Det här inlägget gäller politiskt engagerade från samtliga partier, som ibland delar bilder på sociala medier från politiska sammankomster av olika slag.

Det är skrivet med kärlek och omtanke och även jag gör tokigt ibland, så ni behöver inte fundera på det perspektivet.

Jag har många politiker, från olika partier, i mina flöden på sociala medier.

Alldeles för ofta lägger vi upp bilder från olika möten som förmodligen både kan döda intresset hos någon som eventuellt var intresserad av att börja engagera sig, samt lockar fram ett skratt (med i bästa fall, åt i sämsta) hos andra.

Det är helt enkelt för vanligt med bilder som är tagna på alldeles för långt håll, som visar mer av vägg eller golv än huvudmotivet, som visar partiföreträdare med märklig min, som är skakiga, som visar partivänner i diskussioner där alla ser ledsna ut (fast de egentligen är allvarliga och engagerade).

Ett konkret exempel är riksdagsgruppens tisdagsmöten då kanske Stefan Löfven, Magdalena Andersson eller någon annan av våra duktiga företrädare talar.

Då fylls mitt flöde (eftersom jag förspänt nog känner många riksdagsledamöter) av gula bilder (ljuset är osmickrande i andrakammarsalen), med en figur långt borta som ibland blundar på bilden. Gärna med en stor vit rektangel (ljuset från Power Point-visningen) som upptar en väsentlig del av bilden.

Inte ens våra politiska fiender skulle kunna ta en sämre bild av vår statsminister även om de försökte.

Vi gör det  av omtanke, vi ser vår statsminister på bilden och vet att stämningen var bra. Men det syns inte på bilden. Tyvärr.

Jag ser bilder från vårt regionfullmäktige, från AK-medlemsmöten och från andra partiers möten där vi förmedlar våra företrädare från sin sämsta sida i en till synes skittråkig verksamhet. Ingen är vinnare på det.

Mina tips:

– En bild på en talare längre bort blir sällan bra om du inte har möjlighet att gå nära. Be att få ta en bild innan eller efteråt så hinner du arrangera den lite snyggt.

-Fota inte ett möte bakifrån. Det ser extra trist ut. Ta bilden framifrån om du nödvändigt vill ha med många.

– Det blir ofta en mer entusiastisk bild om man fotar 3-4 personer istället för att försöka fånga många.

– Lägg inte upp en bild på en partivän om han eller hon har en konstig min/blundar/är skakig. Alla ska få vara sitt bästa jag.

– Nästan alla telefoner har ett bildredigeringsprogram. Använd det. Skär bort sådant som stör bilden. Starkt lysande lampor, en massa golv eller väggar eller annat. Ljusa upp eller skärp färgerna vid behov.

– Skriv intressanta upplysningar till bilden. ”Vi är på ett intressant möte” är lika klassiskt som intetsägande. ”Socialdemokratiska gruppen i utbildningsnämnden går igenom ärenden inför nästa nämndsmöte. Störst diskussion blir det nog om nedläggningen av Solskolan. Vi är emot en nedläggning då skolan har goda resultat och håller sig inom sina ekonomiska ramar.”

-Fråga fotade personer från mindre möten om det är okej att använda bilderna på sociala medier.

Vilka tips har du för att få bra bilder från politiska sammanhang? Skriv gärna i kommentarerna så vi tillsammans kan bli bättre.

Uppdaterat:

Sofia har tipsat om att hitta nya vinklar när du fotar. Från oväntade håll så blir bilden inte lika förutsägbar.

Minns ni det här? När Inger Källgren Sawela berättar vad Moderaterna ska ta itu med efter att ha chansen till ledande politiska poster i Gävle kommun efter 96 år i opposition?

Till Gefle Dagblad sade hon:

“Det som kommer att märkas nu är vår satsning på ett tryggt och snyggt i Gävle. Papperskorgar, måla, göra tydligt. Sådana enkla saker som man inte behöver göra så väldigt komplicerat.”

Träffade en tidigare mycket aktiv folkpartist (de hette så förut) som sade: -De verkar ju bara köra vidare på ert, de har väl insett att det är bäst för kommunen!

Nu har vi förstått att ett gäng motioner Alliansen lade i opposition inte längre är aktuella att driva fram. De ska be kommunfullmäktige att få återta dem. Insikt om att den egna politiken brister?

Och tänk igen, har vi egentligen fått veta något mer än diffusa saker om ”bättre företagsklimat” (som om någon vill ha dåligt)?  I övrigt har det hittills varit noll. Mest verkar de försöka vrida sig själva ut och in för att komma ifrån de beslut kring budgeten som togs i november som de inte längre vill verkställa.

Inte ens Bornegrims fagra löfte om att flytta den mycket provocerande, rosa bilkonsten till högskolan där de håller på med HBT och sånt (googla denna sjuka sägning) har det hänt något med. Och det som bara skulle ta en lunchrast!

Inte har jag sett någon uppsnyggad papperskorg heller!

Är det så här det ska vara, att de ska segla vidare på den rödgröna politiken som styrt Gävle under de senaste åren och inte våga ta i någonting som de egentligen vill göra?

Borde jag egentligen vara glad över att vi hittills inte ser mycket av blå politik? Kanske.

Men vad skulle de då med makten till? Den rödgröna politiken i Gävle drivs  bäst av de rödgröna, som också förstår vad de håller på med.

Det är tydligt att Alliansen i Gävle inte alls tagit makten, bara uppdragen. Var är makten? Hos SD?