I dag missar jag mitt första kommunfullmäktige den här mandatperioden.
Det beror på att jag måste vara i Stockholm på möte med Integritetskommittén. Där finns ingen som kan ersätta mig vilket det lyckligtvis gör i Gävle!
Låt nu det här bli en bra vecka.
Helt obokad i dag. Det är ovanliga dagar.
Vi tog en rejäl promenad jag och Markus. Djupt in i naturen. Men det här en skönhet från Brynäs i kvällsskolen.
Nu ska jag läsa inför morgondagens möte.
I tisdags var det biodags. Inga popcorn för vi åt alldeles för mycket mat innan, jag och Ellinor.
Vi hade tänkt se något lättsamt men valde sedan ”Den allvarsamma leken”, som baserar sig på Söderbergs verk. Vi borde ha förstått att det var motsatsen till lättsamt. Vi har ändå läst viss litteraturhistoria under skolgången.
När filmen är slut är det tungt och jobbigt i kroppen. Ångest är väl att ta i, men budskapet gick fram så att säga. Relationer är inte angenämt. Historien tidlös, om än historisk skildring. Kvinnans roll i samhället och så vidare.
I somras läste jag boken om paret Söderberg och deras liv var inte helt långt ifrån den här storyn. Inspirationen hittas väl närmast så att säga.
Men se den. Det blir inte kul, men det blir bra.
Indridason, Den som glömmer, handlar om polisen Erlendur förstås och det gillar jag. Storyn nu har med den amerikanska basen på Island att göra och det är en lie spännande dimension hur ett land liksom är ett land i ett annat. Ungefär lika som hans andra böcker, och att det är på Island är det som gör boken speciellare att läsa än andra deckare.
Grennans De Försvunna barnen var värd sina trettio kronor i en korg på Coop. Det är berättelsen om hur han utifrån en vistelse på ett barnhetm i Nepal nystade i allt större problematik i landet. Där barn blir en handelsvara. Mycket allmänbildande och dessutom humoristiskt skriven om ett så allvarligt ämne. Ingen fiction alltså.
Det är väl inte att hon heter Elin men det skadar väl inte heller. Elin Olofsson är en favorit. Jag har läst hennes Gånglåt och Då tänker jag på Sigrid och jag har gillat båda. Eller alla tre ska jag säga. Till flickorna i sjön utspelar sig också den i Jämtland och det är svårmodigt, men aldrig kletigt. Det är lättrelaterat. Männen som tar sig makt över kvinnor finns med och fina relationer finns med. Hr du fortfarande inte läst något av henne är det dags nu.
I fredagskväll var jag ilsken, arg och förbannad mest hela kvällen. Jag tvättade också. För att det finns alldeles för många som inte klarar av att skilja på sak och person. Det var en dålig kväll, men fick allt snyggt uppstruket innan det blev natt.
Omtag lördag. Patrik hämtade mig och vi åkte till Norrsundet där vi träffade socialdemokratiska kamrater och gav oss ut på dörrknackning och samtal om budgeten och den svenska modellen. Mycket upplyftande. Jag knackade ihop med Johan och det var roliga timmar.
Därefter åkte Patrik och jag vidare till Söderhamn och Vadtorp. Köpte fika och fixade och ordnade innan tjugo ”Oldies but Goldies” SSU:are kom. Vi bestämde oss för att köra någon slags reunion efter att ha varit på boksläppet om kamrat Kenth Högström. Aktiva från alla årtionden sedan 70-talet kom. Vi pratade gamla minnen, åt pizza och läste i gästböcker.
Det var riktigt härliga timmar och glada återseenden. Jag har tidigare skrivit om vad föreningsliv gör med en. Det är något fantastiskt hur det berikar ett liv. Att jobba tillsammans med andra som tror på samma sak. Ibland är det tårar. Ibland är det gapskratt. I går bara det senare. Det där att ha fått låna SSU en stund är en fin erfarenhet. Och bitvis hård. Men sammantaget den bästa av erfarenheter, så som gemenskap är.
Från Villfarelser
Jag har köpt de här nyss. Allt med hamstrar är värt att ha.
Båda är väldigt bra barnböcker, i den mån jag kan bedöma det. Fina bilder, lagom spännande story och fina texter.
Åsa om hamstern hon döpt till Pontus: ”Pontus är så varm, fast han är så liten. Och kroppen tickar mot hennes bröstkorg. Det är hamsterns lilla hjärta som känns så.”
I går var jag bjuden till Hotell- och restaurangfacket, avdelning 27 Mitt. De hade träff i dagarna tre och jag fick ansluta till middagen och vi pratade om aktuella politiska frågor.
En fråga de lyfte är bekymret med oseriösas arbetsgivare som utnyttjar olika bidragsanställningar. Istället för att göra en riktig anställning avlöser de kortare, bidragsstödda anställningarna varandra och problemet är att de ”aldrig” erbjuder jobb när den tiden är över.
En sak de var oerhört glada över är att avdrag på lönen för fackliga uppdrag inte längre kommer att påverka nivån på trygghetssystemen negativt.
Ovan är en print screen från Arbetarbladet nyligen.
Så oerhört lämpligt att de här artiklarna låg bredvid varandra. Ni vet precis varför.
Vad har hänt?
Liberalernas ordförande skrev förra veckan om varför de inte tyckte att Socialdemokraterna i Gävle skulle få något partistöd, utifrån att de bedömer att de vet hur redovisningen ska se ut, bättre än andra.
Jag skrev det här enkla men tydliga svaret. Man kunde ju tro att det skulle stoppa vid det, men inte. Liberalerna höll i.
När det här ärendet diskuterades på förra kommunstyrelsen gjorde kommunstyrelsens ordförande (M) tydligt att det var ointressant att tillhandahålla någon slags mall där vi kan vara överens om hur redovisningen ska se ut.
Nu har jag fått höra att Liberalernas fullmäktigegrupp inte står bakom det som Liberalernas styrelse i Gävle anfört genom de här debattartiklarna.
Tänk att dundra på så oerhört och sedan inte ha med sig de ledande företrädarna för det egna partiet i fullmäktige.