En dröm för många med snöfritt fram till jul. Sedan kom snö och kyla med råge och låg över jul. Och nu borta. Till förmån för sörja och barmark. Hoppas ni njuter av det. Jag gör det inte.
Det här är det mesta av vinter som skådades på min promenad nyss och det är inte mycket.
Söderhamnskuriren publicerade en insändare om ojämna antal skivor i skinkförpackningen i november. Seriöst formulerad av en kommunfullmäktigeledamot i Söderhamn.
I dag MMSade mamma nästa och kallade den ”Dagens skinka!”.
När jag arbetade som lärare hade jag en liten artikel uppsatt i mitt klassrum. Den handlade om amerikanska turister som krävs pengarna tillbaka efter semester i Sverige och midnattssolen visat sig vara samma sol som de såg i Amerika. Detta för att ha ett varnande exempel om hur det blir om allmänbildningen inte sitter.
Den här hade fungerat precis lika bra i avskräckande syfte.
Men okej, ibland träffar man inte spikens huvud. Frågan blir då, varför publiceras den här typen av insändare?
Träffade en lokal moderat i dag. En jag känner den allra största respekt för.
Vi pratade lite om det lokala, politiska läget. Hen var precis lika besviken som jag över att det inte gått att hitta en majoritetslösning.
Skillnaden var att jag har fått information från förhandlingarna, liksom hela vår arbetarekommunstyrelse och två gånger på medlemsmöten.
Hen visste alltså inte att det erbjudits en hel del lösningar, men att Alliansen svarat nej och hade bara tre tydliga alternativ (de plus ett annat parti) eller den stora röran som blev helt oförståelig. Hen var rätt besviken på sina egna. Både för att de fått sån väldigt dålig information/återkoppling och på resultatet.
Spännande ändå. Att det verkar som att Moderaterna i Gävle inte ens informerat sin styrelse om förhandlingarna. Personen jag pratade med i dag sitter inte i styrelsen men hade fått vetskap om det. Jag har också hört det från andra håll.
Om det skulle vara felaktigit blir jag glad, för då skulle det betyda att M har en skapligt fungerande interndemokrati i alla fall. Det tror jag skulle vara bra för kommunen.
Något som jag och andra som lyfter frågan med myggproblematiken (som vi i vårt län har kring Dalälven) möts av är ett stort oförstående. En jämförde det med att det finns många råttor i Stockholm. Motioner om problemet har hånats i kvällstidningar.
Den här motionsgenomgången från Frihetssmedjan fattar inte heller myggfrågan utan rekommenderar myggmedel. Tänk att det är så svårt att förstå problematik som finns utanför storstadsområden.
Det räcker inte att ha ”besökt någons land” för att veta saker om livet utanför murarna. Myggproblematiken handlar inte om de där vanliga myggen som ju finns, något fler på vissa ställen. Vi snackar liksom vägg av mygg. Ett helvete där människor och djur i drabbade områden. Utevistelse omöjlig. Härligt när de här liberala bloggarna bekänner sin okunskap.
Det damp ner en leksakskatalog (bilden är print screeen på från den) i veckan visst. Har sett rubrikerna sväva förbi om att den har bra genustänk eftersom en pojke var i prinsesskläder (och en massa annat, som att killar och tjejer leker TILLSAMMANS).
Hyllning hyllning från tyckare. Tex från GD:s ledarskribent.
Gott så. Men det var ju ingen pojke. Jag tolkar det som att eftersom inget långt hår syntes på människobarnet så trodde folk att det var en kille. Ty små tjejer har ju alltid långt hår.
Så himla roligt ändå. Att de (vi) som förordar att tänka utanför normerna gick på den lätta.
Minns ni när en tjej fick håret klippt på förskolan tidigare i år? Och pappan kommenterar: ”– Hon hade långt fint hår innan. Nu ser hon ut som en pojke.”
