End of påsk

Annandagen. En dag att kontemplera över det som kanske ätits under påsken. Det kan vara ett och annat. Mammas fetaost- och spentatpaj kanske inte är det som måste tänkas två gånger om.

Jag har varit i Norrala två nätter och haft tid med systrarna. Också systern med alla barnen har jag hälsat på. Dessutom hade jag tid att träffa mina bästa vänner ett par timmar. En överraskning när det visade sig att alla var hemhemma.

I går gick jag och hunden en promenad i kvällningen.

norralapåsk

Nu har jag öppnat datorn för att kolla mejlen och göra lite förberedelser inför veckan som kommer. Det är i vanlig ordning en hel del.

Påsk!

De senaste dagarna har innehållit en blandning av händelser. Jag har lagat mitt livs första två omgångar klappgröt -blev bra. Jag har besökt verksamheter inom Socialtjänsten i Gävle tillsammans med Socialnämndens ordförande. Min kusin har besökt mig.

Jag har läst en del böcker. I natt kom jag hem sent efter en mycket trevlig 30-årsfest.

Det är fortfarande lite härlig påsk kvar!

mouseeaster

Regeringen lägger budget och SD länkar fortfarande hat

Regeringens utspel kring fler lärare i lågstadiet och satsningar på äldreomsorgen känns bra.

Arbetarbladets har spanat in lokala SDares Facebooksidor och kunnat konstatera att det är många länkningar relaterade till typiska hatsidor. Tror inte någon av oss sitter i chock precis.

Jenny Wennberg skriver det jag tänker i dag.

Utdrag: ”Varför någon skulle vilja vara medlem i ett parti som förutom att vara öppet rasistiskt, dessutom ser ner på sina egna representanter och framställer dem som kretiner, är obegripligt.

Men enligt högt uppsatta Sverigedemokrater som Roger Hedlund, är det uppenbarligen fullt rimligt att framställa sina egna representanter som obildade idioter. Trots att vad det i själva verket handlar om, är att de och partiet de representerar, är ett rasistiskt parti.”

Öppet brev till generaldirektören Ingemar Hansson

Vi socialdemokratiska riksdagsledamöter från Gävleborgs län riktar skarp kritik mot skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson.

Vi anser att de neddragningar av skattekontor som skatteverket på tisdagen aviserade är oroande. Skattekontoret i Hudiksvall finns med i förslaget över kontor och föreslås flyttas till Sundsvall, ut ur länet.

Man hänvisar till att skatteverket ska finnas där tillväxt och många företag finns, idag och i framtiden. Den här regionen är en av de som har framtiden för sig med en enorm potential i skog och mark samt i den befolkning som bor här. Det är rimligen så att skatteverket inte gynnar tillväxt i hela landet genom att flytta verksamheten och lämna ett så pass stort hål efter kusten där den som behöver skatteverket tvingas åka långt för att få en personlig kontakt. För att inte tala om de ytterst kompetenta medarbetare som idag redan åker en bit för att komma till sin arbetsplats, dessutom en inte obetydlig arbetsplats med drygt 60 anställda som om förslaget blir verklighet tvingas att välja mellan betydligt längre resor till jobbet om de flyttar med till den nya orten eller att säga upp sig.

Skatteverket har ett politiskt uppdrag att ta regional hänsyn över hela landet. Skatteverkets generaldirektör och hans stab har tydligen tolkat detta som ett uppdrag enbart för den egna verksamheten, men det är naturligtvis mycket bredare än så. Att centralisera tjänster inom den statliga förvaltningen till större städer, även om de finns kvar i regionen, är inte i linje med regionalpolitiska ambitioner och överväganden och stämmer inte överens med tankarna i det politiska beslut som finns för skatteverket att ta hänsyn till.

Regeringen har också aviserat och påbörjat en översyn över hur man i framtiden ska styra myndigheter och förvaltningar. Det är märkligt att skatteverket föregår detta arbete och bestämmer sig för att göra så här pass stora förändringar medan det gamla fortfarande gäller.

Med tanke på ovan så uppmanar vi skatteverket att tänka om och överväga hur väl man tar sitt ansvar för att hela Sverige ska vara en attraktiv plats att både jobba och driva företag i.

Raimo Pärssinen
Åsa Lindestam
Patrik Lundqvist
Elin Lundgren

Socialdemokratiska riksdagsledamöter från Gävleborgs län

1 april

Dagen då lokaltidningsredaktioner (och kanske fler) laddat för. Ett riktigt bra skämt ska hittas!

