Under bilden publiceras en debattext skriven av mig, Magnus Manhammar och Thomas Hammarberg från senaste numret av Aktuellt i politiken. Den är förstås skriven apropå att Migrationskommittén ska lägga ett förslag efter sommaren. Men vad som står i den gäller generellt. Särskilt viktigt tycker vi det är att alla förstår det (egentligen självklara) som Röda Korsets undersökning visat, att det i socialdemokratiska led finns ett starkt stöd för en asylpolitik som visar förståelse för människan. Det finns så väldigt många socialdemokrater som är besvikna på hur Socialdemokraterna agerat de senaste åren i asylpolitiken. Och ”hårdare tag” visade sig inte precis vara någon hit gällande valresultat precis …

Hur som helst. Vår text nedan.

 ”Det finns en guldreserv av humanism i Sverige”, skrev Kerstin Ekman nyligen. Det är sant, medmänskliga värderingar har djupa rötter i vårt land. Det har påverkat politiken och väckt respekt utomlands. När det gäller mänskliga rättigheter har vi blivit sedda som ett föredöme.

Men guldreserven måste vårdas. För oss innebär det att folkrätten och principerna om alla människors lika värde ska upprätthållas. Det är också detta som står på spel i den pågående debatten om den framtid migrationspolitiken.

Den migrationspolitiska kommitté som tillsattes förra året har här en avgörande roll. Den har förstås fått många brev och berättelser från personer och grupper som vill peka på de brister som de ser i dagens politik och rädslor inför framtiden och en eventuellt hårdare inriktning. De rösterna är en viktig del av vår guldreserv.

I direktiven till kommittén står: ”Kommittén ska ta ställning till utformningen av politiken i syfte att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar. Migrationspolitiken ska i en föränderlig omvärld minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning med ett brett stöd i den svenska riksdagen. Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv” Resultatet ska redovisas i mitten av augusti.

Vi tillhör dem som utgår från att de humanitära värdena inte körs över och att den folkrättsliga innebörden av asylrätten respekteras. Ett minimikrav är att själva asylprocessen är rättssäker.

Visst är det formella systemet väl konstruerat, men den konkreta hanteringen har inte varit tillräckligt rättssäker. Migrationsverkets egen utredning 2017 visade att bara hälften av de beslut som då granskades hade varit kompletta. Många av bristerna berörde själva kärnan i asylutredningen.

De metoder som använts för prövning av de sökandes ålder har kritiserats skarpt, inte utan fog. Många asylsökande har dessutom vittnat om bristfälliga tolkar och juridiska ombud som inte tycks ha tagit sin roll på tillräckligt allvar. Det här är kritik som måste beaktas.

Humanismen kräver vidare att de som får stanna också ges möjlighet att bli en del av gemenskapen i Sverige, det nya landet. Möjlighet till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd bidrar till en framgångsrik integration.

I många fall blir det lättare för människor att börja bygga upp sitt liv igen när man har sina närmaste nära och när man vet att det jobb man lägger ner på att lära sig språket, studera, starta ett företag inte kommer att vara förgäves.

Den insikten gjorde också att den socialdemokratiska partikongressen 2017 slog fast att ”permanenta uppehålltillstånd och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering”.

När det gäller barn är förstås familjeåterförening en absolut rättighet, fastslagen i barnkonventionen.

Det ingår i den humana flyktingpolitiken att verka inom EU och i olika internationella sammanhang för solidaritet och omtanke för människor på flykt. Där har vi hittills bidragit positivt.

Klart är att talet om ett ”volymmål” en fallgrop. Sådana förslag strider mot själva asylrätten, som handlar om den enskildes behov. Hur många som kommer att behöva en fristad beror på vad som händer i omvärlden och kan därför inte bestämmas i förväg.

