Smockad vecka

Den här veckan är tight. Jag har ägnat mig åt massor av olika saker.

I morse ersatte jag på ett lååångt utskottsmöte i Miljö- och jordbruksutskottet, därefter hearing på Trafikutskottet, träff angående vapendirektivet, snabblunch, träff med poliser som arbetar mot prostitution, votering, tåg till Gävle, möte med våra samarbetspartier och nu sitter jag på kvällståget tillbaka till huvudstaden ty i morgon 0800 har vi ett extra utskott.

Tur då att jag har en hoper mejl att svara på så jag inte tråkas ut.

Skönt besked i dag var att den man som stod åtalad för två veckor sedan utifrån SMS han skickat till mig och andra i dag dömdes till fängelse.

Jag är rätt slut så det blir inget vitsigare inlägg än så här. Men ni vet att jag är igång.

Barnfritt spinn

barnfritt

Den här artikeln gick i tidningen (som premium!) ungefär två veckor innan den kom i tryck. Jag har ju inte GD och en söndag är det rätt sällan jag snubblar över den. Så när jag började få meddelanden över Facebook från människor som tyckte artikeln var bra och viktig insåg jag att den nog gått i tryck den dagen.

Kanske inte hade räknat med att ha tre feta sidor inklusive framsidan. Efter det har den snurrat i Hälsinglands tidningar och också digitalt i nordligare delar av Sverige.

Det har genererat fler medlemmar i Facebookgruppen Barnfri, som hittat dit tack vare det här, vilket så klart är jättekul. Hörde också om en kvinna som valt att spara artikeln för att den fångade så väl hur hon själv känt hela livet.

Jag hade ju aldrig bett om att få göra det här. Det här är ett typiskt reportage som tidningen själv hör av sig om. Journalisten Forsmark gjorde ett mycket bra jobb med texten. Jag tyckte hon väl fångade mina poänger utifrån ett relativt långt samtal.

Hade jag fått välja själv hade jag valt en annan rubrik, men det spelar väl mindre roll.

Måndag med mejl och sånt

Jag har nu pratat i telefon och svarat på mejl senaste timmen, efter kvällens möte med kommunfullmäktigegruppen.

Mejl alltså. Får ni också rysningar när någon mejlat ett mejl till fler än fem personer och ni bara vet att detta kommer att generera en hel hoper irrelevanta svara alla-mejl?

Jag försöker jobba med tydlighet i mejl och i mejlens rubriker. Alla gör inte det. Att få ett möte med rubriken ”Viktigt möte!” eller ”intressant seminarium” säger just ingenting.

I riksdagens kammare pågår debatt om terrorism, men pga mitt andra kvällsmöte har jag inte möjlighet att vara där med mina utskottskamrater. Men jag har livesändningen på via riksdagen.se

Utöver det har jag varit på Styrgruppsmötet för ”Andra chansen” som är ett projekt som jobbar med unga som står väldigt långt från arbetsmarknaden.

Jag har också provat en, för mig, ny digital mötestjänst. Vi är en hoper arbetarekommuner i Norrlands av karaktären ”större” som ska starta ett nytt samarbete för att jobba med folkrörelse- och politikutveckling. Det känns både spännande och roligt, och för de flesta av oss fungerade mötestjänsten utmärkt!

En välförpackad helg

På en lördag och en söndag har jag nu hunnit med ett träningspass, två sovmorgon, hälsat på i Norrala, ett andraadvensmingel, en 40-årsfest där jag också agerade vigselförrättare åt min syster och hennes Tomas, testsova en annan systers hus, se Svarta Hingsten 2 och dricka julmust nästan mitt i natten och så julmöte med Brynäs S-förening. Alltså nöjd.

Dagens snyggaste gjorda av Sanna.

pops

Nio dagar efter rättegången

Förra veckan var jag i Lund för att höras i rättegången mot den man som åtalades för att ha skickat sextrakasserande SMS till mig och tio andra politiker.

Rättegången pågick i två dagar och vi var några drabbade som hördes på plats och några via telefon.

Jag var där nästan hela första rättegångsdagen och hann alltså få en rätt bra bild av den man som stod åtalad för detta.

En helt vanlig 35-årig karl som inte såg bekväm ut i kostym och som stora delar av tiden skymde ansiktet bakom handen så att han ombads ta bort den för att det skulle gå att höra vad han sade. Vilket inte var så mycket. Han erkände. Sedan tog han tillbaks erkännandet när han insåg att det fanns SMS där barn var inblandat och att det var för osmakligt att stå för även för honom.

