Kategoriarkiv: Politik

S inställning till ”Landskronamodellen”

Texten nedan är från Socialdemokraterna och jag har bearbetat den en aning för bättre läsbarhet.

Det som diskuteras i riksdagen är bestämmelserna från 1998 i socialtjänstlagen som ger Socialnämnden möjlighet att anvisa en person som är arbetslös under en längre tid och har försörjningsstöd praktik eller kompetenshöjande insats. Detta gäller om de är under 25 år eller om de äldre än 25 år och det finns särskilda skäl. Nu föreslår regeringen att åldersgränsen tas bort och det stöder vi. Det väsentliga blir därmed inte vilken ålder biståndstagaren har utan vilket behov som finns av kompetenshöjande insats i det enskilda fallet.

Den tveksamma och enligt S mening felaktiga hantering som sker i Landskrona bör ändras så att insatserna blir utvecklande och meningsfulla. Svaret är inte att den som har försörjningsstöd under en längre period ska lämnas utan insatser. Det hjälper ingen. Det finns en massa olika modeller ute i kommunerna. Vi tar inte ställning till någon speciell modell i vårt beslut. Socialstyrelsen har skarpt kritiserat Landskrona för Landskrona-modellen. Lena Hallengren (S) har aldrig yttrat sig om Landskrona-modellen. Hon anser att meningslösa sysselsättningsaktiviteter som krav för försörjningsstöd bryter mot bestämmelserna i socialtjänstlagen.

Det innebär inte att alla socialbidragstagare skickas ut på aktiviteter. Det ska göras en individuell prövning. Anvisning får enbart ske om den enskilde inte har kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Bestämmelsen får inte tillämpas när personens behov av försörjningsstöd bara är tillfälligt eller om personen har behov av insatser för missbruksproblem eller psykisk problematik. Verksamheten ska stärka den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller på en fortsatt utbildning. Vi stöder definitivt inte kommunala system och modeller där den som får försörjningsstöd som motprestation ska hålla på med meningslösa eller straffande aktiviteter.

Regeringens förslag, som riksdagen godkänt, innehåller tre delar. 1) En förändring av beräkningsgrunden för ekonomiskt bistånd, så att inte hela arbetsinkomsten ska räknas in vid bedömningen av rätten till bistånd. För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd. Beräkningsregeln ska gälla under två år. Tanken är att personer med försörjningsstöd som får tillfälligt jobb eller timvikariat inte ska bli av med alla pengar vilket de blir idag eftersom försörjningsstödet är en utfyllnadsersättning och ska räknas av krona för krona.

2) Socialnämnden föreslås ges utökade möjligheter att anvisa en biståndsmottagare till praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om denne inte har kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

3) Gränsen för när hemmavarande barns och skolungdomars arbetsinkomster ska få beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd höjs från ett halvt prisbasbelopp till ett prisbasbelopp per kalenderår.

Namnlagsutredningen

I veckan presenterade namnlagsutredningen sitt förslag.

Felix König som suttit i utredningen skriver en del om det HÄR.

Sammantaget kan man säga att de föreslår många förenklingar och mer tillåtande attityd till att byta namn, ha två efternamn osv. Gott så.

De flesta tycker något om namn eftersom alla (enligt lag) har ett. Jag har mina provocerande synpunkter. Man bör inte förpackar inte sina barn som ett kit genom att ge dom matchningsnamn likt en kull hundvalpar. Jag förstår inte poängen med att ett barn ska bära hela släktens historia genom valda namn från alla håll och därmed ett fullproppat pass på namnraden. Varje unge är ju sin egen liksom. Att döpa till ett namn på topplistorna är dålig fantasi.

Jag tycker det är sunt att den gamla kulturen där kvinnan tog mannens namn i äktenskapet i dag är högst frivilligt. Vill man så byter man, vill man ha kvar ”sitt eget” så går det bra. Att samhörigheten sitter i annat än namn fattar många. Utom KDs Yvonne Andersson.

