Bra i senaste Kupé

Kupé är en av mig uppskattad tidning. Ett nytt nummer till en tågresa är som en vardagsvinst.

Martin Emtenäs är omslagspojke och föremål för den långa intervjun. Han verkar så geniunt trevlig. Så långt ifrån den otäcka machobilden som många andra män lever upp till. Han verkar snäll och reko helt enkelt. Och apropå könsdimensioner får han en fråga om det:

kupe2 Jag delar hans bild, att konsumtionsmönster styrs av samhällsstruktur och statustänk.

På temat biffen, eller snarare frånvaron, är vi många som är glada över kommande TV-program som lyfts av tidningen.

kuppe

 

Liz, snö och sol

Jag valde att spendera några dagar till i Norrala. Älskar digitalt samhälle som gör att somliga jobb går att utföra där det passar bäst.

Liz och jag har tagit promenader i den härliga kylan! Här var vi i fredags.

Gävle är fullt av snö. Rätt stora uppskottade snöhögar och snön faller i detta nu. Fint!

isprom

 

Horribel debattartikel

debattartikelnBläddrade igenom senaste numret av Land Lantbruk.

Landsbygdspartiet oberoende Södermanland gör bort sig rejält och visar enorma kunskapsluckor kring en del saker, främst vad veganer äter.

Att använda argumentet om mjölk som att det är livets krydda kan inte gärna ses som objektivt heller.

Ibland blir det kallt …

… och när det blir det går sociala medier igång om att det är kallt. Man ba: Ja?

Dels märker vi det själva, dels är det ändå rätt normalt att det är kallt på vintern. Fenomenet att fotografera sin termometer fångades i en krönika jag gillade.

Jag ser i mina flöden att folk är på semester på varmare ställen. Jag är glad för deras skull eftersom de uppenbarligen är där de vill vara, men när statusen är skriven som att vi andra självklart skulle vara avundsjuka. Man ba: Nej?

Jag åkte också bort. Till Norrala en sväng eftersom det går bra att jobba digitalt härifrån. Jag är oerhört förtjust över kylan och vill inte byta mot något varmt helvete.

norralir

 

Replik i Expressen till Hovatta

exprel

När jag ändå bemödade mig med att skriva det där ilskna blogginlägget till den dåligt orienterade, konservativa kvinnan redigerade jag det lite snabbt vid midnatt och skickade in en replik till Expressen. Språket är därför inte fantastiskt men ändå. HÄR

Fyrverkeriproblemen

Nu har det gått en vecka in på det nya året. Utifrån fyrverkerierna som sköts då har rapporter om bränder och djur som behövt avlivas kommit in.

Lantbruksdelen av Land ringde mig eftersom jag upprepade gånger skrivit en motion om att inte privatpersoner ska hålla på med fyrverkerier. HÄR är artikeln.

Den har spridits en hel del på sociala media och det är inte varje dag jag öppnar riksdagsmejlen för att se en massa mejl med beröm och stöd.

I dag ringde en Värmlandstidning i samband med att de skrev en artikel.

Jag tycker mig se att den här frågan växer och växer. Snart kommer 60 000 namnunderskrifter att lämnas in till ansvarig minister. Ihopsamlade av nätverk på nätet, hundklubbar och andra.

Butiker annonserar glatt att de INTE säljer fyrverkerier. Bara en sådan sak.

Det kommer att komma en tid, och dit är det inte jättelångt, där fyrverkerier kommer att vara reglerade på ett helt annat sätt i dag.

Inte prompt på det sätt som jag föreslagit, och det är inte heller viktigt, det viktiga är att vi minimerar problemen.

Provocerad av Outi Hovatta

I dag är Outi Hovatta, professor i kvinnosjukdomar och förlossningar, Karolinska institutet publicerad på expressen.se. Hela artikeln finns HÄR.

Vi kan börja med ingressen. Den ser ut så här:

länge

För det första utgår hon från sin egen värdering om att det alltid finns en glädje som familjen ger. Det kan det göra. Men det är också så att det finns massor av trasiga, dysfunktionella familjer där ingen är glad åt konstellationen. Att därför bara smälla till med att det är ett faktum att en familj är glädje måste vara ett utslag av naivitet.

