Författararkiv: Elin

Det blir inte bättre med tiden.

Det har jag lärt mig av en mer erfaren politikerkamrat i dag. Jag berättade för henne att jag blivit så oerhört arg på en skitsak på morgonkvisten. ”Man blir inte mer hårdhudad”. Synd. Fast också lite bra.

Skåda följande mejlkonversation med ”däck expert” (Sic!) Johan:

—–Ursprungligt meddelande—–

Från: johan@abswheels.se

Skickat: den 30 september 2016 09:01

Ämne: Fråga som ligger mig varmt om hjärtat inför kommande val!

Hej! Jag ville bara säga att jag har partiet varmt om hjärtat och som marknadschef på ABS Wheels vill jag fråga dig om vad du tycker om friktionsdäck och dubbdäck. Min fråga till dig är:Ska man köra med dubbdäck eller friktionsdäck på vintern? Själv tycker jag att friktionsdäck är bäst då det ur ”miljösynpunkt” är bättre. Men jag hittar ingenstans på er hemsida om vad ni generellt tycker om dubbdäcksfrågan så jag frågar dig vad du tycker och nöjer mig med ett svar:)

Vänligen

Johan

——————————————————-

Hej Johan!

Tack för ditt mejl!

Det finns, som jag ser det, olika gånger då olika däck är att föredra. Jag tror faktiskt inte att partiet gjort ett ställningstagande i frågan om vilka däck om är bäst.

Vänligen

Elin Lundgren (S)

——————————————————–

3 okt. 2016 kl. 11:56 skrev ”johan@abswheels.se” <johan@abswheels.se>:

Vilka däck väljer du till vintern?

Och jag svarade kort:

Jag? Inga. Äger ingen bil.

 

Vad som inte framgick i mejlet, var att detta skulle användas till en  sammanställning på en blogg.

I morse kom den upp i mediebevakningen. Rubriken var ”Vilka däck väljer Sveriges riksdagsledamöter?”. Jag ser att riksdagsledamotskollegor tappert försökt svara utifrån partihållning, liksom jag gjorde, och det hedrar dom. Det är ju en relevant fråga. Mycket mer relevant än vad jag själv väljer om man nu har en bil.

Jag läste i alla fall snabbt HÄR. Mitt svar låg där ganska högt upp. Kort och koncist. Så som jag brukar svara.

När jag läste var slutet på inlägget ett annat än det som finns nu.

Då stod det (fritt ur minnet) ”Och de tre sämsta svaren:” Ett av dessa sämsta var mitt sista svar på karlns kompletteringsfråga ”Inga. Äger ingen bil”.

Ett annat av de sämsta var det som nu återfinns under rubriken ”Bästa svaret någonsin”.

Jag skrev en kommentar på bloggen: Hej! Först svarade jag på din allmänna fråga om vilden (sic!)däcksort som är bäst, där du redovisar svaret. Så mejlar du en följdfråga vad jag själv kör med och då svarar jag att jag inte äger en bil. Och får det utpekat som dåligt svar. Märkligt förfarande.

Sen tänkte jag att jag mejlar honom istället. Fick snabbt svaret att det var borttaget, och efter det gjordes ovan nämnda ändring. Men kommentaren fick också ett svar. ”Frågan var: Ska man köra med dubbdäck eller friktionsdäck på vintern? Jämför du ditt svar med alla andra ovanstående politiker så var ditt svar sämst. Ha en fortsatt trevlig dag!”

Då plötsligt var det inte längre det enskilda som var viktigt ändå, utan partiets hållning, dvs ”ska man …?” Ni fattar.

Om frågan var om partiet så var mitt första svar helt okej. Om frågan var gällande min bil, ja då har jag ju ingen. Och då blir jag sämst.

Ja. Det här är verkligen en skitsak. Och ja, jag borde inte alls lägga tid på det. Men jag tycker hela grejen är ett bra, konkret och okontroversiellt exempel på hur en person kan vända och vrida på saker så att det blir något helt annat än det faktiskt var. Sådant gör mig alltid förbannad, och möjligen överreagerar jag. Men so be it.

 

Djuren i solen

höstko

Här är en av bilderna jag skulle ta på mig med korna. En axel kom med, mest kor. Bra proportioner. Jag är väldigt nöjd med att ha träffat många djur i helgen men hade gärna önskat att helgen var en vecka. Bara den här gången.

I morgon blir det mycket åkande och viktiga möten. Det ser jag fram emot.

I kväll har vi haft möte med arbetarekommunens styrelse. Skönt att se kamraterna.

Söndag med hästar.

hästisar

Det här var en söndag att räkna med! Tack vare min kusin och moster har jag fått rida och träffat hästar i dag. Det jag helst av allt vill alla dagar. Det var fint i skogen i dag. De två fölen var fina och busiga.

I helgen har jag också varit hos två av mina systrar, ätit smörgås på TeWes, blivit hoppad på av syskonbarn och sovit.

Innan nästa vecka drar igång har jag nu gått igenom mejlen. Som varje söndagskväll.

Torsdag

Nu är det mörkt när jag går upp tidigt. Otroligt deppigt. Startade från Gävle i morse, då jag var hemma för att delta på ett kurstillfälle om valberedning som vi hade igår. Extra kul var att socialdemokrater från andra arbetarekommuner också kom! Gillar den gemenskapen.

I dag är det utskottsarbete och möten med fackliga som är de största punkterna. Styrelsemöte med Ecpat innan jag kan åka hemåt.

Ser bilder på Facebook på fantastiska regnbågar i Stockholmstrakten. Något sådant hade vi inte i Gävle, men det var fint ändå.

 

Inga vilda djur på cirkus

millaI förmiddags träffade jag några från Djurens Rätt en sväng utanför riksdagen. HÄR kan du läsa om det.