HÄR är artikeln där hon skriver om hur namnen knyter ihop familjer. ”Namngemenskap har ett stort värde för att markera och känna samhörighet i en familj”

Och det påstår hon som om vore det fakta och inte hennes eget tyckande.

Jag har inte samma namn som något av alla mina syskon. Påverkar det samhörighetskänslan? Inte alls. Det beror ju på helt andra saker.

Vore det så enkelt kunde vi väl alla i hela världen bara ta samma eftersnamn så vore vi vänner sedan. Får jag föreslå Chen?

Bild från DN.

Hej Hannah med smileys

Det här har du skrivit i dag:

Kul att du inte godkände min tidigare kommentar. Typiskt en osäker politiker som inte kan hantera kritik från allmänheten. Det jag skrev om är verkligheten.

Precis som Reinfeldt som inte kan hantera att det är pga av alla invandrare i Sverige det blir som det blev i Husby. Gud vad synd de är om dem som fått flytta till världens bästa land. Jag har haft det tufft hela livet inte f*n har jag fått billigare vård eller någonsin gått på bidrag, kämpat och kämpat och tacken är höjd högkostnadskort avgift och gratis till illegala invandrare. vänta ni bara i valet 2014 kommer SD ta över. Vill lägga till att min pojkvän och hans vänner är uppväxta i vårberg och är invandrare, och även de kommer rösta på SD :)  Jag har fler utländska vänner än svenska men de accepterar alla Sverige och har blivit svenskar. Så jag är inte rasist men tycker att Sverige tar inte fler invandrare än vad det klarar av. Ni borde ta till er det om ni inte vill förlora valet till SD. När till och med invandrare röstar på SD vet man att det händer något :)

Vad din förra kommentar var har jag ingen aning om eftersom jag inte fått den. Sådant jag inte godkänner är sånt som handlar om att jag ser ut som en ko eller är helt jävla pantad i mitt lilla huvud, så såvida du inte hade författat något sådant har jag inte nekat någon kommentar som kommit fram till mig.

Du vet väl att SD är ett högerparti? Så såvida du inte vill ha ännu högre nivåer på högkostadsskyddet och ha någon slags socialt skyddsnät kvar bör du fundera på om du gillar ett parti som hakar på Moderaterna väldigt ofta i den typen av frågor.

Och också ett parti som hävdar att din kille och hans vänner per automatik har en kass kvinnosyn eftersom de är invandrare.

Vi har en demokrati, alla röstar som de vill. Jag tänker inte övertyga dig. Du vill rösta på ett parti som vill inskränka aborträtten för kvinnor. Som att bajsa på sig själv om man är tjej. Å andra sidan kanske du inte bryr dig, eftersom SD-kvinnors styrelseledamot själv har sagt att politik inte intresserar kvinnor.

Det är rasism

I går hade vi debatt om sexualbrottslagsiftningen. Jag mådde så otroligt illa över  Sverigedemokraternas inlägg. Deras föredragande hade en enda poäng när det handlade om sexualbrott (som nästan alltid begås av män mot kvinnor) och det var att påvisa att invandrare är de som våldtar. För att hetsa den rasistiska mobben.

Så här inleddes anförandet: Herr talman! Jag tänker inleda mitt anförande med ett citat. ”Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej, säger Hamid. Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig. – – – Många invandrarkillar är ju med svenska tjejer när de är tonåringar. Men sen när de ska gifta sig tar de en riktig kvinna från sin egen kultur som inte har varit med någon kille. Så ska jag göra. Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.”

Det som sades sedan och i slutet handlade om statistik kring våltäkter för att visa att våldtäkter är ett brott där invandrare är överrepresenterade. Givetvis inte ett ord om den grupp som mer än någon annna, hur man än vänder och vrider det, är överrepresenterad, nämligen män. Hela debatten finns HÄR.

