Konsten att städa

kondo

I går kväll hämtade jag några böcker som jag hade beställt. En av de läste jag under gårdagskvällen. Jag har sett den nämnas både här och där tidigare och var mycket nyfiken. Jag gillar ordning. Jag har lite förändrat min inställning till saker även om jag på intet sätt är minimalistiskt lagd.

Marie Kondo kommer från Japan och utifrån mina begränsade erfarenheter därifrån märks det. På ett positivt sätt. Enkelhet och gullighet är eftertraktat. Gällande enkelhet är varumärket Muji som finns på vissa ställen i Sverige ett exempel på det. Av mig väldigt omtyckt. Deras koncept store i Tokyo var en dröm att besöka.

Hur som helst. Nu är jag orolig för mina strumpor och annat, att de har varit olyckliga eftersom jag gjort runda bollar av dom och låtit de hoppa som potatisar i mina lådor.

Jag gillar verkligen det här. Tipsen på förhållningssätt i tanken och praktiska lösningar för både sortering och förvaring. Där grunden är att inte ha så vansinnigt mycket saker att förvara.

Den här boken kommer jag att spara och återvända till när det behövs. I natt var jag uppe och sorterade i lådan för små strumpor och klippte bort diverse lappar från kläder. Så att de ska känna sig hemma och omtyckta. Nu rensar jag bokhyllan lite och tackar böcker som varit hos mig för att de har gjort ett gott jobb, innan de rullar vidare och gör detsamma någon annan stans.

Det ska alltså gå en stöt av glädje genom kroppen när du tar i en pryl som du har för avsikt att spara. Det är en rätt bra värdemätare.

Gillar du ordning och att sortera är Marie Kondo din nya vän. Titta HÄR när hon viker underkläder.

Ellinor öppnar SSU:s kongress

SSU:s 38:e kongress öppnar just nu i Västerås. Ellinor Eriksson, förbundsordförande, har öppnat med ett starkt inledningstal med fokus på jämlikhet. Men också en uppmaning om att vi alla ska fokusera på rätt saker och inte hamna i tramset om påhittad massinvandring eller att ungdomar har för höga löner.

SSU-kongresser är tuffa. Man får aldrig sova och det känns som att man alltid är sugen på något att äta. Man blir förbannad, man blir glad. Man tappar humöret när det är kyckling i den vegetariska nattsalladen. En fantastisk grej för de 249 ombuden och för oss som kan följa kongressen.

Allt går att kolla på HÄR.

1fc_logo

 

Jan Sjölund på Arbetarbladet Kultur

I dag finns en bra text på Kultursidorna i Arbetarbladet som jag rekommenderar att du läser i sin helhet. Här är ett litet utdrag:

Sanningen är att samtiden byggs här och nu, den rivs och byggs om mitt framför våra ögon, i våra kroppar, våra tankar. Förändringen är plötsligt vårt golv. Framtiden vet vi skrämmande lite om. Kanske vågar vi inte ens fullt ut se vad vi anar där, eftersom mycket i den pågående förändringen innebär betydande risker för många av oss som lever med makt och privilegier legitimerade av allt mindre efterfrågade kompetenser i ett samhällskontrakt som nu snabbt vittrar sönder och blåser bort i stormen (eller redan har blåst bort?). Sanningen är kanske till exempel att vi inte har särskilt mycket att vinna, vi svenskar. Vi svenska män? Som nyss hade sådan kontroll.

Hursomhelst, det finns ingen genväg här. Ingen enskild åtgärd löser problemet. Men det är akut att få fram verkliga bilder, verkligt språk. Det behövs fler forskare som tar sig an detta, fler konstnärer, fler författare, fler designers, fler strulputtar, galningar, passionerade tonåringar, vresiga nejsägare och fler gud-vet-vad: människor som har det gemensamt att de vägrar acceptera något annat än försöket att länka rätt bild till rätt förhållande, rätt ord till rätt företeelse.

