Jag säger som Anders Jansson: Men man kan aldrig vara säker

Jag var säker på att Allianspartierna nu skulle vara handlinskraftiga. Men jag säger som Anders Jansson. ”Men man kan aldrig vara säker”. (se nedan).

Sossarna styrde stan aslänge. Sedan försvann röster och de senaste åren har vi styrt ihop med V och MP. Det har varit kul och gått bra. Förra året stod det klart att våra mandat ihop inte räcker för majoritet. Fine. Men vi ställde upp med ordförandekandidater. Liksom Alliansen som tillsammans har färre mandat än oss. SD deklarerade att alla var lika dåliga och lade ner sina röster.

Således vann S, V och MP ordförandeposterna.

Detta föregicks av massor av samtal/förhandlingar. Massor. Under den hösten bloggade jag en del om det. HÄR. HÄR. HÄR.

Den tredje texten var en rätt tydlig beskrivning av dåvarande läge och den innehöll också citat från Jörgen Edsviks Facebook som kan vara värt att repetera:

Det finns 12 politiska uppdrag i Gävle som kallas (felaktigt) för tunga. Dvs har ett arvode motsvarande 50 %. Av dessa erbjöds alliansen fem ordf trots att de skulle fortsätta vara opposition. Av alla övriga uppdrag var fördelningen ungefär 50-50. Detta valde alliansen att förkasta … Varför?  Jo därför att omvårdnadsnämnden och utbildningsnämnden inte var med i förslaget. I båda dessa nämnder vill alliansen genomföra stora privatiseringar … Det är något vi rödgröna då inte kan gå med på.

Med i förhandlingen fanns också en sk borgfred med frågor som båda blocken skulle avstå från att driva. Ex. skulle rödgröna avstå från begränsningar av trafiken i staden och alliansen avstå från entreprenadsättning…inte heller detta kunde vi enas om.

Timtal av resonemang fördes med företrädare för Allians Gävle. Men fick de inte exakt som de ville (vilket man ju sällan får i en förhandling) så var inget annat intressant. Ett problem var givetvis att de tyckte att vi rödgröna skulle avsluta vårt samarbete lite hur som helst, men de hade inga alternativ till att inte hålla ihop sina fyra partier. Det skulle ha genererat en märklig maktobalans och att kräva något sådant känns orimligt. Lätt att förstå för de flesta.

Vi tyckte läget kändes hopplöst då. Men resonerade som så att ”okej, då kör vi”. Vi fick posterna och har utifrån det politiska läget på bästa sätt försökt rodda kommunen, få igenom den rödgröna politiken men ändå givetvis försökt föra samtal med Alliansen för att enas där det finns en öppning.

Internt har vi ända sedan start den här mandatperioden värderat om det är värt det, nogsamt följt arbetet i nämnder och fullmäktige, erbjudit samtal med Alliansen gällande årets budget. Som Inger Källgren först sade till media att hon inte kände till. Sedan kände hon till det och hade till och med pratat med sina Allianskollegor. Men de hade inte hört något.

VI har varit förberedda varje dag på ”att gå i morgon”. Processat det i fullmäktigegruppen, arbetarekommunens styrelse och i särskilda samtal med våra främsta företrädare. Vi har talat om problematiken på våra medlemsmöten. Givetvis samtalat med V och MP.

Tänk att det går att ha en sån olika bild av hur något är. Men visst, eftersom Alliansen verkar helt oförberedda på det här är de väl inte förmögna att heller förstå att vi har varit det. Jag ser i dag att Moderaternas Inger Källgren Sawela sagt till Dagens Samhälle att vi är ”ledsna och bittra”. Mycket oklart vad hon baserar det på.

Vi hade så klart kunnat agera annorlunda, till exempel valt att minoritetsregera vidare på en ofinansierad budget som inte är vår, men av vilket skäl skulle vi ha gjort det?

Att få höra från deras företrädare varje kommunfullmäktige 2016 att ”det är ju egentligen vi som styrt politiken med vår budget”. Tror inte det. Mycket bättre att de får ta ansvaret för sin egen budget i det här läget.

Detta sammantaget borde få alla med viss politisk insikt att förstå det jobbiga läget.

