Hela måndagen hade jag ett litet studieprogram på länsstyrelsen i Gävleborg. Det är lärorikt och välordnat på alla sätt. HÄR kan du läsa liiite till.
Författararkiv: Elin
”Jag vill berätta om att jag hamnat rätt”
Arbetarbladet hade ett trevligt reportage med Sandvikenskillen Olle Tjern om varför han valt att inte dricka alkohol.
Stillsamt undrade jag hur många reportage som görs av detta slag i världen, dvs med ”avvikare”. Jag förstår varför det ses som mer intressant än att intervjua fiskarna med strömmen. Men nu känner jag mig så gammal att jag tycker det skulle vara ohyggligt mycket mer intressant att höra med folk som dricker alkohol om varför de gör det (eller varför folk äter kött eller varför folk gör annat ”vanligt”).
Gillade särskilt den här sägningen: ”– Det finns många föreläsningar om de som hamnat snett, men jag vill berätta att jag hamnat rätt och aldrig behövt alkohol. ”
Det är en princip som jag funderat över en hel del. Kan det bli bättre om vi fokuserar på framgångsfaktorer. Hur gick det bra för dig i skolan? Hur fick du ditt drömjobb? Hur klarade du dig utan könssjukdomar? Hur blev du inte sönderstressad? Hur blev du en glad person?
Och det här Olle, I feel you. Du är inte ensam osv.
” – Jag har haft tusen diskussioner om varför jag inte dricker. Jag måste alltid komma med massor av belägg för mitt val. Det räcker inte att säga att jag gillar att vara nykter.”
I morgon snackar Olle om det här i Sandviken.
Söndag med styrelsemöte
I dag har jag varit på expen (dvs där Socialdemokraterna i Gävle har sitt kontor) från halv fem till halv tio. Ungefär 2,5 timmar av den tiden hade vi styrelsemöte med arbetarekommunen.
I dag beredde vi motioner till partikongress och partidistriktskongress, pratade om strategiska frågor i kommunen, gick igenom aktuell verksamhet och talade om förslaget till ny valberedning bland annat. Styrelsen var väldigt effektiva och jag är glad över att jobba med dom.
Därefter var vi några som ringde medlemmar, i år har vi som mål att ringa alla.
Innan jag gick hem stämde jag av en himla massa med ombudsmannen.
Det var det. Helgen slut.
En tur i solen i Valbo
I går var jag, min syster och några av mina vänner ute på tur med hästar i skogen. Stall Islandica, Valbo är ett av de bästa ställena jag vet för turridning. Rekommenderar det till alla, nybörjare som vana, som vill prova. Vi tog tvåtimmarsturen och jag hade en superfin häst som heter Fengur.
Några är nybörjare på hästar, och de imponerar på mig. Kämpar och fixar tills hästen går i fin tölt. Så glad över att ha så duktiga vänner.
Sara, på undre bilden, med Von som hon red.
Inget mjuknar härtat som en häst.
Anstalten Österåker
I fredags besökte jag och en annan ledamot i insynsrådet anstalten Österåker.
Inte för att det hör till saken, men vi åkte kollektivt ut dit och för tre timmars besök var jag borta från Gävle från 0900 till 2000. Det kändes lite tröstlöst då. Å andra sidan är det söndag i dag och resan är gjord.
Besöket var, ur studiebesökarens synvinkel, mycket bra. Vi fick träffa flera i personalen som arbetade med olika saker, varav tre var med oss hela tiden. Vanligt och vinnande upplägg. Först en stund i konferensrummet med allmänorientering (älskar att de inte visade en PP) och sedan möjlighet att besöka olika verksamheter. Då fanns möjligheter att träffa fler i personalen och också de intagna.
På Österåker finns en hel massa program för de intagna, vilket är oerhört bra. Hela tanken med kriminalvården är ju ”bättre ut” – ett motto som de arbetar efter.
Arbetsförmedlingen fick väldigt mycket beröm utifrån hur de organiserar med arbetsmarknadsutbildningar inne på anstalten. Vi träffade de som i onsdags påbörjat sin utbildning för att bli plattsättare/golvläggare. De har sedan tidigare mycket bra resultat på det, så gott som alla som genomgått den utbildningen får ett jobb när de kommer ut igen.
Alla som gjort en brottslig handling ska få sitt straff. Men när straffet är över har de sonat sitt brott och de människorna måste få en ny chans. Även om det är fjärde eller femte.