Och i slutet av anförandet: I ett norskt radioinslag med rubriken Norska flickor har sig själva att skylla den 14 maj 2008 intervjuades tre afrikanska män med anledning av vågen av överfallsvåldtäkter i Oslo. Under intervjun säger männen att när de norska kvinnorna går omkring ”halvnakna” är det detsamma som att ropa: Kom och knulla mig! De berättar vidare att när de norska kvinnorna dricker sig berusade får de helt enkelt skylla sig själva om de blir våldtagna. Även här är det mycket tydligt vilken snedvriden kvinnosyn många invandrargrupper har.

Varför kryper det i min kropp här. Så att det syns? Vi är många i bänkarna som förmodligen har ett ansiktsuttryck som visar att vi är mycket illa berörda. Vi sitter där för att vi debatterar något som vi nog alla avskyr, sexualbrott. Vem som än utför det. Och den debatten reduceras till ett rasistiskt utfall från SDs sida.

Krypet kommer sig hos mig av viljan att peka ut en hel grupp, invandrarna, baserat på uttalanden som några män har gjort. Vilket är lika absurt som att hävda att blonda vikingars uttalanden och handlingar är något alla män födda i Sverige ska lastas för. Detta utvecklar Morgan Johansson i sitt lysande inlägg:

Jag satte upp mig på talarlistan därför att jag ville kommentera Richard Jomshofs, enligt min uppfattning, fullständigt avskyvärda inlägg. Där gick han över alla gränser. Det var nästan så att man trodde att Kent Ekeroth var tillbaka i justitieutskottet, men de har väl samma talskrivare, antar jag. Nu är Jomshof inte längre kvar i salen, och det är också symtomatiskt. Först går man upp och håller ett sådant här inlägg, och sedan sjappar man från debatten. Det visar ännu tydligare att Sverigedemokraterna och Richard Jomshof inte är intresserade av att bekämpa och förebygga sexualbrott. Han är bara intresserad av att hetsa mot invandrare. Det var själva innebörden i hans inlägg.

Ja, antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat. Det beror på att vi klassar fler gärningar som våldtäkter nu än vad vi gjorde förr. Det beror också på att fler och fler kvinnor faktiskt vågar anmäla när de har varit utsatta för övergrepp. Så var det inte förr på 50- och 60-talen. Våldtäkt inom äktenskapet var inte ens kriminaliserat förrän 1965. Om Sverigedemokraterna och Richard Jomshof går omkring och tror att det var något slags paradis för svenska kvinnor på 50- och 60 talen, något slags idyll där det inte hände någonting, är det fullständigt historielöst. Under de här åren har kvinnors ställning förbättrats på ett mycket påtagligt sätt, inte tillräckligt men på ett mycket påtagligt sätt. Det har gjort att fler och fler vågar anmäla. Det är inte Sverigedemokraternas förtjänst, vill jag säga.

Deras kvinnosyn är ytterst unken. Titta bara på deras inställning i abortfrågan! Så citerar han då gärningsmän med invandrarbakgrund och menar att det talar för hur invandrare ser på kvinnor. Det är ett rent bedrägeri. Låt mig nämna en sak. Den mest kända serievåldtäktsmannen i Sverige heter Niklas Lindgren. Det är den så kallade Hagamannen i Umeå. En av våra mest kända barnamördare och barnavåldtäktsmän heter Anders Eklund. Det var han som dödade Engla.

Vad tror ni skulle ha hänt om man hade satt en mikrofon framför Niklas Lindgren eller Anders Eklund och bett dem utveckla sin syn på barn eller kvinnor? Om de hade uttalat sig förmodar jag att man hade fått höra samma typ av avskyvärda citat som dem vi hörde Richard Jomshof citera. Men vi skulle aldrig någonsin dra slutsatsen att de här två gärningsmännen talar för hur svenska män ser på kvinnor eller barn. Den slutsatsen skulle vi aldrig någonsin dra. Eller tycker Sverigedemokraterna och Richard Jomshof det? Tror han det?