Så jag trodde absolut att det skulle vara självklart att de skulle agera snabbt och berätta att och hur de nu vill ställa upp sin ledning efter nyår.

Men nu får jag för mig att Alliansen i Gävle inte vill styra ändå.

Vi har sagt att vi avgår.

Vi har sagt att vi kommer att släppa fram deras kandidater.

Vi har sagt att vi kan samtala med dom om de vill.

Vi har ringt en av deras företrädare och frågat om de kommer att ha ett färdigt förslag till den 14e december då nästa fullmäktige är. På det sista har vi inte fått ett svar. De hade inget. Kanske skulle det finnas ett på fredag. Så i morgon frågar vi igen. Eftersom deras handlingskraft är sisådär får väl vi ringa dom i morgon för att förvissa oss om att de faktiskt vill ha ledningsposterna.

Inte något av det här borde vara oklart på något sätt för Allianspartierna. Det är cirka hur tydligt som helst. Eller är det här också nåt som Inger Källgren Sawela inte kan ta seriöst för att det är mycket nu? (förlåt raljerandet)

Vad säger de nu till Arbetarbladet i DEN HÄR artikeln?

”– Vi vet inte hur vi går vidare nu, först måste vi ha en formell avsägelse, det är nummer ett, säger Lili André (KD).

Men de har ju sagt att de inte ska göra något för att hindra er?

– Ja, jag har läst det i tidningen, men inte hört det från dem själva. För mig är ingenting satt förrän det ligger handlingar på bordet.”

”Också Anders Jansson, ordförande i Moderaterna, intar en avvaktande position.

– Vi får se vad som händer nu. Kommer majoriteten att avgå? I så fall har vi en budget att genomföra.

De kommer inte att ställa sig i vägen för er har de sagt.

– Det är deras val. I politiken är ingenting klart förrän det är klart.

Kommer ni att kunna ha namn på kandidater till ordförandeposter klara till nästa kommunfullmäktige 14 december?

– Det tror jag. Det skulle förvåna mig om vi inte hade det. Men man kan aldrig vara säker.”

En av våra företrädare har alltså kontaktat en av deras och också förvissat sig om att det räckte som kommunikation med hela Alliansen och fått det bekräftat. Men återigen har de inte hört något. Det känns lite hopplöst.

Allvarligt talat. Hur kan man antyda att ett parti i den här situationen som meddelar klart och tydligt till media och därmed de andra partierna och medborgarna att nu är de beredda att lämna över styret, plötsligt bara inte skulle göra det?

Vi skulle naturligtvis aldrig äventyra vår trovärdighet i den frågan. Kommunledningskontoret önskar få in avsägelserna nästa vecka och det ska vi givetvis leverera. Den enda lilla haken är att vi vill att de ska bekräfta att de kommer att ha ordförandekandidater klara till mötet.

Våra nämndsordföranden lämnar in sina avsägelser nästa vecka, men vi vill veta att vi inte riskerar ställa Gävle utan styre. Så gör man inte.

Det trodde jag att varje politiker kunde förstå och att då få ett besked av Alliansen när vi frågat efter ett vore knappast för mycket begärt.

Vi har sopat banan för att Alliansen ska kunna styra och hantera sin budget. Men de agerar som om vi bara skojar. Och framförallt verkar de inte det minsta angelägna. Det känns ledsamt. Gävle förtjänar drivna politiker.

Det är totalt lögn. Sade lögnaren.

GD har gjort en bra film om det de kallar ”maktsåpan” i Gävle. Jag förstår att de kallar det så av dramaturgiska skäl, men för oss som befinner oss i ett läge där vi vill det bästa för Gävle känns det onödigt förminskande av något som är allra högsta allvar, att jämföra med en såpa.

Å andra sidan … kanske man måste ge dem lite rätt. Vi är naturligtvis många som tycker oss ha insikter i vad som händer, även om vi har olika bilder av den populära sanningen.

Det som är sanning är att en moderat till mig igår sade att vårt besked om att kliva tillbaka efter nyår när vi inte längre har någon budget att regera på var ”som en kalldusch”. En partivän fick höra av annan moderat ”ni kan inte göra så här” när det gick upp för hen att nu ska de få ta ansvar för sin politik.