Människorna som finns här är någons pappa, bror eller son. Det är viktigt att ha det med sig. Vistelsen hos Kriminalvården ska inte vara slutet, det ska vara början.
Monstermåndagen
I går var det en saftig måndag. Fullmäktige började klockan 9 och slutade strax innan 17.
Arbetarekommunens VU hade möte 17.10 till 20:30. Jag var hemma strax innan 21.
Därefter tog det 90 minuter att mejla ikapp och ringa folk utifrån beslut som fattats.
Så kan den se ut. Den lätta politikervardagen jag läser om på sociala medier ibland.
A-dagar och pizza
Fredag lunch till lördag lunch deltog jag på Arbetarrörelsens dagar i Bollnäs. Vi hade fokus på jämställda och jämlika löner och förutsättningar utifrån olika perspektiv. Hur jag än funderar landar jag i att en otroligt viktig del är att individualisera föräldraförsäkringen.
I går hade jag förmånen att få besök av mormor, moster och kusin Vi ”räknade” matte och åt pizza och på kvällen såg jag dåliga filmer och läste böcker.
Vaknade till den gråaste av söndagar och knappt fått något jag föresatt mig gjort, men jag ska samla ihop det jag behöver inför seneftermiddagens möte i alla fall.
Konfererar in helgen
I går torsdag var huvudpunkterna utskottsmötet, träff med djurskyddspolisen i Stockholm (uppföljning från mitt förra besök där före sommaren) och så middag på japanska ambassaden.
Ambassadören hade bjudit oss som var där på studieresa i september, så vi talade om det vi sett och allmänt om läget i världen. Oerhört trevlig ambassadör och jag uppskattade maten väldigt mycket.
Kom hem 0030 i natt, fixade med Nickel innan jag sov. Nu sitter jag på kollektivt färdmedel på väg till Bollnäs och konferens där till i morgon lunch.
Måndagens företagsbesök
I måndags välkomnade vi Hanna Westerèn till Gävle. Hon är socialdemokratisk riksdagsledamot med uppdrag i näringsutskottet. Hon är särskilt ansvarig för småföretagarfrågor, och inser förstås att det är bra att träffa sådana från hela landet.
Från Socialdemokraterna Gävleborgs Facebook:
Stort tack för värdefull input Fico Store, Gefle Chocolaterie, Gävligt gott, Invotech Solutions och Hotell Alderholmen. Hanna och Elin kommenterar dagen såhär:
”Även om alla företagen som besöktes pekade ut olika utmaningar i termer t.ex. av kapitaltillgång, kompetensförsörjning & sjuklöneansvar, visade de alla prov på framti…dstro och initiativkraft. Det var väldigt inspirerande att ta del av deras berättelser” /Hanna
”Det är inspirerande att se när företagare är djupt engagerade i att både utveckla sin verksamhet och att samtidigt bidra till positiv utveckling när det gäller exempelvis miljö/hållbarhet eller arbetsförhållanden.”/Elin
Vad är den värsta reaktionen ni fått när ni sagt att ni inte vill ha barn?
Frågan ställdes i ett forum för likasinnade (inte av mig, utan av annan kreativ person) och jag vill gärna dela några av de ”fantasifulla” svaren. De talar rätt bra för sig själv. Efter att ha rotat en hel del i ämnet, läst rapporter och så. Framför allt haft kontakt med män och kvinnor som är ointresserade av egna barn skulle jag säga att det här är ett gott urval.
Vad är du för en jävla feminist som inte vill ha barn?
Du vill bara ha det roliga men är inte beredd att ta något ansvar
Ingen kommentar direkt. Det värsta är att jobba med bara kvinnor 30-50 åt där alla i gruppen har barn. Och hon (jag) utan barn har inte lika viktig fritid och då är det underförstått att barnfri kan jobba alltid. ”Jag har minsann småbarn” så jag MÅSTE vara ledig hela julen, varenda skollov och hela sommarlovet.
En tjejkompis som på fullt allvar utbrister ”men varför i helvete umgås jag då med dig?
En läkare (!! Jag var där av en helt orelaterad anledning) sa att det var ens samhälleliga plikt. Jag trodde att han drev med mig så jag började garva
När jag frågade min manliga gynekolog om sterilisering så sade han att jag bara behöver hitta den rätte. Det är nog det som för mig mest förbannad att höra. Liksom, har jag inte ens rätt att bestämma över min egen kropp? Måste jag ha en man som avgör det beslutet?