I övrigt visste han nästan ingenting. Mindes knappt något.

Det han absolut inte visste när han skickade de här SMSen från olika mobiler, från olika nummer (som fogats samman i gedigen förundersökning) var att han skulle behöva förklara dem i en domstol.

Två ytterst obekväma dagar kan jag tro. Det kändes ganska bra att se honom så obekväm.

Efteråt kändes det mer än jag hade trott. Ilska mot honom, ledsenhet över mänskligheten. Ensam på ett tåg hem. Nu inväntar vi domen. Att ha sett honom sitta där han satt räckte långt.

Arbetarbladet ringde direkt efteråt. Jag bad om att de verkligen skulle skriva det jag sagt och inget annat. Utifrån ärendets karaktär. Journalisten skriver, ringer upp mig och läser för att få okejat. Kändes bra.

Gefle Dagblad skriver om det. Ställer inga frågor till mig alls, utan händelsen får stå okommenterad från min sida. Kändes jättedåligt utifrån samma karaktär på ärendet.

Mattias på Lesbos

lesbos

Min partivän från Gävle, Mattias Beijmo, är på Lesbos och gör en insats i den rådande flyktingkatastrofen.

Han skriver också för Aktuellt i politiken HÄR.

”Under natten eskalerar allt gradvis. Vi tvingas klämma in blöta små barn, ungdomar, mammor och pappor i tre längor med strömlösa baracker.

Alla, utan undantag, tvingas sova på golvet den här natten. Det finns varken madrasser, liggunderlag eller filtar där vi är. Alternativet är marken utanför taggtråden. Samordningen är så absurt bristfällig att det inte går att uppbringa några nya.”

Att inte göra politiken till en cirkus

Jag kanske får inse att jag inte riktigt fattar sprängkraften i en del lokalpolitiska saker.  Mest troligt för att när media får fatt i dem har jag levt med dem en längre stund.

Mitt främsta exempel (utifrån min begränsade erfarenhet) var när vi sommaren 2013 skulle ha en liten pressträff för att berätta att Blank och Johansson inte skulle kandidera vidare till kommunalråd. Tänkte det skulle bli en soft tillställning. Skaffade lite kul inramning genom att vara på museet. Det kändes som det lilla vansinnet. För oss var det där ingen stor sak. Per och Carina hade var för sig landat i det beslutet och pratat med mig om det ett bra tag innan och det fanns inga konflikter eller dylikt bakom. Lärde mig då att ALDRIG skicka ett pressmeddelande dagen innan ”för att vara säker på att media ska se och hinna med”.

För lokalpolitiska personfrågor kommer de alltid att prioritera. Hade många samtal från tjatande journalister som ville få förhandsinformation då. Det är deras jobb absolut, men tjatigt ändå.

Dessutom verkar ju många ändå veta exakt hur saker ligger till, så varför är de ens intresserade av pressträffar. Eller många.  Egentligen syftar jag just nu på GD:s ledarsida som ibland är bra. Men när det handlar om deras källor om Socialdemokraterna i Gävles inre liv måste de uppdatera. Det var tydligt 2013, det var tydligt i höstas och det är tydligt nu. Jag vet att utrymmet för fabulerande på en ledarsida är stort, men det är klart jag hoppas att det finns en vilja att inte bara hitta på, men jag tvivlar på just den. Fortfarande. Tyvärr.

Och nu, nu verkar det som att all lokal media kläckt den kreativa idén om att det vore så roligt att vara med ”när avsägelserna lämnar över”. Jag har fått flera förfrågningar, vår politiska sekreterare likaså. Flera från samma också. Ett nej accepteras inte för ett nej.

Men svaret är nej. Människor behöver ha förtroende för politiken och en slags politisk cirkus kring en sådan banal grej är inte vad som behövs.

I den klickdrivna tiden är det här förstås godis för media. Rubriker utan verklighetsförankring sätts och motiveras med att ord finns i synonymlistan. Absolut, men vissa särskilda väljs för att de besitter en sprängkraft som det mer rättvisande ordet gör. Varför? För att låta påskina en dramatik som inte finns där. Skapa en nyhet av något som inte är nytt.

Utifrån det förstår jag att bilder där papper skiftar händer kan fylla en funktion. Och jag förstår att det är en stor grej att en kommun som haft rött styre så länge inte längre ska ha det. Men nej, det är ovärdigt att göra ett jippo av en sådan allvarlig sak.

