Jag var säker på att Allianspartierna nu skulle vara handlinskraftiga. Men jag säger som Anders Jansson. ”Men man kan aldrig vara säker”. (se nedan).

Sossarna styrde stan aslänge. Sedan försvann röster och de senaste åren har vi styrt ihop med V och MP. Det har varit kul och gått bra. Förra året stod det klart att våra mandat ihop inte räcker för majoritet. Fine. Men vi ställde upp med ordförandekandidater. Liksom Alliansen som tillsammans har färre mandat än oss. SD deklarerade att alla var lika dåliga och lade ner sina röster.

Således vann S, V och MP ordförandeposterna.

Detta föregicks av massor av samtal/förhandlingar. Massor. Under den hösten bloggade jag en del om det. HÄR. HÄR. HÄR.

Den tredje texten var en rätt tydlig beskrivning av dåvarande läge och den innehöll också citat från Jörgen Edsviks Facebook som kan vara värt att repetera:

Det finns 12 politiska uppdrag i Gävle som kallas (felaktigt) för tunga. Dvs har ett arvode motsvarande 50 %. Av dessa erbjöds alliansen fem ordf trots att de skulle fortsätta vara opposition. Av alla övriga uppdrag var fördelningen ungefär 50-50. Detta valde alliansen att förkasta … Varför?  Jo därför att omvårdnadsnämnden och utbildningsnämnden inte var med i förslaget. I båda dessa nämnder vill alliansen genomföra stora privatiseringar … Det är något vi rödgröna då inte kan gå med på.

Med i förhandlingen fanns också en sk borgfred med frågor som båda blocken skulle avstå från att driva. Ex. skulle rödgröna avstå från begränsningar av trafiken i staden och alliansen avstå från entreprenadsättning…inte heller detta kunde vi enas om.

Timtal av resonemang fördes med företrädare för Allians Gävle. Men fick de inte exakt som de ville (vilket man ju sällan får i en förhandling) så var inget annat intressant. Ett problem var givetvis att de tyckte att vi rödgröna skulle avsluta vårt samarbete lite hur som helst, men de hade inga alternativ till att inte hålla ihop sina fyra partier. Det skulle ha genererat en märklig maktobalans och att kräva något sådant känns orimligt. Lätt att förstå för de flesta.

Vi tyckte läget kändes hopplöst då. Men resonerade som så att ”okej, då kör vi”. Vi fick posterna och har utifrån det politiska läget på bästa sätt försökt rodda kommunen, få igenom den rödgröna politiken men ändå givetvis försökt föra samtal med Alliansen för att enas där det finns en öppning.

Internt har vi ända sedan start den här mandatperioden värderat om det är värt det, nogsamt följt arbetet i nämnder och fullmäktige, erbjudit samtal med Alliansen gällande årets budget. Som Inger Källgren först sade till media att hon inte kände till. Sedan kände hon till det och hade till och med pratat med sina Allianskollegor. Men de hade inte hört något.

VI har varit förberedda varje dag på ”att gå i morgon”. Processat det i fullmäktigegruppen, arbetarekommunens styrelse och i särskilda samtal med våra främsta företrädare. Vi har talat om problematiken på våra medlemsmöten. Givetvis samtalat med V och MP.

Tänk att det går att ha en sån olika bild av hur något är. Men visst, eftersom Alliansen verkar helt oförberedda på det här är de väl inte förmögna att heller förstå att vi har varit det. Jag ser i dag att Moderaternas Inger Källgren Sawela sagt till Dagens Samhälle att vi är ”ledsna och bittra”. Mycket oklart vad hon baserar det på.

Vi hade så klart kunnat agera annorlunda, till exempel valt att minoritetsregera vidare på en ofinansierad budget som inte är vår, men av vilket skäl skulle vi ha gjort det?

Att få höra från deras företrädare varje kommunfullmäktige 2016 att ”det är ju egentligen vi som styrt politiken med vår budget”. Tror inte det. Mycket bättre att de får ta ansvaret för sin egen budget i det här läget.

Detta sammantaget borde få alla med viss politisk insikt att förstå det jobbiga läget.

Så jag trodde absolut att det skulle vara självklart att de skulle agera snabbt och berätta att och hur de nu vill ställa upp sin ledning efter nyår.

Men nu får jag för mig att Alliansen i Gävle inte vill styra ändå.

Vi har sagt att vi avgår.

Vi har sagt att vi kommer att släppa fram deras kandidater.

Vi har sagt att vi kan samtala med dom om de vill.

Vi har ringt en av deras företrädare och frågat om de kommer att ha ett färdigt förslag till den 14e december då nästa fullmäktige är. På det sista har vi inte fått ett svar. De hade inget. Kanske skulle det finnas ett på fredag. Så i morgon frågar vi igen. Eftersom deras handlingskraft är sisådär får väl vi ringa dom i morgon för att förvissa oss om att de faktiskt vill ha ledningsposterna.