Det är ett problem för oss att det hittills varit svårt att få gehör för vår bild av processer som varit efter valet 2014. GD:s ledarsida skriver gärna ”sanningar” som kanske inte riktigt är förankrade annat än hos somliga med ett särskilt egenintresse. Vi upplever att det som sagt låter annorlunda när det kommit från Alliansföreträdare till media än de samtal som våra företrädare haft med varandra.

Ständigt har vi fått dragits med de gamla påklistrade epiteten av maktfullkomlighet, inte vill lyssna, inte vill prata. Att anklagas för sådant och säga ”fast det där stämmer inte” är ju svårt utifrån medial logik. Ett parti som styrt Gävle i nästan hundra år utifrån valresultat men ändå under flera år anklagats för att ha ”tagit” makten, inte fått den utifrån valresultat.

Vi har anklagats för att inte ha förstått att vi tappat väljarstöd. Tro oss, detta har vi förstått. Vi är några som kan siffror skapligt bra. Just därför satt vi också i två månader i samtal med Alliansen i höstas. Fyra partier där tre låter ett föra deras talan, apropå egen styrka …

I kväll publicerar Arbetarbladet en artikel som äntligen känns som lite upprättelse, om jag får använda det ordet. Här är texten från den:

”Edsvik anklagades ha ljugit om budgetinvit – här avslöjar Källgren Sawela sanningen

– De fick frågan, sade Jörgen Edsvik (S).
– Det är total lögn, sade Alliansen.

Erbjöd de rödgröna ett gemensamt budgetsamarbete, eller inte?

Nu avslöjar Inger Källgren Sawela (M) hur det egentligen låg till.

Under de rödgrönas presskonferens på måndagen, berättade Jörgen Edsvik att Alliansen blivit inbjudna till uppförandet av en gemensam budget.

När Alliansen senare på dagen kallade till presskonferens, frågade Arbetarbladet huruvida de blivit tillfrågade av de rödgröna angående intresset av en gemensam budget.

– Det känner vi faktiskt inte till, sade Inger Källgren Sawela (M)

– Tyvärr, det har vi inte blivit, konstaterade Helene Åkerlind (L)

– Förvånande att vi får höra dem säga det. Total lögn, menade Lili André (KD)

– Jag har inte fått frågan iallafall, avslutade Ann–Helen Persson (C).

Ord stod mot ord.

Det visade sig att det var Edsviks ord som stod stadigast.

– Han frågade om vi skulle göra en budget tillsammans, berättar nu Inger Källman Sawela.

Varför sade ni i går att han inte ställt frågan?

– Han slängde ur sig frågan när han och jag hade ett möte i september. Jag kände inte att det var en seriös fråga, säger Inger Källgren Sawela.

Hon menar att den dagen då frågan ställdes, var påfrestande på flera olika sätt. Efter en näringslivsfrukost, där de övriga i alliansen stängts ute, hade hon och Jörgen Edsvik ett möte, bland annat för att diskutera alliansvännernas utestängning.

– Det blev rätt tuffa diskussioner mellan oss och det är i det sammanhanget han frågar om vi ska göra en budget tillsammans, nästan som i förbigående, säger Källgren Sawela.

Förmedlade du hans fråga till dina alliansvänner?

– Ja, det gjorde jag. Jag har Sveriges starkaste Allians bakom mig och även om jag uppfattat frågan som seriös hade vi aldrig tackat ja till det.”

Den här artikeln är en av de mest klargörande gällande hur svårt det är att föra kommunikation med Alliansen i Gävle. Våra direktiv var alltså i höstas att allt ska gå genom Moderaterna. Så har vi i stort därför jobbat. Inger Källgren Sawela låtsades i går som att hon inte fått frågan. I dag säger hon att hon fick det, men inte tog det seriöst (helt oklart varför det inte skulle vara seriöst) och trots att hon inte tog det seriöst har hon ändå förmedlat frågan till de andra borgerliga kommunalråden. Som i sin tur också alla de säger att de inget hört om detta.

Apropå seriöst.

Dessutom. De har uttryckt (när de låtsas som att de inte fått frågan) att de gärna skulle ha fått den för då hade de minsann kunnat vara konstruktiva. Eller? Vad säger egentligen Källgren Sawela om det? ”Vi hade aldrig tackat ja till det”. Det börjar bli lätt att se hur hopplöst det hittills varit att föra samtal med Alliansen i Gävle.