För oss som varit i det här, levt med tanken på det i flera år, särskilt det sista, är det ingen grej. Bara formalia.

Formalia ska inte behöva bli cirkusjournalistik. Klickjournalistik med tvivelaktiga rubriker.

Till media: Avsägelserna ska lämnas in. Pressmeddelande kommer att gå ut. Gå till diariet. Ät sedan en lussebulle.

mediarulle

Ett litet kollage av några av de artiklar som rullats digitalt sedan i måndags. De lär ju skratta när de väljer de övre bilderna på mig. De är inte smickrande. Lite julgrisaktiga. Kanske därför så passande. Scanpix-bilden nere till vänster är fem år gammal och jag har en ögoninflammation.

Gävle kommer att styras av Alliansen

Efter den 14 december kommer Gävle kommun för första gången på nästan hundra år att styras av ”högerpartier”.

Jag tänker att eftersom det har funnits en påhittad bild av maktfullkomlighet hos Socialdemokraterna kom ju det här som en total överraskning för Allianspartierna.

Men tydligen inte så maktfullkomliga att i det här politiska läget välja att styra vidare på en ofinansierad budget som inte är vår.

Istället ställer vi nu in oss på att bli den absolut bästa opposition Gävle sett sedan kvinnorna fick rösträtt.

Jag har under kvällen haft ett kort och bra samtal med Moderaternas Patrik Stenvard där vi fick beskedet att de kommer att ta ledningen i minoritet. Miniminoritet som jag kallar den. Tar mig den friheten särskilt efter att ha kallats språkförnyare på Arbetarbladets insändarsida i dag.

Jag ser att Alliansen i kväll till media säger att de vill göra upp om en del politiska sakfrågor. Det kan gå alldeles utmärkt, om vi bedömer att det är politiskt nöjsamt för oss. Om vi bedömer att det är bra för Gävle. Det är det som är hela idén med att engagera sig politiskt, att vilja hitta bra lösningar för Gävle utifrån tanken om hur vi tror ett samhälle byggs bäst. Det är långt mycket viktigare än poster.

Framöver kommer alltså Alliansen tillsammans ha 27 mandat, Socialdemokraterna 20 mandat, Sverigedemokraterna 8 mandat, Västerpartiet 6 mandat och Miljöpartiet 4 mandat. Det är de förutsättningar som gäller när Alliansen behöver få till minst 33 röster för att få majoritet i kommunfullmäktige.

Mitt parti hade medlemsmöte i går och fyllde upp möteslokalen. Efter genomgången av läget, stod återigen klart att det finns en bred samsyn om att det här är rätt sak att göra av vårt parti när läget är som det är.

Nu ska vi lära oss det vi ännu inte kan, det vill säga att driva oppositionspolitik.

Det blir en ny tid. Vi ska göra vårt bästa.

Och som vanligt, känner du att det är tid att sluta knyta näven i fickan nu? Vill du se en framtid med rött styre i Gävle? Kom med. Man kan bli medlem dygnet runt.

 

Sen lunch i dag

Den här dagen var riktigt, riktigt tight när det gällde att få ihop programpunkterna.

Bland annat har jag tränat för att hålla mig frisk, skrivit saker, kört fram och tillbaka till Bollnäs för att träffa Yrkeshögskoleutbildningen ”Kulturkommunikatör”. Väldigt imponerad av deras inkluderande koncept där också studerande med betyg från gymnasiesärskolan kan komma vidare. Hoppas på positivt besked för dem i januari om fortsättning.

Det här med att vara arbetarekommunordförande är lika roligt som tidskrävande. Kl 17 VU, kl 18 medlemsmöte och kl 19 styrelsemöte. Effektiv användning av kvällen.

Åt lunch halv nio och det var en skön känsla att fylla magen!

 

Innehållsrik adventshelg

Så innehållsrik att jag ännu inte hunnit få fram något adventspynt. Men jag tillhör i alla fall inte de som pyntar i förtid. Det kommer en sen söndagskväll då jag får göra en ljusinsats.

Alldeles nyss är jag hemkommen från att ha sprungit fem kilometer på adventsloppet. Jag sprang inte fort. Men jag sprang hela vägen. Det är viktigt att lyssna på musik. Annars hör jag mitt eget flåsande och då blir jag rädd att jag strax ska falla död ner.

Vidar, jag och Ellinor fotades vid starten av Markus.

springet