För det andra är det väl inte så konstigt att en 22-årig tjej inte känner sig väldigt lockad av att låsa upp sig i sannolikt ojämställt projekt med lång bindningstid.

Nu kanske ni tänker att Hovatta vill göra en folkbildningsinsats genom att upplysa eventuellt ovetande om att den kvinnliga fertiliteten avtar med åldern samt att chansen till enklare graviditeter och förlossningar för både mor och barn minskar med åldern. Det vill hon nog. För det faktumet är sant.

Men det är så mycket som skaver i hennes text.

Hovatta skriver att säkra preventivmedel kom för 60-70 år sedan. Nåja. Så här skriver RFSU: ”Under 70-talet släptes alla restriktioner och det blev fritt att sälja, använda och upplysa om kondomer” P-pillret har just firat 50 år.

Oavsett vilket är typ alla preventivmedel, utom kondomen, något som kvinnan förväntas invadera sin kropp med vilket är sjukt eftersom en kvinnas kropp är något mer komplicerad än en mans. Men så vet ju också kvinnor sedan länge att ett eventuellt barn kommer att vara hennes uppgift, för männen kan enkelt glida undan och det är än i dag socialt accepterat. Förmodligen därför som kvinnor är rätt måna om att kunna ha kontrollen? Såg del två om Leif GW i dag och noterade att den hyllade mannen är en av de som lät en kvinna dra lasset med det första barn han avlade. Kanske orättvist att lyfta ett exempel när det finns tusentals.

Samma argument, ett eller flera barn blir mest troligt kvinnans ansvar, är ju det som gör att många inte känner sig riktigt sugna. Förstår Hovatta? Oh nej, hon tror att mäns ansvar mäts i  relativa termer och inte i absoluta eftersom hon påstår:  ”Här i Sverige tar fäder stort ansvar för sina barn. Nästan alla tar ut pappaledighet, vilket betyder att kvinnornas så kallade karriär inte drabbas så mycket.”

Kvinnor har inga karriärer att tänka på enligt Hovatta, bara ”så kallade” karriärer. Pinsamt! Är hon i övrigt blind för hur statistik kring föräldraförsäkring och tid för hemarbete ser ut? En fjärdedel av papporna tar inte ut en enda dag av föräldraförsäkringen. Ingen grupp jobbar så mycket som småbarnspappor. Senast i dag tog jag del av ett tragiskt kommentarsfält där svenska pappor argumenterar för att de inte behöver ta ut några föräldradagar (vill inte). Hovatta: ”Här i Sverige tar fäder stort ansvar för sina barn.” Har jag berättat om när jag var lärare och på den här kontaktlistan som fanns till föräldrar var det många som bara lämnade kontaktuppgifter till mamman alldeles oavsett om det fanns en pappa med i bilden eller inte? Så var det. Jag skickat ett brev med posten till en adress jag hoppas stämmer till en frånvarande förälder som låtit meddela att de har rätt att ta emot uppgifter om sitt barn angående skolgången om de så önskar.ag har bara skickat sådana till s.k. pappor, aldrig mammor. Jag hörde aldrig från dem. ”Här i Sverige tar fäder stort ansvar för sina barn.”

Hon avrundar biologilektionen med: ”Och alla vill inte ha barn. Jag tror dock att det är värt att diskutera detta mer, så att fler unga kvinnor vågar.”

Inleder helt rätt. Heder åt det, även om vi som inte vill ha barn berörs av när det inte hade varit aktuellt … ”Så att fler unga kvinnor vågar”. Om en kvinna vill ha barn är det väl ändå så att vi kan ha respekt för att hon vill känna att hon hittat rätt partner till exempel. Har Hovatta någon enda aning om hur svårt det kan vara? Har hon sett utbudet på Tinder? Har hon sett skilsmässostatistiken? Hon kanske vill ha en trygg ekonomisk grund för att inte bli beroende av andra. Har Hovatta en aning om hur arbetsmarknaden ser ut om man inte hunnit skaffa sig en utbildning? Hon kanske vill ha någonstans att bo som? Har Hovatta en aning om hur det ser ut på bostadsmarknaden på många ställen?