Jag kallar det ovärdigt. Ovärdigt mot de stackare som måste hitta på, och ovärdigt för oss läsare som ska ”roas” av detta.

Jag är inte road.

 

Att ta för sig/partiarbete/förtroendeuppdrag

Efter ordförandevalen till de kommunala bolagen i Gävle uppmärksammades att det är många män på toppositionerna i Gävle kommun. Det är sant och något som framöver måste bli mer jämställt.

Jörgen Edsvik (S) kommenterade detta faktum vilket fick Skoog att skriva en insändare.  Skoog är en frekvent insändarskribent och ibland också mejlare. Han har rätt i mycket och många poänger, särskilt när det gäller politiken.

Men när det gäller den socialdemokratiska organisationen verkar det som att han både önskar och tror att allt ska vara som på 60- och 70-talet när han var aktiv. Tilläggas bör att i dag är han inte medlem i partiet vilket gör att han inte tar del av verksamhet eller information som skulle göra att han vore mer uppdaterad. Så när jag redogör för hur saker fungerar i dag tror han inte på mig. Han tycker också det är rimligt att jag kommer hem till honom ”och löser saker vid hans köksbord” vilket jag förklarat inte är sättet vi jobbar på längre. Kanske på 60-talet?

Nu är han absolut inte ensam. Det är många som var medlem och aktiv ”förr” som gärna vill berätta hur ”det är” i Socialdemokraterna. Den som lyssnar på någon som beskriver hur partiet var till exempel år 2000 verkar inte förstå att utveckling skett sedan dess. Ungefär lika mycket som man kan förvänta sig att partiet har ändrats till 2030 från idag.

Det Skoog har absolut rätt i är att politiska uppdrag är förtroendeuppdrag, inte något man beställer och kan förvänta sig att få. Så vad menar då Edsvik när han uppmanar till att ”ta för sig”? Inte är det att kräva uppdrag i alla fall. Tvärtom handlar det om att närvara på arrangemang för att kunna ta del i de politiska diskussionerna och förändringsarbetet. Utbudet av aktiviteter som förs i föreningar, av arbetarekommunen och i partidistriktet är stort. Sammanhangen där man kan visa framfötterna är många.

Det räcker inte att mejla i juni innan valår från att ha varit helt inaktiv medlem och berätta att man nu är beredd att ta ett större ansvar. Med det avses då politiskt uppdrag, inte att vara med i det praktiskta valarbetet för att vi ska få så många mandat som möjligt. Att ändå bli förvånad över att man inte blev aktuell efter att ha avböjt att valarbeta hör inte till ovanligheterna. Så visst är det som Skoog säger, att för att partiet ska välja en person behöver den agera för att vinna partiets förtroende.

Det är synd att han verkar ha missuppfattat vad ”ta för sig” betyder.

Ibland kommer medlemmar till mig och frågar vad som krävs för att komma i fråga för ett uppdrag. Det är en helt annan sak. För då kan jag berätta om det jag beskrev ovan. Och vikten av att när man fått ett uppdrag inte plötsligt bli osynlig i partiverksamheten. Det är tyvärr ingen ovanlighet. Att medlemmar får ett uppdrag, men sakta försvinner från kärnan, från partiverksamheten. Att vara aktiv i Socialdemokraterna ska i första hand innebära partiaktiv, i andra hand få förtroendeuppdrag. Och det senare ska förutsätta det första.

Därmed inte sagt att ett tioårigt medlemskap och evigt traskande på möten behövs för att ”förtjäna” uppdrag. Mitt önskemål är att vi ska jobba ännu mindre med ”förtjäna” än vad jag tycker att det finns en tradition av. Mer av att den som är lämpad för uppdraget får det. Då går det att vara relativt ny i partiet, men det förutsätter fortfarande partiaktivitet och inte bara uppdragsaktivitet.

Och så det som var ursprunget, könsfördelning. Jo. Här kommer vi att använda mandatperioden att på olika sätt matcha fram kvinnliga ledare. Det är naturligtvis inte alls bra när det ser ut som i dag.

Trenden att män tackar ja och kvinnor tackar nej kvarstår. Vi måste bryta det.