Så ni som trott att det är de rödgröna som på något sätt skulle varit ”maktfullkomligt omöjliga” har nu äntligen fått veta att det inte ligger mycket sanning i det.

Det hedar dock Inger Källgren Sawela att hon nu är ärlig om det här. Jag hoppas att det kommer att finnas förutsättningar att föra samtal av ett annat slag nu. För Gävles bästa.

 

Var det verkligen så oväntat?

Under dagens kommunfullmäktige i Gävle så skedde något som kan kallas ”historiskt”. Det sittande minoritetsstyret med S, V och MP lägger ett budgetförslag, Alliansen lägger ett (samma ramar som SVMP men med en hoper att-satser om blandade saker) och SD lägger ett.

Inför dagens möte har vi anat att det som skedde skulle ske, dvs att SD snabbt deklarerar att de kommer att rösta på Alliansens förslag. Detta motiverades bland annat med att Moderaternas politik närmat sig SD:s och att de rödgröna vanskött Gävle.

När detta stod klart ajournerades mötet och vi rödgröna stämde av de planer vi tidigare hade haft, nämligen att om det är ett faktum att vi förlorat budgeten också deklarera vår avgång vid nyår. Varför nyår? För att vår liggande budget gäller tills dess. Rent praktiskt finns det då också tid att på ett bra sätt hitta en ny ledning.

Sedan körde vi budgetdebatten och jag måste säga att jag var förvånad över att Alliansen och SD med två undantag inte alls berörde detta med att sittande styra kanske skulle behöva gå som en konsekvens. De två undantagen gjorde sina inlägg mer provocerande än att de trodde att det faktiskt skulle hända. Det verkar helt enkelt som att trots att Alliansens företrädare gärna kallat oss maktfullkomliga, och synonymer till detta, inte själva klarade av att tänka tanken att vi inte alltid kommer att finnas vid styret.

Åkerlind från Liberalerna skriver på Facebook: Idag på fullmäktige hände det något som för mig var helt oväntat. Alliansens budget fick stöd av en majoritet i fullmäktige. Överraskningen tycktes vara som störst hos oss som vann de andra tycktes ha haft föraningar.

Vet inte om Åkerlind insinuerar att vi skulle ha haft förhandsinformation från SD. Det hade vi inte. Vi hade bara dragit slutsatser utifrån det som sagts på nämnder samt utifrån det politiska läget. Däremot övervägde vi om vi förra veckan skulle ringa SD för att kolla, men vi avstod. Vi har aldrig ringde dem tidigare och vi ville inte höra från talarstolen något som kunde misstolkas som att vi ringt dom för att på något sätt söka stöd. Det vill vi som bekant inte. Känns som ett bra beslut eftersom dagens debatt tydligt visade att SD:s spärrar för vad man säger om andra människor nu är borta, också i Gävles beslutande församling.

Framåt eftermiddagen blev omröstningen klar och det stod klart att vår budget förlorat. Mötet ajournerades. Journalisterna bjöds till en kort dragning med kommunalråden från S,V och MP som klargjorde att den här konstellationen inte kommer att styra längre än till nyår eftersom vi inte vill administrera en budget som med sin inriktning ligger rätt långt bort från det vi vill.

pressis

Detta kallades ”budgetchock” och snabbt började det florera ”nyval”. Nyval är knappast troligt. Däremot måste det nu formas en ny konstellation som är beredd att styra. Eftersom det nu finns en Alliansbudget med stöd av SD känns det rimligt att tänka att det måste landa i knät på nämnda partier.

Efter samtal med några moderater verkar det faktiskt så att de var förvånade, hade inte tänkt att det här skulle hända. Jag tänker inte spekulera precis nu om hur de kommer att hantera situationen, men det kommer att bli mycket intressant. Många interna möten för dem framöver som de inte räknat med innan julen.

Hur var det för ett år sedan när vi skulle forma ett styra? I samtalen som fördes var Alliansen noga med att de skulle hålla ihop till varje pris men att alternativet att nåt annat parti kunde komma till dom kunde vara en möjlighet. Eftersom det inte är en fair deal, att så att säga bara få utan att släppa nån kompis var det ingen som ställde upp på det.

