Och på den helgen var det både party och politik som man säger.

Partyt bestod främst av en 80-talsfest hos en vän. Och det var toppenkul. Fick frågan om var jag fått tag på den där träningsoverallsjackan. Hur enkelt som helst. Sorterade aldrig ur den ut min garderob!

På lunchen igår gick jag med en vän och tittade på utställningen av Fanny Erkelus på länsmuseet. Det är några dagar kvar och jag rekommenderar den.

Det här kan man läsa om den på museets hemsida:

”17 augusti – 6 oktober 2019
             
Lär mig leva berör ett svårt ämne. Det handlar om en närståendes val att ta sitt liv och hur det påverkar den som blir kvar.
 
Fanny Erkelius förlorade sin mamma genom självmord. Konsten blev en ventil för att få utlopp för alla känslor och funderingar. Fanny Erkelius är född 1993 i Gävle, numera bosatt i Stockholm.

I raka och utlämnande texter får vi möta både ångest, förtvivlan, sorg och ilska men också kraft och fina minnen. Minnet av de glada stunderna med mamman varvas med vanmakt över att inte kunna hjälpa och sorg över att behöva vara den vuxna i relationen till föräldern, att inte få vara barn. I målningarna ser vi smärtan ta sig fysiska uttryck, som en person ihopkrupen i fosterställning eller en tumnagel som borrar sig in i skinnet tills det gör ont.
 
En närståendes självmord är ofta tabu och skambelagt för de anhöriga. Just därför är det så viktigt att lyfta och våga prata om!

”Jag växte upp med en mamma som var alkoholist. För två år sedan tog hon livet av sig. Här är min reaktion. Här är jag, i min roll som dotter och medberoende. Här är du, i din roll som åskådare. Eller i din roll som anhörig. Som son. Vän. Dotter. Medberoende. Låt oss snacka om det som är tungt.”

Utställningen bygger på konstnärens egna upplevelser. Vi får ta del av hennes tankar och känslor och kanske finna tröst och styrka. Att tillåta sig att känna. Att det går att komma vidare.”

Den var väldigt, väldigt bra. Kombinationen av bild och text var alldeles lysande. I orden fångar hon känslor som är lätt att känna igen om man levt nära varianter av missbruk. Rädslan och besvikelsen. All ledsenhet.

Bilderna är ganska köttiga.

Jag tyckte särskilt om den här, pillandet på tånaglar. Exakt så här gör jag. Inget jag är stolt över och det ger mig problem ibland. För ett år sedan kunde jag knappt gå på tre dagar på grund av nageltrång efter en sådan omgång. I förhållande till vad utställningen handlar om är det förstås ingenting. Utan bara en anekdot.

Den här veckan blev det ett väldigt kalasande. Som om inte förra helgen var nog!

I onsdags var min födelsedag och då kom jag så påpassligt hem från Finland (blir separat inlägg) och fick äta på Pinchos och träffa vänner. Innan det hann jag till Länsmuseet för premiären av utställningen Vi lever -foton. Markus tog den här bilden på mig vid graffitiväggen utanför. Så ser jag´ut när jag är 41 alltså. Och just därför tog vi några fler, för jag ser inte ut som headern på bloggen längre. Det börjar bli en gammal bild nu. Så endera dagen ändrar jag.

I fredags hade jag ett gäng kompisar över på fika på kvällen. Mycket trevligt tycker jag! Roligt att baka saker till dem.

I dag har ett barn fyllt sju år och det var en massa kalas också.

Inte så mycket vardag alltså.

Fast ändå. Nu har kylan kommit och krukväxterna har flyttat in från balkongen. Och det är söndag och jag har suttit någon timme med det jag brukar göra om söndagarna. Kollat viktiga mejl och tider inför veckan. Få ihop schemat. Ta tag i lösa trådar.

Jag tror aldrig jag lagt så mycket tid vid spisen som jag gjorde igår för matlagning. Det behöver inte betyda att du tycker att det är mycket, men mycket för mig.

På förmiddagen lagade jag matpaj, efterrättspaj och förberedde för blinier och gjorde kakor till besöket av mamma, Bertil och Harriet. Jag fick jättefina födelsedagspresenter (i förskott) och hängde nöjt upp min nya ljusslinga på balkongen efteråt. Bott i tio år och tänkt på det i tio år. Nästan ALLA ANDRA på mitt område har någon och det känns ju lite utsatt. Syskonungen testade Stenebergsparken. Mest gillade hon rutschbana! Men det gillade hon VERKLIGEN.

Chillar lite mör och matt i soffan efter besöket. Då bestäms det att en syster med man och fyra barn ska komma förbi om någon timme.

Upp på benen igen. Steker pannkakor och gör spagetti och färssås. Och en kladdkaka.

Tillkommer kärleken med bonustjej. Och de har med sig en fantastisk prinsesstårta när de kommer! Blev rätt bra efterrättsbuffé men tyckte syrrans familj åt lite för lite.

Allt var jättekul men jag var liksom överkörd efteråt. Redan klockan 23 tyckte jag det var sent att vara uppe, och det händer nästan aldrig.

I dag på förmiddagen har jag ätit två gigantiska tårtbitar. Störigt gott. Bilden visar min frukost. Bästa frukosten.