Morgonmöte på justitiedepartementet
Kammardebatt om terroristresor där vår Lawen ägde
Förmöte och möte med Riksdagsstyrelsen
Votering
Bänkmöte
Middag med vän
Telefonsamtal
Träning
Hantering av dagens mejlskörd
Sov gott!
Nyvalda!
I går hade Socialdemokraterna i Gävle medlemsmöte och gjorde några val. Vår Martin Vadelius aviserade för att par månader sedan att han fått ”ett erbjudande han inte kunde motstå” på sin arbetsplats, som var svårt att kombinera med att vara ordförande i utbildningsnämnden som han då var, efter årsskiftet handlar det om gruppledarskapet.
Så vi gör lite nyval och omflyttningar i vår uppställning och medlemsmötet beslutade att välja Eva Älander till gruppledare i näringslivs- och arbetsmarknadsnämnden, Hans Wahlström till ersättare i kommunstyrelsen och Ahmed Amin till gruppledare i utbildningsnämnden samt ordinarie ledamot i kommunstyrelsen.
Så här glada var de för det:
Det är alltid kvinnodag
Jag skriver tillsammans med Carina Blank, ordförande i S-kvinnor i Gävle. Debattsidorna kommer att vara proppade den 8 mars så vi tänkte förekomma det.
HÄR kan du läsa. Inser att bilden som är skärmdump från Arbetarbladet inte är så skarp.
Tillökning i familjen
I dag har besked kommit. Nästa helg kommer lilla Silvergrå till oss.
Bild från Snögatans uppfödning där hon ska hämtas. Någon av de grå är hon. De andra är hennes 14 syskon.
Söndag. Igen.
Fredag och lördag hade vi som är ordförande i en arbetarekommuner eller är ett S-råd i länet ledarutbildning här i Gävle. Väldigt givande, utifrån att jag fick med mig många saker att vrida och vända i huvudet. Den där påfyllnaden som det brukar talas om. Hur det kommer ut sedan får märkas.
Jag har hunnit med två träningspass och mycket Cindy-gos. Vi fotade oss i går kväll. Guldhjärtat!
I dag har min syster Sara varit på besök. Vi har firat en 40-åring och besökt diverse köplador. Jag talar inte om det så ofta men jag är läskigt förtjust i krukväxter och att fixa med dom. I dag köpte jag några nya (ibland förlorar man ju växtvänner) och ny kaktusjord.
Efter att ha provat en av Gävles nya restauranger och kom hem vid tio satte jag igång med några omplanteringar, främst då av kaktusar som jag odlad fram själv. Älskar det där med jord under naglarna.
Bilder från partimöten
Det här inlägget gäller politiskt engagerade från samtliga partier, som ibland delar bilder på sociala medier från politiska sammankomster av olika slag.
Det är skrivet med kärlek och omtanke och även jag gör tokigt ibland, så ni behöver inte fundera på det perspektivet.
Jag har många politiker, från olika partier, i mina flöden på sociala medier.
Alldeles för ofta lägger vi upp bilder från olika möten som förmodligen både kan döda intresset hos någon som eventuellt var intresserad av att börja engagera sig, samt lockar fram ett skratt (med i bästa fall, åt i sämsta) hos andra.
Det är helt enkelt för vanligt med bilder som är tagna på alldeles för långt håll, som visar mer av vägg eller golv än huvudmotivet, som visar partiföreträdare med märklig min, som är skakiga, som visar partivänner i diskussioner där alla ser ledsna ut (fast de egentligen är allvarliga och engagerade).
Ett konkret exempel är riksdagsgruppens tisdagsmöten då kanske Stefan Löfven, Magdalena Andersson eller någon annan av våra duktiga företrädare talar.
Då fylls mitt flöde (eftersom jag förspänt nog känner många riksdagsledamöter) av gula bilder (ljuset är osmickrande i andrakammarsalen), med en figur långt borta som ibland blundar på bilden. Gärna med en stor vit rektangel (ljuset från Power Point-visningen) som upptar en väsentlig del av bilden.
Inte ens våra politiska fiender skulle kunna ta en sämre bild av vår statsminister även om de försökte.
Vi gör det av omtanke, vi ser vår statsminister på bilden och vet att stämningen var bra. Men det syns inte på bilden. Tyvärr.