Jag fattar att Hovatta i grunden vill väl, att hon vill ge tjejer förutsättningar för att kunna få barn om man nu vill det och upplyser lite om menopauser och ägg. Gott så.

Tyvärr andas hela artikeln tydligt att hon inte har en aning om VARFÖR inte horder av 22-åringar kommer in på förlossningen. Inte med ett ord hon har några lösningar på de problem som är lätt att lyfta och som kanske skulle göra skillnad i sammanhanget. Istället tror hon på allvar att vi i någon slags jämställt paradis. Om det vore så väl …

För övrigt är tjejer mer än avelsmaterial. En hjärna till exempel. Det glömmer hon också bort. För vi kvinnor kan bara göra ”så kallade” karriärer.

Stil från Edsbyn

Fredagens Stilavsnitt (P1) är ett Stil Special med lite från det de sänt under året. Bland annat med Edsbyn-bloggaren bakom Dude (looks lite a lady). Spana in den kommuntanten med klös i.

Inser att det var henne jag sade ”Vad snygg du är” till på regiondagen i Söderhamn i November.

Mitt genomlyssnande av alla Stil from the beginning är nu inne på juni 2011, just nu andra delen av två om Dior. Det tar sig! Sjukt allmänbildande program. Orienterar i historia, geografi och mänsklig kultur.

 

En del av julens läsning

Först och främst har jag läst de två böcker jag fick i julklapp.

Annelie Pomes Otroligt högt och extremt djupt. Pompes vackra fotografier och inspirerande texter lär mig saker om att hålla andan länge. Jag är helt ointresserad av det men som kuriosa är det kul. Jag gillar hennes attityd, att hon väljer sin egen väg helt obrydd av vad andra ska tycka. Det är om möjligt kanske ett större äventyr än att klättra upp på världens högsta berg?

Markus Torgebrys Löparens hjärta. En del likheter med Pompes bok. Den självbiografi där han berättar om sin familj, sin löpning och det här med att bo ensam i skogen under väldigt lång tid. Hur mat och värme är det främsta. Onekligen en skön inställning jämfört med säg … människors intresse för inredning med väggord.

Vidare har jag ryckt böcker som legat och väntat i mina högar.

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Någon slags generationsroman om några som är några år yngre än mig i Kalmar. För mig som alltid varit skötsam och inte går igång på att smita undan polisen fascinerar det inte så mycket. Blir mest glad över att huvudpersonen verkar klarat sig bra ändå.

Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason. En del i serien om Erlendur, som ska vara precis i början av allt när han är ny polis. Ungefär som de andra böckerna. Som Islandsälskare är det något heligt med att läsa vad som helst med ursprung på ön. Tidsfördrivsdeckare är gott nog.

Själens regnbåge av Mehmed Uzun. Fick boken för ett par år sedan av min vän som är Mehmeds släkting. Skulle ha läst den för länge sedan för den här självbiografin har ett språk som är en blandning av enkelhet och lek som jag tycker om. Mehmed flydde från Kurdistan och skildrar möten med nya människor, att hitta sin plats och roll, sitt författarskap och rättegångar i Turkiet.

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon. Dillon är ju mästare på att skriva böcker som är lagom feelgood där stor uppmärksamhet ägnas åt hundar. Hundar och kärlek. Här en kvinna om lite tappat riktning efter att hennes man dött i en olycka men hur hon kommer vidare med stöd från familj, grannarna och hundar!

Pottungen av Anna Laestadius Larsson. Visade sig vara del två i en trilogi (ettan heter Barnbruden och trean Rävfhonan). Historisk roman som utspelar sig i slutet av 1700-talet då Gustav III mördas. Johanna är en av alla de som är riktigt jäkla utfattiga på den här tiden, och här vävs hennes liv vidare på avstånd från kungligheternas. Uppfattar att författaren tar kvinnoperspektivet på stort allvar och hon verkar utifrån min begränsade kunskap mycket kunnig. Måste alltså läsa också de andra delarna.

Just nu läser jag en bok som lades på mitt skrivbord av en kollega precis innan juluppehållet. Ers majestäts olycklige Kurt. Också om kungar. Om Gustav V och hans relation med Kurt Haijby. Läs lite här på Wiki. Den är underhållande.