Vi gjorde tappra försök att föra samtal med vart och ett av de enskild Allians-partierna men fick svaret att de håller ihop och det är via Moderaternas representant som all kommunikation går.

Vi har tolkat det som att det fortsatt så och när de nu säger att de inte känner till att vi har velat föra samtal med dom så kan det bero på att Moderaterna helt enkelt inte velat och inte fört den informationen vidare.

Så kan det bli när varje parti inte klarar av att företräda sig själv, för så var det för C, KD och dåvarande FP.

Nu ser jag att det låter lite annorlunda i dagens artiklar. Nåväl, vi har lämnat vårt besked. Vi får se om de hör av sig eller om någon hör av sig eller om det finns en lösning där vi inte involveras.

Den där ”budgetchocken” var nog bara en chock för media och för Alliansen. Helt oklart varför. Jag tycker det var så uppenbart vad som skulle kunna hända.

Novemberhelg

Vid en check av sociala medier får jag känslan av att hela Sverige utom Gävle har snö. Kul för resten av landet! Jag är avundsjuk så jag får rysningar.

Jag har den här helgen haft förmånen att viga ett par, haft två bra träningspass och träffat massor av vänner.

I kväll anordnade jag tjejfika för en hoper vänner och jag är ganska nöjd över det jag hade bakat ihop för att bjuda på.

Nu ska jag köra det sedvanliga söndagskvällsjobbpasset.

kakbordet

Rasismen angår alla

tal1 tal2

Foto: Markus Ek

Här är den skrivna versionen av talet. Ibland körde jag lite utanför det här manuset. Som alla fräsare.

”Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba.

Det är fem tjejer i 8C på Sofiedalsskolan som är vuxnare än många av de så kallade vuxna med som var på informationsmöte om flyktingboendet som ska vara på Valbo Sportcentrum.

Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba låter inte påskina att flyktingar bär på tropiska sjukdomar eller på andra sätt skulle vara en fara för Valboborna.

De beter sig inte på ett sådant sätt att väktare och polis måste närvara för att det ska vara hanterbar stämning.

Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba startar istället en insamling av kläder och leksaker till flyktingarna och säger att de är mer rädd för vuxna som uttrycker sig hatiskt om flyktingar än för flyktingarna själva.

All heder till tjejerna som är goda exempel för oss alla. Vantapplåd!

Rasismens fula ansikte kan se ut på många sätt.

Men de flesta som utför rasistiska handlingar är tillräckligt smarta för att argumentera för att just deras rasism är något annat.

 Att slåss för rätten att kalla ett bakverk för ett nedsättande ord genom att häva att ”så har vi alltid gjort” till exempel.

Att tro att man kan häva ur sig vad som helst om de man kallar blattarna för att man har FAKTISKT en kompis som heter Ahmed.

 Att säga att man bara lite invandringskritisk för att sedan dra upp alla myter om hur mycket bidrag man ”vet” att invandrare får eller att de eldar på golvet i lägenheten. Klassiska myter som av någon anledning verkar sitta hårdare än all befintlig fakta.

Rasistiska handlingar hur mycket man än försöker slingra sig bort från det.

De som tar sig rätten att se ner på, att systematiskt smutskasta och misstänkliggöra människor, att uttrycka sig hatiskt och, att kanske gå till fysisk attack mot människor utifrån hudfärg eller religion eller kultur. De utför rasistiska handlingar.

 Vi ser rasismen! Och när vi ser rasismen kan vi ta kampen emot den. När vi ser rasismen kan vi ta stå upp för de goda krafterna och det är det vi gör här i kväll.

 Det finns så mycket godhet runt oss och det är den vi ska bygga vidare på.

Vi organiserar oss där det passar oss bäst och fortsätter stå upp för människovärdet så länge det behövs.

Jag tror var och en av oss som är här kväll tycker det är skönt att se alla andra. Att bita ifrån mot rasismen kan kosta, kan kännas ensamt och ibland obekvämt.

Men vi gör det, för det finns inget alternativ till att bygga på värderingar om alla människors likheter.

Rasismen är inte ett hot enbart mot de personer som direkt drabbas.

Att se sig själv som en person som tar sig rätten att trycka till andra, att begränsa andras frihet utifrån dennes egenskaper som ses som sämre än ens egna visar att man är en person som inte ställer upp på grundläggande mänskliga rättigheter.