Inte något av det här borde vara oklart på något sätt för Allianspartierna. Det är cirka hur tydligt som helst. Eller är det här också nåt som Inger Källgren Sawela inte kan ta seriöst för att det är mycket nu? (förlåt raljerandet)

Vad säger de nu till Arbetarbladet i DEN HÄR artikeln?

”– Vi vet inte hur vi går vidare nu, först måste vi ha en formell avsägelse, det är nummer ett, säger Lili André (KD).

Men de har ju sagt att de inte ska göra något för att hindra er?

– Ja, jag har läst det i tidningen, men inte hört det från dem själva. För mig är ingenting satt förrän det ligger handlingar på bordet.”

”Också Anders Jansson, ordförande i Moderaterna, intar en avvaktande position.

– Vi får se vad som händer nu. Kommer majoriteten att avgå? I så fall har vi en budget att genomföra.

De kommer inte att ställa sig i vägen för er har de sagt.

– Det är deras val. I politiken är ingenting klart förrän det är klart.

Kommer ni att kunna ha namn på kandidater till ordförandeposter klara till nästa kommunfullmäktige 14 december?

– Det tror jag. Det skulle förvåna mig om vi inte hade det. Men man kan aldrig vara säker.”

En av våra företrädare har alltså kontaktat en av deras och också förvissat sig om att det räckte som kommunikation med hela Alliansen och fått det bekräftat. Men återigen har de inte hört något. Det känns lite hopplöst.

Allvarligt talat. Hur kan man antyda att ett parti i den här situationen som meddelar klart och tydligt till media och därmed de andra partierna och medborgarna att nu är de beredda att lämna över styret, plötsligt bara inte skulle göra det?

Vi skulle naturligtvis aldrig äventyra vår trovärdighet i den frågan. Kommunledningskontoret önskar få in avsägelserna nästa vecka och det ska vi givetvis leverera. Den enda lilla haken är att vi vill att de ska bekräfta att de kommer att ha ordförandekandidater klara till mötet.

Våra nämndsordföranden lämnar in sina avsägelser nästa vecka, men vi vill veta att vi inte riskerar ställa Gävle utan styre. Så gör man inte.

Det trodde jag att varje politiker kunde förstå och att då få ett besked av Alliansen när vi frågat efter ett vore knappast för mycket begärt.

Vi har sopat banan för att Alliansen ska kunna styra och hantera sin budget. Men de agerar som om vi bara skojar. Och framförallt verkar de inte det minsta angelägna. Det känns ledsamt. Gävle förtjänar drivna politiker.

GD har gjort en bra film om det de kallar ”maktsåpan” i Gävle. Jag förstår att de kallar det så av dramaturgiska skäl, men för oss som befinner oss i ett läge där vi vill det bästa för Gävle känns det onödigt förminskande av något som är allra högsta allvar, att jämföra med en såpa.

Å andra sidan … kanske man måste ge dem lite rätt. Vi är naturligtvis många som tycker oss ha insikter i vad som händer, även om vi har olika bilder av den populära sanningen.

Det som är sanning är att en moderat till mig igår sade att vårt besked om att kliva tillbaka efter nyår när vi inte längre har någon budget att regera på var ”som en kalldusch”. En partivän fick höra av annan moderat ”ni kan inte göra så här” när det gick upp för hen att nu ska de få ta ansvar för sin politik.

Det är ett problem för oss att det hittills varit svårt att få gehör för vår bild av processer som varit efter valet 2014. GD:s ledarsida skriver gärna ”sanningar” som kanske inte riktigt är förankrade annat än hos somliga med ett särskilt egenintresse. Vi upplever att det som sagt låter annorlunda när det kommit från Alliansföreträdare till media än de samtal som våra företrädare haft med varandra.

Ständigt har vi fått dragits med de gamla påklistrade epiteten av maktfullkomlighet, inte vill lyssna, inte vill prata. Att anklagas för sådant och säga ”fast det där stämmer inte” är ju svårt utifrån medial logik. Ett parti som styrt Gävle i nästan hundra år utifrån valresultat men ändå under flera år anklagats för att ha ”tagit” makten, inte fått den utifrån valresultat.

Vi har anklagats för att inte ha förstått att vi tappat väljarstöd. Tro oss, detta har vi förstått. Vi är några som kan siffror skapligt bra. Just därför satt vi också i två månader i samtal med Alliansen i höstas. Fyra partier där tre låter ett föra deras talan, apropå egen styrka …

I kväll publicerar Arbetarbladet en artikel som äntligen känns som lite upprättelse, om jag får använda det ordet. Här är texten från den:

”Edsvik anklagades ha ljugit om budgetinvit – här avslöjar Källgren Sawela sanningen