Lena Andersson: Utan personligt ansvar

Högen med outlästa böcker bara växer. Den var hög redan innan bokrean och innan jag fick massor av bra böcker av Maria i måndags. Jag är tacksam, inget får mig att känna mig så rik. Tyvärr kan jag just nu inte prioritera tiden för läsning som jag önskar, men en kan inte få allt.

lena Lena Andersson. Hon slog igenom stort som författare med föregångaren till den här, den om Hugo Rask. Eller Roy Andersson osv. Ni vet det där. Hon har skrivit böcker också innan  och jag är stolt över att ha några i min bokhylla. Jag är inte den som upptäckte henne med böckerna om kärlek och det är jag hemligt stolt över.  Jag lyssnade med stor behållning på Andersson när hon intervjuades i Värvet. Jag kan också identifiera mig utifrån att hon tydligt berättar om sin barnfrihet i olika sammanhang.

Den här boken då? Den var ungefär precis som jag förväntade mig. En uppföljare där föremålet för Esters kärlek är nytt men lika svårt och upptaget. Kommer på mig själv med att undra över om jag inte haft nog av egen tramsig kärlek och grejer att syssla med för att älta med andras också. Men Lenas språk. Det är det jag är ute efter och det finns det gott om så tiden får ses som välinvesterad ändå. Ser med spänning fram emot vad hon ska skriva härnäst.

Kammaren i går kväll.

Justitieutskottet var sist på talarlistan i kammaren i går. Vi hade fyra ärenden att avhandla och var klara runt 20:00. Jag debatterade regeringens årliga skrivelse kring ”Lagen om särskild utlänningskontroll” samt ”Polisfrågor”.

Sanne tog en bild. Jag ser rätt stel ut va?

kammarene

Det som förvånar mig är att de borgerliga partierna har sånt stort motstånd mot att polisutbildningen skulle vara en högskoleutbildning. Något som kommer som förslag efter utredning någon gång nästa år från regeringen. Polisförbundet har önskat detta jättelänge och jag vet att de är bekymrade över den borgerliga hållningen.

 

 

Gävle får bli fristad -hurra!

I går kom domen från Hovrätten. Den som säger att Gävle kommun får bli fristad i fristadsprojektet. Jag har skrivit en hel del om detta och om moderata förtroendevaldas inställning i Gävle tidigare. Här tex där ännu fler länkar finns.

I det inlägget nämnder jag särskilt Niclas Bornegrim: ”Däremot svarar han ju inte på några som helst frågor om han står för ett av argumenten han gav uttryck för i SVT:s Kulturnyheterna när han talade mot fristadssystemet. När han pratade om att en fristadsperson som kommer hit kanske har en familj med sig och barn kanske ska gå i skola och de kanske behöver sjukvård. Människor är kostnader i Bornegrims värld.”

Andra moderater har argumenterat enbart utifrån den kommunala kompetensen, i alla fall utifrån vad jag sett. Utom Bornegrim. Han kör helt andra kort i nationell TV som synes ovan. Eller som man om man vill kan leta upp i SVT:s arkiv för källan.

GD skriver en artikel med följande text om Bornegrims uttalanden:

”Partikamraten Niclas Bornegrim har gjort sig känd för sitt motstånd mot Gävle som fristad.

– Jag tycker ändå att det är staten som bör bära det här ansvaret. Kommunen ska syssla med vård, skola och omsorg, säger han.

Han gratulerar dem som vill ha fristadssystemet till domen.

– Man kan undra om den gäller alla typer av kulturutövare. Då kanske vi kan hjälpa idrottsutövare också, hjälpa fotbollsspelare i mindre klubbar att få uppehållstillstånd och kunna spela.”

Av det här uttalandet så är det väldigt tydligt att han behöver läsa på lite om fristadssystemet. Det hade han kunnat göra HÄR.

Det omfattar en människa som  ”i sitt hemland är utsatt för hot eller förföljelse på grund av att hon eller han uttrycker sina åsikter genom sitt professionella, konstnärliga arbete, har möjlighet att ansöka om att få omfattas av ICORN:s fristadsprogram.”

Det handlar alltså om kulturutövare som genom sina olika verk kanske bannas av regimen i det land de verkar. Liknelsen med fotbollsspelare faller platt eftersom de i sitt fotbollsspelande sällan ses som hot mot regimen.

Men det kan givetvis vara så att fotbollsspelande människor i andra länder förföljs av andra skäl, eller för all del någon åsikt de har. Kanske har de en sexuell läggning eller könsuttryck som inte accepteras?

I så fall vore det väl grymt om idrottssverige hittade ett sätt att verka i fristadsystemets anda. Bornegrim har känningar inom idrotten. Han kan väl dra igång det? Eller är han rädd för att en människa ska behöva gå i skolan eller behöva vård?