När Lena Olsson tog en replik blev det fantastiskt tydligt. Hon ställde frågan: Hur ser du då på svenska män som tar hit kvinnor och begår övergrepp mot dem, det vi kallar för fruimport? Då blev han fullständigt svarslös. Det var inte den poängen han ville ha. De är bara intresserade av att lyfta upp när invandrare begår brott, men när svenska män begår brott räknar man det inte. Det är oerhört avslöjande och visar den människosyn som ligger bakom detta.

I Sverigedemokraternas värld är människor inte lika mycket värda. Det handlar bara om att använda de olika brotten som begås för att öka skillnaderna, öka hetsen och ställa olika folkgrupper mot varandra. Vi måste bekämpa och förebygga sexualbrott oavsett vem som är offer och oavsett vem som är gärningsman. Låt oss aldrig använda detta som ett medel för att hetsa olika folkgrupper mot varandra. Den diskussionen får vi nog föra vidare med Sverigedemokraterna och Richard Jomshof när han behagar visa sig i kammaren igen. (Applåder)

De reella valen

Husby. Ett ortsnamn och ni vet vad jag menar. Inte själva det geografiska utan det som händer just på den platsen. Som hänt på andra platser tidigare och som enligt uppgifter i natt spritt sig till andra orter i Stockholmsområdet.

Jag har följt diskussioner i sociala medier, ledartexter, diskussioner i nyhetsprogram och morgonsoffor.

Min slutsats är att det går att förhålla sig på många sätt samtidigt. Jag tar avstånd från våld och förstörelse. Samtidigt kan jag förstår varför det händer. Jag kan bolla förklaringar kring det, utan att tycka att det är okej.

Polisen. Jag vet att Polisförbundet försökt driva att det behövs ett större arbete kring etiska frågor i kåren. Det gör de av en anledning. Att de inte får gehör är olyckligt. Vi har sett tidigare att enskilda poliser inte verkar ha en stabil värdegrund. Det betyder däremot inte att hela polisväsendet består av människor som är rasister och beter sig illa i sin yrkesutövning (eller annars).  Det går att tycka att polisen måste finnas där det händer mycket, utan att tycka att några av dem därför får bete sig illa mot andra.

Polisen upprätthåller ordningen och ska skydda medborgare. Dels hindra de som gör felaktigheter från att göra fel (för allas skull, inklusive våldsmakarnas egen skull), dels skydda alla som befinner sig i området från att drabbas.

De rasistiska undertonerna. Att det är invandrare som inte är tacksamma över ”att ha fått komma hit” som nu förstör. De bruna krafterna bräker högt. Vill göra skillnad på människor med blont hår och svart hår, det ynkligaste någon kan göra.

För mig handlar det här om klass. Om vilka reella möjligheter människor upplever sig ha och hur mycket som står på spel. Jag brukar prata om hur vi får människor att inte välja kriminalitet. Jag tycker inte om begreppet ”hamna” i kriminella kretsar som brukar användas. Varför gör man ett sådant val, att göra kriminella handlingar? Olika såklart. Men den som inte känner att den har något att förlora på att göra kriminella saker har inte så många skäl att låta bli. Särskilt inte om den upplever att den har något att vinna på kriminaliteten. DU kan aldrig veta vad någon annan känner.

Jag tycker aldrig att det är ett bra val att välja kriminalitet. Och det skulle vara lätt för mig att likt alltför många andra ensidigt hävda att eftersom man har ett eget val har man bara sig själv att skylla om man hamnar snett.

Eller det härliga ”jag har minsann inte haft det så lätt men jag har kämpat”. Att enbart utgå från sig själv. Vi vet väldigt lite om varandras ryggsäckar. Vi har nog kämpat allihopa, men några har fått batterierna bättre laddade än andra. Bara för att en orkar betyder inte det att alla andra orkar.

