2015

Mina sociala medier svämmar över av collage över allt som människor som jag känner, och några jag inte känner, har varit med om. Det är inspirerande att se vad andra hittar på!

Politiskt har det här varit ett år som många gånger svidit rejält. Ni vet.

I morgon växlar vi över till oppositionsläge i kommunen, och det har inte varit min dröm att vara arbetarekommunens ordförande just när det händer, men jag är stolt över att jag inte varit bidragande till att klamra mig fast vi makten alldeles oavsett vilket. Det har i och för sig ingen varit. Där har vi varit rakryggade, och det kommer jag att skriva mer om i mina memoarer.

En sak som jag funderat på mycket under året är hur vi lever och varför på det sättet. Inte på ett politiskt plan, utan sådär till vardags. Konsumtionsvanor, prylar, enkelhet. Det har inte kommit nu egentligen utan pågått lågintensivt sedan jag flyttade dit jag bor nu, vilket också börjar bli några år sedan. En enkel liten i-landsmänniska som jag själv hade samlat på mig så vansinnigt mycket prylar. Mest skräp förstås. Mådde illa över det länge.

I år sorterade jag äntligen upp ALLA kläder som fanns här och där och såg till att de kom till bättre ställen. Min hjärna behöver inte ägna en endaste vindling åt påsar på vinden. Jag har, när det funnits tid, gått igenom de utrymmen som finns i min hyresrätt, i jakt på sånt som inte fyller någon funktion.

Jag läste Kondos ”Konsten att städa” och bloggen Minimalisterna och upptäckte Camino. Den största skillnaden för mig är att det är ännu mer ordning i mina skåp och lådor, mitt intresse för shopping är typ noll och jag väljer ytterst noggrant vilka kläder, skor och andra saker som jag köper. Jag har till och med slutat läsa böcker jag tyckt varit dåliga och bara gått vidare. Enklare liv.

Det finns utmaningar kvar. Bli ännu bättre på att inte få matsvinn. Försöka släppa förkärleken till glossiga magasin. Laga mer mat själv.

På pluskontot finns att jag på fem månader inte ätit godis, att jag i slutet av året bröt mitt beroende av Pepsi Max och att jag hållit igång med träningen skapligt.

Jag är glad över att lärt känna nya människor, resan med min syster till Island, att mina syskonbarn är så roliga människor, att det runt om mig finns partikamrater som stöttar när det behövs och är konstruktiva i sin kritik när det behovet finns, över min familj och Markus,  över att jag läst ett gäng bra böcker, mitt fantastiska husdjur och över att så många människor visat sitt engagemang för de människor som tvingats fly till Sverige.

En bild jag visat under året tänkte jag kunde få bli utvald som höjdpunkt. Den är från ridlägret i somras då vi var ett gäng tjejer från IOGT-NTO med ytterst blandad ridvana som kom samman. Jag har aldrig, ens i min ungdom, ägnat mig åt voltige så det var ett spänningsmoment att stå på en häst. Crannog är snäll han. Foto: Mikaela Bexar

Gott nytt år.

årsbilden

Schedvin om skolan

Jessics Schedvin, lärarstuderande och i vissa kretsar känd liberal debattör har skrivit lite om sin bild av skolan hittills och kallar texten ”Tio myter om skolan”.

HÄR kan du läsa den.

Jag förstår att upplevelsen av skolan och hur det är att jobba där kan skilja sig väldigt mycket åt beroende på var man är.

Att gilla sitt läraryrke är i en del kretsar nästan skumt. Jag förstår därför att hennes text har lett till en del motstånd. Själv tycker jag det är hög igenkänningsfaktor på i princip allting.

No more Norrala för nu

Nu är jag tillbaka i Gävle efter mer än en vecka i Norrala. Det har varit hundpromenader, knäck, läsning, mörkerridning, mys hos Sara, Fröken Friman och en väldig massa annat lågintensivt.

De åtta timmar jag har varit i Gävle har jag jobbat motsatsen, högintensivt. Träffat PT:n och tränat, fixat med krukväxterna, hämtat paket, handlat nödvändigheter, fikat på stan med Markus och kollat in några reor, mejlat, dammsugit lite och en massa annat man måste göra när man har ett hushåll.

Liz i frost:

frostliz

Gävle som Moderaternas testballong

Dagens Industri var i Gävle strax innan jul. De träffade politiker av olika färger i Gävle för att skildra politiska läget inför maktskiftet 1 januari.

I går publicerades deras artikel och också andra har skrivit om det. Arbetarbladet. Expressen. Svenska Dagbladet.

GD:s reporter hade sökt mig i Stockholm och sen via mejl i förmiddags (stabilt, som om redaktionen inte har mitt telefonnummer) och det blev DET HÄR.