”Enligt en opinionsundersökning från tidigare i år anser 78 % av svenskarna att det inte ska vara tillåtet att hålla vilda djur som exempelvis elefanter och sjölejon på cirkus.”

 

När man har anmält sig så kommer man

För mig är det enkelt. När jag har anmält mig till någonting så har jag anmält mig. Då kommer jag att komma.

Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag för snart två år sedan inte kunde gå till en bjudning som en vän arrangerat, då en förkylning slog till med stor kraft bara någon timme innan. För att jag vet att hen hade planerat för mig och nu blev det i onödan. Dessutom missade jag kul.

Min uppfattning är att det är för släpphänt och respektlöst att inte komma till saker man faktiskt anmält sig till.

Jag menar både privata saker och i föreningslivet. Det är helt enkelt inte kul att förbereda något för ett visst antal personer som sagt att de ska komma och så kommer det en hord sena avhopp, med mer eller mindre godtagbara motiveringar. Där kan jag stå och ha gjort paj och kakor och bullar till personer som tydligen inte bryr sig nämnvärt om det. Får jag känslan av i alla fall. Ofta eftersom det gärna handlar om samma personer upprepade gånger. Och ja, jag kan ta ett eget ansvar att inte bjuda dem fler gånger, men jag gissar att det kanske också kan vara känsligt.

I föreningslivet är det ännu värre. Någon planerar en kurs eller träff för ett visst antal personer. Det beställs mat och material och kanske ännu fler saker. Det görs gruppindelningar och ofta genomtänkta planeringar som bygger på det förväntade antalet.

När det närmar sig är det inte enstaka sjukdomsfall som avanmäler sig. Utan det är rätt många, med ofta helt diffusa skäl. Och återigen, ofta samma personer gång på gång. En del dyker inte upp alls och då får man lägga tid på att kontakta dem, blir ju också oroligt om det är så att något allvarligt inträffat.

Tendensen är lika på andra återkommande möten. Det är till stor del samma personer som kommer sent, går tidigare och ofta uteblir. Rätt ofta utan att meddela detta i god tid.

Jag tycker det är ohyfsat och det tar bort flow och glädje för den som ansvarar för grejer eller bjuder in. Dessutom driver det kostnader för föreningen.

Tendensen att inte heller avanmäla sig/anmäla förhinder på rätt sätt tycker jag har ökat. Istället för att meddela ansvarig så meddelar man någon annan som ska dit, vilket gör att det inte blir någon dialog. Vet inte om det känns enklare att glida undan på det viset.

Men personer som till exempel i föreningslivet satt det här i lite system, jag undrar om de tror att det inte märks? Eller anser de sig själva så obetydliga att det inte spelar någon roll om de närvarar eller inte?

I ett parti brukar det sällan vara så när det närmar sig att göra nya val i alla fall. Då är alla oerhört viktiga och har stort engagemang, oavsett hur det visat sig under mandatperioden. Ganska fantastiskt!

Om du anmält dig kommer du. Om du anmält dig och inser att du inte kan komma, avanmäl dig genast och till rätt person. Det är ganska enkelt.

En god kamrat i Sandviken brukar fundera kring det här ibland och konstaterar att det verkar som att väldigt många lever så spännande liv där det ständigt dyker upp saker från ingenstans som förhindrar anmält deltagande. Lite så där ironiskt.

 

 

Första fullmäktigemissen

I dag missar jag mitt första kommunfullmäktige den här mandatperioden.

Det beror på att jag måste vara i Stockholm på möte med Integritetskommittén. Där finns ingen som kan ersätta mig vilket det lyckligtvis gör i Gävle!

Låt nu det här bli en bra vecka.

Den allvarsamma leken

allvarsamt

I tisdags var det biodags. Inga popcorn för vi åt alldeles för mycket mat innan, jag och Ellinor.

Vi hade tänkt se något lättsamt men valde sedan ”Den allvarsamma leken”, som baserar sig på Söderbergs verk. Vi borde ha förstått att det var motsatsen till lättsamt. Vi har ändå läst viss litteraturhistoria under skolgången.

När filmen är slut är det tungt och jobbigt i kroppen. Ångest är väl att ta i, men budskapet gick fram så att säga. Relationer är inte angenämt. Historien tidlös, om än historisk skildring. Kvinnans roll i samhället och så vidare.

I somras läste jag boken om paret Söderberg och deras liv var inte helt långt ifrån den här storyn. Inspirationen hittas väl närmast så att säga.

Men se den. Det blir inte kul, men det blir bra.

Tre bra böcker

söndagsböcker

Indridason, Den som glömmer, handlar om polisen Erlendur förstås och det gillar jag. Storyn nu har med den amerikanska basen på Island att göra och det är en lie spännande dimension hur ett land liksom är ett land i ett annat. Ungefär lika som hans andra böcker, och att det är på Island är det som gör boken speciellare att läsa än andra deckare.

Grennans De Försvunna barnen var värd sina trettio kronor i en korg på Coop. Det är berättelsen om hur han utifrån en vistelse på ett barnhetm i Nepal nystade i allt större problematik i landet. Där barn blir en handelsvara. Mycket allmänbildande och dessutom humoristiskt skriven om ett så allvarligt ämne. Ingen fiction alltså.

Det är väl inte att hon heter Elin men det skadar väl inte heller. Elin Olofsson är en favorit. Jag har läst hennes Gånglåt och Då tänker jag på Sigrid och jag har gillat båda. Eller alla tre ska jag säga. Till flickorna i sjön utspelar sig också den i Jämtland och det är svårmodigt, men aldrig kletigt. Det är lättrelaterat. Männen som tar sig makt över kvinnor finns med och fina relationer finns med. Hr du fortfarande inte läst något av henne är det dags nu.