Humaniteten kräver i stället att vi lägger än större kraft på att motverka orsakerna till att människor tvingas på flykt. Det handlar om fredsarbete, insatser mot miljökatastrofer och att motarbeta förtryck. De ansträngningarna bör förstås kombineras med arbetet att mobilisera fler länder, inte minst inom EU, för en human migrationspolitik.

Guldreserven av humanism i vårt land finns i stor utsträckning bland socialdemokratiska väljare, visar en ny kartläggning gjord av Röda Korset:

• 90 procent av S-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige.
• 78 procent av S-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att personer med humanitära skäl, till exempel svårt sjuka barn eller vuxna, ska ha möjlighet att stanna i Sverige.
• 75 procent av S-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en möjlighet att återförenas i Sverige.

Vi är övertygade om att dessa värderingar delas av de allra flesta som också är medlemmar i partiet. Det är positivt – men också fordrande i dagens negativa klimat. Man kan kompromissa om mycket i politiken, men de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter måste skyddas.

Här blir vår hållning till flyktingarna en verklig test. En del av de beslut som redan fattats har orsakat besvikelse bland personer som offrar mycket för att stödja flyktingar från till exempel det våldshärjade Afghanistan. Det är djupt olyckligt. Den humana syn som präglar socialdemokratin måste få genomslag, både i vår retorik och där vi är med och beslutar.

Elin Lundgren. Ordförande, Brynäs S-förening. Riksdagsledamot

Magnus Manhammar. Ordförande, S-föreningen Avanti i Karskrona. Riksdagsledamot

Thomas Hammarberg; Styrelseledamot, Tro och solidaritet. Riksdagsledamot

I går hade vi årsmöte med Gävle arbetarekommun. Det gick bra på alla sätt. Här lägger jag den text jag hade som underlag när jag öppnade mötet. Jag lägger den här för jag vill att alla ska veta hur duktiga personer som finns i organisationen. Som min efterträdare valde medlemmarna Ahmed Amin. Bra val!

Egentligen är det här ett helt vanligt årsmöte, med sedvanliga årsmötesförhandlingar som man säger.

Men för mig känns det lite extra speciellt. Nästan lika speciellt som för åtta år sedan när jag valdes till ordförande i den här arbetarekommunen. Det här är det sista årsmötet där jag har varit ansvarig för att leda kamraterna i styrelsen framåt och på årsmötet redovisa vår verksamhet.

Jag vet inte hur länge jag suttit i styrelsen innan det, men totalt är det kanske 15 år nu, och om det går enligt valberedningens förslag är det inte mitt sista år men kanske på en annan också mycket viktig post.

Att sitta i styrelsen för arbetarekommunen i Gävle tycker jag har varit genuint roligt. Jag har varit med när Ulrica Messing varit ordförande och när Peter Bergström ledde styrelsen innan mig. Skulle man räkna ihop alla kamrater som varit i styrelsen samtidigt blir det väldigt många under de här åren.

Alla personer med olika bakgrund och erfarenheter men som delat ambitionen att vilja stärka socialdemokratin lokalt tillsammans med andra.

 Varje möte jag har gått till för att träffa er har känts riktigt roligt. Jag hoppas och tror att ni har märkt olika förändringar vi har gjort under de senaste åren.

 Vi har jobbat med stopptid ganska ofta för att möten inte ska dra ut på tiden hur länge som helst, vi har kommunicerat tydligt att barn är välkomna och jag är alltid glad när de är det och vi har försökt tänka på saker som att vara tydliga med namn och titlar för att alla, också nya ska kunna hänga med.

 Visste ni att det sätt som vi välkomnade Stefan Löfven som ny partiledare på 2012 nu är det arbetssätt som han arbetar på när han reser i landet. Det vill säga, istället för att skicka runt en mick på öppna möten där människor som är bekväm med mickar och tar för sig och en del kanske pratar ganska länge får ta en stor del av utrymmet, så började vi med skriftliga frågor där alla kan ställa en fråga och har lika stor chans att få den besvarad och dessutom hinner man med fler. Det ska vi vara stolta över.

