Nu ska jag kommentera en artikel enbart utifrån en artikel. Det betyder att jag kan sakna viktig bakgrundskunskap som inte står där och kunde förändra mina åsikter om det specifika fallet. Det gäller en artikel publicerad i Arbetarbladet med rubriken ”Gävlebo omskar småpojkar med lödpistol – orsakade ”enormt stort sår”. Jag länkar den inte då det är en plusartikel.
Med jämna mellanrum förs med rätta en debatt om barns rättigheter kontra föräldrars rättigheter. I detta finns till exempel en väldigt stark föräldrabalk och ingen direkt motsvarande barnbalk. Vi pratar om ”barnets bästa”, men det finns gånger där det visar sig vara för klent. Ett aktuellt fall nu handlar om ”Lilla hjärtat”. Är det fel på lagstiftningen eller bedömningen? Kanske båda. Fel har det blivit och vi kan aldrig göra det ogjort igen. Tror säkert alla inblandade mår mycket dåligt.
I morse läser jag den här artiklen. Nio pojkbarn har utsatts för en man som med LÖDPISTOL (och utan någon dokumenterad sjukvårdsutbildning) har omskurit dem. Med allvarliga konsekvenser. Hela upplägget får det att vända sig i magen på mig. Märk väl, detta är ingen diskussion om manlig omskärelse som fenomen, den kan vi ta i särskild ordning.
Men förutom att en man kan tänka sig att skära i små barnkroppar med en lödpistol finns det också alltså någon som förmedlar ”tjänsten” och har deltagit under ingreppet och så ett antal föräldrar som VÄLJER att låta mannen göra detta på sina barn.
Jag citerar artikeln: ”Alla inblandade föräldrar var från början misstänkta för misshandel av sina egna barn eftersom de låtit utföra ingreppet på ett olagligt vis. De misstankarna har avskrivits.” Ingenstans i artikeln står att läsa varför den misstanken avskrivits och det är min fråga i detta. Har dessa föräldrar inte förstått vad personerna ska göra med deras barn? Har barnen varit bortrövade? Det verkar inte så.
I Sverige får det här ingreppet genomföras av läkare och ett litet antal personer till som har tillåtelse för det. INGA ANDRA får skära i barns könsorgan. Men här har alltså föräldrar inte haft den spärr i hjärnan som man borde ha när man beställer och betalar för ett ”ingrep” och därmed låter en person komma i närheten av ens barns könsorgan med en lödkolv.
De här föräldrarna är alltså som jag uppfattar det nu målsägande, och behöver inte på något sätt ta ansvar för vad de utsatt sina barn för.
OM jag nu förstått detta korrekt utifrån artiklen kan vi addera det här till högen med fall där jag undrar när man förverkat rätten att vara förälder.
Tack för blogginlägget!
Några reflektioner:
”Märk väl, detta är ingen diskussion om manlig omskärelse som fenomen, den kan vi ta i särskild ordning.”
Jag tror att man ganska raskt blir tvungen att ta in diskussionen om manlig omskärelse som fenomen. Åtminstone den del av manlig omskärelse som drabbar minderåriga mot deras medgivande och samtycke.
”I Sverige får det här ingreppet genomföras av läkare och ett litet antal personer till som har tillåtelse för det. INGA ANDRA får skära i barns könsorgan. Men här har alltså föräldrar inte haft den spärr i hjärnan som man borde ha när man beställer och betalar för ett ’ingrep[p]’ och därmed låter en person komma i närheten av ens barns könsorgan med en lödkolv.”
Det är just i det ögonblicket som vi ser vikten av att icke-medicinsk omskärelse av barn förbjuds oavsett barnets kön. Barnets kroppsliga integritet och genitala autonomi bör vara tryggad. Därtill fungerar ett förbud som den enda gångbara tydliga och klara signal på att detta gör man inte.
I detta fall, liksom i motsvarande danska fall några månader tidigare, motiverar gärningsmännen sin handling med ”men jag visste inte att det var förbjudet”. Och det är det ju inte. Visserligen måste det ske under ordnade former, av certifierade personer, men förbjudet är det inte. Och det är detta som blir för otydligt för folk.
Ett förbud vore den enda gångbara tydliga och klara signal på att detta gör man inte. Oavsett könet på barnet.
Det är populärt att utbrista att ”men ett förbud skulle bara leda till fler köksbordsoperationer”. Det argumentet kunde förstås tillämpas oavsett könet på barnet. Men det gör vi inte när det gäller flickor. Det borde vi inte göra gällande något barn alls. Det finns få belägg för att ett förbud skulle leda till fler köksbordsoperationer; kanske snarare färre! Man ska inte underskatta folks förmåga, vilja och benägenhet att följa lagen! Oavsett deras bakgrund, etnicitet eller kultur. Det finns belägg för att lagstiftning har gynnsam verkan för barns genitala autonomi och kroppsliga integritet.
Tack än en gång för ditt inlägg om ett angeläget ämne.
Hej Johan och tack för din återkoppling. Ja, när man har den diskussionen landar jag i samma slutsats som du, absolut.