För mig betyder det en dag i Stockholm.

Det är också 1 april. Jag vill också här passa på att säga hur utomordentligt fånigt det är med tidningarnas 1 april skämt. Är inte eran för sådant över? Måste vara ett lidande att behöva skriva sådant som journalist.

På förmiddagens utskott kommer Säpos chef Anders Thornberg. Vi ska prata med honom om etremistiskt våld och hur läget ser ut.

På eftermiddagen träffar jag och andra från Norrland Trafikutskottes S-grupp för att prata om våra önskemål kring prioriteringar. Vi säger som ett mantra: dubbelspår på Ostkustbanan. Helst nyss.

Jag ska också förbereda mig inför morgondagens debatter i justitieärenden, leta svaret på fågor som ställts mig samt självklart gå på gruppmötet.

Och så det mest spännande, att vara beredd p ådet oförutsägbara.

Det blir en fin dag.

En heldag i Sandviken, det gör ju en hel fredag!

På förmiddagen träffade jag en grupp unga vuxna på Språngbrädan i Sandviken. De var i riksdagen före jul men ville att jag skulle komma till dem så vi kunde prata vidare om politiken. I två timmar höll vi låda om demokrati, jämställdhet, partipolitik och annat relaterat.

De bjöd på riktigt god sopplunch med nygjort bröd.

Mätt och nöjd mötte jag upp Peter Kärnström, kommunalråd i Sandviken för att åka till Kungsberget för en träff med ägare och platschef. Jag, som aldrig åkt slalom eller hängt på dylika ställen, tyckte det var mycket roligt med alla som gick omkring i slalompjäxor och därmed liknade robotar.

Kul att höra att de är så nöjda med samarbetet med kommunen och att verksamheten går så bra. Även om de hade önskat mer snö i vinter. Förståeligt. Men backarna var öppna och gästerna åkte.

Tänkte strax lämna kontoret och istället motionera lite.

Har städat och styrt upp lite här inne eftersom jag har lite besök i uppdraget i morgon och då vill jag ju ge en illusion av att det är fint och ordningssamt.

Dagens absolut största besvikelse (nej, jag väljer inte glädje) var att den planerade middagen med Ullie uteblev. Varit glad skitlänge, nu sur skitlänge. Det är sannerligen inte så att allt blir som jag önskar.

Bland andra saker har jag i dag haft styrelsemöte med Alkoholpolitiskt Forum samt läst artikeln i DN om att poliser mockar skit.

Landade just på kontoret efter att ha deltagit i en interpellationsdebatt med Elmsäter-Svärd om behovet av dubbelspår på Ostkustbanan. Vi var ett gäng som höll Norrlandsfanan högt. Vore fint om det hände inom min livstid.

Min mathållning i dag har hittills varit katastrof. Frukost 8.30. Två ägg och en matmuffin. Klockan 15.30 En slafsig smörgås med avocado. Nyss ett litet äpple.

Här finns behov kan jag säga. Avser nu att styra mot en matbutik för att ägna resten av kvällen åt att äta.

I dag har jag tillsammans med Åsa Wiklund Lång, kommunalrådskandidat i Gävle, besökt Alderholmens Mekaniska.

Oskar visade oss runt i lokalerna och berättade om hur arbetet organiseras, utvecklingspotential, arbetet med personalfrågor och sånt.

Därefter hade vi samtal med honom och Magnus, det är de som är ägare, om företagande och näringsliv. Både i Gävle och annorstädes.

Drivana personer, jag triggas verkligen av det. Blir glad av folk som vill, vågar och kan. Det är inspirerande också i mitt uppdrag.

Bland mycket annat konstaterade vi att vi har samma bild, industrin är inte död. Den har formen av mindre enheter än tidigare. Det är inte längre jättefabriker.

Vi är också helt överens om att bilden av att jobba i industrin måste uppdateras för att locka fler.

Magnus och Oskar bekräftar också den bild som vi får från många andra håll, det är svårt att hitta personal med rätt kompetens i vår region.

Så … plugg och praktik behövs. I skenet av detta känns det så extra vansinnigt att regeringen väljer att spara på Högskolan i Gävle. Och så det här med sänkningen av bidragsdelen i studiepengarna till studenter. Gosh! Men borgerlig politik förnekar sig inte.

En söndagskväll känns fredagen mycket avlägsen, men den hände.

Jag hade den stora äran att vara bjuden till Hagaströms skola för att träffa sexorna. De ville träffa en riksdagsledamot och höra hur det är att ha ett politiskt förtroendeuppdrag och om hur min ”vardag” ser ut.

90 minuter av stenhård grillning och jättekul var det! Skarpa kids med riktigt sluga frågor (skulle du kunna tränka dig att bli partiledare för SD och ändra partiet till nåt bra?). Till skillnad från ett litet fåtal i ”vuxengrupper” har alla också en mycket trevlig attityd vilket gjorde att jag var riktigt glad och hoppfull inför framtiden när jag tog bussen in till stan efteråt.

På eftermiddagen var jag och kommunalrådet Blank hos Kvinnojouren Blåklockan.Vi talade om läget i kommunen och frågor om jämställdhet och mäns våld mot kvinnor i allmänhet. Det är inte det minsta kul att Blåklockan behöver finnas, men det känns tryggt att veta att de gör det arbete som de gör. Känns också bra att de tycker att samarbetet med kommunen fungerar bra.

Jag fick några sådana här av Markus också. Fint! Och gott.

Så här ser jag och Martin Vadelius ut när vi kommit in efter att ha varit med en förskolegrupp i skogen. Även om skogen nu låg rätt nära ett bostadsområde. Men det fanns allt man kan kräva av en skog så alla var nöjda.

Vinbärsgården i Sätra var vi på, som jobbar enligt ur och skur-tänket.

Vi hade bett om att få vara med i verksamheten ett par timmar och det fick vi. Vi möter alltid så många generösa pedagoger! Givetvis tar både vi och de chansen att diskutera förskolan där utrymme finns.

Att vara med i verksamheten betyder också att bonda med kidsen. Roligt! Jag höl len tjej i handen på vägen tillbaka och jag tror ju alltid barn sk asmita så förmodligen höll jag ganska ordentligt helt utan att det behövdes.

– Håll inte så hårt! säger hon då med snäll röst.

Jag tog genast mjukare omtag och hon sade att det var bra. Må hon fortsätta säga sånt när det krävs!

I dag var det soppa och pannkaka och återigen imponerades jag över hur duktiga de är på att få till lugna, fina matsituationer med barnen.

Tack för i dag!

I går hade jag och Jörgen Edsvik förmånen att få besöka Cibes i Gävle. De flyttade sin produktion till Gävle från Järbo nyligen.

På bilden med chefen Mats Engblom. Vi fick gärna säga att de är så nöjda med gott bemötande och snabb hjälp från Gävle kommun vid etableringen här!

Ungefär 80 personer jobbar med hisstillverkningen i Gävle, men marknaden finns i stora delar av världen. De gör en typ av hissar som är lättare ochs midigare att installer än ”vanliga” hissar, vilket gör att de passar också i många privata hem där sådana behov finns eller uppstår.

Tack för att vi fick komma!