Sindarve och Limbo

limbo limbo1 limbo2

Nu har jag putsat ridskorna, nästan tvättat upp alla kläder och borstat hjälmen. Sent i går kom jag hem från Gotland och mitt tredje ridläger på Sindarve. Jag har läst massor av sk hästböcker skrivna för ban och ungdomar och många av dem utspelade sig för en hoper årtionden sedan. Lite av den känslan kommer tillbaka på Sindarve. Bara på gott.

För samtidigt är det självklart duktiga instruktörer, modern tänk kring hänstarna och hästhanteringen. De har en omfattande avel på fjordhästar och en stor del av hästarna i verksamheten är uppfödda på gården. Till exempel Limbo som syns på bilden. Han har varit min lägerhäst alla gånger. Han är femton år och det man skulle kunna kalla bussig. Han kan i princip allt och gör det i sitt tempo. Dressyr, hoppning, körning. Han uppskattar också att bli pysslad med och blundar och myser när någon kliar honom. En fin kille alltså.

Vi har ridit tre dressyrlektioner, två uteritter, en tömkörning och en körning. Allt väldigt roligt. Jag var väldigt nöjd med särskilt en av dressyrlektionerna där vi lyckades hålla bra tempo och göra fina galoppfattningar från skritt.

För övrigt inser jag att jag helt kommit ifrån detta med att se galoppen som det viktigaste i ridningen. För så är det annars? -Var det en bra uteritt? -Ja, vi fick galoppera tre gånger. Jag skrittar gärna hela biten och småpratar med hästen under tiden.

Men jag är fullt mottaglig för adrenalinkicken det är att storma fram över ett fält i galopp, men det är inte hela poängen med mitt hästumgänge.

I år fick jag logi helt för mig själv i ”domarrummet” i ridhuset som byggts om till rum. Så på kvällarna låg jag och lyssnade på tystnaden och ljudet från hingsten i hagen utanför och de som stod i boxar under mig. Förstärkte upplevelsen en del.

Från mitt fönster hade jag också utsikt över Limbos mamma Lirka och hans plutiga lillebror Lego. På Sindarve har de förhoppningen att Lego ska bli som sin bror, en fin allroundhäst som passar både nybörjare och vana.

Jag är så glad över att jag för några år sedan bestämde mig för att se till att jag kommer ut och rider då och då. Det är nämligen essensen av lycka för mig.

Mormor är hästarnas vän

För en vecka sedan hälsade jag på min mormor. Hon har sommarhästarna på plats och när de varit ute och rastats av sina ägare är hon i vanlig ordning helt redo med hårdbrödet. Detta bjuds på vid ytterdörren.

mormorbröd mormorbröd2

 

Happy Pride!

steffepride

Socialdemokraternas Facebookkonto har den här veckan använd mångfaldsrosen som logga istället för den röda. Människor i kommentarsfälten goes bananas. Talar om nya påfund och något om Palme.

Mångfaldsrosen har många år på nacken och kan användas likvärdigt med den röda. Vi är många socialdemokrater som använder den på våra kavajslag. Inget nytt påfund således. Märkligt hur alla dessa ”riktiga socialdemokrater” verkar ha missat det trots att de är så vansinnigt pålästa om partiet. Jättemärkligt.

Och det här om ”på Palmes tid”. Jag vet inte. Det var inte min tid så jag kan inte säga. Men utifrån allt jag läst och hört om Palme så skulle det förvåna mig mycket om han i dagens kontext inte var den som gick längst fram i Pridetåget. Hur sa han bland annat? ”Folkets längtan efter frihet kan i det långa loppet inte slås ner. Den kommer att eva och segra till sist”.

Och där i kommentarsfälten finns ”riktiga socialdemokrater” och undrar om ”alla måste vara bögar nu för tiden?” istället för att delta i alla positiva, nödvändiga förändringar. För folkets längtan efter frihet.

En syster hos mig

I ett helt dygn har jag fått rå om en av mina systrar som lämnade alla småbarn hemma och kom till mig i storstan. Då kanske någon sover till klockan 11 och den någon kanske inte ens är jag!

Jessica tog bilden igår till ett socialt forum jag inte har. Antingen tar hennes kamera diffusa bilder eller så var vi lite uppluckrade i kanterna i går efter god mat och cola.

jessi