Jag ser bilder från vårt regionfullmäktige, från AK-medlemsmöten och från andra partiers möten där vi förmedlar våra företrädare från sin sämsta sida i en till synes skittråkig verksamhet. Ingen är vinnare på det.
Mina tips:
– En bild på en talare längre bort blir sällan bra om du inte har möjlighet att gå nära. Be att få ta en bild innan eller efteråt så hinner du arrangera den lite snyggt.
-Fota inte ett möte bakifrån. Det ser extra trist ut. Ta bilden framifrån om du nödvändigt vill ha med många.
– Det blir ofta en mer entusiastisk bild om man fotar 3-4 personer istället för att försöka fånga många.
– Lägg inte upp en bild på en partivän om han eller hon har en konstig min/blundar/är skakig. Alla ska få vara sitt bästa jag.
– Nästan alla telefoner har ett bildredigeringsprogram. Använd det. Skär bort sådant som stör bilden. Starkt lysande lampor, en massa golv eller väggar eller annat. Ljusa upp eller skärp färgerna vid behov.
– Skriv intressanta upplysningar till bilden. ”Vi är på ett intressant möte” är lika klassiskt som intetsägande. ”Socialdemokratiska gruppen i utbildningsnämnden går igenom ärenden inför nästa nämndsmöte. Störst diskussion blir det nog om nedläggningen av Solskolan. Vi är emot en nedläggning då skolan har goda resultat och håller sig inom sina ekonomiska ramar.”
-Fråga fotade personer från mindre möten om det är okej att använda bilderna på sociala medier.
Vilka tips har du för att få bra bilder från politiska sammanhang? Skriv gärna i kommentarerna så vi tillsammans kan bli bättre.
Uppdaterat:
Sofia har tipsat om att hitta nya vinklar när du fotar. Från oväntade håll så blir bilden inte lika förutsägbar.
Alliansen tog inte makten, bara posterna
Minns ni det här? När Inger Källgren Sawela berättar vad Moderaterna ska ta itu med efter att ha chansen till ledande politiska poster i Gävle kommun efter 96 år i opposition?
Till Gefle Dagblad sade hon:
“Det som kommer att märkas nu är vår satsning på ett tryggt och snyggt i Gävle. Papperskorgar, måla, göra tydligt. Sådana enkla saker som man inte behöver göra så väldigt komplicerat.”
Träffade en tidigare mycket aktiv folkpartist (de hette så förut) som sade: -De verkar ju bara köra vidare på ert, de har väl insett att det är bäst för kommunen!
Nu har vi förstått att ett gäng motioner Alliansen lade i opposition inte längre är aktuella att driva fram. De ska be kommunfullmäktige att få återta dem. Insikt om att den egna politiken brister?
Och tänk igen, har vi egentligen fått veta något mer än diffusa saker om ”bättre företagsklimat” (som om någon vill ha dåligt)? I övrigt har det hittills varit noll. Mest verkar de försöka vrida sig själva ut och in för att komma ifrån de beslut kring budgeten som togs i november som de inte längre vill verkställa.
Inte ens Bornegrims fagra löfte om att flytta den mycket provocerande, rosa bilkonsten till högskolan där de håller på med HBT och sånt (googla denna sjuka sägning) har det hänt något med. Och det som bara skulle ta en lunchrast!
Inte har jag sett någon uppsnyggad papperskorg heller!
Är det så här det ska vara, att de ska segla vidare på den rödgröna politiken som styrt Gävle under de senaste åren och inte våga ta i någonting som de egentligen vill göra?
Borde jag egentligen vara glad över att vi hittills inte ser mycket av blå politik? Kanske.
Men vad skulle de då med makten till? Den rödgröna politiken i Gävle drivs bäst av de rödgröna, som också förstår vad de håller på med.
Det är tydligt att Alliansen i Gävle inte alls tagit makten, bara uppdragen. Var är makten? Hos SD?
Sverige Tillsammans
Fram till lunch har jag närvarat på gemensam konferens för Gävleborg/Uppsala om olika aspekter av att välkomna nya människor till Sverige. Bra föredragningar. Fler, som tror de vet men inte vet, borde få möjlighet att höra korrekta fakta.
Stor cred till alla på Migrationsverket, kommunanställda och de i civilsamhället som gör stordåd.