Rasismen hänger ofta ihop mot ytterst negativa attityder mot kvinnor, mot homosexuella, mot människor med funktionsnedsättningar och generellt mot fritänkare som utmanar en liten inskränkt bild av vad som några vill kalla svenskt och riktigt.

När de krafterna får fäste i ett samhälle är det farligt för alla oss som värnar individens frihet, allas möjlighet att få vara den man är.

De som av någon anledning tror att rasismen inte är en fråga som angår dom, borde bli medvetna om att de människor som tar sig friheten att sortera bland andra, -duger de eller duger de inte-, förr än den anar kan vara en av de som inte duger.

 Rasismen är aggressiv. Närhelst den dyker upp, vilket är ofta nu för tiden, ofta i ett kommentarsfält nära dig, är den skrämmande i sin dumhet.

Den kan inte kamoufleras i ord som ”invandringskritisk” eller andra försök till förmildrande omskrivningar.

Vi ser den.

Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba ser den.

Vi ser den och vi kommer att fortsätta stå upp för andra värden.

För medmänsklighet. För solidaritet. För värme.

Tack.”

GD skrev.

Ebba, Ina, Alice, Julia och Molly

I allt mörker. Bland än som höjer sina röster mot flyktingar, män som ansluter sig till terrororganisationer (och en och annan kvinna) så finns också ljus.

Det är Ebba, Ina, Alice, Julia och Molly i 8C på Sofiedalsskolan. De har startat en insamling till flyktingarna som ska bo i Valbo under en period.

De önskar att vuxna kunde vara mer empatiska och istället välja att hjälpa.

”– Många vuxna är rädda för dem som kommer hit, men jag är rädd för de vuxna som säger sånt där, säger Ebba Löfgren.” (Ur GDs artikel)

Ebba och jag är ense. Jag är också rädd för dem.

Det finns goda krafter i Valbo, men det är inte de skrikande männen

Det vet jag med säkerhet eftersom jag jobbat på Sofiedalsskolan i sex års tid och lärt känna många faktasiska elever och deras föräldrar.

Det finns också ett spår av något annat. I Valbo precis som på andra ställen. Några har en väldigt skrämmande syn på andra människor som de uppfattar inte är exakt som de själva är. Vad det nu är. De personerna tar sig friheter av olika slag.

När jag jobbade på skolan var den väldigt homogen. I princip alla elever kom från rätt ursvenska hem. Inte alla, men nästan. Inte helt sällan fick jag och andra lärare ta diskussioner utifrån de strömningar som bland annat SD står bakom. Otäcka uttalanden om människor med annan hudfärg eller kanske inte var heterosexuella. Ibland fick vi affischer med rasistiska budskap fastsatta på dörrarna.   Vi hade en händelse som med rätta genererade uppmärksamhet i media. Elever från annan skola skulle äta i matsalen när de hade prao i Valbo.

Av någon anledning retade det några av eleverna på skolan så till den milda grad att ett bråk utbryter mellan gästerna och eleverna på skolan, nationalsången sjungs. Tjejer med mörk hud och slöja blir livrädda. Jag satt tillsammans med de här uppskrämda tjejerna i ett litet rum och kramade dem efteråt, när vi försökte hantera läget. Så vansinnigt dålig reklam för Sofiedalsskolan då.

I den här vevan försökte jag som vanligt stå upp mot mörkerkrafterna vilket resulterade i ett hot sprejat direkt mot mig på en av skolans väggar.

Kennet Lutti, tidigare ledarskribent på Arbetarbladet, uppmärksammade händelserna på skolan i en ledare. Han avrundar den med: ”Det är i hemmen som värdegrunder formas, det är föräldrarna som ger sina barn redskap, intellektuella, humanistiska, nationella och internationella för att möte en komplex värld. Här verkar alldeles för många vuxna valt bort föräldrarollen. Det är det mest oroande med Valbo som nazistfäste.”

Så tänker jag att det är. Få barn får en negativ attityd till andra människor om hemmet grundat med goda värderingar som att alla är lika mycket värda och vi ska hjälpa andra människor på alla sätt som vi kan.