Det kan vara lite patetiskt men låt mig göra en uppenbar klassjämförelse.

En person föds i en mycket välfungerande familj. Föräldrar med hög utbildning, välbetalda jobb. Kärleksfullt. Många vänner. Stort nätverk. Resor, språkresor. Skolan går som en dans. Erbjudanden om sommarjobb hos bekanta och inför vuxenlivet finns precis alla möjligheter och alltid föräldrarna och deras plånbok att falla tillbaka på. En grundmurad trygghet.

En person föds men kan inte bo med sina föräldrar pga deras missbruk. Familjehemsplaceras. Svårt att få skolan att fungera pga dyslexi och bristande stöd. Få eller inga riktiga vänner. Inget nätverk. Får byta familjehem flera gånger. Får veta att biologisk pappa tagit livet av sig.. Vet inte hur mamma mår. Klarar inte grundskolan. Vid 18 år sparkas den ut från familjehemmet. Har ingen egentligen.

För att förekomma missuppfattningar: Jag menar INTE att 1) alla från Husby har haft en rutten barndom eller att alla kriminella har det 2) att alla familjehemsplacerade har det dåligt 3) att alla som växer upp tryggt får bra liv

Det enda jag menar är att det är lätt att förstå hur en hopplöshet kan byggas upp av vissa situationer. Om man vill förstå.

Att analysera, fundera och nyansera är inte att samtidigt ursäkta som det här och där påstås. Det handlar om insikten att det inte finns ”en sanning”, att det inte finns ”en verklighet”. Det är grått. Allt är grått.

När människor gör val du inte förstår är det din skyldighet att fundera över hur det kan bli så. Och om valet är uppenbart dåligt, skadligt för den själv eller andra att fundera över om du kan vara en del av ett annat alternativ.

Men vad har detta gett, förutom brända bilar, rädda människor och en hel del självutnämnda experter? Att vi nu pratar om det här.

Jag väljer medvetet att inte göra detta till partipolitik. Ni tänker ju själva.

Lästips: Anders Lindberg och Jenny Wennberg.

Rullar snart in i Stockholm

Har förutom att läsa Arbetarbladet också lagt sista handen vid ett motionssvar som S-kvinnor bett mig hantera inför kongressen i augusti. Det handlade om mitt politiska område så det passade ju bra.

Läser ikapp olika artiklar om skolan och just i dag får jag rekommendera Socialdemokraternas text om att anställa 4000 lärare (till). Stefan, Carin, Magdalena och Micke skriver.

Den effektivaste insatsen är den insats som görs tidigt. För att förbättra såväl elevernas lärande som lärares arbetsmiljö och möjlighet att hinna se varje elev vill vi skapa mindre klasser de första åren i skolan. Vi vill ge utrymme att anställa cirka 4 000 fler lärare.

Hot mot kvinnliga riksdagspolitiker

SvD har gjort en enkät bland kvinnliga riksdagsledamöter om hot. Detta rullade på TV igår kväll och Ulla Andersson från Gävle berättade om ett hot hon varit utsatt för. Alldeles nyss ringde Arbetarbladets journalist till mig. Hon ringde runt till länets ledamöter.

Jag berättade om det hot som jag anmälde i höstas, att det i sig inte gjorde mig rädd men att jag sammantaget kan bli rätt rädd inför framtiden eftersom det verkar som att det är ”okej” att uttrycka sig nästan hur som helst till människor med politiska uppdrag. ”Det ska ni tåla”. Att vi blir granskade utifrån den politik vi för, absolut. Det är dock inte samma sak som att kommentarsfält ska få vara fyllda med vilka idioter vi är, hur dumma i huvudet vi är.

Att folk som vi möter, ofta t ex torgmöten, tar sig friheter att uttrycka sig mer än elakt om oss. Det ska vi heller inte tåla eftersom det handlar om oss som personer och inte om våra handlingar.
I veckan blev en av de jag jobbar närmast uppringd och under ett i övrigt otrevligt samtal sades det ”Vi har googlat upp en bild på dig nu, du ser ut som en gris”.
Det är inte på något sätt att jämföras med ett hot, men allting tillsammans gör att det blir en börda att bära.