Här är ett lysande exempel på att ”allt som står i tidningen inte är sant”. Kaplan har alltså suttit mötesordförande för en organisation som har haft möte. MÖTESORDFÖRANDE. Föreningar och organisationer lånar ofta in sådana av varandra som en trevlig gest.
Här har Kaplan lett möte och i vanlig ordning som mötesordförande skrivit under. Kaplan är inte medlem i föreningen och har alltså inte deltagit i några beslut. Det är det många som inte verkar förstå. Inklusive Expressen.
Jag har suttit ordförande på många möten för t ex RFSL, ridklubbar och båtföreningar. För att jag är en jävel på att svinga en klubba. Det betyder inte att jag ansvarar för föreningens verksamhet.
Det är få tillfällen i vardagen då jag känner mig helt hjälplös.
Ett av dom är när SJ har sina små breakdowns. I höst har verkligen inte varit någon bra tåghöst hittills för mig. I dag är inget undantag. Inget utskott på fm så kunde åka med tiotåget söderut. Men tiotåget söderut blev halvelva-tåget över AvestaKryblo mot Stockholm.
Detta stod klart efter en stunds förvirring där stackars personalen inte vet, och informationen på nätet ist säger 45 minuters försening.
Inga detaljer behövs egentligen för det är som det är. Jag får åka tåg dubbelt så länge som planerat, och det som var planerat går lite i stöpet.
Föga tröst att jag inte sitter ensam i sitsen.
Jag lät inte heller min inneboende ilska blommg aut i överjävliga svordomar, vägra gå på tåget och gå hem igen. Jag måste ju fram liksom. Och därav hjälplösheten.
Och ja, rätt många resenärer blev riktigt förbannade över att den olycksaliga informationen kvittrades fram i högtalarsystemet i samma tonläge som om alla skulle få gratis glass.
Kanske finns det några siffror på att avbrott på sträckan Uppsala-Gävle är det vanligaste som finns?
Ibland blir det så skevt när ”media” ska göra saker. I gårdagens Arbetarbladet listades alla nya kommunfullmäktigeledamöter i Sandviken. Om varje ledamot får vi veta namn, ålder, yrke, inkomst och var de bor i kommunen. Föredömligt har tidningen också tittat på fördelningen män/kvinnor.
Inget av det där är några konstigheter. Men så kommer någon på redaktionen på att artikeln ska upp på Facebook. Inget konstigt det heller. Att några som arbetar med text inte kan skilja på de och dem är kanske lite konstigt dock. Så här såg det ut:
Av det här får vi det vanliga intrycket att alla ”politiker” tjänar så väldigt, väldigt mycket och nu ska var och en av oss ta ställning till om de är värda sin inkomst.
Problemet är ju uppenbart. De (dem?) som sitter i kommunfullmäktige är till allra största delen fritidspolitiker, som gör detta mot ett litet mötesarvode och i övrigt har arbeten som servitör, brandman eller habiliterare.
Så är det då meningen att jag ska avgöra om småföretagaren Per-Ola tjänar 352 300 kronor per år? Eller frisören som tjänar 420 600, är det rimligt?
Ett litet antal har hade mer arvoderade uppdrag förra året. Om det var intressant hur mycket som kom från politiska uppdrag skulle det i så fall ha markerats särskilt.
En 38-årig miljöpartiskt tjänade 500 kronor 2012. Tycker Arbetarbladet hon är värd det?
Det här var så slentriangjort. Och ett exempel på när jag tappar lite i förtroende för rapporteringen. Då avser jag alltså inte själva uppslaget i tidningen som var helt okej, utan vinklingen när artikeln skulle marknadsföras. Både oinsatt och oseriöst.
Vi var flera som påpekade det orimliga i det, och en liten stund senare hade tidningen ändrat. Utan att kommentera varför det blev så där.
I förrgår ringde Arbetarbladet till mig för att fråga om det stämmer att jag ska träffa polisen på fredag. Jag sade att jag bett om ett möte med dem för att diskutera narkotikaläget. Jag betonade noga att det kan finnas mycket som är viktigt att veta och det är inte ett möte som bara är tänkt att fokusera på spice. Givetivs är det en del, med tanke på det otäckta som händer.