Ser att bland många så satte sig missuppfattningen genast (eftersom folk läser lite glist) och de verkar tro att Alliansen har ett formaliserat samarbete med Sverigedemokraterna i Gävle.

Så är det inte. Den som läser och har insikt förstår att Alliansen i Gävle (jag tror främst Moderaterna) har företrädare som tycker om att gulla med SD på olika sätt och utifrån artiklarna står det klart att Moderaterna centralt vill testa i Gävle för att se hur pass pålitliga SD blir som högerparti och eventuell partner i ett sådant här läge.

Jag tror inte alls att man har gjort upp med Sverigedemokraterna men jag vet att det finns de Moderater som skulle önska att så gjordes mer formellt och jag vet att det finns interna konflikter i partiet om det. Hur de tre andra borgerliga partierna i Gävle ställer sig vet jag mindre om. Det är ett år  sedan dåvarande moderaten Jäderberg lämnade Moderaterna i Gävle. I artikeln står det: ”Även lokalt i Gävle tycker Ewa Stenberg Jäderberg att alliansoppositionen hade kunnat göra mer för att få igenom sin budget. Hon hade exempelvis gärna sett att partierna fört samtal med SD, något som det enligt henne fanns olika uppfattningar om inom M.”

Jag skrev tidigare på Facebook: ”Allt stöd till de alliansare i Gävle som mår dåligt över den SD-vänliga utvecklingen i de egna leden. Jag vet att ni finns och att ni kämpar.”

Nu behöver vi lita till att de goda moderaterna i Gävle orkar hålla stånd mot vansinnet och att vi får ett annat politiskt läge 2018 där människor i Gävle väljer att rösta för solidaritet och utveckling.

Jag har tidigare uttryckt förvåning över att så många lokala företrädare har så svårt att göra en politisk analys av läget lokalt och den förundran kvarstår när jag ser vad Åkerlind (L) säger i artikeln som GD skrev:

”Den första januari blir Helene Åkerlind, L, vice ordförande i den tillträdande kommunstyrelsen. Hon är kritisk mot DI:s artikel och menar att det är de rödgröna, inte SD, som möjliggör maktskiftet. – För mig är det fortfarande ett mysterium varför de valde den här vägen. I och med att de avgår låter de SD spela huvudrollen i den här farsen som det blir nu. När de avgår har vi naturligtvis tackat ja till att vi är intresserade, annars vore det väl tokigt, säger hon.”

Med det politiska läget vi har, med den mandatfördelning som finns, med en lokal Allians som vägrar släppa varandras händer för att hitta en anständig blocköverskridande och stabil majoritetslösning, ett läge där borgerliga företrädare inte tar samtalsinviter från oss seriöst, när en ofinansierad borgerlig budget går igenom med stöd från SD, när det inte finns förutsättningar för långsiktlighet … Då tycker Åkerlind det är ett MYSTERIUM att rödgröna inte kan fortsätta ta ansvar för styret.

För mig är Åkerlind utifrån det uttalandet ett mysterium.

Förresten tycker hon att det är så svårt att förstå allt detta så hon har fikat med det jag gissar är det hon tycker är sina kontakter i Socialdemokraterna för att kunna ställa frågan varför vi EGENTLIGEN gjorde så här. Som om det skulle finnas någon slags hemlig agenda. Det gör det inte. Skälen står ungefär en decimeter upp. Hur kan det vara svårt att greppa?

Jag tycker det känns bra att riksmedia gör ett nedslag och kan skriva och bekräfta det vi är många som sett och det lokal media inte lyckats fånga hittills. Tack för det DI.

 

 

 

Annandagen

Julen. Fint väder. I dag gick jag och Markus en hundpromenad med Liz. I går gick jag ut i skogen med Liz och Anton, som syns på bilden.

I dag fyller min mamma 55 år så det är lite kalasstämning.

Mest av allt läser jag böcker. Kanske ljug. Kanske är det att jag äter saker?

skogen

God jul!

lenafur

Lena Furberg ritade mästerverket.

Och nej, jag bloggar inte i dag. Det här är ett förinställt inlägg.

Jag hoppas ni njuter av helgerna på det sätt som ni finner bäst. Alla ni som jobbar för att vi ska kunna ha det bra och tryggt, vi ser er och är tacksamma.

Jan Lööf om barnfrihet

I senaste ”Vi läser” intervjuades Jan Lööf. Han som gjort bland annat Skrotnisse ni vet. Min favorit är ”Födelsedagspresenten” som jag också just gav till ett syskonbarn.
Det här stycket sparade jag.

lööfbarn

Lockas och fångas särskilt av ”Full frihet att göra i princip vad som helst”.