Jag fick frågan om jag ändrat mitt sätt att agera. Det hoppas jag att jag inte har. Däremot påverkar det hur jag mår. Det är, åtminstone inte för mig, en enkel sak att bortse från att människor som aldrig träffat mig (gissar jag), aldrig pratat med mig berättar om hur jag är och vad jag tycker och så vidare. Aldrig i positiv bemärkelse då, sånt är vi ju sämre på att sprida.

Förutom obehagliga upplevelser för oss som har förtroendeuppdrag nu, träffar jag många som säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att syssla med politik just för att man utsätts för den här typen av saker. Duktiga människor som vi skulle behöva som bärare av demokratin. Men de är inte beredda att få behöva höra kommentarer om hur de ser ut, att deras familj ska bli hotad, att saker de säger ”alltid” misstolkas osv.
Vad får vi för demokrati om det ska fortsätta på det här sättet?

Ingen kanske. Dyrt pris.

Asylrätten

Asylrätten är en mänsklig rättighet och en grundpelare för socialdemokratin.  Varje människa som söker asyl har rätt till en rättssäker individuell prövning.

Hur asylprocessen går till i Sverige beskrivs av Migrationsverket HÄR.

Jag skriver det här med anledning av den pågående hungerstrejken vid Migrationsverket i min stad. Unga människor som inte har ätit på en vecka i protest mot att behöva lämna Sverige.

Alla som söker asyl i Sverige ska, som jag skrev, få en rättssäker prövning. Varje sökande ska få ett ombud som gör sitt jobb på bästa sätt, där har jag tyvärr hört om brister.

Varje sökande måste också bedömas mot samma grund. Att välja att hungerstrejka är fullt förståeligt, men ska i sig inte förändra situationen. Framkommer nya fakta är det en helt annan sak.

Jag har inte mer bakgrund om de här människorna än vad jag läst i tidningen. Jag kan inte avgöra om just de här har skäl att stanna i Sverige utifrån hur lagstiftningen ser ut.

Det är heller inte politikers roll att göra det. Inte politiker på någon nivå. Däremot att forma lagstiftningen. Skulle vi göra Barnkonventionen till lag förutsätter jag att det gör skillnad för människor under 18. Från Socialdemokraterna har vi också drivit att ändra synnerligen ömmande skäl så att det blir enklare att göra undantag.

Det har varit manifestation i Gävle i dag. Jag fick ett mejl om detta där det förutsätts att Socialdemokraterna vill tala. Skarp skrivning. Mitt svar var att vi inte står bakom de krav som arrangörerna för fram i inbjudan (som att Dublinförordningen tas bort) men om de är okej med att S talar så gör vi det. I det här fallet Socialdemokraterna i Gävles vice ordförande Ahmed Amin.

Samtidigt som förberedelserna pågått får vårt kommunalråd Carina Blank telefonsamtal som när jag får dem översiktligt återgivna känns mycket obehagliga. I grunden handlar de om att hon ska göra något åt saken och om hon inte gör det är hon en ond människa.

Inget kommunalråd någonstans bestämmer om asylsökandens framtid, och ska inte heller göra det. Inte heller om ett av Migrationsverkets boenden ligger i kommunen.Och de ska definitivt inte behöva få samtal som inte är sakliga och som innehåller personangrepp.

Att söka asyl i Sverige är inte samma sak som ha rätt att få asyl i Sverige.

Jag tycker heller inte att det ska vara så.

Det måste vara så att besluten fattas utifrån faktiskt situation, inte utifrån hur mycket medial uppmärksamhet som kan skapas.

Man kan väl säga att Måns Montell (M) inte verkar ha läst den text som jag, Inger och Stefan skrev så särskilt väl. Annars hade han väl inte skrivit DET HÄR.