Jag vill få en mer nyanserad bild av narktoikaläget än den som media ger. Trender och iakttagelser som polisen gör helt enkelt. Givetvis med fokus på hur olika insatanser tillsammans ska möta problematiken.
Jag fick också då på måndagskvällen frågan om jag skulle ta upp det i justitieutskottet i morgon. Häpen av märklig frågan, eftersom det inte alls fungerar så att man lyfter en fråga på utskottet så där lite snabbt utifrån ett uppblossande lokalt problem. Så jag svarade att det ska jag inte göra.Därför avslutas artikeln med en ofullständigt återgiven fråga och ett svar som kan ge intrycket att jag inte ”agerar”.
Men mest förvånad är jag över den som ägnade sig åt rubriker på webben i går. HIttade på att jag ska ”kräva svar” vilket är ett uttryck som jag aldrig använt och inte har för avsikt att göra. Även om läget är allvarligt, har jag heller aldrig tänkt på eller kallat det här för ett krismöte. Faktum är att jag inte kallat det någonting eftersom det inte är jag som gått till media för att berätta om det här mötet. Det har de fått reda på från annat håll, vilket givetivs är helt okej. Men ja ghar inte satt någon rubrik på det.
Jag skriver om det här för att jag vill ge ett exempel på hur lite det krävs av media när det gäller ordval osv för att vrida lite grann på händelser så att de verkar vara något lite (eller mycket) annorlunda än vad de är. I det här fallet spelar det mindre roll, även om jag hoppas att polisen nu inte tror att jag ska läxa upp dom. Men det finns gånger då det blir bedrövligt.
Här är artikeln som den ser ut nu. Nedan skärmdump från arbetarbladet.se i går.
I går publicerades en text av Dilsa Demirbag-Sten med rubriken ”Det är i staden som innovationerna föds”.
En kärleksförklaring till staden vill hon leverera. Gott så! Allt som förtjänas att älskas ska älskas och hon är inte ensam om att gilla att nöta asfalt.
Men texten som följer handlar i mångt och mycket om att på ett mer omständligt sätt säga det som Anna Kinberg Batra sade för länge sedan, att 08:or skulle vara smartare än lantisar.
Utifrån min erfarenhet kan jag ge henne en poäng i det hon lyfter. Det gäller förmodligen på många ställen och kommer tyvärr att gälla länge än. De mindre orternas prat om människorna som bor där, pyttesmå boxar att anpassa sig till. Att inte sticka ut, avvika.
”Staden har alltid varit en liberal tillflyktsplats för människor från landsorten och därför också en magnet för avvikarna.”
Det är dock inte det bärande i texten som är en till synes helt blind fläck om varifrån det som byggt Sverige starkt och bygger Sverige starkt kommer ifrån. Elkraften från älvarna, malmen från gruvorna och träråvara från skogen. Det gäller än i dag. Tillkommer också något som är helt utelämnat, som matproduktion. Detta har inte gjorts och görs inte utan tankekraft.
Urbanisering pågår. Absolut. Men det beror inte uteslutande på att människor inte vill bo på landet. Det handlar om att många inte ser att de har ett annat val än att flytta utifrån service osch så vidare. Att inget utvecklas på landsbygden, det är inte precis en lätt match att till exempel driva ett jordbruk. Då krävs en stor muskelkompetens. Tiden då det var råstyrka och att själv dra plogen som gällde är svunnen tid.
Syftet med texten kan absolut inte ha varit en kärleksförklaring. Det är en fet diss mot landsbygden och alla de människor som bor där. Slutorden ”Men staden kommer ändå alltid att vara den plats där drömmar förverkligas och innovationer föds.” visar på en oinsikt om att detta kan ske i förorten liksom en bra bit ut i skogen. Dilsa får själv berätta varför hon inte förstår det.