 Vi ska också vara stolta över att vi lånat en idé från Sundsvalls socialdemokrater där vi samlokaliserar många S-föreningsmöten till samma dag ”årsmötesdagen”. Det spar mycket av mångas värdefulla tid och vi får viktigheterna gjorda.

Vi har en kommunikation över Facebook i dag som jag tycker har hittat formen väl, med både information om vår verksamhet och om vår politik. En stor eloge till de som arbetar med det.

 Vi har gjort flera valrörelser på slutet där vi med råge har uppfyllt de samtalsmål vi haft. Helt enkelt, nått ut till fler Gävlebor än kanske någonsin tidigare i valrörelser. Många av er har gått från dörr till dörr och ätit er kexchoklad mellan varven. Det har också varit ett bra sätt för oss att lära känna varandra när vi fått en ny knackkompis mellan varven.

Den stora trumfen för oss den senaste tiden är förstås att vi som en av elva arbetarekommuner ökade väljarstödet i valet senast. Vi gjorde det för att vi hade politiska förslag för olika delar av Gävle, för att vi hade ett sätt att prata som inte handlade om hårdare tag för att nå trygghet utan genomtänkta politiska satsningar som många kunde begripa och gilla. Vi gjorde det för att vi var många tillsammans som ställde upp och arbetade tillsammans för det vi trodde på.

 Det är en ren fröjd att se hur skickligt våra förtroendevalda arbetar i de politiska församlingar där de representerar socialdemokratin. Hur ni sprider våra budskap på sociala medier, hur ni förklarar hur saker fungerar och hur man skulle kunna göra delar ännu bättre.

 Under de här åren har jag uppskattat oerhört alla som velat prata med mig om idéer på hur Socialdemokraterna i Gävle kan bli ännu bättre. Inte på sättet att vara negativ och klaga och hitta syndabockar då det gått fel, utan precis på det sätt som arbetet vi påbörjade för ett tiotal år sedan., arbetet med Framtidspartiet, att sätta en ny andra och kultur, säger.

 Man är själv beredd att ta ansvar för att vara en del av förändringen snarare än peka på andra som varandes problem.

 Det hoppas jag att vi i Socialdemokraterna Gävle verkligen kommer att fortsätta med. Att se att vi alla är varandras kamrater, att vi alltid talar respektfullt med varandra, att argumenten är det viktiga, att vi skiljer på sak och person och att var och en känner att man har ett ansvar för förbättringar. Precis som det ska vara i en modern folkrörelse.

 Jag hoppas framöver att ännu fler kommer anamma det som vår studieledare Tomas Eneroth och partiledningen önskar, att alla som har uppdrag åt oss och andra också, ska genomgå de medlemsutbildningar och de ledarskapsutbildningar som erbjuds. Där pratas ideologi, kläcks idéer och byggs nätverk. Hela den här helgen har jag tillsammans med Daniel Olsson som är studieledare i partidistriktet lett medlemsutbildning del två, och gick därifrån med en enorm nöjdhet över vilka människor vi samlar och vad de kan göra tillsammans.

Mitt mål är att alla som har uppdrag för Socialdemokraterna i Gävle ska vara under utbildning. Kunskap är makt som bekant.

Sammanfattningsvis, det finns så många medlemmar som i olika roller varje dag för stora insatser för Socialdemokratin. Jag är så stolt över att ha fått företräda er och lägga mycket av min tid och tankekraft för att samordna det på bästa sätt, och att vi alltså lyckades med att åter få sitta i ledningen för Gävle kommun. Precis vad den här fina kommunen förtjänar förstås.

Det här är det längsta introt jag hållit på ett årsmöte men jag tyckte det kändes mycket bättre att börja med att påminna oss om framsteg och hur bra vi är tillsammans, än att avsluta med ett möjligt pretentiöst tal på slutet när jag avgår.

Med det öppnar jag mötet.