 

Svar till Centerkvinnorna

Fem medlemmar i Centerkvinnorna skrev en i stora delar bra text i Arbetarbladet nyligen. Pekade på jämställdhetsproblem, ville ge gruppen kvinnor mer makt i samhället. Dessutom berättade de att de varit på partikonferens.

Ingen lösning alls?

Så jag skrev det HÄR.

”Vi socialdemokrater ser samma problematik som ni ser och för att komma vidare har vi en hel del olika förslag. Många kvinnor jobbar ofrivilligt deltid. Vi vill att alla ska ha rätt till heltid. Vi vill också sätta stopp för visstidsanställningar, förbättra kvinnors arbetsmiljö och satsa på barnomsorg på kvällar, nätter och helger. För att öka jämställdheten i samhället vill vi verka för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.”

Skolan

I veckan kom Skolverkets rapport om läget i skolan.

Det ser ju inte alls bra ut. Vi visste det egentligen, vi ser att resutlaten sjunker. Vi visste också att det är så att den som har högre utbildade föräldrar klarar sig bättre. No news egentligen, men hur många gånger ska det behöva sägas innan nåt görs?

Utifrån skolbesök jag gjort på slutet och av det som sägs i rapporten konstateras det vi vet, det fria skolvalet är ett problem. En rektor sade till mig att vi aldrig, aldrig kan få en jämlik skola så länge systemet fungerar som det gör i dag. Skolverket säger ”ett genuint dilemma”.

Ur DNs artikel:

Enligt Ekström kan man göra mycket med dagens regler för att likvärdigheten ska öka. Kommuner kan till exempel se till så att resurserna fördelas jämnare mellan skolor.

– Kommunerna och fristående skolor kan också anstränga sig så att de allra mest erfarna och skickliga lärarna finns på de skolor där de behövs mest.

Problemet är ju att friskolorna, som många gånger har elever med bättre stöd hemifrån, inte ingår i fördelningen på det sättet. De ska ha lika mkt som kommunen lägger per elev till sina elever. I kommuner med stor andel i friskolorna blir underlaget för fölrdelning mindre och därför overksammare. Vad gäller att se till att rätt lärare är på rätt plats säger jag JA.

Vad säger Jan Björklund, ansvarigt statståd? Ur artikel på från SvD

Angående slutsatserna i rapporterna från Skolinspektionen och Skolverket att det finns stora klyftor inom skolan, säger Björklund:

– Klyftorna är för stora tycker jag, och det är ett par saker vi måste göra.

Bland annat vill Björklund återgå till mer ”katederundervisning” eftersom han anser att metodiken att eleverna ska ta mer eget ansvar för sin undervisning förstärker klasskillnader.

– Det andra är att jag vill att vi ska införa en lag med krav på kommunerna att fördela resurserna efter socioekonomiska kriterier, säger han.

Vad är det Björklund menar med ”katederundervisning” egentligen? Allt handlar väl om att anpassa metodiken efter gruppens behov.

Jag är helt övertygad om att framgångsfaktorn är rätt personer som lärare. Lärare som gillar ungarna, som gillar sitt ämne, som får fortbildning, som får rätt förutsättningar för att kunna lösa uppgiften och som vill bygga relationer med och kan leda de barn och unga som de jobbar med.

Resonerade frågan med person med 40 års erfarenhet från arbete i skolan och som också hen förfasas över tron på ”katederundervisning”. ”

”Jag hann verkligen uppleva både den och närhet till elever med personlig kontakt och att våga ge information som elever tar ansvar för när de blir sedda och ges personligt engagemang. Det är närhet och personlig kontakt mellan elev och pedagog som ger resultat!”

Jenny Wennberg på Arbetarbladet säger det som måste sägas under rubriken B-barn i B-skolor. LÄS HÄR

Glöm inte, varje unge är allas unge!