Men i Valbo (och på andra ställen absolut) så brister det här och där. Alla goda krafter har mycket att göra för att stå emot. Några orkar göra det. Exempelvis på gårdagens möte där både vakter och poliser fanns eftersom det fanns risk för att människor inte skulle bete sig väl. En kvinna säger: – Ärligt talat känner jag mig betydligt tryggare med flyktingarna än vad jag gör med er som står här och gastar, sa till exempel en kvinna. (GD:s artikel) Tack för det.

För så är det. Sällan värnar män så hårt om sina barns trygghet som när det gäller att hålla flyktingar borta, verkar det. Orden och uttryckssätten i kommentarsfält på Facebook (hos tidningarna och hos kommunen) är riktigt skrämmande. Exakt allt är argument för att 80 personer som flytt krig och jävelskap inte ska få några lugna dagar i Valbo. Barns trygghet, simkort som inte kan användas eller kanske ”tropiska sjukdomar”. SD hade givetvis sina representanter på plats på mötet för att prata om dessa mystiska sjukdomar som främmande människor kan bära med sig. De förnekar sig inte.

Jag tror gott om människor. Blir lika naivt förvånad varje gång jag tar mig an diskussionen i ett kommentarsfält. Okunskap om siffror, samhällsstrukturer, budgetar är riktigt stor och ointresset för fakta om vad som faktiskt gäller är om möjligt ännu större. Det är så förbannat slött.

Jenny Wennberg på Arbetarbladet har skrivit en excellent text om läget i Valbo. LÄS DEN.

Utdrag: ”Skulle Gävleborg fly, skulle mottagarländerna ta emot män varav 88 procent inte är högutbildade.”

”Faktum är att vi lever i ett land med ett så stort välstånd, att människor tycker det är fruktansvärt att barn eventuellt kan tvingas gymnastisera utomhus. För att någon annan, som flytt från krig och extremism, skall få tak över huvudet.”

”Den polarisering era kommentarer i anslutning till artikeln om Valbo sportcentrum ger uttryck för, är med andra ord en del av vad IS ville uppnå med attentaten i Paris. Öppenhet, medmänsklighet och tolerans, är vad IS för krig mot. Vill ni visa solidaritet med Frankrike och Paris på riktigt, mer än genom att sätta en fransk flagga på er profilbild på Facebook, bör ni fundera över vilket samhälle ni själva är med om att bygga, vad era åsikter kan resultera i och vems syften de tjänar.”

Fritidsgården Soffan är på, samlar in kläder till flyktingarna för att hjälpa. För det är det allt kokar ner till. Vill man hjälpa eller inte? Har man en solidarisk tanke eller inte? Har man empatisk förmåga eller inte?

I Valbo är det både och.

All credd till er som orkar/vågar säga emot när männen höjer rösten (det gör de alltid) och berättar hur farligt det är med flyktingar som bor i sporthallen under en kort period. Beter sig på ett sådant sätt att de uppfattas som så otäcka att ordningsmakten behövs. De verkar själva inte reflektera över hur de själva plötsligt utgör hotet mot tryggheten. Obegripligt.

Morgon med Fönstret

I går kom den i brevlådan. I dag tog jag med den på morgontåget för att hinna bläddra. Det här är en tidning att läsa minst tre gånger innan allt satt sig. För jag vill alltid läsa allt. Allt i Fönstret är relevant, intressant och välskrivet. Inspirerande också för det handlar om människor som vill något, som gör skillnad på olika sätt. Genom att leda en cirkel, genom att odla mat själv eller genom att leda någon organisation. Allt gott inspirerar. Jag behöver se det för att veta att det finns andra krafter än de mörka, svarta och egoistiska.

fönstret Fönstret2

Utdrag ur text skriven av Katrine Marçal.

Vi ska värna både säkerhet och frihet

ygeman

Anders Ygeman skriver i Aftonbladet i dag. Läs hela HÄR.

”Ingen ska tvivla på att regeringen gör vad som krävs för att hindra ett attentat i Sverige. Men ingen ska heller känna en oro över att vi nu fattar beslut som undergräver den demokrati vi är satta att försvara. Sverige är och förblir ett samhälle som tror på demokrati, frihet och jämlikhet mellan människor. Dessa värderingar kan och ska terrorismen aldrig få rubba.”