det kan vara. Obegripligt att både män och kvinnor rättar in sig i något så ålderdomligt.

Död åt ojämställdheten! Maj är det levande beviset för att något inom en dör av det. Men liksom Maj skulle de kvinnor som är i sitsen i dag aldrig erkänna det. För de är så nöjda så med det. Ja, vad fan ska dom säga. De ler väl bara, som Maj gjorde. Gråter sen när man och ungar sover. Undrar hur det kunde bli så här.

Så kanske det är .