Dagens tre viktiga
I dag har jag för första gången varit på möte med Kriminalvårdens insynsråd, ett uppdrag som regeringen gett mig. Roligt. Nils Öberg som är boss har jag haft att göra med tidigare då han ledde en utredning jag satt med i. Från S är vi två som representerar, jag och min utskottskollega Petter Löberg.
Jag har på dagens votering varit med och röstat igenom förslaget om glasögonbidrag till skolbarn. Något som varit efterlängtat, efterfrågat och som gör stor skillnad i många familjer.
Arbetsdagen avrundades med informella samtal och middag med representanter från Hälsingerådet. Statliga jobb, fiber och järnväg var lite av det vi talade om. Alldeles partiöverskridande. Bra att veta för ledarskribenter från Hälsingland som tror att sådant inte existerar.
Här är en fantastisk bild som Magnus Svensson från C tog på oss, för att skicka till våra gemensamma syskonbarn.
Rejäl urspårning i kommunmejlen
Vågar jag ta i? Vågar jag stillsamt undra hur det är ställt med vuxna, kommunanställdas människors mejlkompetens? Ja, jag vågar!
Jag har ett konto i Gävle kommuns mejlsystem (eller vad det heter) utifrån mitt uppdrag som vigselförrättare.
En av de nytillträdda nämndsordförandena har gjort en tabbe och råkat mejla en fråga kring lönehantering vidare till X antal personer som jobbar i kommunkoncernen. Sånt kan hända, även om jag inte riktigt förstår vilken knapp hen kom åt.
Vad händer därefter?
Person 1 på den massiva listan SVARAR ALLA och berättar att hen inte har något med mejlet att göra, att det måste ha mejlats fel.
Person 2 känner sig manad att göra samma sak. Nu har alltså mer än tjugo personer valt att spamma ALLA andras mejlbox med liknande mejl. ”Jag jobbar som fritidspedagog, jag har inget med saken att göra, ta bort mig från listan”.
VARFÖR?
Något måste vara allvarligt fel i mejlkompetensen för att en sådan här sak ska hända. Person nummer nitton som glatt spammar vidare genom att SVARA ALLA, vad tänkte du?
Hur länge har vi nu mejlat varandra? Cirka 20 år. På tjugo år har otyget att ”svara alla” i tid och otid inte utrotats. I just det här fallet reagera alltså mottagarna på den enorma mängden av mejl man fått MEN istället för att bara chilla och därmed sätta stopp, markerar man sitt missnöje med andras hantering genom att vara ännu sämre själv.
Fullständigt obegripligt. Och ganska pinsamt.
Uppdatering en halv dag senare: Min inledande mening som innehöll en insikt om att detta kunde vara känsligt var alldeles korrekt. Person hörde av sig över Facebook (man, okänd för mig) som iofs snällt undrade varför jag vill racka ner på kommunanställda, ska inte jag som politiker ge dem utbildning istället? Jag svarade ungefär så här:
”Detta är eg inte en fråga bara för kommunen utan i massor av sammanhang jag finns i där det mejlas så just de här är knappast sämre än andra. Mer fenomenet liksom. Just det här fallet blev så extremt till antalet. Har inget intresse av att klanka på enskilda, berättade ju inte ens vem som gjorde första tabben trots politisk motståndare. 😉 Tänker att checken av personalens kunskap är en fråga för deras chefer. Knappat från KF-ledamöter. Vore ett märkligt styre. Ha en fin dag!”
Jag fick en tumme upp tillbaka så jag tror vi är vänner.
Svara alla-epidemier är ett riktigt otyg, det går inte att komma ifrån. Jag förstår att känsligheten i det här skulle kunna vara att det kunde tolkas som att jag ser ner på kommunanställda rent generellt. Never. Att jobba i bärande verksamheter är superbäst och jag har själv min profession som lärare där.
Men fenomenet finns överallt, och det här vara bara ett exempel. Riksdagsmejlen är precis likadan. Förra året svarade en f.d. minister på en inbjudan som gått till minst 349 stycken om varför hen inte kunde komma, med detaljerad beskrivning av familjeläget den dagen. Varje vecka gör någon annan ledamot samma sak. I lokalpolitikern blir den stora sändlistan olyckligt diskussionsforum för något som berör endast få.
Vi har mejlet i 20 år skrev jag. Vi inkluderar mig. Jag har också felat. Vi är alla mejlsyndare.