Fick höra en gång- vad gör du om fin partner vill? Det spelar väl ingen roll, jag kan ju inte göra något jag INTE vill???
Det är nog då vänner med barn bara lovordar hur härliga och energigivande (!) och mysiga barn är. Alltså då de envisas med att jämföra och samtidigt försöker uppmuntra att också skaffa!
-aha, du är lesbisk?
Gick till en läkare när jag nästan blivit utbränd och ville få undersökt mina symptom som är en reaktion på tillståndet stress. Vi diskuterade mina kroppsliga besvär och hon tyckte XXX (p-piller och medicin) kunde bytas mot något som kunde ge mig mindre humörsvängningar till följd av stress var de inte längre bra. Jag påpekade att det tagit tid att hitta dem och att jag lidit fruktansvärt innan. Av smärtor och kramper. (Vet nu att jag har en sjukdom) och varpå jag säger att lösningen är vasektomi. Att ta bort livmodern utropar hon att jag är galen och tar i för mycket. Att jag inte är stabil och inte vet vad jag vill. Att ett barn gör en mjukare och mer följsam i livet. Nästan åberopade barn som lösning på att jag har arbetsnarkoman drag. Jag blev så arg att det slog svart! Jag kände mig trampad på! Hon använde min utsatthet för att kunna påstå att jag inte är i stånd att ta avgörande beslut! Jag fick gå i terapi efter detta. Vågade inte öppna mig för sjukvården igen.
Klart du tror det nu, men det ändrar sig samma sekund som du håller ditt barn i din famn första gången, det lovar jag”
Du är ingen riktig kvinna” och ”Det spelar väl ingen roll hur du jobbar, du har ju inget liv…” (underförstått du har inga barn)
Svärmor som hävdar att det är en mänsklig rättighet att få barnbarn från båda sina barn, suck!
Då har ditt liv ingen mening”, ”du kommer ångra att du sagt sådär när du väl håller ditt barn för första gången”, ”det är din skyldighet som kvinna”… Och så allt om att man skulle vara självisk eller kommer att lära sig empati efter förlossningen. Jag tycker det är läskigt att många tydligen inte verkar ha någon empati innan dess…
Åh, och klassikern: ”Tänk om dina föräldrar hade sagt så! Ska du neka dem barnbarn?” Och den missriktade men likväl fett elaka kommentaren (när de läst in en massa egenskaper i ”jag vill inte ha barn”): ”Jag hoppas verkligen att du ALDRIG får barn!”
Du kommer ändra dig när du väl träffar rätt man!
Men jag kan ta hand om barnet för dig!” – sagt av min fd svärmor. Som om det skulle göra mig mer benägen att genomgå graviditet + förlossning?
Du skulle bli en så jättebra pappa!” Eh… nä, det skulle jag faktiskt inte alls, eftersom viljan att bli pappa är en av grundförutsättningarna för att bli en bra pappa.
Har, som några andra, fått höra kommentarer om min ”kvinnlighet”. Föder man inga barn är man ingen kvinna, om ni nu inte visste det!
Att det är tur att jag låter bli, för jag är ju störd i huvudet och störda människor bör inte skaffa barn. (Störd är jag alltså för att jag inte vill ha barn, ingenting annat…)
Men det är ju livets mening och det är inte bara du som bestämmer det, barn är en gåva från Gud.
Hur klarar du av att leva ditt liv när det inte har någon mening.” =barn. Eller ”jag tycker så synd om dig som inte har någon man som vill skaffa barn med dig.
Men du måste ju tänka på mig också, jag vill ju ha barnbarn. Sagt av min mamma.
Barn är meningen med livet” är också en vanlig kommentar. Då undrar jag hur tråkiga liv folk har…
En okänd och random snubbe blev så provocerad att han tänkte spöa mig. Detta skedde på en krog i Gävle.
Förresten en annan variant var en dam i 50-årsåldern som tyckte jag borde gå i terapi och få hjälp att bearbeta mitt ”problem” med att inte vilja ha barn. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle säga. Bara fånskrattade lite som svar. Vet inte hur hon reagerade egentligen men hon verkade verkligen provocerad
I Vietnam gör man sig av med kvinnor som du,
Helt klart sjukaste jag varit med om var när mannens ingifta släkting var helt bergis på att jag redan var på smällen efter att ha gett henne ett nej på Den Stora Frågan. Varför? Jo, för jag svarade för snabbt och säkert så jag försökte bara dölja det faktum att det nog redan fanns nåt litet där inne. Hjälp lixom.